Måndag i slutet av maj ....

Då blir det liten promenad tillsammans med valpen Charlie .., det blir lunch ute på altanen med äldsta dottern .., senare på dagen bakar hon världens godaste bullar.

Jag plockar in en bukett syréner och tänker att jag nog aldrig vänjer mig vid att såna finns redan i maj! För den som är uppvuxen i det som på väderleksrapporten går under benämningen "norra norrlands inland och fjälltrakter", är blommande syréner nånting som hör juli månad till.

Av bara farten fixar dottern även middag och nu bara väntar vi det sista avsnittet av Line of duty, en av de klart bästa polisserierna jag någonsin sett. Nej, den  b ä s t a!

Och det gamla äppelträdet (där pElle ligger begravd, där under ..) blommar fint.

Den där promenaden med Charlie .., det blev en kort sådan, bara till hästhagen en bit härifrån.
Tvärs över vägen och lite till vänster.
Ett sto och ett föl i ena hagen och hjälp, så spännande för en liten lurvtuss!
Bäst att ligga en bit ifrån, så det där nyfikna fölet inte kommer för nära!

Om barndomsminnen (sibirisk vallmo vid vår garageinfart) skrev jag häromdagen.
Nu finns dessa minnen i rabatten här mot slänten till.

Två åkrar med blommande raps finns inom synhåll, men tänk, jag känner fortfarande ingen doft!
Helt sanslöst vackert är det i alla fall.

En liten charmör ....

Det allra roligaste med att ha flera hundar i huset, det är att se hur finurligt dom agerar tillsammans.
När Charlie dök upp häromkvällen, var Harry sååå förvånad och småmorrade och reste ragg och vad var nu detta ...? Maria, som han tycker så mycket om, hade med sig en ANNAN hund; en helt ny bekantskap!

Nelly brydde sig inte alls.

Efter någon timme bara, knappt det, hade rollerna fördelats.
Charlie lade sig hela tiden platt inför Harry och strök sig mot honom och visade på alla sätt och vis att det var Harry som bestämde.

Igår lekte dom obehindrat ..., och igårkväll när Harry hade krupit ihop på soffan, ja, då kröp Charlie upp och låg nära, nära, nära .., och Harry hade huvudet på Charlies tass.

Natten mot idag låg Charlie - som igår - hos sin matte här nere i Gunnars rum.
Men så, vid halv åtta kanske .., hörde jag på Harrys steg hur otroligt glad han var .., jo, då hade han den där lille krabaten i släptåg och ville liksom visa upp honom .., så där .."titta, han kan följa mig upp för trappan!"

Ja, det är så helt underbart, så det är inte sant!

Måndagsfönstret ....

"Grannens fönster genom min grillrök ...", så skriver Ulrika om bilden.

Tack snälla för att du inte glömmer håven! säger jag.

Det man minns ....

Jag själv .., minns vallmon hemma och hos mormor.

Vi pratar om barndomsminnen och vad dom betyder.
Det var apropå att jag igår köpte hem sibirisk vallmo - gulorangefärgade blommor som växte vid garagenedfarten i Malå -.
Då kommer flera minnen upp.
Så intressant att ta del av!
Tack som berättade.
Vill någon fler dela med sig av vad en doft eller blomma eller nånting annat kan göra för att skicka oss baklänges i tiden, så bara mejla, så lägger jag in det här!

Ulrika sa...
Jag gör också sådana baklängesresor, mest till sådant som handlar om/påminner mig om min mormor. Och hon hade just sån vallmo i sina rabatter. Jag tyckte de var jättefula när jag var barn men nu...när mormor är borta sedan många år, blir jag lycklig när jag ser dem.

De framkallar minnen av sommar i hennes trädgård, med kanelbullar och sockerdricka under stora björken och morötter jag drog upp och torkade av lite på gräset bara och sen åt. Klirret när fikat bars ut på den röda metallbrickan. Kaffekopparna med gröna löv på (Berså?). Klirret från skedarna när sockret rördes om. Trädgårdsmöblerna från Grythyttan där stolarna liksom var vippiga. Mormor och jag som satt med varsin stickning, redan när jag var pytteliten. Morfar som putsade på sin Saab eller krattade gruset. Busken med alla "kusarna" i (kusar betyder insekter, speciellt skalbaggar, där mormor kommer från). Signaturmelodin till sommarpratarna. Doften av tomatplantor i lilla växthuset. En filt på gräsmattan i skuggan under äppelträdet, med en hel hög Agatha Christie-deckare. Känslan av frid och trygghet och kärlek.

Tänk att en blomma, även på bild som nu här hos dig, kan väcka så många minnesbilder och liksom allt på en gång, inte uppräknat som jag gjort nu.

 Monet sa...Ett tillägg: det finns ju en mycket känd romansvit av Marcel Proust - A la recherche du temps perdu - På spaning efter den tid som flytt. Genom smaken på en madeleinekaka och en klunk lindblomste förs han direkt in i barndomsvärlden - också med en mormor som centralfigur. Den anses mycket svår att läsa och man behöver introduktion för att förstå den rätt men nog vore det intressant.

