Elisabet

Dagen ...

Först ett besök i Sankt Nicolaikyrkan i Halmstad för att lyssna till kammarmusik där pv ju är medlem. 

Mycket folk var där, även om det inte ser ut så på bilden, men tänk, inte ett enda bekant ansikte såg jag! 

Vill ni ta en rundvandring i kyrkan, så varsågod!

Tegel var det tydligen gott om och kanske praktiskt också.

Redan innan konserten hade vi bestämt oss för att efteråt hälsa på hos Sonja, så det gjorde vi. Efter att ha köpt något gott till kaffet, tog vi av en tvärgata tidigare än vi brukar och då kunde jag konstatera hur mycket det betyder med lite grönt vid hyreshusen. 

Här var det stooora, bulliga buskar vid varje entré och så en liten park i mitten där små, små pjutthundar rastades när vi passerade. 

Fortsätter man rakt fram, kommer man till bibliotketet och Nissan. 

Även idag satt Sonja i "sin fåtölj" i dagrummet närmast köket och intill henne satt en kvinna som jag genast kände igen från min tid i affären i Haverdal.

Å, så trivsamt för Sonja med sällskap! 

Och idag var hon pigg och hade på sig sin scarf och det slog mig att det har hon nog inte haft på länge; annars är det det vanliga. 

Vi satte oss i det Sonja kallar för "Röda Salongen" och pulverkaffet var hur gott som helst och kakan också .., och det blev prat om vad vi hade för planer för dagen .., om Viggo och hans glädje över att ha fickor på byxorna (glömmer hon aldrig), om bygget av rummet hemma ., att hon älskar lever (vi ska bjuda hem henne nästa gång lever står på menyn) .., och att hon tänker att detta är sista utposten i hennes liv; ja, på det här boendet kommer hon förmodligen att sluta sina dagar. 

Ja, så är det ju, om inget annat händer. 

Det slår mig när vi är där, att männen allt som oftast sitter för sig själva vid något bord, medan kvinnorna bildar små grupper. 

Idag fick vi träffa Sonjas kontaktperson på boendet; en rar kvinna som visade sig ha fyra barn och ett av dem, en dotter, hade målat två av Sonjas naglar. 

"Titta här!" sa Sonja och loooog och sträckte fram handen. 

Minst en gång per vecka borde vi hälsa på henne, det tycker jag, men ändå blir det inte alltid så. Nu var det två veckor sedan sist. Aj, aj. 

Röstat har jag också gjort, den här gången i sporthallen i Haverdal.  S o m   jag ser fram emot den dagen när nyheterna inte enbart handlar om procentsiffror eller vem som har rätt eller fel! Saliga äro de som så självklart vet var deras röst ska hamna .., kanske har man alltid röstat på samma parti och känner att detta är det enda rätta. Så är det inte för mig.