Så blev det ....

Ja, det var pv som kom på idén, detta att vi kunde åka västerut till Bloemendaal aan Zee och inte skulle det ta lång tid heller. 

Så det gjorde vi. Passerade Haarlem som visade sig vara en vacker stad och vilka fantastiskt vackra dörrar ((portar) jag såg! 

Alla hus är smala och höga! 

HUR klarar sig människor med knäproblem!? Eller håller såna till på nedre planet?

Jag kan tänka mig att trapporna är lika branta här, som på hotellet ....

Sååå vackert kring detta Bloemendaal aan Zee! Naturen påminde om den vid Skagen, med stora sanddyner!

Vindskydden kunde man låna fritt. 

Riktigt friska vågor var det och det var svårt att hålla sig upprätt när man gått ut en bit! 

Sååå bred var stranden! 

Och så här såg sanden ut ..., det var riktigt fint! 

Snabblunch. 

Nja, ingen höjdare med sötsliskig dressing till bläckfisken. Tänk, om där funnits tzatziki! 

Pv valde rökt makrill i bröd. 

Sen hemåt. 

Handlade på Coop här i centrum och surrade med innehavaren/föreståndaren Ruud. Han berättade att butiken öppnat i januari, att öppettiderna var som våra på Ankaret och att det var flest kvinnor som arbetade morgon och kväll. Unga pojkar kommer på eftermiddagarna och fyller in varor. 

Och så fick jag veta att Ruud och hans föräldrar besökt Stockholm och Gotland, ja, för trettiofem år sedan. 

Medan jag pratade med Ruud och såg mig omkring, köpte pv två pecanwienerbröd i ett litet bageri.

Såna bakar vi också i affären och nog är det lite trist att mycket är så strömlinjeformat numera.

Någon hjälp med duschen och det totalt obefintliga trycket, det fick vi inte. Det är väl som i London, där den utlovade wi-fin  höll sig borta. 

"We are working on it ...", sa personalen. 

Nu tog pv saken - alltså duschslangen - i egna händer, öppnade munstycket och lyckades så småningom skaka ut detta, vad det nu är! Och se, full sprutt i duschen! 

Fönstret har också fixats, så nu kan vi ha det på vid gavel. 

"Kanske lika så gott att jag tar mig an avloppet också ...?" sa pv lite malligt. 

Bra gjort! tycker jag. 

Over and out! 

"Vad är det för dag idag ..?"

Ungefär så har det låtit ett flertal gånger under semestern och det är inte bara jag som ställer frågan. Och vi räknar bakåt. 

"Få se mu .., vi övernattade hos Anders och Maja mellan onsdag och torsdag  .., så kom vi ...". 

Ungefär så. 

Nu enades vi om att det är onsdag idag. Pride i Amsterdam. 

Och Marias fyrtiofemårsdag! 

Grattis till mig själv som blev mamma till denna friskus som har rejäla portioner energi och är sååå glad i nytillskottet Charlie! 

Och frukosten är avklarad och nästan alla sitter vid samma bord som igår. 

Vi också. 

Tittar jag åt höger ser jag detta.

En ihärdigt cyklande familj har redan givit sig av. Mannen intog frukost iklädd  lycradress och så snart sista tuggan var svald gjorde han sig redo för avfärd på cykel. Frun och två söner tog lite längre tid på sig, allt medan far i familjen stod redo och startklar utanför hotellet. 

"Jag tror att han varit proffscyklist, titta så smal och vältränad han är och fullt med reklam på tröjan!" säger pv. 

Vad är det som serveras till frukost?

Jo, tre olika sorters bröd (trista .., mjuka), en sorts ost, flera olika skinkor, korv, vitlöksost, en legymröra, massor med oliver, gurka och tomater, äggröra, kokta ägg, juice, färska frukter, ja, det är nog det hela. Jo, croissanter också. 

Helt okej!

Trappan ner till receptionen och frukostmatsalen är brant. Och SOM jag älskar stengolvet där nere! 

