Dagens fönster ...

Ett alldeles  u n d e r b a r t   fönster ..,. fångat av Kattis.
Hon försttod precis vinken när jag kommenterade på hennes konto (ig, tror jag) .., och här är det!

Ljuvligt!
Ljuvligt!

Tack kattis!

Då hade många herrar hatt ...

I alla fall i början av 60-talet.
Min pappa hade några stycken .., bland annat en grön hatt och där satt ett märke, nej inget politiskt, jag tror att det var ett märke från Svenska Stövarklubben.

Någon rutig hatt minns jag absolut inte och efter charterresan till Mallorca 1960, då kom pappa hem med en ny sorts hatt, nån slags stråhatt kanske?

Hatten användes aldrig till vardags, det var mer när han skulle vara extra fin.
Hatt och trenchcoat. Skärpet åtdraget.

Dom här, dom upptäckte jag hos Antikkulan i Åkersholm.

Dagens fönster ....

"Hej!

Här kommer ett fönster från Lidköping och Garströms konditori.
Inte ljusmässigt så lyckad bild, men m man tittar lite närmre, så finns det ett fönster till med på bilden. Tror jag. Kanske är en plansch också.

Eller ..? hälsar Turtlan som varit på en liten turné i landet Skaraborg."

// Tack madame Sköldpadda! säger jag.
Här finns en länk där man ser hur pampigt konditoriet är.

Annorlundalivet ....

När man befinner sig i annorlundalivet, då kan man, bara så där helt apropå, bestämma sig för en utflykt söderut - faktiskt utomlands - till landet Skåne. Vi bor ju i södra Halland och har alltså inte långt till skånegränsen, den går ju vid Hallandsåsen. Båstad hör till Skåne, om nån nu hade glömt det.

Vi som utflyktar oss är Sonja, friherrinnan och jag själv.
Från oss till Ängelholm (det är målet, ja, närmare bestämt Åkersholm, där antikkulan säljer allt möjligt, mycket från 50 och 60-tal, men även det som är ännu mera ålderstiget) är det ungefär sju mil, men det mesta är motorväg och för en gångs skulle kommer vi rätt, precis på en gång!

Det var öppningspremiär förra helgen, men även nu var det ovanligt många besökare som strosade runt i den gamla ombyggda lagården - eller om det kanske har varit ett stall -.

Det finns många ställen som säljer gamla saker, men jag vet få som är så duktiga på att få det så fint. Terese som tar bilderna till hemsidan på såväl bloggen som på instagram (antikkulan), är så påhittig när det gäller att få fram dom rätta grejerna .., och lilla apan som florerar på nästan varje bild, har blivit ett signum.

Här är han, apan, som är så flitigt förekommande på hemsidans bilder.
I taket hänger gamla slalomskidor ..., på ett runt bord ligger olika hållare till lampor.

Pv skulle ha blivit lycklig .., här och där finns lampetter!

På några hyllor ligger mängder med manglade lakan eller örngott .., och handdukar!
Tänk, så fint det blir med ett litet rött snöre runt lakanen!
Det här blev mitt.

Och friherrinnan blir sugen på en fin kaffeburk, men väljer till sist den hon först tittade på.

Den här ramen med stilig ung man, blir min.
Om honom blir det lite prat .., ja, vad han kunde tänkas ha haft för namn (jag gissar på Åke eller Tryggve .., nån annan på Karl-Axel), hur gammal eller ung han var den där dagen när han gick till fotografen  (han har nästan ingen skäggväxt, han måste vara rätt ung, tror Terese som tar betalt ...), ja, lite sånt funderar vi på.
Nu står Åke eller Tryggve på byrån i hallen, men så småningom ska väl fotografiet bytas ut.

En fin påskduk köper jag också. Fyrtio kronor kostade den, stor och kvadratisk .., den blir fin till påskmiddagen!

