Gårdagens utmaning ..., "kolla, här jobbar jag!"

Fine Peter som nu slutat och arbetar på Hemköp i stan.

Ja, inte i charken, men väl i lilla Hemköpsbutiken Ankaret i Haverdal.

I hela mitt liv har jag varit affärsbiträde eller kassörska.

Jag har varit frukt, - och gröntansvarig, textat skyltar, suttit i kassan, sommarvikarierat lite i charken,
varit kassaledare och fixat kassascheman, haft och har hand om frimärksbeställningen (det roligaste av allt nästan!) och så är jag i mejeriet och kollar datum och varannan tisdag beställer jag mejerivaror till kommande torsdag.

Det är mitt yrkesliv i ett ett nötskal.

Om det är ett trivsamt yrke?

Ja, alldeles omåttligt!

Man träffar enormt mycket människor .., äldre och yngre, turister och säljare, småttingar och tonåringar och det är förstås det allra bästa med jobbet.

Underbar arbetskamrat på 80-talet: Ella Grundberg på Ica Nilahallen i Malå.

Och ljuvlig liten kund här i Haverdal .., hon som dagen till ära fått hål i öronen och så glatt
visade upp allt det nya!

Pågenförsäljaren från tiden i Ystad som nu dök upp här i lilla Hemköpsbutiken.

Och man kan få besök av en före detta alltid så vänlig arbetskamrat
Numera är han - som heter Fredrik - också hemköpare, men i Lund.
Har någon av er som läser här vägarna förbi i den butiken, så hälsa från Bettan.

Ica Nära i Ystad .., i tretton år blev jag där.
Nästan som ett andra hem.
Fem ägare hann jag med under alla åren.
Jo, jo, det tar på krafterna att ha bloggmadamen som anställd ...

Och man kan få teckningar av kunder också ....

Det här yrket har låg status i vårt samhälle, men jag kan ärligt säga att jag känner en väldig yrkesstolthet som jag försöker att överföra när vi får nya, unga sommarjobbare.

Vad man än sysslar med, ska man försöka att göra det så bra som möjligt, det tycker jag.

Och utmaningen kom härifrån.

En ledig torsdag ...

Och husets herre är eländig värre .., kraxar och har sig, men kan omöjligen bli hemma, fast jag tycker att det är vansinnigt att ge sig av.

"Det går inte, vi ska ha två prov idag och en av mattelärarna är barnledig och nej, det blir alltför struligt .., men jag tar bilen ...", säger den krasslige.

Själv mår jag bra - något att i sanning vara tacksam för när jag läser hur andra har det -, och ska om någon timme bli hämtad till friherrinnan och där ta bilder av hennes tävlingsbidrag, ja, hon har lagat något delikat i matväg (får vi hoppas) som nu ska fotograferas och sen är det bara att hålla tummarna.

Så länge ger jag småfåglarna mat .., flyttar den största fröautomaten en bit bort, så inte grannens tuffe lille katt Messi kommer åt att sitta där och vänta på lunchen lika enkelt ..., och fåglarna blir alldeles förvirrade  .., "men vad är nu detta!! den har ju hängt på samma ställe i flera år!!", ja, ja, kanske att jag får flytta tillbaka den?

Det är kyligt ute .., klar luft .., och jag har aldrig någonsin under mina år här sett sååå många sträck av gäss som flyger mot havet till. Måhänd är det helt optimalt flyttväder just idag?

Dagens fönster ...

Helt förvissad är jag att kyrkans fönster sitter rakt, men se, hos mig hamnar dom lite på sniskan.

Det här är i alla fall Färingtofta kyrka i Skåne, belägen vid väg 13.

Kyrkan ligger på en höjd med milsvid utsikt över det skånska landskapet.

Så här låter det när det är dags för klockringning.

Ulrikas utmaning, dag 26 ....

Dagens tema är symbol. 

Ja, dom här skulpturerna i Växjö, dom är verkligen - för mig - symboliska för kvinnors eviga kamp mot olika kroppsideal.

Skulptör var Marie-Louise Bergenstråhle och bilden togs för många år sedan när jag hälsade på hos smålands-Kent.

Två dagar i Skåne ...

Först ett besök på Hässleholms sjukhus som måste ha världens mest underbara personal!
Till röntgen har jag tid 14.10, men ropas upp en halvtimme innan och en vänlig kvinna, ursprungligen från Polen (berättar hon själv) stereoröntgar mitt protesknä och hon säger "har do micket ont i ditt knä, Elisabet, det är så svollet?" och det är hon den första människan som säger till mig, ja, på ett sjukhus, alltså.

Och jag säger att nä, det bara när jag har arbetat, dom där två sista timmarna, då vill jag nästan gråta, så ont har jag, men det går över tills nästa arbetspass och så där håller det på.

