Jo, jag vet, jag har berättat om det, hur jag vid läggdags ställer fönstret på vid gavel och så står jag där och tittar ut i mörka kvällen och så blir det en slags summering över dagen som varit.
Ett slags tack.
Den skillnaden märker jag tydligt - jag tar verkligen inte livet för givet - trots att min bröstoperation inte visade på några farligheter.
Och jag har aldrig tagit livet för givet, men än mindre nu.
Kanske - eller troligen - kommer den här känslan att försvinna?
Att allt blir som vanligt igen.
Det här, att skriv en slags dagbok i bloggform, fyller samma funktion.
Jo, en natt med dålig sömn då jag till slut valde att titta på ett program som verkligen fångade mig.
Jo, det här.
Så fantastiskt intressant! Nu hoppade jag in på sista avsnittet, nja, jag får nog börja från början.
Jättebra uppläsarröst .., nog tillhör den väl Claes Aronsson, han som driver Europapodden?
Ikväll ska jag fortsätta lyssnandet.
Baklänges.
Vid tvåtiden tar jag bilen och bestämmer mig för att köra till Sonja i Harplinge.
Stannar till i Steninge, just nedanför Skepparstugan där vi sommartid brukar sitta och njuta av räkfrossa. Nu är det bara en enda bil på parkeringen och det är den jag kör .., och stranden är förstås helt öde och havet i uppror.
Kanske är det efterdyningarna av stormen Ciara?
När vi har varit ute med båten pratar pv ibland om "gammal sjö" .., han är - i mina ögon - duktig på att läsa av havets rörelser.
Några sommarstugor klamrar sig fast vid hällarna och jag kan tänka mig hur det är att sitta där på den lilla verandan och titta ut över ett vresigt hav. Från det här tämligen oansenliga huset är det inte långt till vattnet. Femtio meter, kanske?
Sen åker jag till Sonja.
Jag har med en baguette från Börjes konditori i Harplinge (den ska vi komma att dela på) och Sonja har fixat kaffe och så sitter vi runt matsalsbordet och fikar tillsammans. Och pratar och pratar och pratar. En liten flaska mandelolja har fått göra mig sällskap och efter fikat slår vi oss ned i skinnsoffan vars dynor alltid glider iväg ., och jag hämtar en rosa handduk som jag lägger under Sonjas arm och så masserar jag först hennes högra och därefter hennes vänstra arm.
Jag känner hur hon slappnar av.
Hennes hud är så len.
Och hon berättar om sin uppväxt ., om huset som liksom hade så hög grund, så där så att det blev som ett rum där under och där brukade Sonja och hennes kamrat bjuda på låtsas-kaffe.
Bilden togs för något år tillbaka.
"En gång bjöd vi min far på "fyllekalas" där i vår "grotta", fast vi hade förstås ingen aning om vad ett fyllekalas var, men vi hade väl hört någon berätta om ett sånt ...", säger Sonja och skrattar gott.
Eller .., hon skrattar lite i alla fall.
Och vi pratar om min mamma .., och om då, när jag blev ensamseglare .., ja, om allt möjligt.
Vi pratar också om Gösta och när han och Sonja skulle flytta från Haverdal till Halmstad.
Om oron.
Om Sonja son ville bli kvar och Gösta som p r o m p t ville vidare.
Sånt.
I morgon är det tisdag.
Europapodd och inget annat planerat.
Pv är hemkommen från körövningen .., jag har pratat med sonen som har köpt nytt objektiv till sin kamera och tar så fina bilder. Han är bra på att fånga stämningar och känslor.
Och nu är klockan halv elva.
Over and out.
Ps: Ett annat intressant program visades i SVT2 - det var Vetenskapens Värld - som ikväll handlade om skogsbränder. Ds.