fredag 29 juni 2012

Ett vådligt fiskafänge ...


Så här ser det ut på kvällen när nätet lagts ut. 
Då är det vindstilla, rent av perfekta förhållanden.

En sak som jag verkligen beundrar hos pv, det är hans sätt att behandla ungdomar eller barn som nästan vuxna. Han tror dem om att klara långt mer än vad jag själv skulle tro!

Erik, som aldrig varit med om nåt sånt här, han får - från första stund - ta rodret och ta dem ut och även in i den lilla hamnen och han gör det med den äran!

"Här är krabban! Nej, jag började inte gråta, men det var läskigt !", säger Erik.
Klockan 06.00 nu på morgonen kommer Erik och hans mormor (Eva från Tyresö, flitig kommentatorsmadame här på sidan), men pv är uppe redan kvart över fem.
Själv sover jag gott.

Och detta att ta upp nätet visar sig bli ett riktigt äventyr, då vinden är byig och ganska kraftig ( "7 - 8 sekundmeter och kanske 10 i byarna", säger pv och det var det där byiga som var kämpigt och båten är ju liten) och från klipphällen där Eriks mormor står och tittar ut mot havet, ser hon hur segelbåten får slagsida och hur vatten kommer in .., och för sin inre syn ser hon allt som kan hända .., och verkar det inte som om pv har ramlat i vattnet och sitter inte Erik med en åra och försöker rädda honom ...?

Efteråt säger hon att hon nog aldrig i hela sitt liv har varit så nervös.

Och pv säger att det var lite spännande. 

Erik fick ta rodret och ösa båten, medan pv rodde hem igen.

"Nej, båten hade inte kunnat sjunka, men däremot slå runt, ja, då hade vi väl fått klamra oss fast och sen hade vi kanske drivit till Norge ...", säger pv leende.

Tre plattfiskar och en krabba blev fångsten.
Kanske blir det dagens lunch hos Erik och hans mormor och morfar?

 I vanliga fall får krabborna återvända till havet, men den här fick allt följa med hem till sommarhuset.

Lite senare, bara nån halvtimme, är det dags för äldsta dottern med familj att tacka för sig.
Men först får hon följa mig till Solhaga Bageri i Slöinge, där vi köper frukostbröd.

På gården, just utanför bageriet, finns nu möjlighet att sitta utomhus och gotta sig åt allt det goda.
U n d e r b a r t, är det.

Efteråt ..., ser det ut så här.
Igår blev det tvärstopp på cykelturen med harry .., pv flög rakt i backen och skrapade hela vänster sida .., har nu ont i knäet och i axeln.
Lägg därtill äventyret ute till havs i morse vid sextiden .., så förstår man kanske att det känns skönt att ta sig en tupplur på soffan.
 Från tv:n hörs friidrottsprat.

6 kommentarer:

Ulrika sa...

Påminn mig om att aldrig ta med barnen till er... hahaha ;-)
Säger hon som är PANISKT rädd för vatten.

Nej, men allvarligt - Pv skulle jag nog våga lämna över dem till.
(Och jo jag vet - de är 15 och 19 nu, men när det gäller vatten är jag värsta värsta VÄRSTA hönsmamman. haha)

Vilket äventyr för Erik!

Elisabet. sa...

Ulrika: ja, jag fattar inte hur han klarade detta utan att göra på sig!

Jag minns tydligt första gången jag var med i lilla båten och det blåste friskt utanför hamnen - jag fick panik och ville genast tillbaka till tryggheten -!

Ulrika sa...

Nämen aaaaj! Stackars Pv!

En tupplur med vovve intill tror jag är finfin medicin!

Här är vovven fortfarande till sig av lycka sen hussen kom hem igår, efter 3 dagar ute på jobb. Knashund. =)

Cecilia N sa...

Spännande. Sådär var min pappa också.

Elisabet. sa...

Cecilia N: min också! Jag minns när Maria var kanske tre,fyra år och var hos honom och mamma och jag i telefon fick höra att dom varit och lagt ut nät, pappa och Maria.

Ingen flytväst hade hon.

"Men jag band fast henne i ett rep", sa pappa, som hade hjärtfel, men litade på att dom skulle klara sig.

Mian sa...

Jag tyckte att det kändes lugnt och tryggt när jag fick åka med pv i Askeladden förra året. Men det blåste ju inte fullt så mkt då, bara regnade på slutet av seglatsen :-)