Elisabet

Glädjepiller ....

Inte perfekt skärpa, men oj, så glad jag blev när den lilla violen tittade upp från blomlådan - den, närmast ytterdörren -. 

Tidigare i våras såg det ut så här. De är ju inte så att glädjen är kortvarig, men  s o m  jag hade önskat att det sett ut så här hela sommaren! Och ja, jag vet att man kan klippa ner dem nästan helt efter blomningen, men det tar ändå sådan tid innan de visar sig igen, så ..., nu är det pelargonior där i stället.

Den största glädjen är ändå katterna. Tänk, att få överta två kattsystrar och efter ett halvår är vi helt accepterade, ja, tidigare än så, men nu: fullt ut!

Igår, i väntan på födelsedagsgästerna, sträckte jag ut på soffan Ektorp i uterummet och då kom genast Paddan och hoppade upp och ville bli kliad.

Och igårkväll när jag tittade in och sade godnatt till pv, följde Vickan med .., men så snart jag gick mot mitt sovrum, SKUTTADE hon före mig, hoppade upp i sängen och kurade ihop sig i den där provisoriska bädden/korgen som jag snurrat ihop. 

Hon ligger i den varje natt. 

Onsdag idag. Växlande molnighet ute och så där lagom blåsigt. 

Ska ta ett dopp i havet .., köpa fisksoppa från fiskbilen utanför Willys ..., hämta ut paket till såväl friherrinnan som mig själv på Hemköp och pyssla om blommorna i mitt sovrum. 

Och  s o m  jag längtar tills riksdagsvalet är överstökat! 

Så innerligt less är jag på alla intervjuer, allt spekulerande och alla mätningar hit och dit och analyser, utspel och löften. 

Skallkroken, ja. 

Stenen som skymtar där lite till höger i bild, det är den jag vill simma till och så tillbaka, men det är alltid kämpigt när det blåser. 

Sist var det motvind på tillbakavägen och jag fick ägna mig åt avslappnande ryggsim ett tag. 

Pv står ofta på piren och håller koll.