lördag 17 maj 2014

En lördag i maj ...


... tar jag ut strykbrädan på altanen och står sedan och stryker i solgasset, allt medan herr och fru Stare flyger fram och åter med frukost till småttingarna som piiiiper så otroligt var gång det vankas mat. Gott om mat finns det tydligen; från föräldrarnas näbbar dinglar sprattlande maskar!

Jag stryker linnehanddukar med monogram .., tabletter .., linnekläder och örngott och mellan varven tar jag paus och slår mig ner i trädgårdsstolen.

Det är varmt ute .., blir nog den varmaste dagen hittills?
Inne i köket står pv och bakar gifflar ..., senare idag blir det ett besök på Örjansvall där Bollstanäs damlag ska möta HBK:s dito och kanske hinner vi prata lite-lite med Emma.


När allt är struket och klart, vattnar jag blommor .., tänker på pElle som ligger där under all kattmynta och snart även blommande hundkäx ..., lille fine pEllegubben, å, så jag saknar dig!

Pv hittar mördarsniglar och klyver dem i ett enda svep .., tjopp, bara!
Tur att man inte föddes som en sådan, snigel, alltså.
Tänk, att vara så hatad och avskydd!

På programmet står annars: uppbindande av tomatplantor .., omflyttning av några hostor från skuggisdan till en nååååågot mindre skuggig sida .., jag ska kogödsla någon rabatt och bara må gott.
Läsa DN och GP och kanske lösa korsord.
Och innan det blir kväll, ska jag ha tagit ett dopp i havet.

Och er lördag .., hur ser den ut?
Det bästa för Eva i Tyresö ...


Det bästa denna vecka var att jag vågade använda cykeln. Äntligen!
Om jag tänker mig för ordentligt vid på- och avstigning så går det bra.
Ända sedan knäskadan 7 nov har cykeln varit helt omöjlig.
Nu gick det bra och jag susade ner till affären och inget var tungt på hemvägen.
Helskönt!
Eva i Tyresö
Det bästa för annannan i Portugal ...


Bara alldeles enkelt och just precis nu.

Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen.

annannan
Lördagsfönstret ...


Från Värmland kommer ett fönster som visar utsikten över sjön Möckeln.
Då tror ni kanske att det är Turtlan som varit framme med håven, men se .., det var det inte!
Det var AP som var ute med kollegor i närheten av Karlskoga.

Tack Anna! 

//Om Möckeln, där en meteorit en gång i historien har kommit neddråsande från skyn .., kan man läsa här.

fredag 16 maj 2014

Torsdagkväll och fredagmorgon ....


Sal 1 efteråt ...

Torsdagkväll blir rabarberpaj och glass och tidigt sänggående.
För mig, alltså.
Tidigare på eftermiddagen har jag nästan frusit ihjäl och surfat runt på nätet med sökord som "frusenhet efter operation" och allt möjligt annat.

Den som illustrerade gäddan heter Tommy Gustavssson.

Ligger senare under täcket och lyssnar till Karlavagnen där en kvinna berättar om ett fiskafänge - en gädda som har snärjt in sig bland näckrosblad -, och tiden är knapp, det ska bli nyheter om några minuter, men hon berättar och berättar och berättar - allt får vi veta, om linans storlek och vilken fiskelina hon tycker bäst om ..., och till slut har jag lust att ropa "men kom till saken, människa!!!"

Världens snällaste programledare ...?  Bilden från Sveriges Radio.

Programledaren heter Leif och är ett under av tålamod .., och jag tänker att vid sidan av programledarskapet borde han bli nån slags terapeut. Eller lärare.

Sen blir det morgon.
Harry intill mig .., prat med Äldsta Dottern på väg till jobbet.
Hon, som har alla kvällar upptagna - det är fotboll och sälja korv i kiosken på fotbollsplanen och nattjobb och dagjobb och träning -, nu tänker hon väcka barndomsminnen till livs igen och börja rida!

Ringer vårdcentralen och bokar tid för den här frusenheten.
"Ta nån snäll doktor ...", ber jag sköterskan och hon säger att ..."ja, men Vera, hon är jättesnäll!"
Perfekt.
Innan torsdag klockan 9.00 i nästa vecka kanske jag har blivit en Het Kvinna, men utifall inte, så blir det lite provtagning och sånt.