Smak- doft och återsynen av vissa föremål sitter verkligen djupt. När jag var liten körde mina föräldrar första generationens mörkgröna SAAB. Vi var fyra systrar plus en tax som packades in i det trånga bakåtlutade baksätet med små fönster och två storrökande föräldrar i framsätet. Min pappa körde som den pilot han var på den tidens riksväg mella Skåne och Linköping. I baksätet kräktes alla, en av mina systrar värst. Taxen också. Det var helvetesresor, säkert för mina föräldrar också.

Långt senare när mina egna barn var utflyttade (de kräktes aldrig i bilen) var jag på ett bilmuseum någonstans mitt i Sverige. Plötsligt får jag syn på barndoms-saaben och går fram och tittar in i den. När jag ser den grå baksätesklädseln blir jag så illamående att jag måste rusa ut ur lokalen och flämtande vänta ut illamåendevågen bakom en husknut. Så starkt sitter det ju i och aldrig så mycket terapi eller annat tror jag kan sudda bort starka barndomsminnen. Bra eller dåliga. 

Surprise, surprise!

Igårkväll fick vi världens överraskning!
Plötsligt när vi var ute på tomten så hör vi en bil som tutar flera gånger och pv säger .."ja, nu har nog Polen gjort mål" - vi tänkte att vännerna i det vi kallar för polska ambassaden hade fest -. (Där bor flera polacker som arbetar lite här och där i krokarna, vänliga allesammans).

Så var det inte alls!
Det visade sig (återigen ...) att det var äldsta dottern som kom körande längs uppfarten och vi bara 
g a p a d e! Jodå, hon hade - efter att sovit ut efter nattpasset - tagit lillvalpen med sig och kört från Upplands Väsby till Stensjö och oj, så roligt det var!

Den där lille krabaten fick Harry att tvärstanna!
Va!? Vad var nu detta? Harry som tycker så mycket om Maria, nu fanns där en svartlurvig liten hund på tretton veckor och Harry hade ragg på ryggen och var inte så där överdrivet välkomnande .,. men med hundar är det ju så att dom fixar det där själva och valpen, som heter Charlie, visade på alla sätt och vis att han inte var ett hot; han lade sig platt på marken och visade magen och lillskruven och sen blev det full fart!

Ännu roligare blev det nu på morgonen!
Sååå glad harry blev när han upptäckte att såväl Maria som Charlie var kvar och låg i det vi kallar för "Gunnars rum" och idag har det varit idel glädje!

På förmiddagen gick vi ner till stranden och att upptäcka sand var inte det sämsta .., ja, han är så fin, så fin så fin!

I ett par dagars tid blir dom här, så vi ska nog hinna bli riktigt bekanta med varandra.

Om någon undrar så är Charlie en blandning mellan golden och flatcoated retriever.

Dagens fönster ...

"Hej!

Jag tror nog säkert att du fått det här fönstret förut men nu med de nya lamporna. Det hänger en i båda våra två fönster mot sjön.

De hänger nog lite högt tror jag så det ska justeras. Jag föll pladask för dem, handdrejade av en barndomsvän till M.

Nu är vår sommarstuga städad och fin. (nästan.... lite är kvar oss emellan)

Hälsningar från Annica i stugan i skogen vid en sjö."

//Tack snälla! säger jag som blir varm i hjärtat av minnet från besöket i den stugan.

Baklängeslivet ....

Det är underligt hur mycket som blir precis tvärtom mot för vad man tänkt sig.
(Ja, jag vet .. "mot för" är felskrivet, men det är så jag pratar ..).

Hemma i Malå hade vi en sluttande garagenedfart .., den slutade i källaren och på ömse sidor av nedfarten var det stora stenblock; ja, det var liksom som köra i en rodelbanan, om än inte så lång.
Där uppe på dom stora stenblocken (som var gråaktiga) växte fetknopp och så sibirsk vallmo - gula och orangefärgade -.
Å, så fula jag tyckte att dom var!
Ja, dom självsådde sig förstås och vid hundgården, mot grannarna till, kunde man också hitta enstaka exemplar.

Idag när jag besökte Plantagen, då fanns där ett stooooort stånd av just såna här vallmo och det var så otroligt vackert och tjopp bara, så åkte jag baklänges till tiden hemma och gissa, vad som nu har planterats i vår rabatt!
Just det.

Hos mormor i Dikanäs ...

Och såna vallmo fanns även hos mormor i Dikanäs.
Jaha, kanske var det därför mamma var så förtjust i dem?
Och smörboll, som också växte hos mormor och inte minst såg vi  m ä n g d e r  av dem på ängen i Kittelfjäll .., var det också nånting som mamma hade tagit med sig vid flytten till Malå?

Allt går liksom igen.

