Tisdagkväll ....

Det lär ska komma - först lite kyla - men sedan riktig vårvärme, men då är vi förstås i fjällen.
Men ändå, jo, det var ganska fint ute idag.

Och mycket har hunnits med.
Tvättmaskinen har gått för runt .., vi har varit till Falkenberg och återvinningen och jag har köpt mig en vårvinterjacka hos Engelssons och vi har gemensamt städat bilen, pv har röjt i pannrummet och jag i tvättstugan, jag har klippt ner blommor och vi har druckit kaffe hos friherrinnan och jag lyckades bistå henne när det gällde att beställa bussbiljett från Linköping till Halmstad, ja, via nätet.

"Nej, nu ska jag inte arbeta mera innan det blir Sälen ...", sa jag till friherrinnan.
Det var väl igår.

Idag fick jag ett sms från Charlotte på jobbet som undrade om jag möjligen kunde ...., ja, hennes pappa fyller sextio år i morgon och hon har ett eftermiddags/kvällspass och jag sa att okej, det kan jag.

Anders har ringt och tipsat mig att lyssna till Lady Gaga.
Han har sett filmen A star is born, tyckte den var bra och tyckte också om musiken.
Senare får jag en länk till hennes musik, ja, han tycker väl att mamma borde förkovra sig lite.

Letar en bild, men hittar en annan.
Det här är pv och hans pappa Viking, kanske på tältsemester?

Sen en annan föräldrabild.
Bettankax och hennes mamma.
Vilken vacker hand hennes mamma har!

Hittar ännu fler bilder av föräldrar eller i det här fallet; en mormor och hennes ätteläggar.
Deras mamma heter Annika och bor i Kävlinge och mormor kallar sig gunbar på instagram och bor i Landskrona, men har tillbringat mängder av år i Tyskland.

Inte en familjebild på det viset, men ändå.
Pv och mina barns pappa, på väg till Bornholm eller Tyskland, jag kommer inte ihåg vilket.
Och glädjen över att dom är såna vänner.

Och Sonja, Hannes och Gösta på Ulf och Ines bröllop i Skåne.
(Ulf är pv:s lillebror och Hannes är hans son; det är han som driver fiskeybusiness).
Det här var i juni .., två månader senare var Gösta död.
På kaffet och lunchen efter begravningen inledde Göstas son Mats det hela med att läsa upp en slags sista hälsning från Gösta.
Ja, han - Gösta - hälsade oss alla välkomna till den där samlingen och det blev många leenden, ja, fanns det någon enda som inte log åt den hälsningen?

Göstas händer.

Min moster, moster Gunhild som var gift med morbror Olaf och bor i Dikanäs.
Hon var hembiträde hos mormor och så blev det som det blev och många småttingar kom till världen i en väldig fart.
Det här är köket hos min mormor, men så såg det inte ut när jag var liten.
En stövare syns där också.
Och att vi ofta går barfota när det är sommar.
Vi tog en gruppbild och efteråt upptäckte jag att alla stod barfota i gröngräset; alla kusinerna, moster Gunhild och jag själv.
Är det genetiskt, tro?

Nu är det sen kväll.
Pv tittar på fotboll ..., en Sverigekarta ligger här på bordet intill mig och en stor almanacka och en påse Vicks honungstabletter.

Ingen filmstudio blev det igår.
Det var filmen Goliat som visades och den får jag allt titta på i efterhand.

Så har det varit.

Dagens fönster ....

Jaha, ja.
Det här är nån bild när vi ännu hade kvar dom gamla fönstren och jag testade nån redigeringsapp och många blev så arga och skrev att det var fusk.

Jag tyckte att det blev rätt läckert, jag.

Och idag har förresten Babsan födelsedag!
Bara så ni vet.
Här finns ett inlägg om just henne.

Kväller.

Fråga doktorn (tv:n påslagen, ser nästan inget av programmet).
Bonusfamiljen (lika bra som tidigare, älskar Petra Mede!)
Stockholmspolisen (då får jag krupp!)
samt
Slutet på Beck (tänker att Persbrandt har så himla blå ögon).

Måtte jag inte bli blind.

Vid kvart i tio kommer pv hem från körövningen.
Han har åkt med en körkollega från Steninge till stan och till Steninge igen och därefter cyklat i kolsvarta mörkret (på cykelbanan) dom sista fyra kilometrarna.