Tre rum finns det och det är prylar precis överallt.
Där är stora och mindre skåp, en massa stolar, porslin, lådor, lampor, bestick, korgar, termosar, nallar, ja, allt möjligt!! Bonader med text också (en hade jag tänkt köpa, men jag vet inte var jag ska ha den).
Kanske ringer jag och ber att få betala och lägga undan den.

En alldeles underbar liten flamskvävnad blir också min.
Femtio kronor kostade den.

Bästa fyndet blir ändå den här vepan, med fyra runda hållare på baksidan.
Den är sydd 1817 och jag tänkte att om den som gjorde denna .., om hon eller han (jag gissar på en kvinna) var tjugofem år när hon satt med den här, kanske i sitt knä .., då var året omkring 1792!
Om hon möjligen var fyrtio år då den gjordes, då hamnar på vi 1772! Det är ju helt ofattbart!
Priset? Etthundrafemtio kronor!!

Kanske får det bli en kudde av det hela, men då nöts den ju mera än om den hänger på väggen.
Ja, jag får se.

Baksidan ser ut så här.
Tänk, om en vepa kunde tala!!
Och tänk .., om sömmerskan visste att nu, mer än tvåhundra år senare, visas den på en blogg.

Härliga termosar ..., och nu har jag ju en termos i plåt, men ändå, nog är dom här bra mycket finare.

En annorlunda lampa .., en sänglampa, kanske?

Efter besöket hos antikkulan, ja, då kör vi till Båstad och slåross ned vid småbåtshamn, alldeles vid hamnkontoret .., och där dukar vi (friherrinnan har såklart med sig fin duk) upp lunchen och sen blir det kaffe och Sonjas hembakade bullar.
Ost och druvor har vi också, ja, det här blir en picknick som heter duga!

När jag väl kommer hem, ja, då är pv i Björnekulla med kammarkören och har konsert och grannen ringer och säger att han vid tjugo i två hade hittat harry lös nere på vägen och när han gått uppför backen med honom och sedan stått i hallen och roooopat på Thomas, så får han inget svar och han stänger dörren och går hemåt med sina hundar. Såååå bussigt att ta hand om harry.

När Lasse berättar om det här, är min första tanke att det här är precis som när exet hade inbrott i Bjäresjö och någon tagit sig in och släppt ut deras labbe Meja. Eller har pv fått spader och lämnat ytterdörren öppen och hunden ute vind för våg?
Inga lådor är utdragna, det finns inte minsta tecken på att någon varit här inne, men jag får ändå inte ihop det.

Det hela är en lång historia och jag säger bara .., tack friherrinnan som kom och hjälpte mig att kolla övervåningen .., och tack L:s fru som hade så bra koll på tiden och på så sätt redde ut det hela, jaha, då förstod vi .., pv var verkligen hemma just då när Lasse kom med harry, men han stod uppe i duschen på övervåningen och hörde ingenting.

Nu är det måndag.
Att ta bort talgkörteln på ryggen, hade gått bra, sa pv.
Idag blir det båtjobb för hans del.
Jag har städat övervåningen och slängt en matta i maskinen.
Solen flödar!

Dagens fönster ....

.... fångades igår, hos ljuvliga Antikkulan lite norr om Ängelholm.

Dit åkte vi, Sonja, friherrinnan och jag själv och det blev en solig utflykt som varade från halv elva till nästan halv fem!

Nu ska jag följa pv till vårdcentralen i Getinge, där han ska bli uppskuren i ryggen .., huuuuu, så ruggigt! Han har nånting som ser ut som en liten bomb som snart ska explodera, den ska skäras upp.
Spännande värre.

Tillökning på flera sätt ...

Hittade ett halvt äggskal alldeles nedanför ytterdörren, ja, på gräsmattan.
Vi har ju herr och fru Stare under någon av tegelpannorna, så det är kanske mest troligt att dom har fått tillökning?

Googlade på "starens ägg" för att få lite mera kläm på saken.
Då kom jag till en för mig helt ny blogg och jag föll pladask.
Så fin den är!!

Vips, hamnade den i min länklista!
Tillökning på två sätt, på en och samma dag, alltså.

