Resumé ...

Pv sover redan .., han blir hemma i morgon. Fortfarande sjuk. I morgon ska jag renbädda.

Full fart på jobbet!

Lina kollar datum på läsk och energidrycker .., jag tar kassan och mejeriet, paketerar nygjorda semlor i påsar och det är ett komplett elände att få dem att inte tippa omkull.

Man märker tydligt när någon icke-ordinarie har varit semmelmakare.
Då är locken lite annorlunda (idag mer trekantiga och mindre), det kan vara mer eller mindre grädde och samma sak med mandelmassan.

Så är det också med inslagna paket från charken.
Det finns nån som slår in leverpastejen eller Risbergs korv så fint, så fint .., nästan så att det liknar en julklapp .., man bara väntar på vackra snören och adresslapp.

Och nån annan paketerar skivad skinka så vackert, ja, så det bruna omslagspapperet påminner om ett kuvert!

Sånt - att slå in charkvaror fint -, är en konst .., har ni tänkt på det när ni handlar över disk?

Annan lapp. Inte Ankarets.

Någon timme innan stängningsdags kommer nyhetsankaret från reklamkanalen och skickar ett paket och när jag ska skriva in adressaten får jag läsa på hans handskrivna lilla lapp och det är knappt jag kan tyda stilen.

"Förlåt Elisabet, jag tänkte inte på att någon skulle titta på dom här kråkfötterna ...", säger han.

Två kvinnor i min ålder står en bit ifrån och tittar på ankaret .., viiiiskar och pekar lite i smyyg.

"Jaha du .., den här lilla lappen hade jag kunnat sälja på blocket kanske .., om du har någon beundrare ...?" säger jag till mannen som alltid är så himla vänlig.

Lite senare, också vid postdisken, kommer en kvinna fram och frågar om det är jag som är Elisabet, ja, det ser hon ju på skylten, men nu undrar hon .., känner jag till  ..., från Skellefteå?

"Ellem!!", säger jag häpet.

Jodå, så är det .., dom har pluggat tillsammans i Sigtuna!

Tänk, så liten världen är!

Och så blir det kväller och jag kan inte tanka bilen (det har lyst rött sedan igår), för tanklocket har gått i baklås på nåt vis, men jag tar mig hem och tittar på Så ska det låta (Mikael Rickfors = vilken röst!!) och John Lundvik i det andra laget .., vilken  a r t i s t!! och sen blir det dansk krimi som är så hemsk så man nästan dånar - men bra !  -, och sist av allt Akuten.

Till akuten kommer ungdomar med knappt några besvär alls .., nu sitter dom i väntrummet och beklagar sig över småskavanker - rena skitsakerna! - och tänk, så hemskt, att tvingas vänta i två timmar, det är ju UPPRÖRANDE och titta, hur personalen står och hänger! säger dom muttrande.

Det är tur att dom inte bryter benet och tvingas åka tolv eller tjugotvå mil med ambulans.
Så kan det vara i Malå. 
Och drabbas man av hjärtinfarkt är det bara att snabbt knäppa händerna.

Akuten är mitt absoluta favoritprogram alla kategorier.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

 

Kära Elisabet,

 

Här kommer ett fönster till dig som jag tog i går nära den stora franska basilikan där vi var på vinprovningsmässa.

 

Kanske passar det bra nu när pElle fått flytta till katthimlen med ett fönster av lite mera andlig karaktär.

 

Stor tröstekram från oss i sydfranska byn. Här i vårt område har vi sååå många pElle-katter med samma teckning. En av dem födde ju också ungar i hörnet i vår trädgård!

 

Monet

 

// Elisabet säger: brevet skrev just när pElle lämnat det gula huset på kullen och susat iväg till katthimlen.

Söndag ...

Snäckorna plockades på stranden i Ugglarp.

Störtlopp från tv:n och jag känner inte igen Franz Beckenbauer som står i publikhavet, å andra sidan skulle han nog inte känna igen mig heller.

