söndag 10 juni 2012

Det här gjorde oss glada ...

Bilden med moster Margit och sonen Görans text till, gjorde mig också glad.
Så var det dags igen för det som gjorde oss glada under veckan som gått.
Precis som förra gången, blir det ett litet glädjelotteri - vi tar det i morgon när pv kommit hem från jobbet - och då blir förstapriset en sååå härlig dvd-film sponsrad av den rara Barbro i Uppsala.

Först ut med glädjen är Ingalill i Ystad ....

Hej Elisabet!

Om du vill ha ett bidrag till veckans bästa/minnesvärda händelse så kommer en här:

Igår på nationaldagen var jag med om att beskåda solfenomenet som det skrivits om på senare tid. Venus passerade solen under morgontimmarna.


Venus.
Bilden lånade jag härifrån.

Min son Marcus har alltid varit oerhört intresserad av rymden så initiativet till det hela kom från honom.
Kl 02.42 steg jag ur sängen!! inte alldeles lätt, men jag fixade det o sedan frukostkorg för tre.
Kl 03.30 kom Marcus o Patrik (kompis till M) o hämtade mig o vi for österut till Simrishamn.
På en äng strax norr om Röken (restaurang) riggades kameror upp på stativ o filter o mörka glasögon togs fram. Kallt Usch. 6 grader.

Men vilken morgon. Hela havet framför oss, inga moln som skulle kunna störa det vi väntade på.
Kl 04.29 steg solen upp. Först som en liten knappnål i öster men snart i hela sin storlek. Och med kamerans förstoring kunde vi se Venus passera solen
Hela passagen kunde Marcus fånga i kameran o vi kunde även bese det med våra mörka glasögon.
Detta var häftigt.
Nästa tillfälle att se samma sak dröjer! Ca 120 år eller nåt sånt.
Trötta men nöjda fortsatte vi sen hemåt, mätta till själen av naturupplevelse o mätta i magen av en god frukost.

Bifogar en länk om det hela.

Det blev en höjdpunkt till.
På eftermiddagen var det debut för vårt barnbarn Ingmar att ge sig ut på en längre sträcka på två ben.
Många hälsningar från fru Grå.

Äldsta dottern, Maria, säger så här ...

"Jo, det bästa i veckan .., det var nog att vi hade hand om Pedro, en flatcoated retriever som är helt underbar! Han är ettochetthalvt år, men så himla duktig, kan vara lös på tomten och håller sig hela tiden hemma och det är så tomt nu när vi har lämnat igen honom!" 

Pedro ...
Den övre bilden visar Emil på väg från dagens fotbollsmatch - pojkar f. -99 -, då Bollstanäs mötte Ängby.
Matchen slutade med vinst för BSK och Emil, snart 13 år, gjorde två av målen. 
I hans knä vilar sig den jättefina hunden Pedro.

Det bästa för sportigajenny ....

Hej Elisabet

Den här veckan har jag ingen självklar "Veckans bästa"...
Jo jag klarade ju av den där bussguidningen i Gränna i fredags. Men det vete 17 om inte veckans höjdpunkt ändå är att fotbolls-EM nu är igång! Nu har man nåt att se på tv:n de närmsta veckorna! Me like.

Då jag inte äger någon "Sverige-tröja", får min Blåvittröja symbolisera glädjen i att fotbolls-EM dragit igång!

//sportigajenny

Och veckans bästa för Ulrika i Västmanland ....


Ja den kommer redan nu för det finns inget kan slå detta den här veckan:

Min son Andreas tog studenten idag!
3 år på Byggprogrammet är avklarade, med den äran!

 Det har varit så mycket lycka, så många känslor, idag att jag är alldeles omtumlad.

Jag är så STOLT över honom och jag ÄLSKAR honom så!'

Ann i Göteborg säger så här om sin glädje ...

Det roligaste som hänt i veckan var när min julklapp kom.
Jag fick en prenumeration på tidningen SPRÅK av mellansonen Johan och det är en jättebra tidskrift tycker jag.
Ja, jag skriver tidskrift, för den är fylld av artiklar och reportage om språk ur alla möjliga och omöjliga vinklar. 
Det kan vara allt från hejaramsor i fotboll till runstenar och kroppsspråk. Dessutom följer det alltid med en bilaga "Klurigt" med ordsudokus, korsord och frågetävlingar. 
Den varar länge, länge och jag bara njuuuuter hela tiden jag läser i den.

"Var vänlig mottag uttrycket för mina distingerade känslor"
(ur atikeln om artiga brev i Europa)

Hälsningar Ann.

Eva på Frösöns glädje ...

Hej Elisabet!

Det bästa som hänt under veckan var:

Att sonen med flickvän kom hem efter fem månader i Sydafrika. Att de dessutom hade med sig en mängd presenter var ett extra plus i   kanten.

