Sent på eftermiddagen när jag är hemma igen efter alla svängar på sjukhuset, slår jag mig ner på en trädgårdsstol i växthuset.
Alldeles slut på är jag - mest mentalt - efter bakslaget med den inställda, eller uppskjutna, operationen.
Nåja, det är väl så det blir .., jag är inte den första och lär inte bli den sista och någon förklaring fick jag inte, det var kanske någon mer påstridig som fick gå före i kön och en sextioårig kvinna kommer säkert inte att klaga så värst högljutt, så kanske man tänker.
Tre veckor till.
Nåväl.
Det finns människor runt om i världen som aldrig någonsin får en chans till ny knäled .., människor som får halta omkring bäst dom kan och någon sjukskrivning blir det förstås inte tal om heller, det är bara att bita ihop och jobba vidare.
Ingen väntelista.
Ingen vårdgaranti.
Allt är som bekant relativt.
Så där sitter jag ute i växthuset - det är första gången som jag verkligen n j u t e r av att sitta där -, för även om solen har strålat hela dagen, så betyder närheten till havet även isiga vindar .., men i växthuset är det lä .., - och där är visserligen skräpigt och på stengolvet ligger torkade blad ..., där är tomma plastbyttor och lerkrukor och i en stor lerkruka ser jag dom spretiga resterna av citrontimjan, den som i somras doftade så överjordiskt ljuvligt -, men ååå, så härligt där är!
Så dyker sigge upp.
Sigge Nilsson är ingen tuffing .., en bra stund står han och tittar in genom dörröppningen, tvekar lite ..,. men så tar han mod till sig och kommer in i själva växthuset .., snirklar sig runt mina ben .. jaaaamar lite .., för att till sist hoppa upp och sätta sig i den avskavda trädgårdsstolen.
"Men ååå, så skönt .., det här var ju riktigt trevligt, vilket härligt ställe ...!" kanske han tänker.
Så där sitter vi någon halvtimme, allt medan småfåglarna kvittrar så glatt ..., harry håller koll .., han väntar på husse ..., och själv tänker jag på dom tre veckornas sjukskrivning - det är första gången i mitt sextioåriga liv som jag är sjukskriven utan att vara opererad -.
Jag är sextio år har skuldkänslor.
Det är ju helt enkelt inte klokt.
Ungefär så var det.
