Elisabet

Det är på kvällarna man känner av det mest ... 

Ja, att man är ensam hemma, dygnet runt. Tre månader är avklarade. Återstår fyra veckor. 

Vi bor ju så till att jag inte ser några ljus i några hus nära oss. Och närmaste grannarna är mest här sommartid. Ecke och Britt, samt Birgitta bor vintertid inne i Halmstad och friherrninan i Steninge - fyra kilometer bort - och hon kör inte bil för tillfället. 

Alltså får man roa sig bäst man kan och det gör jag verkligen, tack vare tv:n. (För att inte tala om mobilen).

Ikväll blev det återbesök på S:t Görans Sjukhus i Stockholm och det är så intressanta avsnitt. Det är är axelleder som hoppat ur sitt läge, eller värre än så .., proteser har fått sättas in i någons axel (precis det som hände friherrinnan) och ett nyckelben har läkt fel .., en man har fått foten i kläm under en truck .., ja, det mesta har i det här avsnittet handlat om ortopedi och olika operationsmetoder. 

Förutom detta har det varit kejsarsnitt .., operationer för att underlätta kisseriet för män (den stackars taxichauffören bad om ett sjukintyg, men hur ska han kunna återvända till arbetet efter endast en vecka hemma .., han måste den första tiden ha nära till toaletter och hur lätt kan det vara när du kör taxi???).

Hela tiden medan jag ser programmet, tänker jag på hur många läkare, sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal som har kommit till vårt land, ja, från alla möjliga håll i världen! Vilken gåva till oss svenskar!  H u r  i all världens dagar skulle vår sjukvård klara sig utan dem? Ja, inte bara inom sjukvården, utan rent allmänt. Stort tack, vill jag säga. 

Programmet sänds på Viaplay och kanal 3.