Det är eld i kaminen och lätt snöfall utanför fönstret .., i soffan Ektorp ligger såväl harry som hans kraxande husse .., och sigge, som en kort stund faktiskt kurade på soffan, gick så småningom in till pannrummet till sin egen fåtölj.

Aningen mera sällskaplig har han blivit sedan pElle gick hädan.

Och snart stundar jobb från halv tre till sju.
Semlor i stora lass kommer säkerligen att säljas .., och så ska vi kolla datum på sista avdelningen - läsken - igår var det chips, nötter och sånt.

I norran-almanackan står förra veckans vinnare i Uppmuntringslotteriet.
Ann i Göteborg och Eva på Frösön.

Ni glömmer väl inte att dela med er av det som värmde hjärtat lite extra-mycket under veckan som gått?

Välkomna allesammans med era bidrag!

Cruella gör det .... 

Ja, om jag inte missminner mig?

Vinterbadar, alltså.

Sen finns det riktiga hårdingar som inte bara "doppar sig".

Ännu mera här.

Dagens fönster ...

Under mammas alla år i Argentina och Bolivia brukade hon berätta om hur fantastiskt det var, detta att när hon i stod i begrepp att ta någon patient till ett sjukhus för att ordna med ben, - eller armprotes - och så hade hon inga pengar egentligen till det hela - så, på något förunderligt vis, ja, så ordnade det   alltid   sig.

Pengar kom.
Från privatpersoner eller från förskoleklasser eller föreningar av olika slag.

Hon var otroligt trosviss.

"Jag litar på Herren", sa hon och på nåt finurligt sätt, så funkade det hela.

Ungefär så är det med fönsterleveranserna.

Ibland är det torka i fönstermappen; då kommer det plötsligt susande en hel svärm med fönster från Västmanland eller annorstädes ..., och sent igårkväll, då kom ett mejl med fem fönster från USA.

"Ja, om du har fönstertorka nån gång ...", skrev avsändaren.

Det här är det första och det kommer från Sag Harbour ( norr om New York) i USA och avsändare var Kjelle.

Ett till, tar vi.
Titta, så underbart med hundarna som ligger där  och sover så gott!

Och Kjelle, det är han - ni vet - som tillbringar vintermånaderna i Västdindien, ja, ombord på sin segelbåt och som sommartid är nån slags pensionatsvärd i Borgholm på Öland.

Hos honom kan man hyra rum ..., och sedan kuska runt på ön lite som man vill.

En längtansmorot som dinglar framför näsan ...

Tre gånger har Emma rest med sin mormor utomlands.

Kreta, Kefalonia och London.

En gång har Emil gjort samma sak; det var till Samos och då var snälle Kent från Småland med, men bodde på ett annat (superhett, han höll på att försmäkta) hotell.

Har man - under årens lopp - lagt alla sina besparingar på resor, så blir det sällan nånting över till annat.

Och nu är vi där igen.

För några minuter sedan klickade vi på "betala anmälningsavgift" för sommarens resa.

Emil, pv och jag själv .., till Gerani på Kreta.

En vecka i slutet av juni .., vi bor då i ett litet lägenhetshotell.

Och tänk, i den här poolen ska vi bada, om allt går som det är tänkt.

L y c k a!

Från sjukstugan ...

Idag är det bloggmadamen som får hämta in ved och elda och fixa, ty herr pensionatsvärden har drabbats av influensa och ligger totalt däckad under täcket.

Jag har aldrig träffat en människa som blir så till den milda grad dålig när han blir sjuk - på riktigt dålig -, det nästan  å n g a r   om honom!

Om två timmar bär det av till affären för jobb till åtta ikväll .., alltså måste jag nu sätta fart och hämta in ved .., jag ska ta harry på en längre runda och göra mig själv presentabel.

Från köket hörs Sverker "Plus" Olofsson som gästprogramledare i Ring-så-spelar-vi.
Så jättebra han är!! 

Dagens fönster ...

.... kommer från Frankrike.

Just det.

Det var Monet som hivade upp håven!

Vid kvart över fyra ...