Av bara farten känner jag mig pigg.
För första gången på länge har jag nu kunnat gå nerför trappan i ett enda svep, inga ett-och-ett-steg och jag flyttar ut sängen från Sal 1 till det vi kallar för Gunnars Rum .., dammsuger ., putsar några fönster .., diskar ..., vaskar golvet i ett av rummen och slänger tvätt i maskinen.

På det hela taget känns det som en bra morgon.




Dagens fönster ...


Det ska jag säga er, att den fönsterhåv Ulrika hade med sig häromsistens, den rymde en hel del!
Kanske mer än trål, än en håv?!

"Fönster fångade i farten ...", skriver hon.

Tack snälla! skriver jag.

torsdag 15 maj 2014

Fram och tillbaka ...


Det är mycket man inte förstår här i livet.
En sak som nästan övergår mitt förstånd, det är att jag precis varje eftermiddag drabbas av sån djävulsk frossa .., ja, det känns som någon har ställt mig i en frysbox i ett par timmar!

Och inte spelar det någon roll om det är tjugotvå grader varmt ute heller.
Lika kyligt inombords är det.

Och trött blir man.
Däckad.

Ja, ja.

Men sen piggnar man till (sedan man legat på soffan och tittat på Girot i Italien med underbare kommentatorn Roberto Vacchi , jag kände igen rösten från såväl Vasaloppet som när Sverige mötte Tyskland i fotboll ..., han berättar en hel massa, även om kultur och allt sånt ..) och går ut och klipper gräsmattan  i någon timmes tid och förbannar sladden som bara lossnar och man vill ringa till pv och skrika att "men se till att köpa vettiga sladdar!!!", men det gör man inte .., man klipper vidare och kämpar på.

Nästan allt är klart.

Och nu har man duschat och tvättat håret och herr Roberto Vacci, han pratar på ännu .., och sigge sover på soffan och harry också och snart är det kväller.
Nu är det gjort!


Såja, årets första dopp avklarat.

Friherrinnan anslöt och gick i först - hon till och med simmade ryggsim lite och plaskade -, själv gick jag nerför den röda stegen, tappade andan ...., nedsänkte min lekamen och sedan upp igen.

Det var vedervärdigt kallt, men väldigt skönt efteråt.
Solen värmde.
Betongpiren kändes varm mot barfotafötter.

Sen blev det kaffe och hembakad rulltårta .., prat om semesterresor och en telefonpling till Ethel Ericsson på Smedjegatan hemma i Malå. Det är nog 45 år sedan jag slog telefonnumreet till hennes son som gick i min klass, men tänk, jag kom ihåg det lätt som en plätt!

"Du kan hälsa Anders, att nu är det gjort! Nu har jag premiärdoppat mig!" sa jag.

Underbart var det hemifrånprat.


Tack Kobra ...

Tittar på Kobras minnesprogram om Malik Bendjelloul.

Vilket underbart program om en till synes underbar människa!

Alldeles ömsint i hjärtat blir man.
Förändringens vind ...


Gårdagen bjöd på regn och lågtryck och som vanligt blir jag totalt däckad.
Jag fattar det inte!
Hur kan en människa så till den milda grad påverkas av vädret?!

Men idag strålar solen redan från början.
Klockan sex stiger jag- till pv:s förvåning - upp.
Öppnar dörren och står en stund på stentrappan, iklädd i den ytterst eleganta nattskjortan.
Känner doften av regn som fallit under natten.
Lyssnar till gransångaren.


Och glädjen över Göteborgs Posten håller i sig!
Vilken trevlig tidning att läsa!
Glad blir jag över artikeln som handlar om Arash som har engagerat sig i Röda Korset, ja, som volontär, och nu hjälper till att bjuda skolungdomar på gratis frukost.

"Mötet med barnen på Bergsjöskolan har lett till att han funderar på att sikta in sig på en master i mänskliga rättigheter och försöka vikariera som lärare i området."


Mera.
Tv:n är som alltid påslagen på morgonen och där får jag ta del av Peder Åströms äventyr.
Min rehab består av sträck-och-tänj-övningar och promenader i omgivningarna, men Peder, han sätter sig och ror över Atlanten i en liten båt.
Ensam.
Det kallar jag rehab.
06:18 in i Nordnytts sändning hittar ni reportaget om denne norrländske friskus.