Därefter har han köpt en biljett till Öppet Spår och eftersom han inte har swish, fick det gå via mig.

Själv har jag betalat det som fattades av min del till stughyran, pytsat in till barnhemmet i Ghana och betalat en räkning till ett klädföretag.

Nu kan jag slappna av.
Nu har jag gjort rätt för mig.

En vanlig måndag ....

Och pv har tid för undersökning på vårdcentralen i Getinge (vi har valt olika vårdcentraler, han i Getinge och jag i Slöinge) och det är så himla trivsamt i väntrummet (som inte är det minsta inbjudande) med pratglada hallänningar och alla hälsar på den som kommer in genom dörren.

En hel del surr blir det; mest om olika läkare och jag tänker att hu, så hemskt att bli bedömd på det viset, men det blir vi väl alla kanske, ja, i våra yrken?
Den läkare som jag en gång tyckte så bra om, den tycker någon annan är hemsk, ja, blev rent av osams med .., och jag tänker att det kanske handlar om personkemi, så är det säkert.

Efteråt åker vi till Slöinge där jag hämtar ett paket på Matöppet och därefter svänger vi förbi Solhaga bageri och eftersom jag idag får påfyllning på mitt bankkonto (halleluja pension!)  så bjuder jag pv på en dundersemla med dunderpris.

I vanliga fall köper han semlorna från Ankaret där jag arbetar; dom kostar femton kronor styck (och har haft samma pris i minst tio år!); den här är tjugotre kronor dyrare, men han säger - när vi väl är hemma och han sitter ute i solskenet och kalasar på semlan och dricker kaffe - att den var nånting i hästväg, ja, så läcker! Framför allt är det mandelmassan som drar upp betyget.

Utanför bageriet blommar krokus.
Så fina!

På väg hem svänger vi förbi gårdsbutiken i Ullarp.
Där köper vi ägg (eller rättare sagt: där köper JAG ägg, pv brukar köpa från hönseriet tvärs över kustvägen). Ett flak kostar 55:- och det är bruna ägg och jättefina! (Hönsen går ute).
Där finns även grönsaker, potatis, honung och lite annat.
Tre flak ägg får göra oss sällskap hem (två har äldsta dottern beställt) och ett flak får följa med till Sälen.

Det är som den allra bästa vårdag ute.
Vi drar ihop grenar och kvistar (dom senare ska eldas upp när det torkat lite), jag räfsar nere vid vägen ..., och det blir bra mycket finare.
Så kommer Christina och Lasse med sina hundar och efter en stunds prat frågar jag om dom inte vill ha lite kaffe och pv:s uppvärmda gifflar .., ja, dom är svårflirtade, men si .., det ordnar sig och sedan sitter vi ute i solen och hundarna är lika matglada allihopa (vill gärna smaka lite, lite av gifflarna) men allra mest sugen är förstås labben Alice.
Säg den labrador som inte vill ha mat!
Är den labben född?

Och så här fint kan man sitta när man vet att Christina alltid har hundgodis i sina fickor ....

Nu är det eftermiddag och pv sitter vid pianot i Gunnars rum och övar inför kören ikväll.
Någon version av Dona Nobis Pacem står på programmet och det verkar svettigt värre.
Jag minns att vår musiklärare i högstadiet - William Holmgren - valde just denna sång för oss att öva och traggla på och där försvann sångglädjen för mig!
Nästa måndagsövning är han inte hemma och när vi kommer hem från Sälen är det konsert några dagar senare.

Ja, så har det varit idag.
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

Igår längtade jag mig nästan fördärvad efter att simma i en utomhuspool (satt länge och höll fingret på avtryckarknappen på Vingresors sida för ett boende på Kanariöarna, men lugnade mig), ja, men då passar ju den här bilden som bäst. Visserligen inomhus, men ändå.

Det här är den varma poolen i Falkenbergs vårdcentral och till den poolen fick jag aldrig komma.
Oj, så besviken jag var!

Bakom fönsterna döljer sig en av de stora halländska flodeerna; nämligen Ätran.

Dis och dimma, längtan efter sol och en papperslapp ...