Solen på väg ner bakom horisonten.

Doppar sig i havet.

(Apropå hav och längtan .., var morgon sköljer jag ansiktet i iiiiisande kallt vatten. Länge. Det är nästan som att simma under ytan.)

Nån slags insikt ...

Idag slog jag personbästa på frågequizzen.

Tretton rätt av sexton möjliga.

Kanske skulle man tacka för sig med flaggan i topp?

(Och nästa match blev katastrofal .., bara en massa nöje/media eller frågor om dataspel.)

Nu inväntar jag pensionatsvärden.

Rårakor Entrecôcte blir den fantastiska fredagmiddagen.

Här och Nu ...

Eurosport-prat från vardagsrummet .., och min anorak och sticketröja hafsigt slängda på fåtöljen.

Som synes har dom korsettfärgade lampskärmarna ännu inte bytts ut.
Kanske att man vänjer sig?
Valv är inte heller min melodi, men man vänjer sig vid det också.

Och tidigare, bara för någon timme sedan .., promenad med harry nere vid havet.
Istäcket har krympt - säkert halverats -!
Där nere där bäcken mynnar ut i havet är isen tjock och skarp.
Jag ser inte en endaste svan.

Småfåglar kvittrar.
Pjuter.

Överallt syns spår i snön.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Ekollonet och larven.

 

Ekollonet växer och lyser upp  i köket-en utmärkt idé att göra varja år.

Hitta ekollonet när du krattar under eken på hösten. Det ska ligga i fukten och ha börjat växa lite lite.

Sedan fyller du flaskan med vatten och sätter ekollonet överst. Med grodden neråt.

Det har en härlig växtkraft.

 

Larven kan krypa och är från nationalmuseums affär. Den roar alla.

Inget batterI .

 

Ja de två sakerna  i mitt kök kan glädja den tröttaste både barn och vuxna.

Kram från Eva.

Så här blev det ...

Frimärken från Västmanland, tejp från Portugal.

Såja, nu är vinsterna i Uppmuntringslotteriet färdiga att ge sig av från det gula huset på kullen.
Förstapriset - "Nostalgiboken om godis & glass" -, går till Göteborg, till den storartade madamen Ann.
Ann vittnade om glädjen över bilder som hon fått av Cicki som syr upp läckra linneväskor till STORARTAT.
Här kan man se dem!

Evighetstejpen från annannan i Portugal, hon som i ett inlägg skriver så här vackert:

"Sedan utmattningen, men den är välkommen. Med den i handen gör jag avslappningen i slutet av yogapasset som jag nästan aldrig har ro till på egen hand. Sedan sitter jag vid köksbordet med en mugg te som jag dricker för smakens och själens skull snarare än teinkickens. Jag ser ut över de andra bakgårdarna, ser det bli sol först och regn sedan. Jag tänker. Jag ser hur vacker buketten som städhjälpen haft med sig från sin trädgård är, hur fin nysilvervasen är tillsammans med mina dopljusstakar i tenn på bordduken från mitt föräldrahem."

Andrapriset går till Eva på Frösön.

När jag förra veckan beställde hem postens vårliga förbetalda påsar, anar jag att chefen muttrade. 

Dom där påsarna är inga direkta storsäljare, men åååå, så vackra!! 

Just ovanför Eva Grelsson, ser ni blomma nr 8 - Kung Karls Spira -. 

Det är - om ni inte redan visste det - Västerbottens landskapsblomma och den växte nere vid sjön vid mitt barndomshem i Malå. 

Oftast hittade man den bland sälgbuskarna .., där stod den, liten oanselig och inte tyckte jag att den var särskilt vacker heller. 

Nu .., långt senare, tycker jag om den.

Eva, hon berättade om sin mans brorsdotter Emma som hade haft keramikutställning.

Här är den.

Grattis till båda vinnarna och tack alla ni andra som delade med er av glädjen!