Periodvis spelar jag väldigt mycket quizz.
En som är närapå hopplös att möta, är en man i 55-årsåldern som arbetar som kanslist hos en småländsk idrottsförening. Den mannen är överdjävulskt allmänbildad och jag tycker ju att pv är lite utöver det vanliga när det gäller den biten, men även han har svårt att hålla jämna steg med denne Ardbeg20.
Denne Ardbeg ägnar sig även åt geocashing och kom förbi på kaffe, när han tidigt i våras var här i faggorna, ja, faktiskt nere i småbåtshamnen och "cashade".

Utmana honom gärna!
Dagens fönster ...


Häromdagen hade Ulrika en riktig skruttdag och tog då bilen och gav sig iväg på utflykt.

Dagen må ha varit eländig, men bilderna blev underbara!

Och här kommer alltså några lagårdsfönster och en vacker himmel, allt fångat i håven!

Tack!

onsdag 14 maj 2014

Onsdag ...

Ja, märkvärdigare än så blir inte rubriken.

Kalas i affären ...

Åker till jobbet och lämnar papper till Bodil, ja, det gäller AFA:s försäkring och jag tänker att ibland är tillvaron mer än lovligt underfundig!

I en kommentar på min blogg har jag en dag en hälsning från någon Fredrik på AFA:s försäkringsbolag och han skriver att "vi ser att du har en längre tids sjukskrivning framför dig, du är väl medveten om att du kan få ersättning från AFA om din arbetsgivare har slutit kollektivavtal."

Nej, det hade jag ingen aning om .., det här med ersättningen.

Först tror jag att det är ett skämt .., sen kollar jag upp det hela och det visar sig stämma och nu fattas bara en ifylld blankett från arbetsgivaren och så skickas alltsammans in.

Det är fullt i fikarummet när jag tittar förbi!
Där sitter Bodil, Mattias (som har fått ny frisyr .."Madde fick bestämma, jag bryr mig inte ...", säger han och ler lite urskuldande) ..., Carina, Magnus och Therese och så kommer Bodils pappa på visit och Gunilla från charken tittar också in, för se det är fint besök i lunchrummet .., Johanna är  nämligen där med nytillskottet, en liten tös som sover precis hela tiden.

Det blir en stunds prat om allt möjligt ..., mest om hur nyfödda barn sover och om namnförslag och kundtillströmning i butiken och vilka som ska sommarjobba.

För övrigt ska en ung man ska anställas och ta över efter underbara Elin.
Hoppas att han är stark, det behövs muskler i en livsmedelsbutik.

I kassan står en av vikarierna; hon är 23 år och berättar att i hennes förra anställning kunde hon stå i kassan under tio timmar och redan nu, vid så unga år, har hon ont i sina knän om kvällarna!
Inte är det underligt att vi gamlingar däckar.

När jag kommer hem ringer friherrinnan.

Hon har sett att jag tänker bada idag och frågar om jag inte kan vänta tills i morgon, då ska det ju bli fint väder och då kan hon också ta sig ett dopp?

Jodå, det går bra, säger jag.

Dagens fönster ...


... speglar sig i den gamla väggklockan, den som en gång hängde på köksväggen hemma i Malå.
En onsdag i maj ....


... bläddrar jag i en gammal Husmodern från 1928, inköpt på loppis någonstans i Dalarna, det var under resan  norröver tillsamans med pv för flera år sedan.

Det är helt sanslöst så vackra tidningarna var då!
Titta på omslaget bara!

Och så alla underbara annonser .., och man undrar i sitt stilla sinne om nånting egentligen har förändrats för oss kvinnor ...?








Tar man sig en titt i nutida damtidningar, så är väl egentligen allt ungefär som då, frånsett dom småländska hembiträdenaq, dom som var dom "mest omtyckta av alla".
En annorlunda morgon ... 

L ä n g t a n ....

P4-nyheterna berättar om en explosion i en gruva i Turkiet och jag ligger i sängen och lyssnar till en gråtande och förtvivlad mamma vars son finns någonstans i gruveländet och det är inte alldeles svårt att tänka tanken om det vore ens egna barn, eller ens bror eller man.
Så mycket förtvivlan och oro!