Alla ljuvliga snäckor som Mirna, vår sons flickvän, hade plockat till mig på en strand i Sydafrika.

Livet i skogsbrynet. Fåglar, blommor, tystnad. Nu börjar det underbara tiden då vi kan bo nära naturen. Jag har planterat ut alla blommor och andra växter. Min nyinköpta Marockanska mynta fick dela odlingslåda med en timjanplanta.

Lördagens besök hos valparna med familj. Valparna växer i rekordfart och nu busar de korta stunder, sedan faller de pladask till golvet och somnar.

Turtlans glädje ....

Jag har svårt att bestämma mig så två bilder får visa min veckans bästa.

Sitter nu på nya båten och vår första lite längre tur.
Det ska bli första övernattningen i båten också. Snart dags för en båtmiddag. Trivs!

Igår en kväll full av skratt och ju senare kvällen blev ju lägre under bältet blev historierna som drogs...

Det var jobbets sommarfest. En tur med en fin gammal ångbåt med räkor och annat gott. 

Båtens egen Elvis sjöng för oss. Besättningens service var i toppklass!

Festen fortsatte när båten låg vid kaj. Det var då historierna dök upp från besättningen. Tål knappast att återberättas ;-)

Bästa sommarfesten på länge med goa fina arbetskamrater! Guld värda och många är vänner sen länge.

Det var mina två. Båda lika mycket värda!

Turtlan


Anna-Lena säger så här ....

Nu är allt tillbaka till vardag igen så lika roligt som i Skottland är det sannerligen inte.
Dock var det en glad och stolt mor som (för första gången i år) kollade in den beridna högvakten med sonen på unghästen Urifax.
Och så får vi väl hoppas på att sommaren kommer loss lite nästa vecka.
Kram, Anna-Lena.

Cecilia N berättar om sin glädje ...

Vilket som var bäst? Det var nog att äntligen få rida-igen i måndags. (Alltså ta igen en oanvänd lektion.) Och att få njuta lyxen att köra dit nu när bilen var hemma vilket nuförtiden är sällsynt. (Istället för att cykla i 20 minuter "nästan uppför hela tiden".) Och att träffa de som rider på måndagar som jag inte träffar så ofta nuförtiden. Och vi fick beröm, hästen och jag. Han är en gammal ridskoleräv som är jätteduktig i dressyr, men som gärna tar kommandot och "gör själv" och lätt stressar upp både sig själv och ryttaren.

Cecilia/


Och Elisabets glädje ...


Det som gjorde mig allra mest glad i veckan, har med två små barn att göra.

Först Molly, kanske 3 år, som alldeles själv hade gått in i storasysters rum och hämtat kritor och sedan gjort den här fina teckningen som lämnades i affären.
Den var "till Elisabet".
Det finns inte ord för hur glad jag blev! 
Idag kom Molly in med sin mamma och jag visade henne och Molly bilden från bloggen och berättade att nu sitter den där fina teckningen inom glas och ram i vårt vardagsrum.

Det andra handlar om lilla Alice, kanske 4 år?

Varje gång hon besöker affären med sin mamma, pratar vi om att Alice nog ska bli kassörska och bli min arbetskamrat och det tycker Alice är så roligt.

Det var dom här hon valde ...
Idag skulle hennes mormor posta ett brev och då fick Alice komma bakom disken till mig och så fick hon välja frimärken ("jag tar dom med blommer!" sa hon) och sätta fast dem på kuvertet och hon fick stämpla (åååå, så roligt!) och så fick hon ett litet papper där hon fick stämpla en gång till och hela hon strååålade som en liten sol! 

"Nu är jag nästan som en kassörska!" sa hon smajlande.

Det var det bästa i veckan för mig.


Mitt på dagen ...

Kyligt, såväl utom, - som inomhus.

Pv rumblar (förlorar stort mot donjeppe, jag tar över och förlorar minsann lika hejdlöst .."himmel, så bra du är!" skriver jag och donjeppe svarar "tack") .., ute regnar det oavbrutet .., harry sover i fåtöljen och pElle putsar pälsen.

På bordet ligger fotbollsbilagan som jag köpte till husets herre igår.
Ja, till mig själv också.

Ikväll Spanien - Italien, sen Kroatien - Irland .., hjälp, så spännande.
Och i morgon är det Sveriges tur och jag är själaglad att jag är ledig.

Men först bär det av till Helsingborg där jag ska fixa framtanden som är kapad.
Ja, det är ju tur att pengarna inte behöver mögla på kontot.
(För tre veckor sedan betalade jag två tusen hos samma tandläkare).

Lamporna är, som synes, tända.

Det är den elfte juni idag, men se, det kan man inte tro.

Och så några inköpslistor ...



Här och Nu ...


Söndagförmiddag.