Nu är det dags att återigen fundera över vad som gladde er den HÄR veckan!
Jo, jag vet .., det blir lite hipp som happ sedan vi ändrade till DBIFV .., men det gäller alltså vad som gjorde er alldeles extravarma i hjärtat den här veckan.

Varmt välkomna med era bidrag och ni kan väl adressen vid det här laget?

bisse151@gmail.com

I dagens DN ...

Vilken ljuvlig färg på ett hus!

Och ja, jag är omåttligt förtjust i liggande panel och inte förstår jag varför heller.

(Och tänk, vad det här soptunneskyddet gör mycket för proportionerna!)

Tack Eva i Tyresö!

Det finns böcker som man aldrig glömmer.
Böcker som tar ett skutt in i ens hjärta och sedan blir kvar där för evig tid.
En sån bok är "Barnen i Vernette" av Bodil Hagbrink.

Jag köpte den någon gång mellan 1975 - 1978 i en liten bokhandel belägen i det som också var ett kommunalhus och där fanns en bank och lite annat - allt i Tibble, Kungsängen - några mil från Stockholm.

Där bodde jag då med två små töser, en nybliven polis till äkta man och en gul labrador som hette Labbe.

Och jag kom att  ä l s k a  den här boken!

På kvällarna läste jag för en då liten och ljuslockig "dr Böhlander". och helt ärligt var nog mamman mer fascinerad av livet i Frankrike, än den lilla tösen.

 Så här står det på bokens baksida: 

"Sabine och hennes hund Dick har fått syn på en målarinna, som kommit till Vernette för att måla av ett olivträd. Hon stannade sedan många år i Vernette, eftersom det fanns så mycket att måla där. 
Snart målade barnen tillsammans med henne, och det var också för dem som de här akvarellerna kom till till. Det blev stora detaljrika bilder om deras liv och lekar, i skolan, på marknaden, i vinskörden, i olivlundar och på blomsterfält.
Gisèle, Olivier, Jean-Pierre och Sabine, som vi möter i boken, hjälpte till att skriva texten, så att allt skulle bli precis som det är hos dem i Provence i södra Frankrike."

Ååå, så jag tyckte om alla detaljerna!

På besök hos Eva i Tyresö - hon som har nästan som ett eget barnbibliotek på övervåningen - berättade jag om den här boken och Eva sa att .., å, den hade hon haft i sin ägo en gång!, men nu hittade hon den inte.

"Jag kan försöka få fatt i den till dig!" sa hon smajlande och jag tänkte att det går nog aldrig.

Vet  ni vad som låg i postlådan idag?

Just det.

Vet ni hur lycklig man blir?

Precis!!

Och jag säger det om igen: tack du snälla, rara Eva i Tyresö!

Och så blev det dragning ...

Här tar sig Notarius Publicus en titt på förstapriset; Nostalgiboken om godis och glass.

Och andrapriset; adressboken - tack Eva i Tyresö -!

Min Iphone ligger på bordet med den här funktionen där man ser sig själv (en förfärlig historia, man ser sig ofta underifrån och är man inte deprimerad innan man upptäckt vem som är på skärmen, så blir man det .....) ..., och då är detta det som speglar sig.



Nu blir det dragning!
Gösta sköter sig med den äran och börjar känna igen namnen på deltagarna.

Stort grattis till er som vann och tack till alla er som bidrog med er glädje!

"Men åååå, sicken fin ...."

.... klösbräda! tänkte sigge nilsson när han såg den nya mattan.

Dagens fönster ...

I fönstermappen ligger många olika fönster och småpratar tillsammans.

"Nu är det faktiskt min tur .., jag har legat här tillräckligt länge!" hojtar två fönster från Sahlströmsgården i Torsby. I Värmland.

Titta, vilken vacker keramik!!

Turtlan höll i kameran.

Det bästa för Tankevågor i Stockholm ...

"På livets stora ocean kan allting hända.  Bilden togs här i Halland."

