En söndag i april ...

... får vi besök av friherrinnan som har med sig hembakt fikabröd och vi sitter ute på altanen med parasoll som skuggar lite och mest hela tiden håller friherrinnan på och gör så här med duken, den duk vi fått av just henne och som hennes före detta svärmor vävt.
Denna svärmor som Lena (ja, nu får heta Lena just idag) så ofta talar sååå gott om.

"Vad är det du håller på och kollar ..?" frågar jag till slut, när hon ännu en gång viker ihop duken på det här viset.

Jo, om det är rakt. Så enkelt var det.

Och pv han har kämpat med veden .., den som ska klyvas.
Nu är sista lasset hämtat, men det är mängder som återstår  att klyvas alltså -.
För att göra nånting annat, kör vi till hamnen i Skallkroken och där målar han lite på kölen på båten; den som ska i vattnet på fredag.
Under tiden sitter jag med ansiktet vänt mot solen.
Det blåser kyliga vindar.

Jag räknar till fyra, kanske fem båtar som ligger i vattnet och här - vid den som är av märket Arcona och är så fin - blir jag stående en stund. På bilden kan man tro att båten ligger alldeles mot bryggan, men så är det inte .., kanske det diffar på 60 cm? Och så står jag där och tänker .., skulle jag fixa att ta mig ombord här?

Och precis som när jag  i säkert tre veckors tid undrade om jag skulle våga cykla - då, efter min tredje nya knäprotes - så kändes det i huvudet (just det!) nu att, jo, jag skulle våga ta mig ombord bara genom att sträcka fram ena benet och sedan häva mig upp.
Den känslan har jag  i n t e  haft tidigare.

Vi tar var sitt dopp
Det är iiiiskallt i vattnet och det är inte ofta jag inte doppar huvudet, men det gör jag inte idag.
Pv däremot.
Efteråt ett äpple och på med sticketröjan.

Kommer hem ...,  läser såväl DN som Svenska Dagbladet.
En sak som jag  v e r k l i g e n  tycker om med Sv.D, det är deras sätt att redigera sidorna och att dom är generösa med bilder.
Som  här, t.ex.
Och jag tycker om sättet dom tar bilder på.

Så här, t.ex ..., med lite lagom text även vid dom små bilderna.
Jag tycker om sättet hur bilderna placerats .., att det skapar en slags spänning .. det är inte så givet (som t.ex. här hos mig på bloggen) hur bilderna ska visas.
Fotograf var: Staffan Löwstedt och texten skriven av Karin Thunberg.

Annat som slår mig: aldrig i livet har jag sett så många dödsannonser i en tidning!

Jag skummar igenom och försöker hitta någon gemensam nämnare.
Många är i den ålder min mamma skulle ha varit i .., födda på 20-talet, men där finns många yngre också.

Det är ju helt sanslöst!
Om man studerar namnen, kan man kanske få en vink om när människor är födda?
I alla fall en liten vink.
Där är namn som Ulla-Britt, Inga-Britta, Maj-Britt, Sonja, Inga-Lisa, Börje,  Kerstin, Bengt och Birgitta.

Vad jag däremot  i n t e  tycker om hos Sv.D, är korsorden.
På något konstigt vänster känns det som om rutorna är mindre än i Dagens Nyheter.

Ett intressant reportage som heter "I kräftans tecken" finns också i Sv.D.
Det handlar om Bohuslän, ett landskap som från sekund ett - det var 1971 - gick rakt in i mitt hjärta.

Underbara bilder, tycker jag!
Fotografen heter Emma Larsson och den som författat all text: Sara Berg.
Jag tycker faktiskt ofta att bilder tagna av kvinnliga fotografer går rakt in i mitt hjärta.

För några månader sedan, då handlade resereportage om häftiga äventyr i Sydamerika, gruppresor med särskilda intresseområden ., ja, till Kina eller någon annanstans. Man kan undra hur tidningar som t ex Vi klarar sig utan alla dessa annonser (och resor som dom själva anordnar med särskilda reseledare .., och hur klarar sig alla reseledare för dessa grupper ...?)  ? Sånt kan man fundera på.

I dagens tidning får vi förslag på "natursköna upplevelser" i landet som heter Sverige.
Det är annorlunda nu.

Ja, så var den här söndagen.

Dagens fönster ....

... står på vid gavel och och tittar ut över den lilla pjuttdel av världen där vi bor.

I det ljusblå huset finns den rara grannen Birgitta, hon som lagar världens i särklass godaste fisksoppa.

Kväller ....