Sen blir det nytt väntrum tio meter bort, för besök hos sjukgymnasten.
Jag tittar på klockan .., en och halv timmes väntan!

Men se, då dyker ett glatt ansikte upp och frågar vem som är Elisabet Nilsson och så får jag komma in nitto minuter före utsatt tid och sjukgymnasten är en kvinna i mina döttrars åldrar och hon är vänligheten personifierad och säger "men åååå, vilken rörlighet du har i ditt knä!" och fast hon inte alls behöver, så tar hon sig en titt på min nya protes och visar strääääck-övningar och är så rar så jag tror att mitt hjärta ska gå itu.

Nu väntar ytterligare två år till nästa kontroll.

"Och Elisabet, får du såna problem som du säger dig ha .,. då tycker jag att du ska höra av dig till oss här i Hässleholm, det är ju här du är opererad ...", säger hon.

 

Sen kör jag söderut till min syster på landet utanför Hörby.

Hon bjuder på kokt skedpalt och stekt renskav och det är så gott så jag nästan äter ihjäl mig! 

Efteråt sitter vi i vardagsrummet .., jag räknar till tio tända ljus och blir varm i hjärtat vid åsynen av gungstolen - den som en gång stod i hallen hemma i Malå -, och där pappa brukade sitta och läsa Fib Aktuellt eller bildtidningen Se ..., och på väggen hänger den blå vepan som mina systrars mamma vävde innan hon dog, alldeles på tok för ung.

Hela kvällen sitter vi var sin del av hörnsoffan. 

I min systers knä vilar Harry och jag har en svartprickig dalmatiner som heter Tara intill mig. 

Och så blir det onsdag och solen som strålade så vackert igår, har försvunnit. 

Vi äter frukost i stora matsalen med bjälkar i taket och mammas virkade äggvärmare får mig att le ..,. jag minns så väl, så väl när hon satt i köket och jag fick sy fast ögonen! 

Livstyckeögon.

Bordstabletterna är inhandlade i Äpplets Hus i Kivik och jag försöker räkna ut hur många äppelsorter som vi har haft på affären.

Efteråt tar jag harry med mig och kör hemåt .., fast först en sväng förbi Klippan. 

Vägen dit är mer än vacker, med bokskog på ömse sidor om vägen. 

Tänk skir bokskogsgrönska om våren ...

Besöker Yllefabriken men hittar inte rätt färg på den filt jag tänkt mig. 

Däremot ramlar jag på ett vackert brunnslock eller vad man ska kalla det.

Och gratis är det också.

   

Så här är det: jag ÄLSKAR såna här små utflykter som blir till nästan en semester! 

I Färingtofta parkerar jag och går uppför branta backen och tar mig en titt på den fina kyrkan och på kyrkogården som formligen översvämmas av buxbom! 

 Sååå vackert är det!   

 

Hemma i Malå är det inte så viktigt med titlar på gravstenarna och är där några så är det ofta gruvarbetare eller skogshuggare .., droskägare eller nåt sånt.

I Ystad vimlade det av titlar! 

Det var sjökaptener .., officerare och allt möjligt annat. 

Här, i mellersta Skåne, står det lantbrukare på var och varannan gravsten, ja, förutom då någon löjtnant.

   

Och se där, en riksdagsman .., herr Jöns Carlsson.

Men där finns andra .., Hilda Andersson, till exempel, som bara blev knappt tretton år.

Vad hände med henne?  

Långt ifrån alla skånska hus är vacka, där finns fula, skruttiga ruckel, men det här, alldeles intill kyrkogården, skulle man ju kunna tänka sig.

Ser ni punschverandan ...?

Å, tänk att sitta där med en kopp kaffe en tidig morgon i maj och höra koltrasen flöjta!

Och sen kör jag vidare hemöver .., upptäcker en jakthund på drift, mitt på vägen springer den och lever farligt .., långtradare kör fort och jag blinkar med helljuset och varnar och ringer sedan det bekanta numret 020 9 99 4 44 och trafikledningen tar hand om samtalet och sen är jag i Ängelholm och där är Laholm (där Ebbeståhls bor, vink-vink!) och så Susedalen och Fylleån och Halmstad och Sturegymnasiet där pv arbetar och Haverdal där jag köper 20 kg fågelfrö och sen sitter harry och tittar ut och vet att nu, nu är vi snart hemma. 

Vilken underbar resa det var! 

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det där landet som ni ju känner till.

Landet Halland.

Fina, kärva, inte-inställsamma-landet-Halland.

Den fina kristallen har kommit susande från Frankrike.

Tack Monet!

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Jojo!  Allt finns i mitt kylskåp så jag kan laga vad jag vill nästan.
'När jag var liten var det tomt i skafferiet!!! Mamma köpte in det nödvändigaste varje dag och vände på slantarna . Hon köpte billigt om det gick och det åts upp omgående. 