I soffan ligger pv (den där golfrundan gick inget vidare .. igår var han glad och på gränsen till högmodig .., sjutton i hcp och andra matchen på två år och fem eller sex par ..) och tar igen sig .., spelar Rumble och får äntligen vinna (mot någon obekant människa) och i ena hörnet av soffan sitter jag själv - eller halvligger - och pElle, sjutton år (tänk, att jag agerade barnmorska vid hans födsel i Skåne!) ligger på mattes magar och jag kliar honom på huvudet som är det bästa han vet .., upptäcker en stor och fet fästing som pv tar bort ("påminn mig att köpa hem fästingmedel i morgon!" säger jag) och i fåtöljen kurar en vanvettigt trött harry.

Det plingar från Rumble-spelandet .., från köket hörs P1-prat - kanske gudstjänst - och från äldsta dottern kommer ett sms där hon säger att lillebrors flickvän är så himla fin och rar och att det har varit såå roligt att ha dem på besök.

Om tre timmar ska jag vara på jobbet.

Och nu har jag uppdaterat sidan ...

... den med vänsterhänderna.

Söndagsfönstret ...

Det regnar ute .., och pv klev upp tidigt, tog med sig harry och skulle spela golf på morgonen.

Klev upp tidigt betyder att han gav sig av vid femtiden.

Nu är klockan nio och dom är inte hemma och det har börjat regna.

Gissa, om min fantasi skenar iväg.

Bilden togs en midsommarafton för några år sedan.

Vid bordet i Gunvor och Vikings sommarhus i Stening, sitter pv och spelar schack med någon av sina brorsöner, om jag minns rätt.

Det är pv:s hand till höger.

Och nu finns inte Gunvor längre, Viking har varit död i flera år och sommarhuset är sålt till ett syskonpar.

Livet är föränderligt.

Kl. 09.37

Nu är dom hemma!
Har man livlig fantasi kan man skena iväg hur långt som helst inombords!
Alternativen var flera: pv hade drabbats av hjärtflimmer, ramlat ihop på golfbanan och vem - förutom den mannen - spelar golf vid femtiden på morgonen .., alltså blir han inte upptäckt .., ligger där och möter Vår Frälsare och stackars harry springer av och an och hittar inte hem.

Eller: pv blir så upptagen av att slå ett perfekt slag, så han glömmer bort harry, som sticker iväg efter en harpalt .., rusar iväg ut på någon närliggande väg, blir överkörd och åker till himlen (buuuuuuhuuuu!).

Eller: blir inte överkörd, men sticker iväg efter en löptik och glömmer husse som inte hittar honom och inte vågar åka hem och berätta detta, utan letar och letar och letar.

Husses mobiltelefon låg på arbetsbänken hemma.
Det är typiskt för honom.

För övrigt säger pv att dom åkte inte alls iväg lite över fem, dom åkte hemifrån tjugo i fem.

Två vänsterhänder från Västergötland ...

"Maken ..."
Hej Elisabet!

Nu blir det helt plötsligt ett händer-mail istället för fönster. :)
Men jag har också fotograferat några fönster till dig, så de kommer senare.

I bilen till och från Vårgårda nostalgifestival som vi besökte idag, så kom jag på att jag skulle fotografera våra händer, och om bilderna blev något så när så skulle jag skicka dem till dig.

Maken: Fiskarnas stjärntecken. Höger tumme upp. Ensambarn. Väldigt händig

Och SoF ...
Jag: Vädurens stjärntecken. Vänster tumme upp. Yngst av fyra syskon. Relativt ohändig.
Vilken tur att jag gifte mig med en händig make då. ;)


Elisabet säger: en "tillsammansbild" - jag tycker så mycket om den -. 
Känslan av att åka iväg till nånting som man kanske har längtat efter.

Tack snälla för bilderna! säger jag, som nu måste ta mig i kragen och flytta över dem, plus dom jag fått av Ulrika, till vänsterhandsbloggen!

lördag 9 juni 2012

Möte i ... trädgården.

Torun och Mickes vänsterhänder. Båda är Tvillingar.

Jag tycker verkligen om spontana möten ..., så där som när människor bara dyker upp, för då vet man också att dom kommer för att dom verkligen vill.

Alltså blir jag så glad när Torun (f.d. Umeå) och hennes Micke (infödd skåning) kommer på snabbvisit, ja, dom är på väg till Göteborg på 50-årskalas, men hinner med kaffe och uppvärmda kanelbullar ute på altanen.

Och vi får var sin kokbok ämnad för den som är till sjöss (härliga 70-talsteckningar!) och vi sjunger för Torun som fyller år i morgon - hon och pv är jämngamla - och så blir det någon timmes surr under parasollet och sen hej och tack.

Snart, om några minuter, ska jag susa iväg till jobbet.

Tidigare idag blev det lite småprat med grannen Gun.

