På utflykt till .., jordgubbslandet.

Och så bestämmer vi oss för att sova i husvagnen.

Först tycks pv något förvånad över mitt förslag, men okej, jo, det ska bli trevligt.
Kanske tror han att kärestan ska bli något mera .., ja, vill kan väl säga "eldig" ..., om man byter husrum för en natt, ja, det är nog vad han tror.

Eller hoppas på.

Harry får följa med och ligger på ett täcke på golvet.

"Men du .., vi kan låtsas att vi är på semester någonstans ...", säger jag och drar täcket om mig.

Madrassen, eller bädden, är skön, men aningen kort .., mina fötter sticker ut en bit över kanten och det är inte ofta som mina etthundrasextiofyra centimeter utgör något hinder .., nåja, man kan ju kura ihop sig lite.

Så där ligger vi nära varandra, ja, jag ligger på pv:s högra arm och  frågar om vi ska lyssna till något Sommarprogram och vi börjar med Yngvie Malmsteen, hårdrocksgitarristen, men nej, han låter helt ofokuserad - så där som hade han inget manus -, så jag letar vidare i min mobil och väljer den norske deckarförfattaren Joe Nesboe.

Jag säger bara en sak: vilket  u n d e r b a r t   program! 

Vilken enastående berättare!
 
Medan vi ligger där och lyssnar, hör vi hur det krafsar på det lilla fönstret.

Jo, där är pElle som har hört vårt prat och nu vill han också komma in, men får inte .., den här ska vara fri från allt vad katthår heter och länge, länge sitter pElle där och krafsar .., å, vad han ska undra varför han plötsligt inte får vara med!

Och pv måste ut och pinka och upptäcker en stor igelkott alldeles utanför husvagnen och igelkotten morrrrar och harry noooosar och sen blir det sänggående igen, men då kan jag inte somna, utan ligger och vrider och vänder mig och efter någon timme - då är Nesboes program sedan länge slut och pv sover gott - ja, då tar jag harry med mig och går in i huset, till min egen säng.

Vid niotiden nu på morgonen (då har jag varit vaken länge och legat och lyssnat till såväl åska, som hällregn och P1-prat) går jag ut och tittar in genom husvagnsfönstret.

Jo, där ligger pv och Rumblar med min mobil.
Och ingen het käresta har han intill sig heller.
Arme man!

Och harry blir galen av lycka när han upptäcker husse .., ååå, så han hoppar och skuttar och han vägrar i sten att följa mig på promenad, sitter bara vid vagnen och väntar troget.

 

"Snäääälla husse .., öppna nu!"

Sen kommer den såååå älskade hussen ut och harrys glädje vet inga gränser!

Ja, så blev den allra första natten i husvagnen. 

Måhända ingen större succé, om man säger så.

Ja, för pv blev den bra och jag kanske vänjer mig.

Dagens fönster ....

.... finns i Västmanland, närmare bestämt i Striberg hos Ulrikas rallyåkande Marcus.

Och ser man på .., nu skuras vagnen och görs stilig ., tänk, om dom ger sig av söderöver och hälsar på i landet Halland!

Och sockerkakan var hembakad ..

Här sitter vi och småpratar om allt och inget.
Erik, 12 år, är också med.

Hans mormor berättar om hur finurligt det var i skolan, ja, hur eleverna i hans klass varje vecka har fått skriva ner "Veckans Ögonblick".

Lite påminner det om det ni vittnar om er glädje; bara det att ögonblicket ju kan vara av alla möjliga slag.

Så alldeles vanvettigt påhittigt av barnens lärare! tänker jag.

"Erik .., minns du nåt sånt ögonblick som du skrev om ...?" frågar hans mormor.

Efter en stund kommer han ihåg.

"Ja, det var när pappa och jag paddlade kajak och så, alldeles vid sidan av vattnet, just vid kanten, där såg vi en död gädda som var jättestor ...", säger Erik leende.

Jag älskar sånt där.