Och sen kommer nyheten om filmaren Malik Bendjellouls plötsliga bortgång.
Trettiosex år.
Mitt i livet!
På alla bilder av honom ser han ut att vara så oändligt snäll.

Sist av allt tittar jag på Gomorron-tv där Maud Olofsson uppenbarligen har skämt ut sig i en intervju i Aktuellt. Går hon med högburet huvud och handlar i affären idag, eller ...?

Ja, sånt kan man tänka på en regnig morgon i mitten av maj.

tisdag 13 maj 2014

Idag var det tungt ...

Men snabbaste tiden hittills. 16:34
Däckade när jag kom hem ... och tack och lov att pv gjorde mig sällskap längs vägen.
Ett Strong Pill har använts.

Tidigare tider: 
Söndag förmiddag:   1.14 km, tid 23:51
Söndag eftermiddag: 1.14 km, tid 17;23
Måndag förmiddag:  1.14 km, tid 17:51
Måndag 15.30 .....,    1.22 km, annan sträcka och mycket prat med knäoperad granne, väldigt trivsamt ...: tid  37:29
Tisdag 19.00, 1.14 km, tid 16:34.




Det bästa för mig .....



Ikväll eller i morgon tänker jag ta ett dopp i havet.

Bara så ni vet.
Fjortonde juli ...


Alldeles nyss hemkommen från ett besök i affären.
Som vanligt blir det småprat med kunder som står i kö vid charkdisken eller i kassan .., och så dyker chefen upp och säger att hans hustru - tillika medarbeterska - sitter på kontoret, så jag tar kundvagnen med mig ut på lagret och tittar in till Bodil.

Det var Bodil som satt vid min säng på sjukhuset när jag vaknade - det var väl två dagar efter själva operationen -, hon satt där alldeles tyst och bara log så varmt och jag började nästan att gråta, så rörd blev jag.

Nu sitter hon framåtböjd över schemaläggningspapper och jag slår mig ner på en snurrstol och så blir det en bra stunds prat. Mest om knäet, men också om hur jag ser på sommaren och framtiden och jobbet, ja, sånt.


Om det pratar vi rätt länge och jag säger att ..."ja, jag är ju sjukskriven till och med den 11:e juli, men om jag finge börja den 14:e och så arbeta halva min tid  under två veckor, därefter två veckors semester och sen enligt mitt ordinarie schema, är det okej för er?"

Det är det.

Skulle nånting sedan krångla, så är det lätt att ändra.
Och så kommer jag ihåg Englandsresan!

"Du glömmer väl inte att vi ska till London, pv och jag .., det är i mitten av september ...?" säger jag och Bodil antecknar.

Sen är jag klar och kör hemåt.

Överallt blommar fruktträd och där är hägg och maskrosor och vid ett hus ser jag ett stoooort körsbärsträd fullkomligt ÖVERSÅLLAT av rosa blommor .., jag tror aldrig att jag har skådat nånting så vackert!

Och nu är jag hemma och ska fixa middag och ta mig en promenad, ja, vad det lider.



På Sal 1 kan man ...


... ja, eller i dagrummet, där kan man ägna sig åt att läsa om kvinnor i väglöst land, en bok som jag fick av den generösa Eva i Tyresö och är författad av Lilian Ryd, född 1949.


Här får man som läsare ta del av kvinnors hårda slit och kämpande i "det väglösa landet", ofta i fjällvärlden. Oj, oj, oj, vilket hårt liv och detta är ändå inte längre tillbaka än till min mormors uppväxt, ja, även min mammas!
Men det är inte bara hårt arbete och ett evigt slit, här vimlar det av starka kvinnor som - ofta med värme i hjärtat - tittar tillbaka på delar av sitt liv.


Sommaren 1932. Då var min mamma 11 år. Längre bort i tiden är det inte.


Hulda Norlin, född 1906, mjölkar kossan Gullros i sin sommarlagård i Granön, Nederluleå socken.
Och så får vi veta att Hulda är modern .., hon har skaffat sig en nymodighet - gummistövlar -!