Vet inte om det är för sent att hänga med och hamna i skålen men jag måste i alla fall skriva vad som var det bästa i veckan för mig….
En vecka som var fruktansvärd då jag gick och oroade mig och ständigt bar gråten med mig.
Vännen Sabina hade hastigt blivit intagen på sjukhus då en stor hjärntumör upptäckts hos henne.
På onsdagen när hon skulle opereras  var jag nog en ganska vimsig och disträ fröken på mitt jobb. Gick som i en bubbla och tankarna var såklart hos henne. Skulle det gå bra? Tänkte så mycket också på hennes familj och barn…..
Operationen gick bra och även om det är långt kvar så var DET i alla fall en stor lättnad och glädje.
…..och en glädjefnatt till som blev måste absolut nämnas i huller om buller-livet. Det var när det kom ett jättegulligt kort till mina barn i klassen från dig Elisabet. Åh vad vi blev glad för det! Såååå fint och tänk att man kan få post när man går i skolan! :-) TACK underbara du!

Lisbeth.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa,sent omsider är de blommande mimosaträden nära Nice som vi besökte idag. 

(Elisabet säger: ja, ja, det går bra med den här veckans bästa också .., det här ju ett låtsaslotteri och det är den där glädjen som är det viktiga ...).

På vägen dit såg vi också mängder med blommande mandelträd längs den oerhört vackra motorvägen. Det ser ut som när man kommer till Körsbärsdalen i Nangijala!

Monet.

Dagens fönster ...

... flera stycken, finns i Nora och ja, skulle man byta bostadsord bara för att få möjligheten att införskaffa ett vackert hus, då tror jag att Nora ligger bra till.

Ulrika höll i håven, just det.

Klockan 14.00

Vittjar postlådan.

Mitt namn har ramlat bort, men det fixar sig ändå.

För övrigt är brevbäraren ett under av vänlighet.

Min vänstra hand ...

Det syns att den har varit med länge.

I femtionio år.

Huden är torr.

Den här handen har föst undan varor på ett kassaband i mer än fyrtio år .., den har hållit i ratten olika bilar .., den har varit med och lyft upp katter och hundvalpar .., skvalpat runt i olika diskhoar .., hållit fast tjockt hår som ska krånglas in i ett hårspänne .., hållit tre småttingar i handen .., burit väskor och bärkassar .., torkat tårar .., fingrarna har knattrat på tangenter - säkert hundra miljoner gånger -, den har deltagit i applåder .., ja, allt möjligt har den gjort.

Till skillnad från den högra, har den hållit hela vägen.

Sällan burit smycken; på ringfingret satt i tjugosju år en vigselring - en slät och enkel ring - och efter skeppsbrottet hamnade en slät silverring på samma finger.

Fingrarna är korta och inte det minsta vackra.

Knöliga och lite värkbrutna.

Men det spelar ingen roll .., den har varit bra och varit tjänstvillig.

Och den är min.

DBIFVVDH  -  Det Bästa I Förra Veckan Var Det Här.

I alla fall för min del.

Det var i söndags när solen sken så där härligt och värmde kinden.

Livsandarna väcktes plötsligt till liv, det kändes som om det var lite, lite vår i luften.
(men i dag, onsdag, är det bara snöflurigt och trist ute).

Gunnar i Vaplan.

Alla skuttar ju inte omkring på Facebook ...

Lite glädje så här en kulen onsdag i februari.

Och ännu mera glädje.

Tänk, så underbart att det finns snällingar!

DBIFV för Mellansystern ....

Hej!

Det bästa som hänt förra veckan var nog den överraskning som jag fick när jag öppnade datorn på min födelsedag och såg då att maken bytt skrivbordsunderlägg och lagt till text.

På lördag morgon flyger vi från Umeå och det ska bli jätteskönt att för en vecka lämna vintern och åka till ett soligare och varmare land.

Kram från kusinen.

DBIFV för Cruella i Stockholm ...

Bild: Elisabet. / På kylskåpsdörren hos arbetskamraten i Ystad ...

Det bästa förra veckan, förutom vardagslivet i tonårsfamiljen som är så trevligt nästan jämt, måste ju vara de inte mindre än TVÅ 50-årskalasen som vi var på:)

God mat, hög stämning och mer eller mindre oavbruten dans fram till två båda kvällarna.