En av anledningarna till att jag valde just det här boendet, det var bilden av utegrupperna som syns på bilden. 

Så underbart att om kvällarna sitta där och bara ha det gott, tänkte jag. 

Precis så är det också! 

Och detta att se människor cykla förbi, ja, att följa vardagslivet helt enkelt. 

Vardagsliv är det även för städpersonalen här på hotellet. 

Och själva funderar vi på vad dagen ska bjuda på. 

Over and out! 

Tisdagkväll ...

Inledde dagen med en cykeltur till en otroligt fräsch livsmedelsbutik här i Anstelveen; inte en enda pryl som blockerade gångarna, rent och fräscht och MÄNGDER med färdigmat, ofta sallader och annat. 

När jag kom ut stod pv och funderade på varför alla tyskar och holländare alltid har cykelsadlarna i bottenläge. Det hela påminner nästan om mc-åkare, typ Harley Davidson som sitter tillbakalutade på sina cyklar. 

Innan dess, vid stans kyrka, upptäckte jag ännu en staty föreställande en kvinna. Hur många såna har jag sett i Sverige! Jo, utanför konsthallen i Växjö, men inte för övrigt! 

Så tåg nr 51 till Amsterdam. Arton hållplatser ska passeras!!

Nu går vi inte in i smeten, utan väljer kvarteren kring och i Jordan. Helt ljuvligt! 

Lugnt och rofyllt. 

Som balsam för själen! 

Och den sov så gott, ovetande om att den nu hamnar på en bloggsida. Såå fin! 

Och Ahmed borde uppenbarligen friges. 

P-platser för elbilar såg vi lite här och där. 

När Eva på Frösön besökte Amsterdam i våras, berättade jag att vi tänkte minsann cykla i den stan. Det skulle hon aldrig våga! skrev hon. Jo, men vi skulle ju. 

Så mycket kan jag säga .., att nä, någon stillsam cykeltur där, bland smala gator där bilar kommer farande eller vespor eller ihärdigt plingande cyklister, nix pix. 

Du hade såå rätt, Eva! 

Det pågick gatuarbeten ...

Och somliga arbetade hårt. 

Vi passerade Anne Frank som står staty inte långt från huset där hon och familjen hölls gömda. Åå, du Anne ..., om du bara visste ...! 

Pizzorna var jättelika! Och i coffee shops finns skyltar där det meddelas att det går bra att ta en joint, men vanlig tobaksrökning är förbjudet. 

Aja, baja. 

Någon har ätit lite för mycket .... 

Beviset på att jag verkligen har varit här .., ja, det såg jag genom tågfönstret. 

Hemma igen efter fem timmars promenerande i Amsterdam. Då cyklar vi till ett sportcenter några kilometer härifrån och där finns tennisbanor, rugbyplaner, ett fitnesscenter och så några stora pooler. 

När kunde jag simma så många längder senast, UTAN att få ont i knäet? 

Det är som ett mirakel! 

Och ja, herr kirurgen i Hässleholm har fått ett tackkort! 

Sist av allt kvällsmat på indonesiska restaurangen inte långt härifrån. Gud, så god och smakrik mat! 

I morgon kanske Van Gogh-museet och därefter Utrecht. Vi får se. 

Ajöken, sa fröken. 

Spridda skurar från idag .... 

Vänlig kvinna visar hur vi ska förfara med tredagarsbiljetten. Det tackade vi för. 

Så här .., som i London eller i Skåne! 

Och en hel svärm med uppspelta småttingar klev ombord! Jag upptäcker en reklamaffisch för Zarah Larsson. 

Framme i centrum. Hysteriskt med människor!! Äckliga haschångor! Jag blir på riktigt illamående.

På trånga gator kommer inte sopbilen fram. Restaurangägare kånkar på sopsäckar och allt samlas på hög. 

Och andra har med sig tomkartonger. 

Vi tar en båttur - den tar en timme - och vi får veta allt möjligt om byggnader som passeras. Jag är den som frågar mest. Finns hissar i dom höga, smala husen? Avlopp från husbåtar, hur fungerar sånt? 