Den här boken är en riktig pärla och kommer att bli ett av priserna i Uppmuntringslotteriet.
Tack Eva!

Om författarinnan kan man läsa här.
Tisdagsfönstret ...


Under ett besök i Hallstahammar passade Ulrika (gårdagens födelsedagsbarn) på att ta fram fönsterhåven, den hon så ofta har med sig!

Det här blev fångsten och här hittade hon det.

måndag 12 maj 2014

Och så ett kvällsfönster från Portugal ...


Hej Elisabet,

Här kommer ett fönster fångat just i kväll.

Utsikten genom vårt köksfönster är förförisk just nu, liksom doften från klätterrosen som nästan är på väg in. Det som blommar i bakgrunden är en rosengeranium.

Maj är en så ljuvlig månad!


Hälsingar annannan.
Kväller ....






Äppelblom ....


Ja, vad säger man.
Dagboksinlägg nr 2 ...


Går så snabbt jag kan.
Båda kryckorna är med, mest som stöd.
Vänsterfoten vill hela tiden dra sig utåt och när jag kämpar för att få den rak, strääääcker det och draaar våldsamt.
Blir inte trött någonstans.
Upptäcker sjutusen mördarsniglar.
Hinner inte prata med vare sig Ingegerd eller snigelmördaren Göran.
Får gå på vanlig promenad senare idag.
Pratpromenad.


Vid tretiden blir det ny promenad, nu med harry i koppel och ömsom lös.
Irriterande.
Vi möter en liten insektshund som kommer skuttande så glatt och hälsar på harry.
Han är också glad.
Sen vänster nere vid havet och uppför branta backen .., kustvägen .., in vänster .., pratar med kvinnan som också fått nytt knä - intressant -.
Plockar liljekonvaljer och syréner.
Är dödens trött när jag kommer hem.
Glömde pausa vid pratet med såväl lillhundens matte som knädamen.
Dagens fönster ...


Klockan 07.00 ... ser det ut så här när jag tittar ut genom sängkammarfönstret.

Mörkt blå himmel m ot havet till .., regnvåt asfalt .., Eckes lilla uthus och en kvinna med röd jacka som stavar förbi i väldig fart.

Och nu, några timmar senare, har regnet upphört och mellan varven tittar solen fram.
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...


"Laga mat är kul.

Laga mat till många är ännu roligare och när sällskapet består av en härlig blandning av personer i alla ålder är det som allra bäst.

Kaotiskt men med mycket glädje och många skratt."


// Elisabet säger.
Jag såg den här bilden på Instagram igår och fylldes av sån hjärtevärme. Det är det här jag själv saknar .., en stor familj som bor så där så man kan norpa dem kring ett rejält matbord ..., en morfar som sitter i röd tröja ..., flera småttingar och så all denna glädjen.

Det bästa för Babsan i Uppsala ....


... kan ju inte bli annat än det här ..., skriver Babsan.

(Vilken underbart sinnlig bild! skriver Bettan).

Ruta Ett sa...
Jag känner nästan doften! Jag köpt en bukett till mig på torget i lördags!Jag minns när jag var liten att mamma och jag tog tåget (!!!) till ett känt liljekonvaljställe och plockade och sedan for hem igen!
En heldag i skogen med picknick!
(Pappa var då i Stockholm på utbildning.)
Det tänker jag alltid på när jag ser liljekonvaljer. 
 
Elisabet säger: 
Hemma i Malå hade mamma planterat liljekonvaljer alldeles i närheten av en stor syrén. 
Konvaljerna spred sig lite .., några stånd kunde man hitta under stegen som gick upp till taket. 
 
 
Det bästa för Ulrika i Närke ...
som för övrigt fyller år just idag, måndag! Hurra, hurra, hurra, hurra!


Jodå, nog finns det ljusglimtar i tillvaron, skriver stickmadamen Ulrika.
Här är tre glimtar .., Snöflinga, Lisen och Över-Greta.


Besök av alpackor ...


Och lamm och killingar!

// Det är i skrivande stund stört omöjligt att få länken till Ulrikas sida att fungera,  men så snart den gör det, ska jag lägga in den. 
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det bästa den här veckan var två saker.
Först beslutade jag mig äntligen för att köpa en ny overlockmaskin.  Den  jag har, har jag haft länge och den är stor och tar plats och väsnas onödigt mycket.
 