Först var det AP och Micke som reste till Thailand och sedan gav sig Turtlan och Martin iväg till sol och värme, Guy i Arvidsjaur susade iväg till Vietnam och nu är det min salskamrat från ortopeden i Hässleholm som, tillsammans med sin man Gilbert, strosar omkring bland palmer och en enorm pool och jag blir så sugen på att strunta i att försöka vara ordentlig och spara för kommande behov, nej, helst vill jag omgående boka en veckas resa till solen och tänk, att simma hur länge som helst i en pool och slippa dis och dimma!
Nästa vinter, om allt är som det ska, ska jag boka en sån resa.
Kanske gör jag det i vår?
Bilden är från en vecka eller två på Samos i Grekland.
Jag hade överdjävulsk tandvärk och egentligen var det ett helvete som slutade med sjukhusbesök i Aten och så småningom, rotfyllning i Helsingborg.
Men sånt glömmer man ju nästan.

Åker till affären för att handla och för att hämta gårdagens DN, den som jag ringde och bad dem lägga undan. Det är lång kö och båda kassorna öppnas. Jag pratar länge med en kvinna född 1956 och som ännu arbetar - på pensionsmyndigheten - och hon vittnar om hur hennes arbete är och vad det går ut på. Om inuitistress och annat. Hon säger att hon mer än gärna skulle arbeta i butik, just för att man då lämnar sitt arbete när man stänger dörren om butiken.
Man tar det inte med sig hem, säger hon.
Så är det kanske.
Men nog tänker jag ofta på affären och på det som jag ansvarar för.
Eller: ansvarade för.

I Ystad, i lilla närbutiken, gick jag ofta över till affären (tio meter) och gjorde fint i fruktdisken, även om jag var ledig ..., eller småpratade med Karina eller tog en kopp kaffe med dem.
Sånt.
Jag säger inte att det är det rätta, för det är det förstås inte, det beror väl mera på hur man är funtad.
Kanske har man inget liv?
Kanske betyder jobbet så mycket?

Sånt tänker jag på när jag kör hemåt.
På passagerarsätet ligger tidningen med den lilla lappen.
Tänk .., att ett litet hjärta kan göra en människa så glad!
Några streck med en penna.

Sen blir det alpina VM och lite annat och tidig middag och Harry är pigg och alert idag (han sprang på tre ben igår) och jag är tacksam för att vi tog det lugnt och inte hetsade iväg till djursjukhuset.
Nu är han som vanligt.

Vad Cecilia N upptäcker när hon .....

Hej!
Du som gillar lappar.
Den här är lite annorlunda.
Jag bladar i en kyrkohandbok från 1894 och finner denna lapp instoppad.
År 1942 fick vi nästa kyrkohandbok, så den har nog legat där ett tag.

I kyrkohandboken står det beskrivet hur en gudstjänst ska gå till.
Den från 1942 användes till 1986 och förra året började 2017 års kyrkohandbok användas.

Allt gott!
Cecilia N

Dagens fönster ...

... fångades, om jag minns rätt, av barnbarnet Emma, just då på semester i Italien.

Hon visste precis vad mormor önskade sig mest av allt.

Ett fönster med en tant som tittar ut.

Soppa och solsken ....

Och en hel massa trötthet och huvudvärk.
Nej, inte på grund av gårdagkvällens vin, jag vet egentligen inte varför.

Har suttit ute i solen med ett gammalt och hopplöst DN-korsord och sedan på soffan Ektorp och halvsovit och sovit och vaknat och lyssnat till VM från Åre och till sist glädjen över Anna Swenn-Larssons silvermedalj.

Harry har haltat rejält idag, ja, rent av inte kunnat gå alls på höger framben.
Ingen hund kan vara så räddlivad av sig (jag skriver det snällt), han vågade  k n a p p t   testa att sätta ned foten, men så hoppade han upp på soffan, jag smorde in benet med aloe vera (mer som liniment) och virade om med elastisk binda. Då blev han ännu mer förskräckt.

Sista timmen låg jag nära honom och masserade och masserade och nu är han nästan helt okej.
Kanske har han sträckt sig?
Ja, eller nåt sånt.

Nu blir det gårdagens fisksoppa och i skrivande stund har solen tackat för sig,

Dagens fönster ...