Och du som eventuellt läser här .., hur har du det med just den biten?
Om du känner för det: berätta!

Lördag .....

Nya grannar ska snart flytta in i det röda huset. I det vita sommar-bor Bengtssons. Båda i åttioårsåldern.

Ja, det spelar ju ingen roll om det är vardag eller helg, hjärnan är inställd på att pv ska stiga upp klockan fem och då vaknar jag alltid, alltid fem-tio minuter innan klockradion går igång.

Det gjorde den inte idag, men jag väcktes av nånting som hördes som en "duns".

Gick ner och kollade så att inget fönster stod vidöppet (det gjorde det, i tvättstugan, men fönstret var hakat så det var ingen fara), upptäckte däremot att en liten talgoxe förirrat sig in på den inglasade altanen och nu kämpade för att ta sig ut.
Där är alla fönster stängda, så även dörren, men på något vis så snirklar dom sig in via taket och sen glöms det nog bort hur man tar sig ut igen.

Stackars lilla fågel!
Där kommer en kvinna i nattlinne och med utsläppt hår som står åt alla håll; inte är det ju underligt att skräcken då växer!!
Nåja, det löste sig.
Försiktigt, försiktigt närmade jag mig den lilla krabaten och kunde fösa in den i handen och så blev det lite småprat om vådan av att flaxa omkring där inne och skatan som suttit i olvonhäcken utanför och räknat med ett skrovmål (om nu inte rutan varit i vägen), fick tji.
Och talgoxen flög glatt iväg, förstås.

På väg in igen slänger jag ett öga i rabatten.
Lika mycket som jag tycker om lavendeln, tycker jag om isop.
Det är den som doftar hundvalpsmage!

Och när klockan är tio över sex, då har harry blivit orolig.
Är det några gener han har från border-collie-hållet (hans mamma) så är det att flocken ska hållas samman. Nu är matte nere och husse ligger kvar i sängen! Vad är detta??

Nej, det går inte .., då får husse stiga upp och så blir det långprommis en lördagmorgon (pv tar alltid honom på promenad vid femtiden när han stiger upp) och lyckan är oändlig!
Men så kommer dom tillbaka lika snabbt.

"Kan du hjälpa mig Elisabet, en fågel har fastnat med foten på Eckes tak, jag  måste ta stegen och hjälpa den att komma loss?" säger pv och jag letar mina sandaler och harry får stanna inne ännu en stund, men när pv närmar sig huset, då har fågeln tagit sig därifrån.

Och så häääär lycklig blir då harry när husse kommer tillbaka för att hämta honom!
Klockan är nu arton minuter över sex och solen strålar för fullt ...., det är en sån underbar morgon så man vill inte gå och lägga sig igen!!

Nu ska jag slå på radion ("slå på radion" - det uttrycket är ju helt förlegat ...), ja, jag ska klicka mig vidare till ww.sr.se och lyssna på P1 och Naturmorgon, sen blir det nyheter och nu, när president Trump är på rundresa i världen, får man hålla andan. Vad ska han nu hitta på?

Lördagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., ja, just det, landet Halland.

I väntan på pv ...

Det är helt otroligt, men hundar känner verkligen på sig när någon ska komma.
I alla fall gör Nelly och Harry det.
Säkert beror det på att jag börjar agera annorlunda .., kanske jag tittar jag lite oftare i fönstret, ner mot vägen till ...?
Kanske börjar jag städa?
Nu har såväl Harry som Nelly vankat av och an (Harry väntar troget vid uppfarten) ty snart kommer väl pv hem och det ett par timmar tidigare än vanligt.

Själv sitter jag ute på altanen.
Läser DN.
Lyssnar till koltrasten som tydligen sjunger dygnet runt.
Konstaterar också att smultronen börjat blomma.

Och humlen som pv absolut inte tycker om  (men jag ...) uppvisar en livskraft utöver det vanliga!
Det är som om dom ropar "haha .., där fick ni!"

Helg ....

Eller i alla fall snart.
Ingen medelhavshetta idag och det är så ljuvligt skönt! Jo, men att kunna ha klänning, vara barbent och bara ha lena sommarkoftan .., det är alldeles perfekt för mig!

Solen tackade för sig redan tidigare idag, i alla fall här i Stensjö, men friherrinnan som tagit på sig spenderbyxorna och idkat stadsbesök, hon kunde berätta att i Halmstad, där strålade minsann solen!

Själv har jag inte gjort så värst mycket.
Klippt en stor del av gräsmattan på ena gaveln (rat-gaveln, där pv lägger trädgrenar som han släpat hem och kvistar och annat elände)  och det blev en bra stunds arbete med gräsklipparen (tack och lov för hörselkåpor!), innan en grej lossnade och jag får inte dit den, så då fick det bli upphängning av tvätt i stället, så klipper jag resten när pv kommit hem.