Hon berättade att hon och maken idag hade träffat harry och sigge nilsson, på väg ner till havet.

Ojdå.

Och för min inre syn såg jag hur sigge tog harry med sig och hur han sa .."va? brukar du bara gå med husse och matte !!!, nej, jag går själv, kom får du se .. man kan gå här också, då träffar man Ecke och han är ju himla trevlig, men se där .., nu kommer Göran och pratar med dig .., jaså, måste du gå hem igen, det var väl trist, ja, jag blir kvar här!"

Ungefär så.

Pyramiden i Stensjö ...

Det tar sig. 

Nu ser vi jordgubbar på väg att mogna (några veckor till kanske) och salladen växer och frodas.

Småynglarna längst fram i bild, planterades idag.
Den första tiden bodde dom i landet nära komposten, men där är så skuggigt, så det fick bli flytt nu på förmiddagen. 

Inte var det så trevligt att skiljas från alla morotskamrater, men det här blev ändå bra.

"Härligt! Här har vi utsikt mot altanen och får lite mera sol!" tänkte dom nog. 

 
 

Och så det där ni vet ....

Idag är det lördag .. i morgon söndag och snart är veckan slut.

Vill du vara med och dela din glädje med andra, så välkommen!

Mejla i så fall ditt bidrag till bisse151@gmail.com.

Det var just vad Anna-Lena gjorde.
Hon berättade - med så mycket värme mellan bokstäverna - om resan till Skottland för att fira maken Johns femtioårsdag.

Det är han - med den eleganta fjäderprydnaden - som är på bilden.
Är det pyjamasjacka han har på sig?
Hrm .., då kan man ju se den ståtliga fjädern nästan som en manbarhetssymbol ,-)

Så här skrev Anna-Lena bland annat ....

"Vi har åkt på hisnande vackra vägar med vyer över berg och dalar, hav och gröna kullar. Vi har ätit massor med färska, smaskiga skaldjur och förödande goda "scottish breakfasts". Vi har sovit på B&B med sälar utanför fönstret och vi har sovit i slott och dinerat med lorden själv. Vi har förutom massor med sälar sett en val, flera tumlare, havsutter, havsörn, lunnefåglar och massor med andra sjöfåglar. Vi har också sett många kronhjortar, klappat en grå tornuggla och sett en falkenerare flyga med sin falk."

Mossfolk, numera Fru Norling och på bröllopsresa i Paris, berättade om valptittandet. Den är den valpen ni ser på bilden .., som dom hoppas på.

Valptittade gjorde även Eva på Frösön.

Och Turtlan hade varit på kompisträff.

"För mig är det utan tvekan häromkvällen när jag, kära tjejkompis B och vår killkompis J träffades över en tacopaj med lite vin.

Vi satt där runt hennes köksö på sköna höga stolar.


Länge sedan vi alla tre sågs så här även om vi har kontakt regelbundet men nu var det
bara vi tre och inga andra. I lugn och ro för prat.
Även om det är sällan märks det ingen skillnad. Ingen tvekan utan vi bara pratar på om nya saker som hänt, om gamla minnen och om livet."


Glädje kan vara allt möjligt.
Ett oväntat leende människor emellan .., en vänlig hälsning på stan .., att hitta ett vykort från Grekland i den gröna postlådan av plast.
Sånt.

Välkommen med just ditt bidrag!
tänk ...

... så många fina guldkorn till bloggar som man aldrig har upptäckt

inte förrän blogginnehavaren skriver en kommentar

ja, så där i förbifarten

- då -

som att öppna en liten skattkista är det


Dagens fönster ...

"Hej,
Förra söndagen var det "vide grenier" i vår by - "tömma vinden", dvs grannloppis.
Prylar och stånd i hela byn och alla var där.
Och mitt i det en retroloppis i vår bypark med 60-talstema. Musik, prylar, loppisar och bilar från tiden . Klart vi gick dit trots 30 graders värme och åska i luften. På väg ner till byn går vi en liten trappstig mellan några gulliga hus. Här är fönstret till ett av dem. Obs keramiksyrsan, "la cigale" på ena fönsterluckan. Den är Provences speciella symbol och det förstår man när de sätter igång på kvällarna. 
Än har de inte börjat men Gud give så trött man blir på dem när de sätter igång.
Ha det gott i kalla Sverige -här har vi det varmt så det förslår!
Kram från Monet."

fredag 8 juni 2012

Bestämde mig för att äta blodpudding till lunch.

Försökte sedan öppna förpackningen.

Efter en stund började det att osa från mina öron.

Tänkte .."nä, jag skriver till företaget och frågar hur har man tänkt (om någon alls har tänkt ...?) att t.ex människor med förvärkta händer ska kunna öppna den här förpackningen!"

Googlade på företaget och fann, till min häpnad, detta.



Jaha, ja.