Nej, vi är inte där ännu, men så långt borta är det ju inte heller.
Längtar jag efter vår?
Ja, men det känns inte som någon brådska.
Den får komma när den vill.
I fjol var det snö när vi kom hem från Sälen i början av mars.

Läser på instagram att somliga hör koltrasten flöjta tidigt om morgnarna.
Så är det inte här.

Men igår, vid tre, fyratiden .., då var det som ett trolleri nästan!
Plötsligt fanns det där ., det där ljuset och den där  d o f t e n  som är så underbar!

Och ikväll ska jag bädda med ett underlakan som hängt i ett par dagars tid.

(Bilden är från innergården i Ystad, där jag bodde).

Här får vi veta ....

... ja, hur det är med det här att ryska bilar har kameror installerade som filmar eländet.

I Tobolsk ....

 ... i Ryssland, finns alltså detta vackra som finns på frimärkena som jag såg igår, på ett paket, just från Ryssland. Det var Bert i Luleå som bistod (eller helt fixade) detta.
Bilden har jag - som synes - lånat från nätet.

Staden Tobolsk ligger i västra Sibirien, där floden Tobol mynnar ut i Irtys.
Tänk, vad wikipedia är bra!

Jo, det är samma torn, det syns ju tydligt.

Här en bild från Tobolsk från tidigt 1900-tal.
Fotografiet är taget av Av Sergej Prokudin-Gorski.

Det tycks vara mer som ett slättområde, inte mycket som höjer sig vid horisonten.

Jo, jo, "slättområde"!
Det tycks ju nästan som om allt är byggt på en slagghög.

Den här bilden - också från nätet förstås - är tagen av Rysslands premiärminister Dimitry Medvedev.
Jaha du Dimitry, nu kanske du googlar ditt namn och hamnar här på bloggen och jag i min tur får susa iväg till nåt arbetsläger i Sibirien, för stöld av bild, ja, men jag tycker ju om att arbeta, det kanske blir mycket att blogga om?
Jaså, jag får inte ha tillgång till internet, nehej, just det.

Men visst är det fantastiskt vad man kan få veta, dels tack vare Bert i Luleå, men också via wikipedia. Tack och lov att man är född när allt detta fanns att tillgå!



En minut och tjugotvå sekunder .., ja, en liten sväng i Tobolsk.
Jag börjar känna mig rätt hemma där nu.

Om ni nu börjar bli lite sugna på att åka på bilsemester i Ryssland, då tycker jag att ni först ska ta er en titt på youtube, för där finns filmer som visar hur det går till i den ryska trafiken och är man inte mörkrädd innan man sett dessa filmer, så blir man det efteråt. (Det är tydligen lag på att det ska finnas kameror i ryska bilar).

Dagens fönster ...

Så här skriver Bert i Luleå:

En äldre dam med "dramaten" på släp stannade och undrade varför jag tog bild på huset.
- Jo. Jag tyckte det var så fina solkatter på fasaden, sa jag.

Hon plirade upp mot huset.
- Ja, det har du rätt i. Det är ju riktiga konstverk.

//Jag håller med Bert! Tack!

Kväller ....

Och i väntan på att MFF ska möta Chelsea (fotboll, för den som är totalt ointresserad) tar jag mig en närmare titt på alla dom  här frimärkena från Ryssland. Dom täckte nästan ett helt paket som kom med paketleveransen idag och tittar man noga ser man att dom är trycka 2009, alltså inte purfärska.
Någon som kan ryska och kan förklara vad texten betyder?

Det blev en underbar förmiddag i affären!
Hur många kunder som helst som kom och köpte stora, fina buketter (fanns två prislägen på dem, den 99:- och 199:-, den senare bestod av rosor) och det köptes chokladaskar och hjärtan och såklart mängder, mängder med bakade vaniljhjärtan!

När klockan var kvart över ett skyndade jag mig hemåt för att gå ut med Harry!
Det var sexton grader varmt i huset (eller kallt!) och efter promenaden gjorde jag knappt nånting annat än att elda och elda ännu mera. Vid fyratiden visade termometern tjugoen grader i köket! Så varmt har vi aldrig annars!