Cyklade en sväng, bara för att jag hade lust.
Överallt blommar nu rapsen!
Men tänk, att jag inte känner doften!
Vad har hänt!

Dagens fönster ...

Även när Ulrika är på rallytävling fångas det fönster och det är ju ytterst tacknämligt!
Så här skriver hon:

"Tävlingen hölls på Trystorps slotts marker, strax söder om Fjugesta.
Här är några av slottets fönster, till dig."

Tack moster Lisbeth! 

Idag klockan 14.00 är det begravning i kapellet i Vilhelmina.
Då ska mina tre kusiner - Agnetha, Ingalill och Ulrika - och deras äkta män och alla barnen och barnbarn också, ta farväl av sin mamma, mormor, farmor och svärmor.

Därmed är hela syskonskaran - tre från den Vesterlundska sidan och tre från Bergmansidan - borta.
Mormor Betty var den gemensamma nämnaren.

Så många gånger har jag skrivit här om moster Lisbeth och vad hon kom att betyda för mig.
Alltid rar och snäll .., omtänksam, rolig, med filurig blick.
Nästan en hel rävfarm bakom öronen hade hon.¨

Från mammas album har jag tagit den här bilden.
Det finns kanske en anledning att min mejladress är bisse151.

Om jag hade varit på plats vid minnesstunden, då hade jag klirrat i kaffekoppen, rest mig upp och berättat för kusinerna och dom andra om hur mycket en människa kan kan komma att betyda; även om man inte ses dagligdags.Jag skulle också ha berättat om känslan av alltid vara välkommen ..,om glädjen i att sitta vid hennes köksbord .., eller när jag växte upp och hörde mamma stå i hallen och telefonprata med Lisbeth och hur glad mamma alltid lät just då.

Med moster Lisbeth kändes det alltid  t r y g g t.
Och man kände sig älskad.
Framför allt det sistnämnda.

Hett, hett, hett ....

Nej, en sak är säker, jag skulle aldrig klara av att bo i ett medelhavsklimat, inte sommartid i alla fall.
Det har varit såååå varmt idag och först cyklade jag själv Steninge och tog ett dopp, ringde friherrinnan och meddelade att jag var där och så kom hon efter en halvtimme kanske.
Jysses, så jag ser ut ikväll!

Sen hemåt igen.
Vid tre kom pv hem och samtidigt anlände Anticimexmannen som skulle inspektera hus och hem.
Oj, oj, oj vad han fick jobba! Det mesta blev godkänt och när han krälade in under husgrunden, då blev harry så förfärligt orolig och visste inte till sig av känslor när mannen kom ut igen, nu med fötterna före!

Så satt vi en stund ute på altanen och drack kaffe och mannen berättade hur bra han trivs med jobbet. I tjugofem år har han varit anställd åt Anticimex Halland och han hade inte ord tillräckligt för att berömma arbetskamrater och ledning!
Jättetrevlig var han .., pratglad och ja, vänlig.

Så blev det ju lika varmt igen .., och jag frågade pv om han ville haka på för ett kvällsdopp, eller i alla fall eftermiddagsdopp? Jo, det ville han, men helt säker på att han skulle bada, det var han inte.
Så är det ofta, men det spelar ju ingen roll.

Själv tog jag några simtag under ytan och nu var vattenståndet högre ("det kan vara tidvattnet, det skiljer nog nån decimeter", sa pv) och att doppa sig var ingen konst .., vattnet nådde längst upp till stegen.  U n d e r b a r t, var det.

Nu bygger pv på altanen .., jag har mat i ugnen .., och snart blir det handboll .., Ystad If mot Kristianstad och nu måste nog YIF vinna, annars blir det knepigt. Eller rättare sagt: då är det kört. Då blir det ingen final för Ystad.

Som i Afrika ...

Otroligt varmt ute!

Efter sedvanlig promenad med hundarna hade jag gett mycket för en kylslagen swimmingpool, det blev soffan Ektorp i stället och Harry flämtade och sträckte ut sig på lakanet. Ja, han vill inte ligga på yllefiltar förstås, det blir för varmt, så ett svalt lakan hamnar då på soffan.

Till småfåglarna har en skål med vatten ställts ut.

Ska bara ladda mobilen, sen cyklar jag iväg till till stranden och tar mig ett behövligt dopp.

Dagens fönster ....

Från Bonnstan i Skellefteå kommer en hel svärm med fönster - ååå, det är ellem som varit i farten -!
Här är det första.

Tack snälla! säger jag.



Här finns en liten snuttfilm om just Bonnstan och mera fakta finns här.

Onsdag ...

Då är det sjukgymnastbesök på agendan.
Klockan två ska jag vara där och det tar inte mer än tjugo minuter att köra till Falkenberg; exakt lika lång - eller kort - tid som när vi åker åt andra hållet, till Halmstad.

På vissa ställen, efter att jag passerat Eftra kyrka, ligger rapsfälten illande gula på ömse sidor av vägen! Rutorna åker ner .., jag  ä l s k a r   doften av raps, men idag känner jag ingenting.