Det finns mycket att hoppas på de närmsta åren:)

Cruella/Helena

Dragningen i lotteriet ...

Kl. 9.15 idag.

Kanske beror det på det häftiga omslaget i vädret, hur som helst har jag inte sovit en enda minut natten mot idag - det har sprängvärkt i mina knän - och det var tänkt att jag skulle ta bilen till verkstaden för service nu på morgonen, men jag var förbi av trötthet .., det blev ändrade planer, pv tog Saaben till stan och jag fick ringa Notarius Publicus och fråga om vi kan ta dragningen i morgon i stället?

Jodå, det skulle gå bra, sa Sonja.

Alltså finns det tid kvar för den som känner för att vara med i Uppmuntringslotteriet.

Följande ligger och skvalpar i skålen: 

annannan i Portugal

Ingela i Ystad (välkommen Ingela! du har jag inte varit med förut)

Kerstin i Dalarna

Eva i Tyresö

Ulrika i Västmanland

Eva på Frösön 

Ann i Göteborg

Torun i Staffanstorp

Mossfolk i Örebro

Cruella i Stockholm

Gunnar i Vaplan (en man!!!!)

Monet i Frankrike

Tankevågor i Stockholm

samt ...

Mellansystern i Ångermanland

 Finns där någon glädje över ...?

Mejla den i så fall till bisse151@gmail.com så lägger jag in ditt bidrag.

Dagens fönster ...

.... kommer från Portugal och vad ni än gör, så tycker jag att ni ska klicka upp bilden.

Titta på magnolian!

Och speglingen i bilrutorna!

DBIFV för Kerstin i Dalarna ...

Hej!

Har haft en härlig miniweekend på Korstäppans Herrgård i Leksand.

 

 

Passade på att ta några bilder, bl.a. från matsalen på kvällen och vid frukosten på söndan.

Utsikt över Siljan och Västanvik på andra sidan.

 

Härlig miljö och underbart god mat! Rekommenderas varmt!

Helgen får nog också ingå i mitt "Bästa i förra veckan".

Bifogar en bild från Siljans strand som exempel på det.

Framtidsutsikter ...

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Hej Bettan...

Har aldrig skrivet mitt bästa i veckan förr, men nu skall jag...!!!!!!!!!!!!!!

Mitt bästa i veckan var att jag fick ett beröm för min frisyr/färg i håret av en klient. En klient som aldrig ger eller har möjlighet att uttrycka egna känslor i ord, men dock denna gång kunde ge beröm,  trots sitt funktionshinder.

Att höra denna klient klä känslan i upplevelsen/synintrycket i sina egna ord.
Det är det det som värmer mig i hjärtetrakten, det är det som sätter guldkant på tillvaron och därmed ger mig kraft att fortsätta mitt arbete...

kram Ingela i ystad

Ruski-puski!

Det finns gånger när jag tycker att jag har världens bästa jobb.

Ikväll var en sån gång.

Då kom nämligen Lennart in och handlade och när det var dags att betala, så kom vi att prata om främmande språk och då fick Malin och jag veta att Lennart minsann har läst ryska.

Jodå.

I vanliga fall har jag aldrig min Iphone i närheten av kassan, men just den här gången fanns den där.
Vilken tur!

Om ni klickar på den här länken, så får ni höra.

Och tack, Lennart!

DBIFV .....

Nu börjar det dra ihop sig om ni vill vara med i Uppmuntringslotteriet, där veckans förstapris är nostalgiboken om Godis & Glass.

En härlig bok som framkallar många minnen!

Om du känner för att dela med dig av det bästa från förra veckan, mejla då till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det ikväll eller i morgonförmiddag.

Det blir dragning av Gösta någon gång under morgondagen.  

Heberg tur och retur ...

Nya arbetsskor ska inhandlas - såna som inte är varma - och jag kör till Heberg och som alltid när jag handlar, går det fort; det tar inte mer än tio minuter så har jag hittat skorna och betalat.