Här är bloggen jag upptäckte.

Dagens fönster ....

Det berättas att mamma, under sin tid i Bolivia, en dag kom gående längs en trottoar och där, i ett hörn, satt en man med bara ett ben. Det andra hade han - skulle det visa sig - förlorat i bussolycka.
Mamma hade då stannat till, börjat prata med den unge mannen och till sist sagt ..."får jag möjligen lov att fresta dig med ett nytt ben, en benprotes?"

Allt detta fick jag veta av en god vän, tillika kollega till mamma, som då var i Bolivia på besök.
Och den unge mannen, han fick verkligen ett nytt ben, tack vare insamlade pengar som bekostade hela äventyret.

Just detta kom jag att tänka på, när fönsterbilden här ovanför kom till min inkorg härom dagen.

Här är den unge mannen som fick en benprotes och därmed ett nytt liv.

Men hur i all världens dagar kan det ena hänga samman med det andra, kanske någon undrar.
Jo, för i mejlet med bilden stod det nämligen så här ..."får jag fresta med ännu ett fönster ...?"

Det var då, just då, som minnet av den unge mannen med bara ett ben, dök upp.
Tack, du underbara Solbritt i Ystad, för både det ena och det andra (minnet som jag glömt bort).

Lördag i landet Halland ...

En dag som har bjudit på strålande solsken, ljust blå himmel och koltrastsång, men också isande kalla vindar! Pv har tagit sig an segelbåten (befriat den från presenningar), pumpat ut vatten, tagit bort ställningen som hållit uppe presenningarna) och så kom jag med kaffe i termos och lite gott och sen åkte jag hem (höll på att frysa ihjäl, trots sticketröja, jacka och halsduk) och inte långt efter kom husets herre på cykel och med cykelkärran på släp.

Sen har det bara fortsatt.
Jag har handlat .., svängt förbi friherrinnan med kakao och sallad (hade hon glömt när hon handlade), fixat middag och planterat i några krukor.Tömt dammsugarpåsen har jag också gjort. Det är ju helt ofattbart hur mycket damm och annat som kan samlas i en sån påse!

Så har jag pratat med sonen - vi talade om detta med chefer som tar till sig av idéer från sina anställda - och inte hade jag en aning om att ätteläggen fått ett pris på tiotusen kronor för en förbättring på det jobb han hade, ja, innan han satsade på sitt nuvarande yrke! Och sen ytterligare ett pris för nåt som varit påhittigt!

Och medan jag surrade med sonen, ja, då ägnade sig pv åt att byta däck på bilen.
Om jag säger som så .., så osade det hett där ute, då han inte höll på att få loss höger bakdäck.
Så har vi tittat på "Vem vet mest" .. , jag har ringt till min syster i Skåne (som föredrar den tidigare varianten av programmet) och pratat lite om långfredagens middag här hos oss .., och ja, nu är det kväll. Klockan är åtta.

Allt är fixat och klart inför utflykten till Ängelholm i morgon, tillsammans med Sonja och friherrinnan. Det ska bli sååå trevligt! Och jag har påmint pv om att ha kläderna redo inför konserten i Björnekulla kyrka utanför Helsingborg i morgon. Jodå, det hade han redan koll på.

I Stockholmsförorten Sätra har tre unga män skjutits till döds sedan igår.
Vanvettet är totalt.

Ungefär så.

Och så ett fredagsfönster (aningen sent) från Hjulsjö kyrka ....

Och det är Ulrika som varit ute på vift och hade håven med sig.

Tack snälla!

Dagens fönster ....

"Hej Elisabeth!

Grattis till det fina barnbarnet!

Och som bonus, ett fönster. En bild med Ystadsanknytning, som nu speglar fönstret i mitt arbetsrum hemma.

Hälsn Anna (annannan)."

Här ett självporträtt av konstnärinnan.

Och här en underbar (enligt mitt sätt att se det) målning av samma konstnär. 
Ja, det gällde att hålla sig vid ett fönster få lite ljus.

