September 2019 ....
en summering

I början av september letar jag en bild och hittar en annan.
Jag blir lika ..., nästan chockad varje gång jag ser den.
Inte undra på att jag hade ont!!

Så småningom ska jag få den högra protesen utbytt och då blir det nåt helt annat.
Jag har aldrig ont.
Kan röra benet hur som helst.

I början av september blir det premiär för den allra första cykelturen för lille Edvin, han som inte är så liten längre. Cykelhjälmen har han fått av sin morfar.
Och den inte så lille killen har börjat i förskola och plötsligt har Hilda mer än ett jobb, ja, nästan tre!

Den här månaden får Europapodden ny programledare - Claes Aronsson till vänster på bilden - och Susanne Palme (t.h och EU-expert) är med i nästan vartenda program och jag är överlycklig .., tycker att programmet har blivit sååå mycket bättre!

Minstingen i Skåne har i september fått börja i nåt slags baby-sim, där han får lära sig att inte bli rädd när han hamnar med huvudet under vattnet och allt sånt. I det skånska badrummet hänger hans badbyxor som får mig att bli såååå .., ja, så glad!

Och Maja visar hur babyvakten fungerar. Nu kan man sitta i vardagsrummet och ändå ha koll på om ens baby sover eller har vaknat. Han har vaknat. Där ligger han och jollrar för sig själv och vi ler.

Och när han är vaken får han ligga mot pv:s bröst och då har det gått flera timmar och den där lille krabaten är på gång att somna.

I september lämnar vi in väggklockan som en gång fanns i mitt barndomshem, ja, vi lämnar den hos urmakaren i Falkenberg - herr Glamheden - ty klockan har behagat insomna lugnt och stilla.
För ett par tusen kronor väcks den till liv igen och går nu som tåget.

Det blir en hel del inhopp i affären den här månaden och det tar tid att lära sig vart nycklarna går .., till vilken låda, men det fixar sig.

Till hamnen i Skallkroken kommer en dansk seglare som har köpt en begagnad båt och nu är på väg till Estland, men så blir det grundstötning utanför Haverdal och i någon veckas tid blir den här lite annorlunde mannen boendes i sin båt i sin båt och hur det egentligen gick med den där seglatsen, ja, det vete sjutton. Kom han någonsin fram till sitt hus i Estland?

En dag i september ska jag skoja med äldsta dottern och skicka ett meddelande på kinesiska till henne. Jättekul! Ja, det vill säga, tills jag inser att jag inte kan vända tillbaka och få svensk text!
Till sist lägger jag ut ett rop om hjälp på Facebook och en av dotterns bekanta - Peter Lundström - svarar nästan bums och blir en sann hjälte i mina ögon, ja, när han lotsar mig rätt och så, efter någon halvtimmes knåpande, är allt som vanligt. Stor lycka!

I september dyker den här bilden upp på Malåsidan och den gör mig så glad.
Det är Frida Lundström och min mamma. Hur gammal kan mamma ha varit här?
Femtiofem, kanske. Hon blev aldrig riktigt gråhårig och är här på nåt slags kalas.
Kanske fyllde Frida år? Och att hon är blind syns kanske?
En ask Marabou Paradis ligger på en hylla där bakom.
Och mammas äppelkinder har gått i rakt nedstigande led till mig.

I september har såväl pv, som min rödvitrandiga syster och min före detta man - alla har dom födelsedag den här månaden -! Ja, även den lurvige i Helsingborg.

Och Gerd och Kjell i Norsjö fyller förvisso  i n t e  år den här månaden, men dom åker till Grekland - till Samos - och i bergsbyn Manolates fångar Gerd det här fönstret. Gerd vet hur mycket jag tycker om den här ön, där jag en gång semestrat med såväl Emil som pv.

Det får bli septemberfönstret det!

Trettondagen ....

Då tar vi bilen och kör söderut, ja, inte långt ., fem, sex kilometer bara och pv släpper av mig i Särdal och själv kör han till Skallkroken och så möts vi så där halvvägs. När Harry upptäcker matte får han springa emot mig och jag vet ingen hund som springer så vanvettigt snabbt!

Ingen sol idag, bara dis och dimma.
Grått.
Sex grader varmt.
Nåja, vad är att vänta i januari?
Och februari kan bli väldigt vintrig, om vi har otur.

Såja, då är vi nästan framme vid hamnen.
"Det är inte  s ä k e r t  ... att jag ska doppa mig!" säger pv.
Då vet man, att då blir det inte av.