Alldeles intill kassan, på väggen mitt emot, sitter hundratals postfack.
Det är till Nettobutiken hebergsborna går för att hämta sin dagliga post.

Och då slår mig tanken .., den där före detta malåbon som i alla år bott i Heberg, är han ännu i livet?

Så jag frågar kassörskan och hon säger ..."men åå, han gick ut härifrån för en minut sedan!"

Eftersom jag vet var han bor, tar jag den vägen hemåt och utanför enplanshuset i vitt tegel, ser jag honom och hans nya kvinna.

Jag stannar bilen, hoppar ur och ropar hans namn.

För fem år sedan, såg han ut så här. Åttiotre år. Vältränad.

Att han nu, efter alla år som vi i n t e  har setts, ska komma ihåg mig, det är nog uteslutet, så jag skyndar mig att säga vem jag är och att jag har sett ett urklipp som handlade om honom på malåsidan och han ser lite förvånad ut där han står i sin skinnjacka och är sig tämligen lik - bara ännu mera en avbild av sin mamma än jag minns! - och jag ser också att han kämpar frenetiskt för att komma ihåg.

"Få se, vem är hon nu ...?"

"Och du bor kvar .., ja, där du bodde senast ...?" säger han leende.

Jodå .., och jag berättar om skoinköpet och att jag bara ville se om han ännu var i livet, ja, inte mer än så och jag tänker att jag måste hitta rätt knapp att trycka på, så där så att minnesluckan åker upp.

"Ja, han hade min pappa som friidrottstränare i sin ungdom ...", förklarar jag för kvinnan, så där som av en händelse.

Då faller allt på plats!

"Ivar Nilsson, ja .., ja, han var en riktig tjurskalle (han uttalar tjurskalle precis som pappa gjorde .., det där speciella tje-ljudet som finns hemma - Torgny Lindgren har skrivit om det -!), ja, n´Ivar, det var han som lärde mig allt om friidrott och det var nästan omöjligt att klå honom!" säger mannen som nu är två år från nittio och har varit folkskollärare och som en gång i livet hade ett radioprogram som handlade om Hawai.

Och han berättade och visade oss kajan som han irriterade sig på ..., då, för fem år sedan.

Sen blir det lite småsurr om glashala vägar och att vi längtar efter vår och så tack och hej  ...,och så går denne åttioåttaårige man arm i arm med sin kvinna - som för övrigt heter Mildred och är från Uppsala, men bor i Malmö, ja, nu är dom särbos - in i huset.

Så här skrev Hallands Nyheter om denne före detta västerbottning i förskingringen:

Hemma i Malåliden satt han och drömde över skolatlasen om alla fantastiska platser han skulle besöka. Ju längre bort, desto bättre.
En av dessa platser var Hawaii.
Axel minns hur han en sommar när mamma tvättade i ån därhemma gjorde en barkbåt och skickade iväg.
– Jag tänkte mig hur den skulle segla ner för Malån och vidare ut i Skellefteälven, ut i Bottniska viken och Östersjön och sedan ut på de stora världshaven för att till slut flyta iland på någon av de hawaianska öarna, skrattar han.

Är det inte komplett underbart!!

När det vänder ...

I nästan tjugo år bodde jag inte långt från havet i Skåne.
Jag vande mig vid att vädret kan slå om nästan hur snabbt som helst.

Ena stunden strålande sol, en kvart senare kunde haglet stå som spön i backen.

Om det var omväxlande väderlek i Ystad, så är det ändå ingenting mot för här, alldeles vid havet.

Vaknar till gråmulen morgon och ishalka på vägarna.

Halvvägs hemma hör jag ett annorlunda fågelkvitter.
Stannar till.
Lyssnar.
Har ingen aning om vem som kvittrar så fint?

Några timmar senare är allt annorlunda.

Himlen blå .., - ljust-ljust-ljust blå - .., och solen har svingat sig upp över kullen.

Det tycks bli en fin dag, det här.