Gjorde potatis,-  och köttfärsgratäng till middag .., sen var det skidskytte och nu fotboll och vi har pratat om det här med pensionering och hur jag ständigt förundras över att jag mår sååå mycket bättre - rent själsligt - när jag får arbeta mellan varven.
Det är väl det här att möta andra människor och känslan av att man behövs; att man gör ett bra jobb.
Eller att vara en del i den där kedjan som jag tycker så mycket om att vara.

Men lika skönt är det att veta att i morgon är det helt fritt.
Då kommer Sonja och friherrinnan hit på middag (det blir fisksoppa) och det ska bli trevligt.

Det här med glädje .., det är ju också nånting som man inte kan peka på vad det handlar om.
Jo, lite.
Som kvinnan som hade handlat klart och betalat och var på väg att tacka för sig, men som berättade att hon på väg till affären passerat en hantverkare som visslade så glatt.

"Du förstår, jag blev så himla glad, för  h a n   såg så glad ut!" sa hon.

Det är väl så det är.
Glädje sprider sig.
Glädjespridare har man ju hört talas om.

Tur att man är ....

... morgonpigg.

Vaknar fem.
Lyssnar till USA-podden (där Andreas Utterström är sååå bra!) och när programmet är slut, vänder jag mig om ..., gosar med harry som har varit ute på promenad med husse .., säger hejdå till nämnde husse som cyklar iväg och jag säger till harry att "åååå, idag är matte också ledig .,. inte bara igår!"

Då kommer ett sms.

Kan jag hoppa in?
Det är lite akut.

Jag säger att det kan jag.

Dagens fönster ...

"Kan det här klassas som fönster ...?" frågar madame sköldpadda som semestrat i Spanien.

Jodå, det gör det definitivt!

Fönstret hittade hon i Las Palmas och jag säger stort tack!



Kanske är jag den enda i bloggvärlden som inte har besökt Las Palmas?
Sicken tur då att på bara sex minuter och fyrtiotre sekunder kan man ta sig en titt i stan!!

Hur gick det med koftan ....?

Jo, kan ni tänka er .., det gick bra!
Först lade jag större delen av koftan i varm mjölk och där fick det ligga ett bra tag, sen i maskinen med lite klorin i vattnet.

När jag tog upp koftan och tittade, såg det mer ut som blåbärsmjölk i färgen, där vinet hamnat.
Jag ville bara gråta.

Då tog jag massor med salt och hällde på fläckarna och så ännu mera varm mjölk och innan jag gick i säng fick koftan ligga i skurhinken och med resten av klorinet i spannen.

Sen i maskinen igen i morse.
Nu är den hur fin och vit som helst!!

Klänningen fick - frånsett klorin - samma behandling och är också fin!

Onsdag ....

Förr var onsdag alltid min lediga dag och det känns likadant nu, men jag begriper inte hur det går till.
Hela förmiddagen väntar jag på samtal från Schenker som ska komma med fönsterleveransen.
Sex spröjsade fönster, precis likadana som dom vi har sedan några år tillbaka och trivs så bra med.
Pv har förberett för att jag (!!!!) lätt ska kunna ta emot pallarna - två stycken räknar han med - och jag går ut och försöker lägga i ordning plankor och spånskivan som det är tänkt att vi ska dra pallarna på och så in i garaget.

När bilen väl kommer är chauffören inte så värst sugen på att backa upp, för hans chef kommer inte att bli glad om bokens grenar repar lacken och det kan jag förstå, så jag hämtar grensaxen och chaufförens hjälpreda (en vänlig man från Syrien) hjälper mig att kapa dom grenar som sticker ut mest och sen backas det upp.

Men några två pallar är det inte .., det är en på höjden i stället och så hög så den inte går in i garaget och det spelar ingen roll hur mycket pv än förberett, så fungerar det inte.
Och jag får kvittera och när chauffören skyndat sig in i bilen och givit sig av, hämtar jag kraftiga rep och binder om så gott det nu går och hoppas att vinden inte ska tillta.

Efteråt sätter jag mig vid solväggen och i säkert en timmes tid ser jag småfåglar flyga av och an till fröautomaten och där kommer en ekorre som inte alls är rädd och fastän harry sitter bara någon meter bort, blir ekorren kvar och kalasar på solrosfrön.

Ännu en stund senare går vi ner till havet.
Möter Lasse och Christina med sina hundar Alice och Elsa och det är alltid lika roligt att se hundarna leka tillsammans och Alice - labradoren - känner att jag har hundgodis i kappfickan, så jag tar upp och ger dem alla tre, men ingen är så glupsk som Alice, förstås.