Ljuvliga färger ...., så vackert! 

I Wikipedia kan man läsa följande om henne: 
Ellen Christine Amalia Trotzig, född 5 mars 1878 i Malmö, död den 6 november 1949 i Simrishamn, var en svensk målare. Hon var dotter till postmästaren Johan Wilhelm Trotzig och Cecilia Christina Werngren. 

Stort tack Anna för fönstret!! Nu ska jag hålla utkik efter hennes målningar när jag besöker Skåne! 

Dagens fönster ...

Det har känts aningen ensamt i bloggvärlden när den ena efter den andra försvunnit.
Men nu har i alla fall en återvänt ..., Ulrika! 
Tack!

Och då kommer fönster susande genom rymden!

Ännu mera tack!

Dagens fönster ....



"Från en liten roadtrip i bergslagsskogarna ...", skriver fönsterfångerskan som var Ulrika.

Tack snälla! säger jag.

Dagens fönster .....

... finns i ett gult hus på en kulle.

Dagens fönster ....

En gammal bild från lilla gula huset snett över vägen.
Eckes skördade äpplen.
Grönska utanför.

Dagens fönster och lite annat ...

Ett fönster som jag inte riktigt är säker på vem som har fångat det.
Kan vara Ulrika .., kan vara Solbritt .., kan vara Guy.

Hur som helst blir jag glad av det.

Idag är vi hemma båda två .., pv ska hämta en regnvattentunna från nåt företag i stan som liksom får såna "över", när dom ska tillverka nånting annat. Alltså, plasttunnorna kommer väl med någon råvara och så säljs tunnorna vidare sedan. Smart med återvinning. Vi ska samla regnvatten till det kommande potatislandet i den.
Och när han ändå är i stan, ska han hälsa på hos lille Edvin, så han - pv - blir nog borta ett bra tag.

Sov fruktansvärt hårt natten mot idag och vaknade av att telefonen ringde vid sjutiden.
Jobb, tänkte jag.
Det var det också, men inte på det viset, det var rara Marie som ville ha hjälp med en sak och det ordnade sig geschwindt.

För övrigt?
Vad står på programmet?

Har tittat lite förstrött på Morgonstudion där det hettade till rejält när Dagens Nyheters Björn Wiman diskuterade med Expressens kulturjournalist Gunilla Brodrej; det gällde eländet på Dramaten och ja, allt det här med dåligt ledarskap, rädsla, makt och lite annat.
Jag förmodar att dom två inbjudna gästerna i alla fall INTE gick och fikade tillsammans efteråt.
Ungefär när fyrtionio minuter återstår av programmet, börjar duellen. 

Fick ett meddelande på mobilen under morgonsändningen.
Det handlade om kulturdelen och dess presentatör, idag, alltså.
Den som läser upp vad som sig tilldragit haver inom kulturen, gör det ofta på ett sätt som får mig att mer koncentrera mig på HUR det läses upp, än vad som sägs.
Andra tittare kanske tycker att just det sättet att presentera nyheter, ja att det är det allra bästa?
Om det här har vi pratat flera gånger, meddelande-avsändaren och jag själv.
Nåja.
Man kanske vänjer sig.

För övrigt idag?
Inget särskilt.
Blir det så varmt som det förutspås på väderlekssajten, tänker jag ta årets första dopp idag, eller i eftermiddag.
Eller ikväll.
Längtar.

Tisdag ....

Kom ett sms.
Stora saker är på gång.
Kan omöjligen koncentrera mig.

Återkommer.

Dagens fönster ....

Så här skriver släktingen i Arvidsjaur, ja, Guy:

"Kanske mer i din stil. Inte så stelt och prydligt och inte heller vinkelrätt mot.

Fortfarande från de gamla kvarteren i Hanoi".

Jo, du Guy .., du har helt rätt!

Tack snälla, säger jag.

Måndag i landet Halland ....