Små, små skärvor av det vi kallar för livet.

Fem upphittade inköpslistor ...

 

En 70-talist tror jag. 

Bråttom har hon. 

Och här är det Ordning & Reda som gäller.
Pilar tycker vi om .., båda två.
27 sek .., 18 sek .., ovanligt att se sånt på inköpslistor.
Kanske någon som arbetar på bank?

Kallelsen till käkkirurgen gäller en patient född 1904.
Men texten tillhör någon mycket yngre?
Barnbarnsbarn?
Hemtjänstpersonal som rivit av en bit bara och skrivit vad som skulle handlas hem?

Den här listan ger mig nästan - magont.
En äldre människa som vill ha koll på pengarna.
En kvinna, tror jag.

Och detta måste väl ändå vara en smålänning som ska till att handla ...?

Det som gjorde mig glad under veckan som gick ....

Vill du vara med?

Mejla då din glädje (har du bild till, så kanon!) till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom, men inte förrän i morgonkväll.

Förra veckan berättades det om kärleken till en rayllåkande man i Västmanland .., om lille valpen Cosmos ankomst till familjen Norling i Örebro .., Anna i Portugal hade firat sin födelsedag hemma hos sin pappa i Skåne - ja, en vecka för sent, men ändå -, Eva på Frösön hade haft vernissage just på Frösön och kunde nu slappna av lite ..,Anne i Mantorp hade äntligen kommit på att hennes katt Morris vill äta mat från en tallrik, inte från en trång skål .., Monet firade sin mans födelsedag och kände glädje över många år tillsammans .., Ann i Göteborg hade bland annat fått beställning på tio små baby-Converse (virkade) - lycka ! -, Turtlan hade - trots bristande sykunskaper - fixat till gardiner till nya motorbåten och kände sig glad och stolt och gardinerna blev såå fina! ..., sportigajenny hade fått en kram av A, 23 månader .., Cecilia N hade ringt en väninna som överlevt en svår sjukdom och gratulerat henne på födelsedagen .., pv var glad över Zlatans supersnygga mål mot Frankrike .., Bloggblad var glad över att hon egentligen var en rätt förnöjsam människa och skrev att ... - "varje dag som jag tar mig ur sängen och inga oroande telefonsamtal kommer"  - gjorde henne nöjd och glad och själv var jag överlycklig över att  - för en gångs skull - ha slagit sonen i Rumble!

Inga märkvärdigheter och ändå .., så mycket glädje!

Bland dem som sänt in sina bidrag drogs hastigt och lustigt ett första,-  och ett andrapris.

Förstaprisvinnaren blev annannan i Porto i Portugal som valde den i mina ögon så filuriga broschen i form av en uppnosig liten jycke ..., sponsrat av den generösa madamen i Göteborg.  
Här finns hennes hemsida

Det lilla smycket är handmålat och designat av  Marketa Novotna.

Tröstpriset gick till Örebro och mossfolk - även det ett litet brosch i emalj - men motivet är en katt.

Tack Ann för priserna!

Ja, jag tycker nog att den bilden bör visas än en gång.
Det händer sannerligen inte ofta att jag vinner.

Men sen ....

... blev allt som vanligt igen.
Och på facebook, på min sida, satte Anders in den här bilden.
Jo, jo.
Underbart är som bekant .., kort.

Ledig dag ...

Och regnet som  v r ä k t e   ner igårkväll (jag var dyngsur och genomvåt när jag kom hem och tänkte hela tiden på Anders och pv som cyklade Vätternrundan i delvis hällregn ...), det har nu förbytts i strålande solsken.

Det är en alldeles övermåttan ljuvlig morgon!

Och jag har ledig helg och har sällan - för att inte säga aldrig - längtat så efter frihet.

Nu blir det frukost ute på altanen och harry och sigge lullar omkring lite på tomten och pv och jag själv sitter mitt emot varandra och läser Dagens Nyheter och högläser mellan varven sånt vi tycker är intressant.