Sjukhusparkeringen är jättestor .., över p-automaten hänger en gul säck och efter lite snirklande hittar jag en ledig ruta. Intill mig står en äldre herre och är mäkta upprörd över hur små rutorna är på just den parkeringen och eftersom hans bil är längre än vår, har jag inte ens tänkt tanken.

"Titta här!" säger han och måttar mot rutan.

Kanske en patient som blivit friskförklarad ....?

Antingen missminner jag mig, eller så är det verkligen gott om offentlig konst i lilla Falkenberg.
Konstnären heter Claus Bengtsson.



När jag söker på hans namn, kommer den här filmen upp.
Det kanske är samme man.

Lite annorlunda blir det den här gången.



Mycket är bättre än förut;  jag kan vinkla upp knäet utan problem .., kan böja åtta grader mer än tidigare - nu är det 108 grader - och jag får göra nya övningar, stå med ryggen mot väggen och hasa ner med böjda knän (den som har sett Mästarnas Mästare förstår vad jag menar .., så långt det bara går och jag filmar när sjukgymnasten gör samma sak, för att ha nåt att gå efter när jag kommer hem).
Och så får jag  ä n t l i g e n  besked att jag ska få börja med vattengymnastik i den alldeles underbart vackra lilla simhallen på andra sidan korridoren!
S o m   jag har längtat.

Svänger förbi affären .., träffar rara kunder .,. ger chefen en midjekram  när han står vid fiskbilen och han skrattar, ja, trodde väl att det skulle vara en brallis och så var det bara jag och tiggaren Valentin som sitter en bit bort, han ser vad jag tänker göra och ler så varmt.
Elin och Malin arbetar i kassan/posten - suveräna töser båda två -!

Och så hemåt.
Rensar ogräs ., hämtar hinkfyll eller hinkfyll med regnvatten och senare - när det är kväll och koltrasten sjunger som bäst - vattnar jag det mesta, men i synnerhet det som är nyplanterat.
Det här är första våren som jag inte ens har planterat blomlådeblommor .., men det är ju så torrt och ska bli upp mot tjugofem grader varmt nu ett par dagar, så det får vänta.

Och pv .., oj, han kämpar med dom nationella proven.
"Aaaa, men faaan .., varför har hen inte skrivit ner nån lösning till svaret!" hör jag honom säga, om och om igen.
Att konstatera att någon inte får många godkända svar, gör tydligen en lärare ledsen.
(Här rättar man inte sina egna elevers prov, utan byter mellan varandra, så det ska bli rättvist).

Själv är jag totalt slut på, fråga mig inte varför.

Huspriser hemmavid ....

En f.d. klasskamrat till mig dog för några månader sedan och nu säljer hans fru huset.
Ringvägen - där huset är beläget - är på samma gata där jag själv växte upp, men Ringvägen delades av Uddvägen och det är underligt, barnen på Uddvägen lekte ofta för sig och vice versa.

Det var som om vägen blev en mental avdelare.

Här är länken till huset som är till salu.
Helt ofattbart vilka priser det handlar om.

När vi sålde mitt barndomshem 1993, ja, jag tror att vi fick 445 000:- och det inser man ju nu, att det var  b r a, med tanke på dagens prisnivå.

Sommarhus till salu hemmavid ...

Och pv satte sig och tittade länge, länge på bilderna igårkväll.

Ja, vad säger ni ...?

Vilket kap!

(Skrolla ner hela tiden bara när ni kommer till sidan).

Under sker ....

Häromdagen ringde jag till ortopeden i Hässleholm och frågade om det var möjligt att någon vänlig själ kunde skriva ut dom antiinflammatoriska tabletterna som jag fick i samband med min hemgång efter operationen. Mitt högra knä är nu så förfärligt svullet och varmt och det har det i och för sig varit i sju års tid - sedan förra operationen - men det innebär också att det är knepigt att promenera eller göra riktig gymnastik. Ni kan ju tänka er hur det  straaaaamar och draaar.

Så ringde en vänlig sköterska upp nu på morgonen och sa att "hej Elisabet, nu finns Celebra på apoteket" och det kändes bra, men döm om min förvåning när en läkare en halvtimme senare ringer upp och säger samma sak; ja, det var han som hade skrivit ut tabletterna.

Det här var FÖRSTA gången som en läkare hör av sig spontant efter en knäoperation och jag fick berätta hur det var och så frågar han ..."Elisabet, är du från Norrland?" (lugn, lugn Bert!) och jag sa att det var jag ju, från Malå. Då visar det sig att denne läkare - Per - hade tillbringat en del av barndomen i Innertavle utanför Umeå, sedan återvänt "hem" för att läsa till läkare och nu var han alltså stationerad i Hässleholm.

Ja, jag vet .., det borde förstås inte spela någon roll, men jag ska ärligt säga er, att det GÖR det, i alla fall för mig.
Så glad jag blev!