Det är sagolikt fint väder precis hela dagen och bara pv är på jobb.
Jag är hemma.
Vad gör jag?
Ja, jag är inte ens en tiondel så energisk som många andra pensionärer .,. mest är jag nog som tjuren Ferdinand. I säkert två timmars tid satt jag ute vid solväggen och tittade på små och större fåglar ., konstaterade att steglitsen uppenbarat sig .., och att duvorna börjar bli orädda, såväl för mig som för harry.

Tog harry på två längre rundor.
Pausade nere vid havet .., satt länge på en sten och tittade på gravänderna som kommit.
Harry blev less och ville gå hem.

Hörde fiskmåseskrin från fågelön och den som syns i mitten av bilden. Dit simmade pv i somras och gick i land. Halvvägs ut kan man bli snärjd av nån slags tång eller sjögräs och jag tycker att det är så himla obehagligt. Alltså avstod jag.

Hos Håkanssons i Ullarp köper jag våra ägg och palsternackor. Potatis också.
Det är deras får som i sommar ska gå nere i hagarna, eller som idag, helt fritt - ja, en färist håller dom på plats -. Inte är det ofta dom står här nere på klipphällarna, men så såg det ut idag.
Alldeles stilla var dom .., stirrade bara på harry och mig och harry tittade åt ett annat håll; han tycker att det är obehagligt med alla fåren så där samlade.¨

Väl hemma igen blev det ny sväng i trädgårdsstolen.
Harry låg en bit ifrån och sov så gott. Helt lugn och avslappnad.
Så ringde sonen som var på väg från Ystad där han lunchat med bäste kompisen från förr (och till vars son A är gudfar) och då blev det gott om prattid. Tjugotvå minuter, såg jag efteråt.
Och min syster i Skåne ringde och AP som hade mycket att prata om.
Allt kändes bra.



Vid femtiden kom pv hem och jag hade middagen klar (gjorde mängder med grönsaksröror som jag frös in i höstas .., på tomater, zucchini, vitlök och aubergine, nu har den sista använts) och han frågade vilken tid jag hade tänkt mig in till stan, på bion?
Det hade jag helt glömt bort, så det blev brått att klä om och så iväg.

Parkerar vid slottet och har nu lärt mig att det är gratis p-plats efter klockan 18.00, så det blir bara en kvart som det kostar mig. Skyndar mig sedan över Stortorget och är framme fem, tio minuter innan salongsdörren till balkongen öppnas och andra besökare (som valt tidigare tid) strömmar ut.
Vi är många som står och köar och det hela påminner om när jag var väldigt ung och gick på matiné hemma på Forumbiografen. Nu är alla pensionärer och en man försöker hålla styr på kön, men det är ingen som bryr sig nämvärt.

Jag sitter som vanligt i ensamfåtölj på högra sidan av salongen, på balkongen.
Det är helt perfekt ., då kan jag luta mig mot räcket till vänster och jag ser bioduken hur bra som helst. Gott om plats för benen är det också.

Det är den här filmen som visas. En japansk film av Kore-Eda Hirokazu och av honom har det - i höstas - visats en annan film, "Sådan far, sådan son", också den var jättebra! Lily Frankly (mannen på bilden) hade en av huvudrollerna i den filmen också, men här var alla suveränt skickliga skådespelare! Ååå, jag var så uppfylld av filmen när jag körde hem .., satt och tänkte på hur den var upplagd och hur oväntat slutet var.

Det här är den tredje japanska filmen jag ser och jag har gett dem full pott, allesammans.
Den första var den här.  (Den ska jag för övrigt se om i morgon, på www.triart.se).
Träffade några kunder i foajén .., men det blev bara korta hejanden och sen skyndade jag mig mot bilen Det var mörkt ute .., torget låg nästan öde, förutom några högljudda och inte helt nyktra män vilka dividerade om nånting och jag kände mig för ett ögonblick otrygg.