"Hör här vad Croneman skriver om SVT:s Daniel Nannskog och Johanna Frändén!" säger pv och vi håller med i vartenda ord .., vilket perfekt studiopar dom är!

Och jag läser en krönika om matematikens nyttighet eller inte .., studerar dödsannonser och tänker att en gång ska mitt namn finnas där bland dom andra och det gör mig så tacksam över att få sitta ute i solen .., tänk, vilken gåva!

(Ja, inte tacksam över att få finnas med bland dödsannonserna, utan att man har fått vara frisk och fått leva så länge som i femtioåtta år .., det är ju otroligt! 

På altangolvet, usträääääckt och djupt i sömn .., ligger pElle.

Sjutton år.

Han sover så hårt att han inte hör när harry kommer nära - nära och jag fylls av sån oändlig ömhet över den här gammelkatten som varit med om så mycket.

Och hela tiden, medan vi sitter där ute .., hörs den envisa Gransångaren.

Lördagsfönstret ...

... finns i en gammal husvagn som står på en gräsmatta på en kulle i landet Halland.

Tänk, att den husvagnen gör mig så glad!

Långt ifrån senaste snittet, men sånt bekymrar mig inte alls ..., jag tycker om den!

Kanske ska vi sova i den i natt?

Efteråt ...

... när "gästerna" har åkt hem, då kommer en försiktig liten sigge nilsson in i vardagsrummet och hoppar upp och lägger sig i husses famn.

Det är nästan första gången någonsin.

Ett vådligt fiskafänge ...

Så här ser det ut på kvällen när nätet lagts ut. 

Då är det vindstilla, rent av perfekta förhållanden.

En sak som jag verkligen beundrar hos pv, det är hans sätt att behandla ungdomar eller barn som nästan vuxna. Han tror dem om att klara långt mer än vad jag själv skulle tro!

Erik, som aldrig varit med om nåt sånt här, han får - från första stund - ta rodret och ta dem ut och även in i den lilla hamnen och han gör det med den äran!

"Här är krabban! Nej, jag började inte gråta, men det var läskigt !", säger Erik.

Klockan 06.00 nu på morgonen kommer Erik och hans mormor (Eva från Tyresö, flitig kommentatorsmadame här på sidan), men pv är uppe redan kvart över fem.

Själv sover jag gott.

Och detta att ta upp nätet visar sig bli ett riktigt äventyr, då vinden är byig och ganska kraftig ( "7 - 8 sekundmeter och kanske 10 i byarna", säger pv och det var det där byiga som var kämpigt och båten är ju liten) och från klipphällen där Eriks mormor står och tittar ut mot havet, ser hon hur segelbåten får slagsida och hur vatten kommer in .., och för sin inre syn ser hon allt som kan hända .., och verkar det inte som om pv har ramlat i vattnet och sitter inte Erik med en åra och försöker rädda honom ...?

Efteråt säger hon att hon nog aldrig i hela sitt liv har varit så nervös.

Och pv säger att det var lite spännande. 

Erik fick ta rodret och ösa båten, medan pv rodde hem igen.

"Nej, båten hade inte kunnat sjunka, men däremot slå runt, ja, då hade vi väl fått klamra oss fast och sen hade vi kanske drivit till Norge ...", säger pv leende.

Tre plattfiskar och en krabba blev fångsten.
Kanske blir det dagens lunch hos Erik och hans mormor och morfar?

 I vanliga fall får krabborna återvända till havet, men den här fick allt följa med hem till sommarhuset.

Lite senare, bara nån halvtimme, är det dags för äldsta dottern med familj att tacka för sig.
Men först får hon följa mig till Solhaga Bageri i Slöinge, där vi köper frukostbröd.

På gården, just utanför bageriet, finns nu möjlighet att sitta utomhus och gotta sig åt allt det goda.
U n d e r b a r t, är det.