Sen hemåt.
Det plingar i min mobil och jag får förfrågan om jag kan tänka mig att arbeta onsdageftermiddag/kväll och jag svarar att det kan jag.
Och i morgon vankas middag hos Britt och Ecke i stan och på torsdag har jag tid hos tandhygienisten i Söndrum (inte långt från Halmstad).
Pv börjar arbeta i morgon, men då utan elever, dom kommer på torsdag.
Lördag har vi försenad lillejulafton tillsammans med Hilda, Patrik, Edvin och Mymmel.

Med andra ord: ovanligt späckat program för att vara i det här huset.

Dagens fönster ....

.... ja, det säger väl en hel del om hur ofta vi besöker biltvättar, ty när den här bilden kom alldeles nyss, fattade jag ingenting. Men i en biltvätt befann hon sig ju, dottern. AP.

Och så blev det dagens fönster.
Tack Anna!

Sånt som gör mig glad ....

Stellan Skarsgårds underbara tacktal för sin bästa biroll.
(filmen längst ner)

Och så Zlatan som idag kanske gör debut i Milan.
(Jag har redan bestämt mig för att skaffa biljett till nån hemmamatch i Milano!)

Ja, jag vet, många avskyr honom (friherrinnan, t.ex), men jag älskar den mannen!
Och jag avskyr surputtarna i Skåne som rivit statyn.

Nu blir det lång promenad mot Särdal och  k a n s k e   ett dopp i havet.
Kaffe i termos.
Fläskpannkake-leverans till friherrinnan som är krasslig.
Nu blir det lunch till henne och väninnan.

(Och det ska jag säga, att pv:s fläskpannkaka är legendarisk!)

Mejl från min syster i Australien ....

"Bränderna fortsätter att härja.  

På Kangaroo Island räknar man med att hälften av koalabeståndet har omkommit och en familj har förlorat sjutusen får. Hemska tider.

Och Portland (där hennes son bor) är på tre sidor omgivet av bränder, men som tur är så är de ca 2 mil därifrån. Varje dag får vi höra om omkomna människor."

//Kangaroo Island ligger ungefär tolv mil från Adelaide där min syster bor.

Augusti 2019 ....
en summering

Tycker jag om maj månad, så tycker jag lika mycket om augusti.
Då har allt lugnat ner sig.
Parkeringen nere vid havet är inte längre översållad av bilar.
Och Sigge hittar bästa sovplatsen i en korg nära komposten.

När jag hade moped körde jag ofta till Ugglarps Grönt och köpte härliga grönsaker.
Det blir inte lika ofta numera, men ibland så.
Vid kassan låg ett fat med hjärtformade potatisar.
Om man blev glad?
Ja.

Och det är där jag upptäcker den mest geniala varuavskiljare!

I augusti bokar vi bord till räkfrossan i Steninge.
Och så kommer tre vänliga kvinnor fram och pratar med hemköpskassörskan..
Tänk, vilket yrke att arbeta i butik!
Sååå mycket vänlighet man får ta emot!

Annat trevligt som händer i augusti .., vi får besök från Värmland, då Turtlan med sin käre M kommer på besök och slår till med övernattning! Sååå roligt! Vi tar dem till Falkenberg och pizzerian Lilla Napoli som numera är ett begrepp i Halland.

Fina dagar blir det förstås på stranden.

Här på väg till ett kvällsdopp, med Lill-Karin, den halvlånge maken till Eva och pv som gör sig till och låtsas allmänt skröplig, för nu ska det bli kappspringning till havet .., först i ... och som vanligt vinner Karin!

Eva tipsar om Jens Liljestrands bok "Mannen i skogen" - en biografi över Vilhelm Moberg - och jag säger att den ska jag låna på biblioteket (men det har jag förstås glömt!).
Älskar sånt här! Mobergs egna anteckningar i det som ska bli en bok.

Och det blir fler besök i Falkenberg; här på S:t Lars Kyrkogata där en ung man är i färd med att måla fönster, eller fönsterkarmar och spröjs.
Har ni vägarna förbi Halland, glöm inte Falkenberg!

I augusti ser det ut så här i vårt växthus. Det blir inte ens en tiondel så mycket tomater som året dessförrinnan, men paprika (som vi fått som skott från alltid så generösa friherrinnan!) får vi och på det hela taget är det ju vackert, tycker vi.

Augustifönstret kom från Benved (evainterrail på ig).
Så här skriver hon: "Kamerala villan i Mörbylånga. 

Det är Sockerbolagets före detta kontor som nu är renoverad till utställningslokal. 

Ha det!"

Och den här månaden tar jag min längsta simtur .., från "bryggan" i Skallkroken och så snett mot land mot stranden. 

Så var det med augusti.

Igår ....

... frågade jag pv om vi inte kunde ta en annan promenadväg än den vanliga?
Jo, det kunde vi förstås.