Jag var alltså inte ensam om att fundera.

En bild - en historia.

I Vilhelmina kommuns fotoarkiv, finns följande bild av moster Margit och hennes familj.
Från vänster Margit, Wayne, Rune, maken Sigvard och sonen Göran.

Göran har författat bildtexten som jag bara  ä l s k a r!

Göran Jonzon berättar:

Rune hade tagit realexamen efter att ha hoppat över 1 år genom självstudier via Hermods.

Jag själv minns tydligt min rutiga tröj/skjorta som var tillverkad av det nya materialet polyester.
Kall som fan men fullständigt omöjlig att slita ut.

Tavlan uppe till vänster var målad av farsans gammelfjälla Margita från Stennäs ovanför Dikanäs,Vilhelmina, och gillades aldrig av Mor.

Den andra tavlan var en ulltavla som Mor fått av Lisa Johansson, Vilhelmina, som tillverkade sådana.

Diskussionens vågor hade gått höga om vad det skulle vara bra för att låta Rune få en utbildning.
Farsan hade ju klarat sig bra med 6-årig folkskola.

Efter idogt övertalande från Runes lärare Ove gav far med sig men såg aldrig nödvändigheten med utbildning.

Han hade en nedlåtande attityd mot människor med utbildning.

För mig själv gick det lättare att följa efter i Runes spår då vägen redan var röjd.

Rune tog aldrig Gymnasieexamen utan hamnade i fängelse upprepade gånger pga värnpliktsvägran.

Poliserna bad honom att ange samvetsskäl för att komma undan fängelsedom, men han vägrade envist då han hade andra bevekelsegrunder av politisk karaktär.

Fängelsevistelserna skänkte honom ett visst intresse för begreppet rättvisa varvid han läste in juristexamen och blev sedemera Advokat.

Två strokar satte emellertid punkt för hans karriärmöjligheter.

Själv tog jag maskinteknisk examen och bildade ett antal ingenjörsbyråer med god ekonomisk avkastning.

Lillebror Wayne blev lärare och omtyckt sådan.
Som rökare dog far vid 67 års ålder i lungcancer.

Mor som var 4 år yngre dog även hon vid 67 års ålder i hjärtinfarkt.
Tårtan åt vi upp.

Moster Margit ..

Hos "mellansystern", min kusin Barbro, finns den här bilden av moster Margit.

Tidigt, tidigt förlorade Margit, mamma och deras lillebror Ivan sin far och därefter blev Margit - som då var äldst av de tre barnen, sex år kanske - mammas stora trygghet. 

Margit var den kavata, mamma var mer blyg.

Här står dom .., storasyster och lillasyster och nu syns det väl vem som är Margit?

Familjen Hansson, min mammas morfar och mormor.
Mamma sitter med knäppta händer alldeles intill sin mormor och bakom henne står Margit och bakom Margit, med vit krage, min mormor.
Lille Ivan som var blind, sitter i sin morfars knä.

En lite äldre moster Margit.


Och här, en vuxen kvinna.

Moster Margit bodde med sina tre söner och sin man några mil utanför Dikanäs i södra Lappland.

Det var inte ofta vi var där och hälsade på .., det var mest mamma och jag som åkte över dagen, men tänk, att jag minns ännu så väl den där känslan av att vara älskad av sina mostrar .., av moster Margit och moster Gunvor (Barbros mamma som var glad och skvittrig och varmhjärtad) och moster Lisbet och morbror Olaf .., alltid den där känslan av villkorslös kärlek!

Margit var en stor personlighet!
Hon var synsk .., hon visste ibland månader i förväg när någon skulle dö .., ja, hon hade sannerligen antennerna ute åt alla håll!

Mest kommer jag ihåg henne när hon ringde till mamma och mamma, som annars inte pratade särskilt länge i telefon, hon stod då i hallen och det pratades och pratades, samtidigt som mamma vände och vred sig framför hallspegeln för att kolla profilen .., aj, aj, om hon hade gått upp något kilo!

Och moster Margit, som enligt mamma var den allra mest begåvade av syskonen, som förblev Tresund trogen så länge maken var i livet .., moster Margit som hjälpte mamma att ta hand om Anna och Maria när vi var i Australien på fem veckors semester!
 
Ååå, vilken härlig kvinna hon var!

Vardagsglädje ...

Tänk, att komma till jobbet och upptäcka en liten grön lapp och fastsatt vid den ett litet vitt papper där det står "Till Elisabet från Molly ...".

Ingenting i världen hade väl kunnat göra mig gladare! 

Molly är en liten tös på kanske tre år och jag tycker så oerhört mycket om henne! 

Den här fina teckningen ska ramas in och sättas upp på väggen.

Annat som gör hjärtat glatt: att i lådan intill kassan upptäcka några ihophäftade inköpslistor, sparade av rara arbetskamrater som förmodligen (ni kan stryka ordet förmodligen ...)  tycker att detta med listorna är ett totalt vansinne.

