torsdag 7 juni 2012

Någon timme innan jobbet ...

 ... tar jag harry med mig och går ner mot havet till.

Ååå, sicken känsla att kunna röra sig någorlunda som vanligt!

Nere vid parkeringen möter vi en lagottotik och hennes matte (och kanske lillmatte?).
Det blir en stunds småprat, så där som det ofta - ja, nästan alltid - blir mellan hundägare.

Kvinnan till höger har en dialekt som klingar bekant.
"Är du från Skellefteå?" frågar jag.
"Nej, från Umeå, egentligen Holmsund", säger hon leende.

Och det visar sig att kvinnan, som heter Maria, bor i USA (norr om New York), men nu funderar på att flytta hem igen och då kanske till landet Halland.

Intill henne står dottern Elin.

Och jag berättar om min före detta klasskamrat Dinah som har uppfödning av just såna här hundar och så frågar jag vad kvinnan arbetar med ..., jag tänker gissa på det här med höger eller vänster tumme upp och jo, hon arbetar på en Arbetsförmedling, men mest med konsthantverk om jag förstod det hela rätt .., och då säger jag att .., ja, jag gissar att du har höger tumme upp.

Fel!
Vänster.
Och lika illa blir det med Elins tumme.
Nu skulle pv allt vara här, då hade han smajlat ..., säger jag.

Och så skiljs vi åt och jag vågar språnget och tar Johanssonrundan, ni vet, där det enorma huset har byggts.
Nu pågår bygget av en jättelik stenmur och det ska sprängas i berget och orangeklädda män borrar hål och förbereder för knallen.

En liten blå blomma fångar min blick.

Så här ser Fabrikörens villa ut numera.
Och muren.

Och nere vid havet ser jag en slags glim - strandglim kanske -? och mängder med gul fetknopp!
Några blåklockor har dykt upp och stora, stora sällskap av trift och hundkäx.
Vid dikesrenen upptäcker jag också svartkämpar .., som påminner om en slags planet nästan.

Och snart ska jag susa iväg till affären.

10 kommentarer:

Guy sa...

Fabrikören verkar vara stenrik!

Steel City Anna sa...

Inte så dum villa förutom taket :)

Steel City Anna sa...

Inte så dum villa förutom taket :)

Monet sa...

Jag tror att det där kan bli riktigt fint faktiskt. Det blir ju muromgärdat dessutom så man behöver ju inte reta sig om det inte syns så mycket?

Det där andra huset du visade via mäklarannons tyckte jag inte var ett skvatt charmigt. Skulle aldrig ens reflektera över det. Havsnärheten till trots. Har ingen aning om priset men det är verkligen ointressant. Lustigt hur vissa hus verkligen inte har "själ"!

Bert sa...

Jo - strandglim. Och den blå är en teveronika.

Elisabet. sa...

Guy: där fick du till det ,-)

Steele City Anna och Monet: inte ens om jag FICK det huset gratis, skulle jag ta det ,-) det skulle jag däremot lätt kunna göra med det som är till salu. Det här huset har inte så mycket själ heller och jag har väl givit upp hoppet om att få bo i ett sånt hus, men då tänker jag på mamma och hur hon bodde i Argentina och då blir allt så enkelt ,-)

Elisabet. sa...

Bert: TACK! Den sista visste jag inte alls vad det var!!

Anonym sa...

Eller en TV-ronika, kanske.
PV

Maria sa...

Hej Elisabet!
Hittade fram till din blogg ikväll! Det var jätteroligt att träffa dig på promenaden häromdagen och jag hoppas det blir fler gånger. Blir glad av att läsa din blogg. Själv håller jag just på att återuppta mitt bloggande efter ett halvårs uppehåll.
Vi ses snart, hoppas jag! Har paket att hämta i Haverdal, så kanske ses vi då.
Maria

Elisabet. sa...

Maria: men se där! Ja, du är varmt välkommen till affären och passerar du det gula huset med segelbåten vid vägen, så finns det kaffe och goda kanelbullar ,-)