Efter en kort sväng förbi friherrinnan, svänger vi ner på parkeringen vid Göstas Café och i bagageluckan ligger badkläderna och bara väntar .., så jag föreslår att vi tar ett dopp.
Så blir det.
I alla fall för en av oss.

Det är en alldeles underbar kväll i april och där är två vindsurfare på väg in mot land (senare kånkar dom iväg segel och brädor bort mot vandrarhemmet) och två unga töser kommer ridande på var sin islandshäst och så rider dom ut det iskalla vattnet .. ,vänder åter mot land .., tar av sig långbyxor och så ut igen!

Så vänder vi hemåt.
Tittar på menyn hos Göstas .., den är i princip densamma varje sommar.
Steninge-hamburgare med jättegoda pommes ...
Varmrökt lax, potatis ...
Fish and chips ..
Ceasarsallad
Pannbiff med tillbehör ..

Jo, det kan bli aningen långrandigt, men det är så praktiskt med Göstas, bara att ta cykeln och susa iväg och på några minuter är man där och man kan även sitta ute och inte behöver man trängas heller.
Kanske .., men bara kanske .., att det blir ett besök där i morgon.

Lördag ..., arbetsdag.

Ja, inte för mig, men för pv.
Nu byggs det en väggfast säng i det lilla rummet.
I eftermiddag ska väl det tredje lasset ved hämtas; eller det som  s k a  bli ved.

Vad gör jag själv?
Tja .., gratulerar mannen från Vaplan på födelsedagen - idag blir han sjuttiofem - inte var det väl sååå länge sedan han fyllde sjuttio och fick resan till Sydafrika?
Eller .., jo, det känns i och för sig som länge sedan.
Grattis Gunnar!

Läser DN och Svenska Dagbladet och kommer osökt att tänka på madamen i Porto, när jag kommer till den här artikeln.
Lägger in en länk här - den handlar också om Portugal och hur man där handskats med viruset - men vet inte om någon som inte är prenumerant kan läsa den.
Jag gör ett försök i alla fall.

Solen skiner och himlen är ljust, ljust, ljust blå, men vinden är isig.
Kaffe får vi dricka när vi sitter i någorlunda lä, men några timmar senare är allt som vanligt igen; det vill säga .., det är isigt i vinden.

Åker och handlar i affären.
Det är många bilar på parkeringen och Harry och jag själv väntar medan husse går in.
Han blir borta i vad som känns som en halv evighet och när han kommer (då har jag fått kramp i vänster lår) berättar han om ett telefonsamtal från Skåne, ja, det gällde en båtmotor, dock inte hans egen. Jaha, på det viset.

Människor kommer och går.
Någon parkerar alldeles intill där jag sitter .., men på något sätt är man nästan osynlig i bilen och Harry sover gott i baksätet. Ser andra kunder ge sig av. Någon tar på sig bältet först efter att ha kört ut från parkeringen (så gör pv  a l l t i d), andra så snart dom sätter sig bakom ratten.
En man fumlar när han ska låsa upp bilen och håller på att trilla omkull.
Jag hör hur irriterad han blir på sig själv.

Och där åker Mange förbi .., kanske har han hälsat på sin mamma som nu bor ensam i huset, då maken sedan någon tid tillbaka hamnat på ett äldreboende. Mange är tio år yngre än jag själv och jag känner igen hur det var i den åldern .., för min del med mamma som blev dement.
Då, när barnen är vuxna och ett annat slags liv tar vid. .
Det är då man blir mamma eller pappa till sina egna föräldrar.
Fanns den tanken alls i ens huvud när man var yngre?
Allt blir omvänt.

Och nu är klockan lite över tre och jag blir som vanligt totalt  d ä c k a d.
Inte ens en kopp kaffe väckte livsandarna.
Mot DN:s korsord framåt marsch!

Dagens fönster ....

... kommer även det från Skåne (precis som gårdagens), men några mil mer österut, från Bjäresjö i Ystad. Där har mina barns pappa - tillsammans med sina två bröder - satt upp en slags redskapsbod och då passade hans fru Karin på att fånga en ögonblicksbild.

Det tackar man för!

Fredag är som helg ....

Oj, vilken hit-och-dit-dag de här har varit.
Mest dit.
Det började med ett besök på Halmstad Djursjukhus i Söndrum och Harry skakade precis lika mycket när han kom till det här väntrummet (där han inte varit sedan han var åtta veckor ung!) och det där blodörat, det kan läka sig själv om man har tur. Någon öroninflammation var det inte och vi fick veta att det - enligt veterinären Karin - oftast är Golden Retriever som drabbas av den åkomman, blodöra, alltså..