Men ändå .., tänk att dom gör det!

Åååå, så omtänksamt av dem!

Och eftersom Kattis igår skrev att hon tyckte det här med inköpslistor var intressan, ja, satte sprätt på hennes fantasi .., så kommer här listor till dig!

Här kan ni läsa hennes korta men kärnfulla inlägg om studentens lyckliga dar ...

Och nu blir det förmiddagskaffe!

Fredagsfönstret ...

 ... som också blir lediga-dags-fönstret!

Den lediga dagen inleddes med en ovanligt lång promenad längs åkrar och ängar, förbi hagen där alla lamm höll till i fjol - men inte nu längre - .., och en avlång byggnad där det "produceras kyckling" och jag tänkte på våra höns i Ystad, å, vilket bra liv dom hade .., fick gå ute som dom ville och låg och kurade under vinbärsbuskarna (och blev till slut uppätna av mård eller iller .. nåja, hellre en sån död än att hamna i en kycklingfabrik!) .., och framme vid gamla kustvägen plockade jag dom här gröna bladkvistarna som är så vackra och just då stannade en bil till och jag vände mig om och såg sidorutan åka ner.

"Jaha, bor du här ...?" sa en man som är kund i affären.

Och så blev det lite småprat igen och mannen berättade att han idag, tillsammans med sin familj, ska åka till Helsingör i Danmark på studentfest, ja, lite sånt surr blev det.

Fönsterfångerska var hon som slår alla rekord vad gäller att vara framme med håven: den rara Ulrika! 

Tack!

torsdag 7 juni 2012

Någon timme innan jobbet ...

 ... tar jag harry med mig och går ner mot havet till.

Ååå, sicken känsla att kunna röra sig någorlunda som vanligt!

Nere vid parkeringen möter vi en lagottotik och hennes matte (och kanske lillmatte?).
Det blir en stunds småprat, så där som det ofta - ja, nästan alltid - blir mellan hundägare.

Kvinnan till höger har en dialekt som klingar bekant.
"Är du från Skellefteå?" frågar jag.
"Nej, från Umeå, egentligen Holmsund", säger hon leende.

Och det visar sig att kvinnan, som heter Maria, bor i USA (norr om New York), men nu funderar på att flytta hem igen och då kanske till landet Halland.

Intill henne står dottern Elin.

Och jag berättar om min före detta klasskamrat Dinah som har uppfödning av just såna här hundar och så frågar jag vad kvinnan arbetar med ..., jag tänker gissa på det här med höger eller vänster tumme upp och jo, hon arbetar på en Arbetsförmedling, men mest med konsthantverk om jag förstod det hela rätt .., och då säger jag att .., ja, jag gissar att du har höger tumme upp.

Fel!
Vänster.
Och lika illa blir det med Elins tumme.
Nu skulle pv allt vara här, då hade han smajlat ..., säger jag.

Och så skiljs vi åt och jag vågar språnget och tar Johanssonrundan, ni vet, där det enorma huset har byggts.
Nu pågår bygget av en jättelik stenmur och det ska sprängas i berget och orangeklädda män borrar hål och förbereder för knallen.

En liten blå blomma fångar min blick.

Så här ser Fabrikörens villa ut numera.
Och muren.

Och nere vid havet ser jag en slags glim - strandglim kanske -? och mängder med gul fetknopp!
Några blåklockor har dykt upp och stora, stora sällskap av trift och hundkäx.
Vid dikesrenen upptäcker jag också svartkämpar .., som påminner om en slags planet nästan.

Och snart ska jag susa iväg till affären.

Bara så ni vet ....

Utan att jag ens har påmint om det den här veckan, så har nu det första bidraget till "det som gjorde mig mest glad" kommit susande genom rymden - från sydöstra Skåne och vidare upp längs kusten - för att slutligen landa med en liten duns i ett gult hus i landet Halland.

Än är det bara torsdag, men jag lägger ut adressen här.
bisse151@gmail.com

Och så ett litet axplock av förra veckans bidrag ...



Det här - med lite anknytning till det här med barn som uppträder (eller inte) inför publik, var kanske före Musikskolans tid ..:?
Se klippet!
Det är både underbart och lite ledsamt.'

(Till yngre läsare här på bloggen: Hylands Hörna var närmast en institution när jag var liten. Vi hade en enda kanal på tv och alla såg samma program! Lennart Hyland, tidigare sportkommentator i radion, blev som en nära bekant. Och titta, så bra han löser det här! På slutet skymtar Allan Schulman, pappa till bl.a. Alex Schulman.)


Anne Mantorp berättar om musikskolebarnens glädje ...

Hej Elisabet!

Här kommer mitt bästa i veckan!