För mig är det underbart att kunna köpa vad jag vill!
Jag är lugn och kan laga mat till många om jag vill.     

Dessutom har jag en matkällare.
Det är det bästa denna vecka och alla andra veckor.

Från Eva i Tyresö

Idag ...

...bär det av till Hässleholm för kontroll av mitt högra protesknä.

Det är nästan på pricken fem år sedan det kom på plats och egentligen har det aldrig fungerat riktigt bra. Vilken otrolig skillnad det är, ja, om jag jämför med mitt nya knä som fungerar så fantastiskt bra!

Till Hässleholm är det kanske tio, tolv mil .., mest bestående av en slingrig och smal väg där det är nästan omöjligt med omkörningar, så det gäller att vara ute i god tid.

Sen blir det röntgen - det tar väl tio minuter - därefter en timmes väntan för ett besök hos sjukgymnasten och allt detta är i forskningssyfte.

Efteråt susar jag iväg till min rödvitrandiga syster lite längre söderut och kommer inte hem förrän i morgon. Ett fyrbent sällskap har jag med mig också.

Härligt, det blir som en liten semester!

Dagens fönster ...

Ingen kan väl ändå ha undgått min förtjusning - för att inte säga kärlek - till våra nya fönster!

Men en sak kan irritera; när det blir lite kyligare ute, då uppstår en slags inuti-imma mellan rutorna och naturligtvis helt omöjligt att ta bort för hand.

Det där försvinner så småningom och min syster, som också har såna här fönster, berättar om samma fenomen.

"Fem grejer jag alltid har i kylskåpet ..."

För kanske sju, åtta år sedan hade jag själv en liten utmaning, jag bad bloggvännerna att öppna sina kylskåpsdörrar och ta en bild.

Å, det var helt underbart!

Mest minns jag Rexxies :)

Den bloggen är borttagen, men om jag i dagsläget ska räkna upp 5 saker som alltid finns i kylen, så blir det ungefär så här.

1.  Bregott, normalsaltat, den stora byttan.
(Vi hade en gång en livsmedelsinspektör som höll i en utbildning om livsmedelshygien, han berättade om hur han varit med och tittat på produktionen av lättmargariner och den chock han fick .., "rena, rama kemiska industrin!" sa han. Efter den dagen har aldrig Lätta, Becel eller Lätt och Lagom kommit i närheten av mitt kylskåp.).

2. Mjölk från Wapnös mejeri inte långt härifrån - röd mjölk -, den fetaste.
Det är mest pv som dricker mjölk, själv föredrar jag vanligt kranvatten.

3. Någon form av ost, just idag Gouda, annars Herrgård eller Cheddar.

4. En burk med pv:s plommonmarmelad.

5. Smör

Den här utmaningen kom härifrån.

Ulrikas utmaning, dag 25.

Idag är det bråttom att hitta rätt bild och att fånga den, hinner jag susar iväg till Skåne, för kontroll av mitt högra protesknä.

Temat idag är ljus.

Bilden tog jag på ön Ven utanför Landskrona.

En stråle av ljus mot en vitkalkad vägg.

Veckans vinster ...

Här ett helt bedårande kort från Monet i Frankrike .., tänk, så glad man blir av sånt här!
Det är som en liten sagobok alltsammans .., här finns fjärilar, kattungar .., blommor .., ja,
som en sommaräng är det!

Och lika fin är den här prydnaden som friherrinnan skänkt, ja, två stycken är det.
En guldig tråd följer med och så kan man ha dem i granen eller hängande i fönstret .., jag vet nog var jag skulle ha dem och jag kan säga att mitt namn kommer också att finnas med i byttan, för tänk, så fina presenter det här!

Hela veckan har ni på er att fånga glädjestunder och när ni har hittat den eller dem, så är det som vanligt .., bara mejla till bisse151@gmail.com och den uppmaningen gäller alla, även Solbritt i Ystad och Smålandstjej och alla andra, Lillan i Cornwall och Lena i Östersund, t.ex ..,  som läser lite tyst för sig själva och kanske tycker att det känns pinsamt att vara med .., "för det är ju som samma människor som känner varandra ..."

Det här är tänkt att vara en öppen gläjdjefamn!
Bara så ni vet.

Varmt (minst fyrtio grader) välkomna med era bidrag!

Hennes rader ...

.... läser jag alltid.

Plötsligt händer det ...

Regnet drar bort.
Och det blåser friska vindar .., men tänk, på vissa ställen ser jag blå himmel!

Längst nere mot söder på stranden där ligger en stor klipphäll eller kanske berghäll som mest av allt liknar en strandad val.

Hela tiden slår vågorna över runt valens nos.