Efteråt ..., ser det ut så här.
Igår blev det tvärstopp på cykelturen med harry .., pv flög rakt i backen och skrapade hela vänster sida .., har nu ont i knäet och i axeln.
Lägg därtill äventyret ute till havs i morse vid sextiden .., så förstår man kanske att det känns skönt att ta sig en tupplur på soffan.
 Från tv:n hörs friidrottsprat.

Dagens fönster ...

"Bureau de Poste" ... kanske ortens postkontor eller något som har varit just det?

Om man tittar på fönsterluckorna, så borde madamen i Västergötland nästan svimma av lycka - rostiga och på väg att trilla ner nästan -!

Monet hade håven redo.

Ni vet kanske hur det är ....?

Är man gravid, då ser man bara havande kvinnor.

Ska man försöka gå ner i vikt, då är det enda man har för ögonen bilder av mat .., och recept där fettet dryper och aldrig blir man bjuden på så många goda efterrätter som just då.

Är man nybliven ensamseglare, ser man bara par som går hand i hand och ser så himla lyckliga ut.

Och har man köpt husvagn .., då börjar ögonen leta efter sånt har med just husvagnar att göra.

Sånt här, till exempel.

Just det.

Och här är vinnarna ...

Stort grattis till er båda och lika stort tack till den här kreativa madamen, ja, som står för dagens vinster!

Kväller ...

Och pv tar med sig Erik, 12 år, barnbarn till Eva från Tyresö, på fisketur. 

Ja, dom tar lilla Askeladden och seglar iväg ut till havs - men inte så långt bort - och så lägger dom i ett enda nät som är trettio meter långt och Erik är navigatör och rorsman och det är en vidunderligt vacker kväll; alldeles spegelblankt och i skruttiga trädgårdsstolar sitter Eriks mormor och jag själv och pratar om allt och inget.

Solen värmer våra kinder. 

Det där den allra bästa av sommarkvällar.

Hemma igen.

Harry, som inte fick följa med, är över sig av glädje.., och se där, där kommer ju Ecke som har varit på besök hos grannen Göran.

Ecke tror inte särskilt mycket på det här fisket, inte just ikväll.

"Ja, ja, det är bra med tång till trädgården ...", säger han filurigt leende.Och i rabatten växer bolltisteln så det knakar!

Om herr Gransångare har givit upp?

Nej, det kan man glömma.

Och hon tror nog att det är hon som bestämmer

Ååå, så roligt att få vara körsven! tror jag att lilla Nelly tänker när hon får följa matte ut på äventyr.

I lådan intill kassan ...

textpennor och inköpslistor som omtänksamma arbetskamrater sparat

kvarglömda bonuskort

och ett paket tuggummi

I omklädningsrummet ...

På väg hem - jag är nästan klar och ska bara ta på mig hjälmen - kommer arbetskamraten som just ska börja, men först ska hon klä om.

"Men åååå, så fin du är!" säger jag när hon står där i linnet bara.

Och jag frågar om jag får ta en bild?

Det får jag.

Med posten ....

.. kom igår ett lilafärgat kuvert med en för mig obekant handstil.

Men ååå, vilken glädje när jag i detta - kuvertet alltså - hittade såväl en uppnosig liten hund som en glad katt!

Avsändare visade sig vara den här madamen och jag säger bara en sak: dina ord kom som allra bäst!

Det här var ett bidrag till glädjelotteriet; en skulle jag få välja själv och den andra lottas ut .., så i kväll när jag kommer hem från affären, då ska vi ha dragning på förra veckans "det som gjorde mig mest glad" och då får vinnaren välja en av dom här läckra broscherna!

S t o r t   tack, du rara Ann!

Dagens fönster ...

.... kommer från Närke.

Men fönsterfångerskan kommer från Västergötland.

En dag att minnas ...