Det var när jag fick följa med till musikskolan och vara med på äldsta barnbarnets trumpetlektion och sedan
lyssna på yngsta barnbarnet med sina 7-8 åriga kamrater när dom visade vad dom lärt sig under skolåret.

Underbart är bara förnamnet.

Först av allt så sjöng dom av hjärtats lust och var inte ett dugg blyga och sedan var det dags att visa vilket instrument man valt till nästa termin och dessutom få ljud ur dom.

Framgången med det var lite si och så och allra svårast var det för saxofonerna.

Om man säger att den som var bäst av dom små- flickorna var hon som fick fram ljud en gång.
Jag kan inte tycka annat än att dom var jättemodiga som satt på scenen inför alla syskon och föräldrar och visade upp sina prestationer.

Det blir säkert jättebra i höst.

Musikskolan i Mjölby är fantastisk och jag gissar att dom är så i hela landet. Och vilka härliga lärare som finns där. Stor eloge till alla lärare (såklart också mattelärare).

Hälsar Anne i Mantorp.

Och ett till ...

annanann i Portugal har varit på konferens i Tyskland ..

 Hej Elisabet!

Den här veckan är det inte svårt att välja höjdpunkt.
Jag har varit på konferens i den alldeles sagolikt vackra försommargröna universitetsstaden Tübingen och där sammanstrålat med sådana kollegor som också är vänner och som det är så särskilt roligt att vara tillsammans med.

Festkvällen inleddes med en dryg timmes stakande på floden Neckar, en båtkarl, en båt och tre av de kollegor jag allra helst i världen är tillsammans med. Och jag. Och en ljuvlig junikväll och djupa samtal.

Hälsn
annannan

Och inte blir man less på varandra heller ...


Att arbeta eftermiddag och kvällar (dagens pass: 15.00 - 21.15) har sina fördelar.

En är att jag i lugn och ro kan sitta här vid bordet, med kaffekoppen (den som inhandlades i Skärhamn, i det fantastiskt vackra akvarellmuseet) och en god macka ..,. och så kan jag gotta mig åt SVT-play.

Det är vad jag ska göra just nu.

Uppdaterat: och den serien, om barnmorskor i East End i London, den får högt betyg av mig! (Den är tydligen baserad på verkliga dagboksanteckningar).
Frånsett en som vanligt tom resväska som dinglar lätt som ett fjun ... (att dom aldrig lär sig!!, en barnmorska kommer till sitt nya arbete och har med sig allt hon äger och har i klädväg i en resväska och så blir det så uppenbart att det är bluff ..,, att den är tom!) fick det första avsnittet mig att bli tårögd ett par gånger om!
Som alltid i brittiska serier är skådespelarna makalöst bra! 


Gomorron-tv ...

I morgonsoffan sitter danska författarinnan Hanne-Vibeke Holst.

Åååå, så jag gillar henne!

Här finns lite matnyttigt om henne.

Och en intressant intervju i Babel.

Igår ...

... en kommentar av "kattis", som aldrig kommenterat på sidan förut, men säger sig ha följt med på bloggen i "många herrans år".

Hur glad blir man inte då!

Så jag tittar in och hittar detta.

En vackrare nationalsång (för mig finge den gärna bli en sån) kan man väl inte tänka sig!

Mirakel ...

Jag har sagt det förut och säger det igen: jag har oerhört svårt att visualisera hur ett blivande rum ska se ut .., eller tänka mig hur en tapet kommer att bli på väggen, och jag kan omöjligen - i vaket tillstånd - göra mig en bild av helt främmande människor och interiörer.

Men .., i drömmen, kan jag!

I drömmen befinner jag mig på ett stort sjukhus där det pågår ombyggnationer och jag åker hiss mellan våningarna och ser - hur detaljrikt som helst - namnen på de olika avdelningarna och på våning nr 5 lämnar jag hissen och upptäcker en kvinna i min ålder som sitter vid ett stort skrivbord och tar emot arbetssökande och där är unga flickor - utbildade sköterskor - som berättar om hur duktiga dom är och i drömmen hör jag deras motiveringar - långa, långa meningar! - och jag ser hur dom är klädda!

Människor kommer och går .., byggarbetare kånkar på brädor.
Allt ser jag i  d e t a l j!

När jag tar hissen ner igen, stannar jag till på ett våningsplan där jag ser ett vidunderligt vackert fönster!

Jag tar fram kameran och tänker att detta får bli Dagens Fönster ("å, härligt handblåst glas!" tänker jag) och utsikten är mot Stockholms ström och se, där kommer norrmän i vikingabåtar och med vajande norska flaggor - dom firar vår nationaldag - och jag ser en vagn som brakar in i en bil och en hund som blir skadad och sen, i drömmen, är jag på jobbet och chefens fru sitter i en soffa och kysser en vilt främmande man och chefen är deppig och sitter i en annan soffa; han har bar överkropp och säger att livet har blivit trist.