Så vi körde till Skallkroken, parkerade några hundra meter innan hamnområdet börjar och så gick vi - i våldsam motvind - norrut, längs havet.

"Ska du inte ha mössa med dig?" sa jag till pv innan vi åkte.

Nej, det skulle han inte.
Det tog inte lång tid; nån minut kanske, så hade han kapuschongen uppfälld.

Så där gick vi och Harry hade tusen nya dofter att fundera över och det hade bildats som en mindre sjö mitt på ängen. Det där där hästarna går sommartid.

På vissa ställen kändes det som vore man på promenad på månens yta.

Sommaren som gick blev en underlig sommar.
Nästan inga tillsammansbad med friherrinnan och ingen vet egentligen varför.
Ja, färre bad totalt, tror jag.

Här, i Särdal, bakom dynerna, var vi ofta   d ä r  förra sommaren.
Nu är klockan tjugo i sju och dags att göra sig klar.

Ajöken, sa fröken.

Söndagmorgon ....

Ur led är tiden, eller i alla fall min tid.
Somnar vid halv nio om kvällarna och vaknar - såklart - rekordtidigt.

Lyssnar till reprisen av Naturmorgon - det handlar om mossor - men även till harrys pipande.
Igår träffade han labradortiken Alice som löper och nu är han en osalig ande.

Fyra minusgrader ute.
En kaffebryggare som sörrrplar, polarkaka med skivbar Arbogapastej och friherrinnans inlagda gurka.

Och snart jobb från halv åtta till halv tre.

Ett eftermiddagsfönster ....

... från Babsan (Barbro i Uppsala) som just nu tydligen är i sommarhuset på Raggarön.

Tack Barbro!!

Dagens fönster ....

.... fångades i Ystad nere vid hamnen, det är många, många år sedan nu.

Minns jag rätt var det Vuxenskolans slogan där på fönstret och jag tyckte att det var så genialiskt!

Juni 2015 ....
En slags summering.

Juni blir för min del en besvärlig månad.
Jag får våldsamma problem med ögonen - kanske är det allergiskt - och till slut, efter veckor av väntan, får jag tid på ögonmottagningen i Halmstad. Då har jag fått tacka nej till flera arbetspass; det går helt enkelt inte att se ordentligt när ögonen ideligen fylls av tårar.
En bestämd kvinnlig läkare säger att hon ska vidga tårkanalerna och med nånting som liknar en virknål börjar hon krångla sig in i allt det täta. Det ska visa sig att det faktiskt blir bättre efteråt.
Det  k a n  ju också bero på att pollensäsongen börjar avta.

Ibland i juni månad hälsar vi på hos Ecke och Britt. Här kollar pv om de möjligen är en fästing i Harrys päls. Nej, det är det inte.

Och jag plockar in de allra vackraste blommor jag vet .., dom som jag hittar ute i det fria!

I mitten av juni tar pv bilen och kör till Motala, det är där starten för Vätternrundan ska gå av stapeln. Han ger sig av vid midnatt och får till sist en sluttid på drygt tolv timmar.
Bra gjort. Trettio mil på cykel. Jag säger bara det.

Och Ulrika och Rickard besöker Gunnar i Jämtland!

Den sextonde juni 2019 ser det ut så här i Stensjö.

Tillsammans med herr och frun från Tyresö, samt deras barnbarn Lill-Karin, fikar vi på stranden i Haverdal och vi tävlar om vem som är snabbast på att doppa sig och alltid vinner den yngsta.
Ljuvliga kvällar.
Vänskap.

Och vi firar Emils tjugoårsdag i Upplands Väsby.
Samma sak hela tiden så snart dom möts, han och pv.
Då åker backgammonspelet fram.

I förfjol, 2018, debuterade jag ombord på segelbåten. Det blev några dagar i Bohuslän och därefter vände vi kosan söderut och hamnade i Torekov och Mölle.
I år var det tänkt att vi skulle segla till Ystad.
Här monterar pv kapellet så vi kan få regn, - och solskydd om det behövs.
För att göra en lång historia kort, så seglar pv ensam till Limhamn (där det blir krångel med ett topplock till motorn) och där ansluter jag med harry (bilen lämnas i hamnen) och så bär det av mot Ystad. Varför jag inte hoppade ombord tidigare, ja, det beror ju på att det inte får bli för långa sträckor för Harry - han måste ju på land och kissa -.

Vi seglar under Öresundsbron ...

Och igenom Falsterbo kanal och därefter blir det stopp i Gislövs läge och så nästa dag till Ystad.
Träffar alla möjliga vänliga människor - dom flesta f.d. arbetskamrater eller kunder från Fridhems Livs. Känner mig så lycklig så det är på gränsen till vad jag klarar av.
I fem dagar blir vi inblåsta i hamnen i Ystad och när pv sedan ger sig av hemåt, går ett mastfäste av och det är ett enda elände. Nu har han en ny båt som väntar på att ge sig ut på havet.