Jag minns det mycket väl: vi var på semester i Grekland och hade fått plats på en enkel servering där grekerna själva åt kvällsmat och vid ett annat bord, inte långt ifrån oss, satt en hel drös med människor - det var mor, - eller farföräldrar och barnbarn och mellangenerationen och säkert fastrar och mostrar och en av kvinnorna var från Finland och var gift med vad jag förmodar var sonen i familjen och det pratades och skrattades och lillpojken fick sig en lusing och i nästa sekund överöstes han med kyssar och där satt jag och tänkte att åååå, vilken lycka att ha det på det viset!

Min egen pappa var då död sedan några år tillbaka ., själv var jag kanske trettio år och mamma fanns i Sydamerika, min ena syster i Australien och den andra i Skåne

Och den där bilden av släkten vid matbordet, den skuttade rakt in i mitt hjärta.

Men ungefär så .., kändes det ikväll.

Ute på gräsmattan stod pv, mågen Peter och mina barns pappa Tommy .., den sistnämnde (med vita håret) var grillmästare och de övriga assisterade .., och på altanen fanns plats för tio personer .., det var Sonja och Gösta, Hilda och Patrik, min Maria med Peter och Emil och så vi själva då och vi hade mat som gladeligen hade räckt till dubbla antalet gäster och Sonja hade med sig en underbart god marängtårta med jordgubbar.

Till den som kanske nyligen har separerat och tror att tillvaron för alltid kanske ska krångla - hys hopp -!
Då menar jag inte att man får det bra ekonomiskt eller nåt sånt .., utan att man kan umgås på ett vettigt sätt med sin före detta partner.

Nio år efter den äktenskapliga kraschen, sitter vi alltså tillsammans och äter kvällsmiddag och jag tittar på dom här två männen och tänker att .., ååå, vilken glädje att se dem stå där vid grillen och småprata!

Efteråt visade Maria att hon är sin mormors dotter.
I ett svischande huj hade hon plockat bort och diskat .., allt medan jag låg mentalt utslagen på soffan Ektorp!
T a c k  Maria!!

pElle håller sig förstås nära och får karrébitar av Maria.

Och efter maten tar jag Emil på moppen och så kör vi ner till havet - alldeles ensamma är vi - och plötsligt upptäcker vi att harry har följt efter oss och han springer som en raket och Emil tycker att maneterna är döäckliga, men övervinner äckelkänslan, går långt ut och doppar sig helt och hållet.

Sen åker vi hem igen.
Harry springer intill oss och mest av allt före!

På gräsmattan väntar Emils allra bästa vän, morfars labrador Meja - ja, fast morfar och Meja går nog på ett ut - högt älskade av Emil är dom båda!

Och nu är det kväller  och jag orkar inte skriva längre och inte se på fotboll heller.

Ajöken, sa fröken.

Inte senaste modellen, men ...

Världens snällaste pv - det är han -.

Nu kan äldsta dotterns man sova gott hos oss, utan att behöva uppsöka akutmottagningen för andningsbesvär på grund av katterna.

Här ska städas ur bara .., och vädras .., och harry vet inte till sig av nyfikenhet .,. ååå, vad är nu detta för ett spektakel som står på tomten ...!!

Fast först blir det kaffe ute på altanen.

Lite senare: nä, det blev kaffe runt bordet i vagnen. Kul!! Agnetha i Skellefteå .., jag tänkte på dig nästan hela tiden och era rundor till Vormforsen och andra ställen.

Pyramiden i Stensjö ...

... tar sig och är nog övervuxen innan sommaren är tillända.

Världens minsta grönsaksland - som bara innehåller sallad -, växer också bra.

Efter regnet ...

... ligger pionerna slagna till marken.

Eftermiddag ...

Och jag gör inte så mycket.
Maria har plockat bort och gjort fint i huset innan hon åkte norrut, till trakten av Varberg, för att hälsa på en högt älskad f.d. arbetskamrat och jag bara gapar när jag kommer hem!

Så fint!

Och det doftar Äldsta Dotter i hallen.
Hennes parfym, förstås.