Och plötsligt är jag på stan igen och möter en främmande man, som ändå känns bekant, han frågar hur vi har det - egentligen - och jag svarar "jo, det är bra" och en stund senare berättar jag för honom att vi ska skiljas.

"Tänk, jag förstod det", säger mannen.

Sen vaknar jag.

Nästan ångestfylld.

Allt har varit så ofattbart verkligt och för mig är det inget annat än ett mirakel att man, i drömmen, i detalj kan se loch lyssna till långa sekvenser.

Jag fattar det inte.
Jag förstår inte hur hjärnan är funtad?

Finns alla dom här bilderna lagrade i någon minneslåda och så tjoppar dom liksom upp?

För mig är det inget annat än ett mindre mirakel.
Eller ett större.

Dagens fönster ...

... kommer från Barbro - ni vet, Babsan - från Uppsala, men från början från Piteå.

Så här skriver hon (det skrevs igår, onsdag).

"Godmorgon!
En härlig morgon ute på landet,inget regn.
Idag ska jag gå på promenad för att se om kattfötterna kommit, då jag dock har lite lätt koskräck tar jag maken med mig.
Skickar ett fönster på vårt lilla posthus på landet.
Ha det så gott
Babsan."

onsdag 6 juni 2012

Stort möte ...

Det är jag i kassan och framför mig en kvinna i 65-årsåldern och bakom henne en tös på kanske nio år, inte mera.

Kvinnan som ska betala, har tjockt, grått hår - det är himla snyggt - och det är vad jag säger till henne.

"Men ååå, vilket fint hår du har!"

Ungefär så.

Sen tänker jag på tösen som ska betala och då säger jag .."men du har också fint hår .., ja, du är fin hela du!" och då ler flickan så varmt och går för att packa i sina varor.

Efter någon minut (kvinnan och jag själv pratar om problemet med att ha alltför tjockt hår och jag berättar om mamma som hade nästan som hästtagel och därtill självfall!) harklar sig tösen, tittar på mig och säger ..."men du har också fint hår ...". 

Hon säger det med  en röst som är så mjuk och len och jag blir så rörd så jag nästan börjar att gråta.

Det blir ett ögonblick av totalt samförstånd.

Av nån slags ... "vi-är-snälla-mot-varandra-grej", utan att ställa oss in.

I flera timmar efteråt - ja, även nu när jag sitter och skriver det här - ler jag bara vid tanken på den där tösen och hennes oändliga omtanke om kassörskan.


Nån som vill flytta till landet Halland?

Alldeles intill strandängen nära havet, där ligger jättefina hus med stora tomter!

Åååå, så man kan drömma om att man hade haft pengar!

Fast då brukar jag komma ihåg min f.d. svåger från Lomträsk utanför Arvidsjaur, som, när jag hänfört visade honom dom gamla, charmiga fiskarlängorna belägna ett stenkast från havet (i Svarte, utanför Ystad), utbrast: "men fy f*n så hemskt att bo så nära havet, hä måst ju blåsa nå hemskt och va kallt!"

Inte det minsta imponerad var han! 

Å, hur jag gapskrattade!

Det förtog liksom den där tillstymmelsen till avund som jag faktiskt - helt ärligt - hade känt var gång jag promenerade förbi och genom fönstren som vette mot gatan, såg rakt ut till havet!

Så ..,. om ni nu har drösvis med pengar över (jag har det inte ,-), så kan ni tar en titt på till-saluhuset-här.

Här, alltså.

Bilden har jag lånat från mäklarsidan och kanske hamnar jag nu i fängelse.

Nån vänlig själ kan man väl komma och hälsa på mig i alla fall?

(På bilden ser ni även den stora lagården inte långt härifrån ..., t.v. om Eckes gula hus.
Byn längst bort i bild, vid klockan 11.00 ungefär, är början på Ugglarp.



Här och nu ..., avsnitt 592.

Först förmiddagsfika nere vid lilla hamnen.
En bit bort, på andra sidan bäcken, ser vi fyra, fem gubbar som står och surrar.
Det är samma gäng hela tiden .., pensionärer som träffas där nere och tar en kopp kaffe och pratar om livets allvar - ja, fiske och sånt -.

Och efteråt en stunds pysslande ute på gården.
Blommorna får vatten .., jag rensar lite ogräs .., en tomatplanta får större kruka .., jag klipper ner flädergrenar som blivit översållade av svarta löss .., allt medan pv gör sig redo för en träningsrunda på cykel.

"Tja, en tio, elva mil blir det nog idag ...?" säger han.

Fast först har han letat cykelpumpen (och plånboken) och beskyllt sin sambo för att ha städat bort den. 
Jominsann. 

Sen visar det sig att så var det inte alls.