Junifönstret fångades av Ulrika och jag bara älskar det.

Fredag ...

Och sorg kan se ut på så många sätt.
Foto: Anders E.

En långsam dag.
Löser DN:s fredagskryss som är ovanligt enkelt, men vi fastnar på just  e t t  enda ord.
Och så är det skidåkning, en sväng till affären, begravning av Ari Behn i Oslos domkyrka och en så totalt annorlunda begravning med så mycken öppenhet och så fina minnesord och äldsta dottern Maud Angelica som är sexton år pratar till och om sin pappa och till alla som har funderingar på att ta sitt liv eller är djupt deprimerade.
"Det finns alltid en utväg!" säger hon.
Under begravningsakten har jag varit så spänd, så efteråt har jag ont i bröstbenet.

Pv lagar middag - resterna av laxen som jag frusit in då jag handlade den billigt -.
Den steks i skivor, gröna ärtor och grädde får följa med i stekpannan.
Det som blir över får Harry.
Och en liten slatt kokar jag till Sigge.

Egentligen var vi bjudna till Malmö på trettioårskalas idag, men det är såna bekymmer med Harrys sår på svansen och idag var det sämre än på länge. Jag läser om amputation på nätet och blir inte så värst uppiggad .., det handlar om fantomsmärtor och annat elände.
Ja, ja. Det får så lov att gå.

På bilden här ovanför syns Maja hänga stafettvasamedaljen på Anna.
Det är Maja som idag fyller trettio.
Vi tycker såååå mycket om denna tös från Småland.
Hon är ett under av omtänksamhet och så snäll.

Nu är klockan snart 20.00 och då vankas På Spåret.
Det är kolsvart ute.
I morgon  m å s t e   jag ta ett dopp.

Dagens fönster ....

.... fångades vid en busskur längs Vastadvägen, inte så långt härifrån.

Och det var inte idag.

Dagens fönster ....

Den andra januari - i förrgår alltså - klockan 14.49 pip, fångade Cecilia N det här fönstret och det är jag väldigt tacksam för!

Den 20:e januari ....

... är det dags för Halmstad Filmstudio att dra igång vårterminens filmsäsong.

När jag fick besked att man skulle operera mitt bröst, då kunde jag absolut inte koncentrera mig på sånt som att gå på bio och sitta i mörker - tvärtom, jag ville ha ljus! - och där missade jag säkert fem av höstens filmer.
Det gick det med.

Men nu är jag på banan igen och igår betalade jag in dom 400 kronorna i medlemsavgift och om exakt arton dagar, då är det dags! Och vilken början!!

Och nej, jag har inte sett alla Almodóvars filmer, men många .., och jag tycker ofta väldigt bra om dem ., för att inte tala om skådespelarna!

Så här skrev Tollereds Biograf om själva handlingen.

Och hela filmprogrammet finns här, om någon är intresserad.
(Den andra filmklubben i Halmstad, ja, det blev samma sak där .., och där väljer jag att inte vara med nu i vår. Jag kände mig helt enkelt inte hemma i den salongen och dessutom var flera av filmerna såna som även visades i Halmstad Filmstudio).

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle.

Bilden är nog lika mycket ett bord som ett fönster och den röda julduken som legat där hela julen, den har jag tvättat och nu hänger den på strecket, nu är där en annan duk. Och änglaspelet .., ja, det finns alltså inte ord för hur mycket jag tycker om det; synd bara att ljusen är så förfärligt dyra och snabbt brinner dom förstås ner också.

I fönstret skymtar svalan från Kina, men inhandlad i Sälen.
En lång flygtur för en liten svala.
Snett nedanför svalan .., en liten grön drake eller nånting, bara baken av den syns, den köpte jag av en dam i min ålder; i en pytteliten butik i Upplands Väsby centrum.  Kvinnan stod där tillsammans med en väninna och där fanns hemgjorda djur av alla slag .., många var tovade och jag blev så glad över den där affären som inte var som alla andra.

Och träskålen, det är ju den min morfar Erhard gjorde och jag är så innerligt lycklig över att den finns här i det gula huset. I den skålen ligger årets skörd av julkort.

Hårborsten som ligger på bordet, det är inte min  - den är alldeles för mjuk för mitt sträva hår - nej, den använder jag till att borsta Sigge med. Mest på huvudet och halsen, vilket är vad han ÄLSKAR.
Om man bara - någon millisekund - råkar nudda med borsten på hans mage, får man sig en lusing.
Så där så man en gång för alla vet.
Vet att ... så gör man  i n t e.