Jag tänker .., att om jag hade varit yngre, väldigt mycket yngre, skulle jag säkert ha suttit på valens rygg och sett ut över havet och världen.

Snart är det jul ...

Fortfarande finns det mängder av människor som skickar julkort - vi beställer oerhört många buntar med julfrimärken på jobbet och allt går åt som smör i solsken -!

Och ååå, så jag tycker om Eva Grelssons härligt naivistiska julkort, målade av henne förstås och sedan upptrycka.

Så här kan dom se ut!  U n d e r b a r a!

Sugna på att beställa? Kontakta bara madame Grelsson.

Dagens tema hos Onekligen ....

.... är "Månadens klädesplagg är givetvis ...".

Lätt som en plätt.
För mig är det här alla månaders klädesplagg.
Min anorak.

Nu har jag bara en vit kvar och den är på väg till begravningsbyrån.

I alla fall så är den medvetslös.

Min kärlek till det här klädesplagget började i mitten av 70-talet och har varit bestående sedan dess.

Ulrikas utmaning nr 24.

Dagens tema är Kärlek.
Ja, herr och fru Prickigt Djur har varit ett troget par länge nu.

Inte kärlek så .., men ändå .., familjekärlek.
Micke och Anders.

Kärlek till en klänning.

Husdjurskärlek ...

Kärlek till en bonusdotter och till bokstäver.

Vasaloppskärlek ....., den första stafettvasan.

Kärlek till en äggkopp som man fått i present av sin storasyster.
Och ett ägg som man fått av Solveig i Dalarna.

Kärlek till bloggvänner som delar med sig ...

Kärlek till en halsduk.

Kärlek till själva livet ...

Kärlek till en smålänning ...

Kärlek till en död och en levande katt ...

Och till en vit skål i keramik som nu härbärgerar läsglasögon ...

Måndagsfönstret ...

Cape Coast, Ghana.

Dottern skriver: 

"Det här togs till dig. 

Vackert fönster men...utsikten är från det som var ledarens del av fortet. 

Under honom hundratals slavar inhysta i små stensalar utan ventilation värd namnet, utan toalett, utan ljus , utan allt...

Det bästa - och värsta - för friherrinan ...



Idag hände det man fasar för .., det blev eld i stugan hos Lena i Steninge.
Eller .., eld i skorstenen.

Det blev förstås såväl det värsta som det bästa.

 

Måhända blir det nånting helt annat som är det bästa senare under veckan, men just nu, 

så är väl ändå detta att huset klarade sig från att brinna ner, det allra, allra bästa.

Utmaning dag 23 ....

"Hepp! Dagens måltidstips!" är temat hos Onekligen.

Under vårt besök hos Gunnar i Jämtland, blev vi bjudna på en alldeles underbart god soppa, ja, det är det receptet som syns på bilden.

Vi satt ute på altanen och åt .., ååå, det var så roligt det där besöket!

Soppreceptet har jag vidarebefordrat till vänner och bekanta; här är det en kund i affären som ska få testa detta ljuvliga.

Och här är vinnarna! 




Följande var med och kämpade om vinsterna som var skänkta av Eva på Frösön och Berit i Malå.

Det var ...

Eva i Tyresö

Barbro i Uppsala 

Eva på Frösön själv

Ann i Göteborg

mossfolk i Hallsberg

Gunnar i Jämtland

Friherrinnan i Steninge

och så jag själv ...

Stort grattis till vinnarna! 

Ulrikas utmaning, dag 23 ....

Alldeles enkelt är det inte det där "nedåt", men det får bli den här bilden av tre töser
på Sergels Torg i Stockholm.

Jag hade varit på Sven Teglunds vernissage .., träffat Rexxie och Annika Bryn och på väg till Centralen upptäckte jag dom här tre töserna som var så fina i sina skor .., frågade om jag fick ta en bild och som ni förstår, så gick det bra.

Tänk, så många människor som sååå vänligt ställt upp när man frågat ...!

Det bästa för mig - idag - ....

Jo, men det måste väl ändå vara bilderna från Ghana.

AP var igår på utflykt till bland annat Cape Coast och fortet där slavar hölls fångna, förmodligen i väntan på att säljas och skeppas iväg.

Den här lilla fröken - så go så man kan äta upp henne till frukost -, följde med, ja, med AP, alltså.

Man kan ju bara  a n a   vilka livsöden som utspelat sig här.
En intressant debattartikel i DN finns att läsa här. 
Skrämmande, skrämmande!

Vilket äventyr!
Bildtexten löd så här: Då otänkbart. Nu självklart.

Nej, jag måste ta med den här bilden också .., jag som älskar fötter!
Och till Ghana  s k a  jag resa!

Bilderna är tagna av AP .., ett afrikanskt fönster kommer i morgon.