Bilden togs den 30:e januari 2018 .., vi såg bara blad idag.

Lasse upptäcker blåsippsblad som kommit upp i syrénhäcken vid Eckes gula stuga och det är där vi alltid upptäcker dem först av allt och uppe i slänten hemmavid blommar små klungor med snödroppar. Nitton gäss flyger förbi i en underlig > - formation, med arton fåglar på ena sidan och bara en på den andra.

Och hos grannen en bit bort grävs det för swimmingpool på tomten.
Vilken lycka!
Det är trots allt betydligt enklare att simma fram och tillbaka i en pool än ute i havet.

Dagens fönster ....

"Är det läge för ett fönster från Norra promenaden (i Ystad) kanske?
(Svar från Elisabet: ja, verkligen!!)

Men varför bara en fönsterlucka?"

Vem skriver så?
Jo, alltid så rara Solbritt (solupp på instagram).

När det går på tok ...

Vid sjutiden ikväll.
Jag sätter mig i loppisfåtöljen .., får ett halv glas vin av pv.
Sitter med sträckta ben och fötterna på bordet.
Lutar mig bakåt.
Är vanvettigt trött.

S o m n a r.

Vaknar av att nånting svalt rinner nerför min vita kofta och klänningen.
Det är vinet.

Jaha, ja.
Jag har somnat och vippat omkull glaset.

Adjö.

Annabelle ....

Bäst av allt när det gäller jobbet, det är utan tvekan alla småttingar som man lärt känna under dom här åtta åren. Ja, jag vet, jag har sagt det tusen gånger.
Den som var ett år när jag började på Ankaret, ja, den är nu nio .., och den som var nio är sjutton. Ni förstår, vilket hopp det blir!
Än mer påtagligt var det i Ystad i lilla närbutiken.
Där han småttingarna få egna barn innan jag slutade!

Nåväl.
Den tredje kunden idag, det var lilla Annabelle och hennes mamma.
Dom var på väg till dagis och Annabelle höll hårt i sina gosedjur och jag frågade om jag fick ta en bild och det fick jag. Vilken glädje!

Och titta,m vilket fint nagellack hon har!

Det var verkligen roligt att arbeta idag; dessutom ett bra pass, från kvart i åtta till ett. .
Jag gick i säng tidigt igårkväll .., vaknade fyra, lyssnade till nåt radioprogram .., klev upp fem, och sen åkte vi vid tio över sju.

Vilken underbar jobbdag det blev!
Där var kvinnan som är åttiofem år och har semestrat i New York i en veckas tid .., och där var en annan kvinna i samma ålder som berättade om hur svårt det är när ens make har blivit dement och hamnat på ett boende (om Alzheimer kunde vi prata hur länge som helst!), men mest vittnade hon om den ensamhet som kommer som ett brev på posten när man kommit upp i den åldern.
Antingen är vännerna döda, dementa, eller sjuka på annat sätt.
Dom enda sammankomster man besöker, ja, det är begravningar.
Jag känner igen  a l l t  från väninnan I:s brev.

Och där var tre värmlänningar på raken i kassan - alla lika trevliga - och allt började med att kvinnan (från Karlstad ursprungligen, men boendes här i Halland) frågade om jag säger "bullar" om småfrallor och det gör jag ju, numera. Jag berättade att allt började i Skåne.
Å, jag minns att jag skickade en sjuårig Anders att köpa två bullar (menade kanelbullar) och hem kom han från Möllers bageri med två småfrallor! Då förstod jag.

Innan jag åkte hemåt, förvarnade jag Joakim (den nye) att om nu någon blir sjuk i morgon, eller om det blir vård av barn, så kan jag inte komma och arbeta, då vi just i morgon ska ta emot (nu förstår ni fönsterbilden) en leverans om sex fönster, likadana som pv satte in för ett par år sedan.
Dom ska komma i morgon och så småningom hamna i det som en gång var en inbyggd altan eller ett slags uterum, men som ska förvandlas till ett vardagsrum.

Då såg det ut så här, förra gången.
Det är den gula delen längst till vänster som ska isoleras, få nytt golv med värmeslingor, nya fönster och ja, bli ett helt vanligt rum. Ett ganska stort ett och förhoppningsvis ett  l j u s t  rum.