Nicolaikyrkan tycktes så ensam. Det är där kammarkören sjunger så vackert lagom till första advent.
Nu är det sen kväll .., klockan är halv tolv och jag är så glad och tacksam för det här annorlundalivet - mitt annorlundaliv - och för filmstudion som berett mig sån glädje!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... kommer från Dikanäs och visar min mammas farbror, August Westerlund som bjuder goda vänner på ..., ja, kan det vara jordgubbar och mjölk, eller kanske någon kräm?
(Mannen i mitten ser så förlägen ut .., kanske var han blyg? Det här är ett klipp från en dagstidning och denne August var pådrivande när det gällde att få behålla mejeriet i Dikanäs).

Här han tydligen fått en liten medalj och pennan hade han redo.
August var även "fjärdingsman" i Dikanäs, förhoppningsvis en man att lita på.

Jag tycker att mamma har såna drag av denne August.
Han var för övrigt gift med Hanna, som var moster till mamma.
Dom var alltså kusiner, August och Hanna.

Nästan så man svimmar ...

När man har sån värk att man känner att vargarna kommer och sliter en i stycken ....

En bra dag, det här.
Ganska fint väder .., pv har fyllt på med jord i växthuset och räfsat och fått bort all bråte vid dom tre kompostbehållarna och jag har föreslagit en slags sarg, eller mer som nåt slags insynsskydd runt om dem. Vi får väl se vad det blir av det hela.

Och Sigge har legat på jorden i växthuset och gottat sig .., harry har som vanligt suttit uppe vid slänten mot vägen och spanat på alla som gått förbi. Om ingen pratar med honom, utan bara passerar, bryr han sig inte. Göran och Gun vittnade om att Harry kunde sitta två meter ifrån dem, men sa dom inget, då satt han kvar och det fast han var så förtjust i särskilt Göran.

Bilden, vad menar jag med den?
Jo, det ska jag berätta.

Under säkert tio, femton års tid, får jag ibland hysteriskt ont på höger sida i buken.
Det blir som födslovärkar nästan .., ibland kan jag liksom få dem på plats, men det har hänt att det bara accelererat och blivit värre och värre. På segelbåten när jag spände mig för att inte dråsa i sittbrunnen .., när Charlotte Kalla vann OS-guld och i bilen på väg hem från stan. Det var den gången jag fick så ont så jag nästan tuppade av och efteråt tappade jag minnet några timmar.
Och under förra besöket hos äldsta dottern.

För någon timme sedan blev det så här igen.
Jag kände att det var på väg och lade mig raklång på soffan - det är som om det lättar om man sträääcker ut kroppen - men nu  hjälpte ingenting. Låg och vred mig som en mask .., ååååååade mig och ville gråta .., och pv  - som varit med om det här flera gånger - tittade stillsamt på mig och frågade om det var nånting han kunde göra?
Nej, det var det inte.
I kanske femton minuter varar det hela .,. sen klingar det sakta av och då är det som om man når lycksalighetens höjder.

När jag i somras fick tid för ultraljud (jag tänkte att det måste vara nåt i underlivet) trodde läkaren på gallsten, men får man verkligen ont så långt ner mot ljumsken då? Det är JUST i vecket ljumsken börjar. Och det varar aldrig längre än .., ja, typ en kvart.
Efteråt är man alldeles matt och vill bara gråta.

Nu har jag googlat på såväl gallsten som njursten.
Hade det varit en tumör, borde jag ju ha varit hädangången för länge sen och det höll läkaren med om. Jag skriver inte det här för att få medömkan.
Jag är bra nu och ska strax dricka kaffe.

Av bara farten, när jag väl blev pigg igen, beställde jag biljetter till Fredrik Lindströms föreställning "Mänskligheten - Föreställningen om oss själva" på Cirkus i Stockholm.
Långt i förväg var jag ute också .., den 24:e oktober ska vi gå dit.
Kul!! Det blir min födelsedagspresent till pv (visserligen två månader för sent, men ändå).

Nu skulle ni se så vackert det är mot havet till.
Alldeles orangefärgad är himlen där ovanför horisonten!