Och så, vid halv tolv, tar jag bussen in till stan.
Promenerar i snö--regn-glopp och får vänta i tretton minuter innan bussen kommer.
Det känns som det dubbla.
Köper ett mini-kort för 290 kr, vilket berättigar till 24 resor.
Perfekt!
En äldre kvinna slår sig ner snett framför mig.
Hon är liten och späd och tar genast av sig kappa, lång stickekofta med skärp, mössa, vantar och tjocksockar .., och allt utom koftan och kappan, läggs på ett finurligt sätt längs med det lilla elementet nära golvet.
Hela tiden sitter kvinnan och plockar ludd från koftan eller vantarna och så reser hon sig upp och slänger prydligt luddet i den lilla blå papperskorgen.
Fram och tillbaka går hon ., ibland ler hon lite mot mig.
"Ja, jag stod och väntade på bussen i Skipås och blev så våt ...", förklarar hon.
Hon ser snäll och rar ut.
På Brogatan kliver jag av .., skyndar mig att handla .., upptäcker att Lundbergs Handskar & Väskor har skinn skodda vantar och jag ler för mig själv och grunnar lite över när detta med
sär skrivning blev så vanligt?
Vad beror det på?
Inom loppet av en dryg timme är jag klar .., letar upp Norra Station och tar bussen hemåt.
Ute faller regnet.
Det är en kvinnlig busschaufför och hon kör så mjukt och fint och jag tänker att det finns verkligen yrkesgrupper som jag beundrar mer än andra; busschaufförer är en av dem.
(Allra helst busschaufför i Grekland, som tar sig fram på smala och slingriga bergsvägar inte bredare än några meter och där bilar står parkerade lite hött som bött!)
Flygledare en annan.
Sitter man högre än i en vanlig personbil, blir utsikten annorlunda.
Vid ett hus vid sidan av vägen upptäcker jag tre vita skyltar nere vid marken.
"Nej tack, ingen hundskit här!" står det skrivet med stora bokstäver.
Man kanske kan anta att det är på förekommen anledning.
Och så framme i Skipås.
"Det tar bara femton minuter hem därifrån ...", säger pv.
Plus tre extra för min del.
Svänger in på Ejdervägen och konstaterar att huset som nu varit till salu i mer än ett års tid, ännu inte har fått någon köpare!
(På mäklarsidan ser man huset först i vitt .., då är det mycket vackrare, tycker jag!)
Det är stort och i mina ögon helt malplacerat!
Att bland små, pyttiga trähus bygga såna här schabrak i helt annan stil, nä, jag förstår inte!
Och här från annan vinkel.
Någon som vill bli granne med oss ..?
Slå till!
Ni kan säkert pruta.
På andra sidan vägen ser det ut så här.
Först grannens vita längor .., såååå fina bara .., och så skymtar det gula huset på kullen en bit bort.
Och nu är jag dödens slut på, ty datorn har krånglat .., Anitha i Adak har hjälpt mig att få igång den, men jag får upp kusliga meddelanden nere till höger och får nog ringa henne igen.
Halleluja för datakunniga vänner!