Lite senare: blev så trött, så jag satte mig i loppisfåtöljen och vilade.
Pv kom med ett glas rött vin som jag satt och höll i och smuttade lite på.
Somnade.
Vaknade av att jag blev så kall på min vita kofta ..., där spred sig nu det röda vinet från glaset!
Ajöken, sa fröken.

Och så blev det tisdag ...

Och här kommer en bild från igår när jag hade parkeringstid över och tog mig en titt på slottet i Halmstad och med slottet i ryggen var det här vad jag då såg. I huset längst till höger bodde en gång pv:s moster och morbror - Sonja och Gösta - men sen dog ju tyvärr Gösta och nu bor Sonja i en tvåa i Harplinge, bara några kilometer från Haverdal.

Detta såg jag när jag vände mig om.
Del av slottet, det som vetter mot vattnet.

Och sett från andra hållet. Å, så vackert!
Vill du veta mer?
Här finns lite fakta.

"Slottet byggdes av vår danske kung Christina IV".
Ja, så var det.
Prins Bertils stig  är 18 km lång (eller kort, välj själv) och det är ju rent bedrövligt att jag ännu inte gjort bekantskap med den. Men det ska jag göra!
Här kan man läsa lite om den.

Sommartid är småbåtshamnen förstås översållad av båtar av alla de slag, men just för tillfället är där bara en enda en. Och eftermiddagssolen lyste så fint .., när bilden togs var klockan kring fyra.

Vacktra brunnslock fascinerar alltid.
Ni vet väl att om man googlar på brunnslock, då kan man komma till sidor med hundratals såna, från hela världen! Den där brunnslocks-fascinationen är jag uppenbarligen inte ensam om.

Och nu är klockan snart halv sju på morgonen.
Jag vaknade fyra .., alldeles för pigg för att somna om .., lyssnade till reprisen av gårdagens Nordegren & Epstein .., lämnade sängen vid fem .., gav Harry mat vid halv sex (va, redan? såg han ut att tänka) och nu är det knappt en timme kvar innan jag åker till jobbet för ett extrapass till klockan ett. Det känns bra.

Dagens fönster ...

"Här kommer några måndagsmorgonfönster från min väg till jobbet.
Jag tycker så mycket om bilden som blir när den låga vintersolen får avlövade grenar att avteckna sig mot fasaden".

Så skriver madame annannan i Portugal.

Tack att du tog dig tid att fånga ögonblicket! säger madamen i det gula huset.

Så här blev det ....

Två trappor upp ligger balkongdelen (till höger), det är där jag sitter.

Nej, jag var verkligen inte särskilt sugen på att titta på den tredje av filmstudiosäsongens tio filmer, men så tänkte jag att precis så har jag tänkt så många gånger tidigare och inte en enda gång har jag ångrat att jag struntade i alla på-förhand-tankar och verkligen åkte in och tittade.
Så det gjorde jag idag.



Och det ska jag säga er, att oj, så jag fascinerades av den här filmen vars titel är "Leave no trace".

Ett litet tvärsnitt av GP:s recension av filmen.

Innan den tog sin början höll en kvinna ur filmstudiostyrelsen ett kort föredrag där vi fick veta lite om regissören Debra Granik och såklart också om huvudrollsinnehavarna Ben Foster och Thomasine McKenzie (som spelar dottern till en posttraumatiserad amerikansk soldat som tjänstgjort i Irak).
F a n t a s t i s k a  skådespelare, hela bunten!

Läs gärna Nöjesgudidens recension som jag tycker beskriver filmen på  p r i c k e n!

Det är i sanning en låååång film det här, hela en timme och fyrtionio minuter!
Om jag hade ont i rumpan?
Inte en sekund!

Och betyget?
Fem av fem.

Dagens fönster ...

På besök i Puerto de Mogán sammanstrålade Turtlan och hennes Martin med en före detta kollega (numera pensionär), tillika namne med fönsterfångerskan.

Och där, bland kvarteren som - enligt Turtlan - ska verka gamla men är någorlunda nya, togs fönsterhåven fram.

Det är jag glad, för Turtlan!!

Tack snälla!

Här kan man se hur där ser ut.