Och jag berättade om den där känslan när jag i Ystad låg på operationsbordet och strax skulle sövas och då säger en av sjuksköterskorna att han var från Arvidsjaur och han strök lite över min hand och sa att det skulle gå så bra!
Och vid en annan operation, då visade det sig (nu visar det sig igen ,-) att narkosläkaren hade vuxit upp i Arjeplog. Jag minns hur rörd jag blev; hur det kändes så lugnande med någon hemifrån.

Då kan man tänka sig hur mycket det betyder för t.ex en syriansk man eller kvinna att i operationssalen höra någon tala ett språk som känns igen .., hur mycket ska inte DET betyda!?

Ja, så blev min morgon.
Ett vänligt bemötande (ja, jag behöver inte så mycket) gör att tillvaron blir så oerhört mycket enklare! Det tackar jag för!

Dagens fönster ...

Från en liten fiskeby i Frankrike kommer dagens fönster och det var Monet som ramlade över bilden, skriver hon.

Tack snälla! säger jag och god bättring till dig och maken.

Idag ....

Chefen t.v. och Joakim till höger.

... har inte mycket blivit gjort, tänkte jag skriva, men lite blev det ju ändå.

Först ett besök på affären (friherrinnan gjorde mig sällskap och bjöd på kaffe först) och där var det full fart just i början av butiken då kakavdelningen skulle flyttas och göras om.

Är det nånting jag är hysteriskt dålig på, faktiskt i det närmaste värdelös, så är det just såna saker!
Jag, som för min inre syn inte kan tänka mig hur en ritning blir i verkligheten, har samma problem när det gäller att bygga om i hyllorna.
Nu finns visserligen planogram som talar om  e x a k t  var vilken vara ska placeras, men ändå.
Det blir sånt kaos.
Visste ni det inte, så är det såklart uträknat var varorna som har den högsta marginalen ska vara och varor som går "av bara farten" - som ofta köps ändå - ja, dom kan hamna längst ner på hyllan.
Sånt där är himla intressant, ska ni veta!

Här kan man läsa om just sånt som varuplacering och annat.

Och nu blommar spireabuskarna ....

Så blev det en sväng till Getinge och vi konstaterade att bokskogen nu är så där ofattbart vacker!

Väl hemkommen igen blev det brödbak (mina favoriter ..., hård skorpa, bakade på grahamsmjöl, vetemjöl, lite honung, linfrön, jäst, salt, yoghurt och vatten och pumpafrön på toppen) och så hade jag köpt ännu en lammstek för 99:.- kilot och den låg i marinad hela natten och blev - när den väl varit i ugnen - himmelskt god, kan jag säga.

Sen blev det bara en massa slöande.
Nja, några små ormbunksbarn flyttades till mer bestämda platser .., jag röjde ur köksfrysen så där finns nu bara sådant som vi använder OFTA; bröd, gifflar, mina hastbullar, riven ost och marmelader som pv fryser in i burkar.
Perfekt!

Fick igång C-more och har nu kunnat titta på handboll (Ystad IF mot Kristianstad), allt medan pv sliter sitt hår med att rätta nationella prov! Jag vet inte om det är ett allmänt begrepp, men på hans skola kallas den här tiden på året för "silly season", så mycket jobb är det.

Det lär ska regna i natt och lite har kommit nu också .., åååå, så bra!
Vi behöver allt vatten vi kan få!

Ps. En sommarstuga är till salu hemma i Malå, eller några kilometer utanför. Här kan man ta sig en titt .., och det kan jag säga .., att jag som inte haft hemlängtan alls, drabbades helt plötsligt av just den åkomman! Här är länken.Ds.

Titt-in på BB-avdelningen ...

Ja, så fascinerande att följa sånt här!

Tisdagens fönster ....

En sak är ju säker och det är att Ulrika måtte hitta världens finaste platser att bosätta sig på!
Det här är bilder från Mullhyttan och såklart hade hon håven med sig.

Totalt tre fönster lyckades hon fånga!
Tack snälla Ulrika!

Igår ...

I lördags var pv på resande fot, ja, han tog tåget till Stockolm för att vara med på ett årsmöte och så hem igen och tänka sig, allt fungerade och han kom som planerat!

Söndag blev byggande ute på det som ska bli en inglasad del av altanen och så, senare på dagen körde vi till Steninge och åt middag på Göstas. Mycket folk som vanligt .., flera motorcyklister som tagit paus just där och där var kunder från affären förstås och vi slog oss ned vid ett långbord där Elin - före detta arbetskamrat till mig - nu satt tillsammans med sin man och sin syster med sällskap.

Så roligt det var!
Elin var en sån där härlig klippa på jobbet; lugn och trygg, rar och fin!
Nu läser hon till socionom och väntar sitt och Axels första barn om några veckor.

Åt andra hållet, mot Storaskär till.
Äntligen har "piren" ut mot lilla skäret förbättrats, så nu kan man gå ut utan att riskera livet!