Så jag ordnar med kaffe och macka och sätter mig på altanen och bläddrar i boken "Haver du sett Haverdal" som jag köpte på jobbet idag och där finns ett helt uppslag med med familjen Koch som nu är andra generationen butiksägare och hela boken är vacker .., där finns mängder med blombilder och berättelser om stenbrytningen i just Haverdal och om fisket och det hårda arbetet överlag.

Sen tar jag mig en titt på jordgubbspyramiden som snart svämmar över av gröna gubbar!
Detta blev verkligen succé!

Och i vinter kommer vi att kunna äta pl.marm.-12, det dignar av det som ska bli plommon i trädet där jag hänger tvätt och några få körsbär får vi kanske, men inte många.

Sist av allt ringer pv och säger att han är i trakten av Landskrona och det tar förstås tid att köra med husvagn och han ber att jag ska plocka undan lite på gården, ja, så han kan köra upp vagnen, men det är redan gjort.

Ikväll ska den - vagnen -, dammsugas och vaskas och göras fin inför mågens ankomst.

"Önskas teknisk support, tryck 1".

Och så får jag veta att tv:n även idag är heldöd och Emil ger upp och följer pv till Staffanstorp i Skåne för att köpa husvagn modell skruttig (den ska tjäna som kattfri zon till den våldsamt allergiske mågen) och där hoppar Emil av och blir hämtad av morfar och så kommer dom åter upp i morgon, då det ska bli grillmiddag ute i det fria.

Och jag får redan tidigt på morgonen veta att nej, pv vägrar i sten att ringa Telias Support - vi tar varannan gång nämligen - och nu hade jag ju visserligen pratat med supportkillen igårkväll, men problemet var inte löst, nähäpp, då är det alltså fortfarande min tur. 

Så jag ringer igen - nu kan jag numret utantill - och hamnar i Norrköping (jag frågar) hos en lugn och sansad ung man som låter betydligt kunnigare än sin föregångare och jag säger att jag är fullkomligt urusel på teknik och han får inte bli irriterad eller i alla fall inte visa det .., och det gör han inte heller; han är bara så otroligt vänlig och inom tio minuter har han kollat upp och lotsat mig genom olika kablar och knappar och tänk, nu kan jag se gammal svensk långfilm med Edvin Adolphsson och ljud har vi också!

Under tiden i Ystad hade jag ibland kontakt med Com Hem-supporten och det var ofta unga kvinnor som var hur rara och vänliga som helst och då kände jag mig alltid lugn .., men den där mannen igårkväll, från Skellefteå, han lät på gränsen till att vara onykter, men så var det väl ändå inte?

Sen ringer i alla fall pv från Skåne och säger att husvagnen är väl si så där .., ingen höjdare direkt, men en tiondel har han prutat och lite till och ja, den duger nog för mågen att sova i och kanske kan vi göra nån utflykt eller två och annars får vi väl sälja den igen, det går väl det med.

Och tänk .., ännu strålar solen och visserligen fungerar inte centrifugen på tvättmaskinen, men ändå ...,vilken lycka .., nu kan vi se fotbollsmatchen i morgonkväll - om allt vill sig väl -!

Halleluja!

Kl. 06:53 .....

... strålar solen.

Är det möjligt?

Och snart susar jag till jobbet.

Tisdagsfönstret ....

Hej!

Hemkommen från en härlig tur till Nordnorge sitter jag och sorterar bilder i massor.

Den här passar dig.
Tagen i yttersta havsbandet.

Henningsvaer ligger på några skär som man når med enkelriktade broar (Trafikljus bestämmer
vems tur det är att få åka över.) och smala vägar.

Tredje gången jag besöker platsen och blir lika förtjust varje gång.

Elisabet säger: jag bad Bert att berätta lite mera om resmålet och så här skriver han då: 

Henningsvaer ligger några mil väster om Svolvaer i Lofoten.
Bekvämt tar man sig dit. (Från Luleå är det en dagsetapp längs E10 som börjar här i stan och slutar längst ut i byn Å på Lofoten.)