Är det vanligt att människor drunknar i kanalerna, ja, med tanke på alla droger?

 

Där båten startar upptäcker jag några skyltfönster där lättklädda kvinnor vinkar till förbipasserande män. En ung man kommer ut från bordellen. 

Senare, när båtturen är slut, kommer två av dom lättklädda - nu påklädda - damerna ut, stänger dörren och ..., ja, ungefär som när jag slutat för dagen i affären. Kanske ska dom handla? Hur känns det att ha sin kropp som handelsvara?

Prostitution. Vad gör man åt sånt? 

Förbjuds det .., sker det väl i dunkel? 

Inte dömer jag kvinnorna, men männen. 

Vid sju, halv åtta tar vi tåget hem igen.

Till hotellet. Jag försöker duscha men trycket är minimalt; inte en chans i världen att jag kan skölja ur mitt tjocka hår! 

Efteråt slår vi oss ner ute vid entrén. Syrsor spelar .., flygplan blinkar på väg till eller ifrån Schiphol. På väg till tåget såg jag förresten en häger vid kanalen. 

Och fyra glada ungdomar från Kina kommer kånkande på resväskor och checkar in. I tjugoen dagar ska dom resa runt i Europa. 

Innan vi går i säng avbokar vi sista natten och bokar i stället hotell i Winschoten , trettio mil norrut eller mot nordost. I morgon stadsdelen Joordan, på onsdag Utrecht. Ungefär. 

Kväller ...

En blandad dag på alla sätt och vis. 

Strålande solsken på förmiddagen .., då tog vi en cykeltur i omgivningarna. Kyrkklockorna ringde hur länge som helst och jag som älskar klockklang ..., blev så lycklig! 

Upptäckte ännu en staty som skuttade rakt in i mitt hjärta!! Såå mycket trevligare än alla krigiska kungar eller andra märkvärdiga män! 

Men ett ansikte som vore det en man! 

Hur ofta ser man en piassavakvast på ett torg? Eller en städerska? 

Händer med spår av hårt arbete. 

Chilimadamen i Västmanland tipsade oss om att ta färja till en av öarna ute vid kusten. Vi körde till färjeläget men det krånglade med biljett till överfarten och när vi sedan såg att det skulle kosta nästan åttahundra att ta bilen över, stannade vi kvar här i Norddeich. 

Där var HUR många människor som helst!! Många ägnade sig åt drakflygning, andra gick långt ute till havs (ebb), andra promenerade bara omkring. 

På tillbakavägen besökte vi kyrkogården i samhället Norden. 

Och Bernhard Arends - nästan exakt jämnårig med mig - hade inte lika tur i livets lotteri. 

I Norden åt vi lunch på ett enkelt hak. Pv drog vinstlotten; jag fick en tam broccoligratäng med pasta som jag kunnat vara utan. 

Där utanför hängde en cigarettautomat på väggen. Å, det var minsann inte igår jag såg en dylik! 

Hemma i Malå fanns även i början av 70-talet en kondomautomat; den satt på väggen vid Folkes kiosk och aldrig att man såg någon som stod där och handlade! Det gjordes nog i smyyyg, när mörkret lagt sig. 

Väl hemma i Emden igen blev det en ny cykeltur. 

Det tog väl två minuter så kom regnet! Och det vräkte ner!

Vi slog oss ned på (i) ett café och pv beställde äppelkaka med vispad grädde och kaffe; själv tog jag ingenting .., jag hade då börjat må illa, kallsvettades och magen mullrade oroväckande.

Men ååå, så vi fick vänta!

Servitrisen påminde om Amelie från Montmartre, men Amelie hade nog varit mer alert ..., det tog evigheter med såväl att få kaffet och kakan, som att betala. 

Nu mår jag bättre. 

Kanske går vi ut och äter middag snart? Solen strålar. Bilar mullrar. I morgon mot Amsterdam.

Auf wiedersehen!