Och det var inte bara Elin som vi träffade, nej, även papegojan Putte.
Vi fick veta att Putte är fyrtio år ung och jodå, han kunde såväl prata som sjunga, men inte för oss, för oss bara visslade han! Nåja, det är ju inte det sämsta.

På väg till parkeringen igen gick en kvinna framför oss och jag tänkte att ååå, sickna vältränade ben hon hade - eller vader - och till slut kunde jag inte hålla mig, utan knackade henne på axeln och sa just det. Det blev en hel del skratt över den sakens skull och väl uppe vid bilarna så fortsatte pratet och det visade sig (det är mycket som visar sig på den här bloggen ,-) att hon hade arbetat som lärare i Göteborg, men flyttat till Falkenberg (där hon inte alls trivs!).
Att hon är sjuttio år berättade hon också.

Ja, så efter en stunds småprat (det där eviga småpratandet ...) så säger kvinnan: "vill du ha skjuts hem?" och jag svarar förstås "nej, det behövs inte, vi har ju bilen där borta ..", men så tänker jag, vad då .., jag har aldrig åkt i en cabriolet och definitivt inte med en kvinna som chaufför!!

Det är en Mazda av nåt slag och röd och läcker och så hoppar jag in (läs: kravlar .., sätet är i marknivå och jag undrar hur jag ska ta mig ut ur bilen sen ...?) och hon skjutsar hem mig, allt medan pv får pinna på i lilla Toyotan. Den grå.

Vet ni hur underbart det var!
Kanske inte bilen i sig .., men det här att "göra det"!

Nej, det här var inte hennes bild. Men hjälp, så läcker! Porsche 1600 Super.

Och vi hann prata om allt möjligt! Om äktenskap, förhållanden, skilsmässor, barn, hus, oro för framtiden och sånt. Om dejtingsidor hann vi med en pjutt också. (Kvinnan lever ensam).

Efter att ha kört ner mot havet till ("vilket kap du har gjort!" sa kvinnan, men så har jag ALDRIG tänkt det - Ystad var precis lika fint och man flyttar inte ihop med en by och jag skulle klara mig ensam också, det är inte det, men jag förstod vad hon menade) ja, så lyckades jag ta mig ur bilen och så sträckte hon fram sin hand och sa "ja, jag kanske skulle presentera mig, jag heter Margaretha".

Så  u n d e r b a r t!
Och så är hon Vädur och har lovat att komma på besök.




Nu på morgonen har jag spelat låtar från ESC och då kommer den här upp - som inte var med - men har med Salvador Sobral att göra. Han berättade ju att han ägnar sig åt jazz.
Härlig låt!!, vem det nu än är som sjunger.

Måndagsfönstret ....

.... kommer från Skåne och Bjäresjö och nu tänker jag inte skriva att det är "mina barns pappas fru", nej, nu skriver jag att det är Karin som varit så vänlig och skickat bilden, så nu är ni härmed presenterade för gott. Karin Eikedahl var det, ja. Tack snälla!

Och i det huset bodde jag i .. ja, hur länge .., åtta, nio år kanske och jag älskade det från första stund.
Det här är utsikten från köksfönstret.
När det köptes var det sedan länge ett sommarhus och där var miljoner möss som fångades på löpande band, nu är det så fint, så fint där det ligger någon halvmil från Ystads centrum.

Grattis Portugal! 

Och Stenbock är han också. Förstås.

Och grattis till den till synes så vansinnigt sympatiske Salvador Sobral!
Från sekund föll jag pladask för den här vilsamma balladen och helt ensam var jag ju inte.

Jag ler för mig själv, för i början av sändningen fick jag ett meddelande från den alltid så rara Catharina i Trelleborg som frågade hur jag - på riktigt - kunde tycka om detta? Skojade jag? Det är väl ungefär vad du Bert i Luleå också tyckte? Och säkerligen många andra.

Nej, jag skojade inte :)

Det är det vackraste jag har hört på länge och så befriande icke-skrikigt.
Inte en enda pyroteknisk grej på scenen .., bara sångaren och en mikrofon.
Vilken sång/låt att dansa stillsamt till! 

Belgiens bidrag tyckte jag också om, men inget gick upp mot Portugals.
Dessutom - men det hör ju inte till det musikaliska - tycker jag om denne Salvadors enkelhet.
Det är sånt som tilltalar mig.
(Inte minst han stillsamma sätt att efter vinsten prata på presskonferensen).

Om någon har missat det, så kan man här se när han och systern (som skrivit låten) Luisa Sobral avslutar hela spektaklet. Så bedrövligt fåniga programledare som bland annat ville ha mobilnumret till Miss Universum .., så töntigt så man vred sig i soffan!
Aldrig har jag saknat proffsiga Petra Mede, Måns Zelmerlöv och Sarah Dawn Finer så mycket som igår!

Ljuvliga bilder ....