Byn är bland annat känd för sin alpina klätterskola, som samlar många äventyrare.
Fisket är dominerande, förstås, men här finns också mycket kultur i form av konst, hantverk med mera.

Byns utsatta läge på ett par kobbar gör det säker spännande att bo här.

Lugn och ro finns det gott om.

God mat på bra restauranger och många olika sorters boenden att välja på.

En pärla, helt enkelt.

// Bert

Och så blev det mörkt ...

Plötsligt ikväll bara dog vår nya platta tv.

Först försvann ljudet, sen bilden och så tackade internet för sig.

Det var just som Emil skulle titta på Wallanderfilmen.

"Det är din tur att ringa Telia Support!" sa pv, som tagit sig en Martini och var kaxig värre.

Så det gjorde jag.

Supportmannen befann sig i Skellefteå och kunde knappt hålla sig för skratt när han skulle guida oss genom alla snårigheter och vi visste ju knappt vilket som var modem (jag visste inte) och jag tänkte att detta kommer han att berätta om när det blir personalfest nästa gång.

Till slut kom tv:n igång, fast nu med annan färg.

Men dvd:n lever och har hälsan och Emil tittar på Casino Royale, allt medan Maria och pv tävlar mot varandra i Rumble och äntligen får pv vinna och blir överlycklig.

Och regnet har  v r ä k t  ner och Emil och hans mormor har åkt moppe till lilla hamnen och jag berättade om fågelön där man inte får gå i land förrän i mitten av juli och om hur högt vattnet gick i vintras, då, när jag var vettskrämd och pv ville vise mig hur det kan se ut i full storm.

Nere vid hamnen mötte vi mannen med skägg som handlar i affären, han hade öst sin båt och var nu på väg hem.

Sen åkte vi hemåt - passerade två färistar - och hade inte längre vinden och regnet rakt emot oss.

Inte en enda häst såg vi till.

Ungefär så.

Tre skånska inköpslistor ...

Å, du underbara Siv Lundmark, f.d. granne i Malå .,. nog är du väl snäll som skickar inköpslistor från Skåne till Halland!

Och tänk .., om nån hemma i norr kunde leta upp en lista på Nilahallen, det vore en femetta!

Nu är det middag! ropar pv och äldsta dottern.

Ja, ja.

Och sen ska Emil åka moppe med mormor.

Eva på Frösön säger så här ...

Hej!

Här kommer veckans bästa:

Vår 27-åriga bröllopsdag.
Som vi firade med en lugn stund i skogsbrynet, drack några glas kallt bubbel och åt en god middag.

Midsommarafton tillsammans med familjen. Solsken och varmt (för en gång skull), midsommarstång, grillmiddag, kubbspel och grillkorv vid midnatt. När jag gick och la mig vid ett var solen på väg upp igen. Den magiska natten.

 Midsommardagens träff med vår blivande kille.

Söndagskvällens vernissage i Frösö sockenstuga.

Mycket folk och fyra tavlor sålda.

Jag och Karin (som har skrivit texter till mina bilder) höll ett kort anförande om tankarna kring utställningen. Karin sjöng en av sina tonsatta dikter.

En hektisk men härlig vecka.

Kram Eva.

Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej på dej Elisabet!

Som jag klurat över vad som var det bästa i veckan, men så nu på morgonen när jag serverade min
katt Morris frukost så kom jag på det.

Så här ser det ut i det gula huset; pElle äter ur skålen, de övriga från fat.

Det bästa i veckan är att jag äntligen begripit att han inte gillar att äta sin mat i små skålar utan vill
ha den serverad på fat.

Att jag har varit så korkad och inte begripit tidigare varför han inte ätit sin
mat fast han varit hungrig är nästintill oförlåtligt.

Det är ju självklart att det inte är så lätt att få ner ett runt och brett ansikte i en liten skål.
Fast bättre sent än aldrig och det är ju inte så att han inte haft smaskigt torrfoder också att äta.

Anne och Morris i Mantorp.