Jag har läst på och tittat på recensioner på lite olika märken. Jag har alltid varit en Husqvarnakvinna, mest för att min mamma alltid hade Husqvarnamaskiner. Egentligen kan jag ha vilket märke som helst, bara de syr som de ska och inte krånglar. Dessutom ska det vara lätt att få tag på service och reservdelar om det skulle behövas och bara sy och sy och sy...
 
En maskin, som överallt får väldigt gott betyg var Janome, en japansk maskin. I lördags gick maken och jag till affären och skulle inköpa en sådan.  MEN jag fick ingen med mig hem.
De har sålt för många, så du får beställa en. Den kommer i början av juni. Nu är det bara att vänta, men jag längtar...
 
 
Det andra jätteroliga som hänt är att maken och jag överraskades av sönerna, som bokat bord på fina restaurangen Puta Madre åt oss nästa lördag och dessutom bjuder på kalaset.
I kuvertet låg bokningen och pengar och på utsidan står det “För allt vi ställt till med genom åren”. 
 
Jag vet inte riktigt vad de syftar på, men de sa att vi alltid ställer upp och är fantastiska och schyssta med allt. Såna underbara pågar de är alla tre!
 
Det var det bästa för mig!
Kram
Ann.
Det bästa för Turtlan i Värmland ...


Snart så kommer båten i sjön. Det har putsats och fejats i helgen. Oljat relingen och lackat lister blev också gjort.

Så snart snart så. Nu väntar vi bara på att båtmotormekanikerfirman ska fixa med drevet. Där propellern sitter ska något fixas.

Vi pratar om var vi ska åka i sommar. Planerar och funderar.

Snart snart.

Längtan är också en glädje!

Turtlan.

söndag 11 maj 2014

Är ni djupt deprimerade alla ....?

Finns där verkligen ingen liten ljusglimt i er tillvaro?

Jo, nån.

Ja, men då vet ni ju ....
Inte bara matte ...


... kan bli totalt slut på, det kan minsann harry också.

Ikväll sa det bara tjopp, så däckade födelsedagshunden och när han blir riktigt, riktigt trött .., då åker benen rakt ut i luften.

Det här var på många sätt varit en sån bra dag.

Mycket har hunnits med .., pv har jobbat med en massa grejs där ute och jag har plockat upp efter honom - verktyg och annat -, han har bakat och jag har förpackat bröd/bullar och diskat plåtarna .., jag lagade middagsmat och han diskade .., jag tog mig an nedervåningen och han klippte gräset. 

Nu har jag som en liten lista inför veckan som kommer.

Och så ska jag säga en sak, så ni är beredda: förhoppningen  är att dom här promenaderna ska fortsätta och då tänker jag lägga in den här Runkeeper-bilden på min sida, men det är enbart för min egen glädje och mitt eget kom-ihåg.
Bloggen är på många sätt min dagbok och jag vet hur less man kan bli när någon på Facebook eller i någon blogg blir fanatisk, går "all in" och inte gör annat än vittnar om sitt Nya Liv och helst vill omvända hela världen.

Så ..., när ni ser den där promenadrutan här på bloggen: glöm den!
Den är liksom bara till mig.


Om en härlig typ ....

.. kan man läsa här.

Och  Ann i Göteborg tipsade om den här bloggerskan. 
Underbar!


Ännu en .... 


... promenad blev det .., iklädd häftiga träningskläder i form av en vit anorak och en grön klänning.

Det funkar det med och tack och lov att man bor på landet.
Ibland möter jag bilister, rent av kunder från affären, men jag struntar i vad dom tänker .., å, så härligt det är att ha kommit dithän!

Den här gången gjorde pv mig sällskap och det var betydligt trevligare.

Jag fick bestämma takten och det gick bra.

Fem minuter snabbare än den tidigare lika långa rutten (minus 40 meter) ..., och att sedan ställa sig och fixa middag (kycklingfiléer stekta i curry/spiskummin/chilipeppar + squash, paprika och lök i tärningar och sist av allt bulgur), det tog den sista energistumpen.

Poff, sa det, så ramlade jag ihop på soffan.