Det hittar man här.

Bara så ni vet.

Om Halvard ...

Micke och Halvard (idag är det förresten Halvarddagen).

Så här är det: igår när det var Efit (ett påhitt sedan många år tillbaka av Micke, t.v. på bilden), så berättade han, så där lite i förbifarten, att dagens namn var Halvard och det hette hans pappa och denne Halvard, han var en filurig man som instiftade även Halvard-dagen och naturligtvis även Annandag Halvard.

Vilken vansinnigt underbar människa! tänkte jag.
Påhittig!
Och jag såg framför mig en man som var lite filurig och så bad jag att Micke skulle berätta mera om sin pappa och det gjorde han. Då framträdde  v e r k l i g e n  bilden av den här mannen som gick sina egna vägar.

Nu på morgonen kom ett mejl och jag kopierar det rakt av.
Så här berättar Micke om sin pappa.

Den där Halvard ja..

"Född i början på 30-talet på en bondgård 15km "utanför stan" som en av 6st syskon, fattigt hemma och började jobba redan som 14 åring på stuveri och lärde själv upp sig till snickare senare som han höll fast vid hela livet. Arbetsnarkoman kan man säga, men tog hand om oss barn (jag har en 3 år yngre syster med) mycket bra ändå.

Byggde 3 hus, 3st sommarstugor och ett flertal byggnader till ute på "ranchen" som var hans uppväxt-/hemställe och som han köpte redan på slutet av 60-talet av sina föräldrar.

Gillade inte renovera, det skulle vara nytt!
Troligen för att han växte upp väldigt spartanskt då de bodde alla 6 barnen + mamma & pappa i nästan bara 1-2 rum under hans uppväxt.

Angående alla byggnader som byggts så har bara 2 sålts till "utomstående".
Både syrran & jag bor "hemma", jag i ett hus han (de, mamma var med på mycket också som blanda till betong osv..) bygge som hus nummer 2 och är från början av 70-talet och syrran med familj bor i ett från slutet av 70-talet.
En stuga (på nästan95m²) fick vi som barn (när han hunnit bygga en ny några år senare..), syrran 7år och jag 10år.. men den har syrran köpt ut mig ifrån för kanske 10år sedan.

Började tidigt (på 50-talet var det inte många som var ute och sprang!) med orientering, var väldigt bra måste jag säga.. som 43-åring spöade han hela norrlandseliten och då var motståndet de från 21 år och äldre. Var med på O-ringen/5-dagars varje år i minst 20 år (det var vår semester som barn..) Åkte skidor med, mycket och gärna.

På bilden en gammal gräsklippare han skaffade så barnbarnen skulle ha nått leka med i stugan. Naturligtvis med klippaggregatet borttaget! (bilden 14år gammal) D.S.

Vad finns mer att säga.. jo, sommaren -87 så var min syster sugen på åka utomlands efter alla studier, jorden runt typ.. fick inga kompisar med så hon sade:
- Ska inte du hänga med pappa?
- Japp svarade han, sade upp sig som snickare 55 år gammal men skulle bara göra bort älgjakten först som många här hos oss :)

Så, nån gång på senshösten åkte de två, och kom hem i april 5,5 månader senare.
Ingen engelska kunde han heller, det hade inte sex års folkskola lärt honom.
De köpte bil i Australien, körde 1500 mil där, var två månader på Nya Zeeland också och hann med nån månad i Asien också. Under den tiden hann mamma och jag åka ner och besöka dem i en månad och hann med att åka runt i  450 mil i den bilen också.

På äldre dagar, blev han aktieintresserad, sjöng i kör och mamma och han "avverkade" också två  husbilar där de var ute på många, långa resor runt Sverige-Norge.

En rätt så fantastisk pappa!"

Mikael

Det runda potatislandet sett från ovan ...

Och självklart hade inte Halvard ett vanligt potatisland, det hans gjordes som en cirkel!

// Tack Micke som berättade! Det var en ÄRA att få ta del av det här om din pappa!

Dagens fönster ...

Mellandottern har varit på semester i Spanien och tänk, att hon tog med sig fönsterhåven!
Men det visade sig vara knepigt att hitta fönster utan galler eller där gardinerna dolde det hela, så under en motionsrunda längs havet (om jag förstod det rätt), så kommer här ett annat slags fönster.

Tack snälla, rara!! säger jag.

(Och vi bilade från Malå till södra Spanien i slutet av 80-talet; jag hade hittat en annons om lägenhetsuthyrning i Santiago de la Ribiera, söder om Alicante och den semestern minns vi. Så mycket skit på stränderna .., där låg överkörda hundar i vägkorsningarna ..,och den första kvällen varnades vi av andra boende om att där varit inbrott i lägenheterna och till råga på allt fick AP - fönsterfångerskan - öroninflammation och det blev besök på sjukhuset.
Nu däremot, vittnar hon om hur rent och fint det är, ja, allmänt välordnat).