... grannen Ecke i det gula huset, det som är hundrafemtio år gammalt, ja, kanske mer än så.
Vi är bjudna på middag hos honom och hans fru Britt och det är bara att gå nerför backen och så är vi där. Harry - som fullkomligt ä l s k a r Ecke - får stanna hemma.
Och nu är det en ljuvlig försommarkväll och vi sitter ute och bjuds först på förrätt i form av camenbertost med lite rosépeppar på .., bananer i skivor med curry, samt små tomater.
Vitt vin till detta!
Ecke berättar om det gula huset på kullen och alla som har bott där, däribland en österrikisk gästarbetare och där var någon som hade frigående dvärghöns ..., och nere vid vägen, där pv har segelbåten, dit kördes gödsel från stora lagården på andra sidan bäcken och där gick mannen som bodde i gula huset och rökte cigarr .., "det måste ha varit hur välgödslat som helst, den där plätten!" säger Ecke.
Förr, då fanns såväl hästar som kor i lagården .., ett tag även Highland Cattle, såna här långhåriga köttdjur .., men nu är det tomt.
Den som läst här ett tag, vet att Ecke är nästan blind, men han klarar sig bra ändå.
Före detta lärare, precis som sin fru.
Jag frågar hur dom träffades och Britt, som ser så timid ut .., ja, så försiktig, berättar att för mer än sextiofem år sedan lade hon en lapp i den unge mannens jackficka, ja, hon tyckte att han såg så trevlig ut .., och så bjöd hon honom på kaffe och resten är historia.
Nu har dom varit gifta i snart femtiofem år.
Det är sånt som ger r e s p e k t, tycker jag.
För första gången får jag komma in i det här rummet som jag ofta fotograferar - genom fönstret -.
Ååå, det är lika fint på insidan!
På väggen sitter en barnbarnsteckning.
 |
| "Thomas, tar du emot här ...?" säger hon. |
Såväl Ecke som Britt är en bra bit över åttio, men vet ni, hon är en av de absolut vackraste kvinnor jag någonsin har sett! Konstnärlig är hon också ..., i vardagsrummet hänger ett draperi i batik ("det var länge sen det ...", säger hon och skrattar förläget ..), och där är saker gjorda i betong, ja, hela hon utstrålar kreativitet!
Britt är född i Nässjö, en småländska alltså.
Till huvudrätt blir det en ljuvligt god laxrätt, basmatiris och god sallad, samt ett vitt Chardonnay-vin.
U n d e r b a r t!
På köksbordet står handplockade blommor.
Finns det nåt vackrare?
E g e n t l i g e n.
Och i vardagsrummet står ett underbart vackert matbord, säkert två meter långt - minst - och med repor och märken efter liv.
Eller död.
Det bordet stod i ödehuset tidigare; man hade haft det som slaktarbänk bland annat, säger Ecke.
Och nu kanske ni funderar över receptet till den goda middagen?
Lugn bara.
Här är det.
Nedplitat av frun i huset.
Ja, så var vår kväll.
När vi sen går hemåt, möter vi pv:s brorson som har varit ute med harry på långprommis.
Nu blir det svårt för harry .., v a d är nu detta .., kommer matte och husse från Eckes gård och alldeles till sig av glädje blir han!
Lika överlycklig var han när Anton (brorsonen) kom hem efter dagens jobb .., ja, harry visste
inte till sig av glädje över den unge mannen i rastaflätor, han som är lika mörk i skinnet som husse!
Och nu bara vilar vi i den här glädjen.
Så var det.
.jpg)
'