Och det togs ut pengar och handlades till Sonja ., pv körde till hamnen i Halmstad och skulle köpa röd färg till kölen på nya båten (den som verkligen inte är ny, men ny för oss) .., och han tog Harry till kloklippning och jag satt i bilen och väntade.

Därefter till Sonja där varorna lämnades och vid stod ute på gräsmattan och det bråkades hos grannen - en man som skrek och gapade nåt hemskt - och kvinnan lät ledsen och deras altandörr stod på glänt och Sonja sa att så där är det ofta.

Jag kan verkligen förstå att när man är på sitt åttiosjunde år (och hör dåligt), då drar man sig nog för att knacka på och höra vad som står på - men nu är jag ju bara sextiosex - så jag knackade på - på parets altandörr som stod på glänt -  och till sist dök en sur man upp och jag frågade om där var några problem? Han tyckte väl att jag verkligen inte hade med saken att göra, så jag frågade än en gång och sen hötte jag pekfingret och sa på nåt konstigt sätt (dom var från Mellanöstern och kunde ingen svenska) att Gud nåde om han skulle göra sin fru nånting!

Och sen blev det ännu bilåkande.
Till Getinge Mattcenter och till Getinge snickerifabrik och harry och jag själv satt som vanligt kvar i bilen och det var varmt ute och jag ville bara hem .

Det är nämligen så att på eftermiddagarna däckar jag  t o t a l t.
Nu beslöt jag mig för att stå emot lusten att vila, så jag putsade i stället ., in,-  och utsidan på fyra fönster och i morgon får jag ta resten.

Gjorde god soppa igår (potatisar, 1 morot, 1 gul lök, knappt en purjo .., buljongtärningar ., spiskummin, salt, chili och en gräddskvätt på slutet - allt mixades och så klippt persilja och knaperstekt baconbitar till)  och det fick bli fredagsmiddag.
Det gick det med.

Men andra blir inte  trötta.
Nej, det finns människor som i stället tar en lånesläp och hämtar två lass med enorma "stubbar" av några fällda träd och dessa ska nu pv ta hand om.
Ja, han fick frågan .., om han ville?
Det ville han.
Förstås.
Han räknar med fyra vändor med släpvagnen, å, herremin vilket arbete, för det är tunga grejer!

Titta bara!
Nu har samme man åkt till affären och jag har diskat undan (och dammsugit i uterummet), men nu får det vara nock. Från och med nu ska jag läsa dagstidningen och invänta Rapport.
Längtar till sängen.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

--- finns i Trelleborg hos Hedgrenskan och där - ser man på! - ligger lilla Kira och tittar ut över den del av världen som är hennes.

En terrier, men förlåt Kerstin, jag kommer inte ihåg vilken sort?

Cairn ...?

Tack Kersti!

Presskonferens ....
(Men jag sitter här och skriver i stället ...).

En fin dag, det här.
Solsken och blå himmel, men rejäl blåst.

Upptäckte i morse att jag hade ett sms från Jocke på jobbet - avsänt igår - med förfrågan om jag kunde tänka mig att ta dagens eftermiddagspass. Jag brukar svara inom 1 minut, ofta snabbare, men nu hade jag inte ens slängt ett öga i meddelandekorgen.
Ringde honom och sa som det var, att jag inte vill stå bakom kassan så länge jag inte känner mig helt okej. Jag är fortfarande hostig, förkyld och tappar styrfart framåt dagen.
Ja, så fick det bli.
Stackarna om dom har problem med att få in någon extra!

Låg länge igårkväll och lyssnade till USA-podden.
Mycket om Trump förstås och den omtalade presskonferensen där han hyllade sig själv.
Det är ju rent bedrövligt!
H u r   kan människor rösta på den mannen?

Efter USA-podden var jag fortfarande pigg .., laddade då ner "Ormens väg på hälleberget" med uppläsning av författaren, alltså Torgny Lindgren. Men se, där gjorde John Blund entré.
Får börja om från början.

Och igår tittade jag - för vilken gång i ordningen vet jag inte - på filmen Amelie från Montmartre.
Att jag tycker sååå mycket om den filmen, det beror nog mest på att den är så finurligt gjord. Mycket detaljer (som jag älskar!) och varma färger. Jag skrev redan igår att filmen går i grönt och rött och nu upptäckte jag att till och med många av ögonen hos somliga av dom medverkande, var gröna :)

Körde till Ullarp för att köpa ägg och Fontana-potatis.
Såg små lamm i hagen .., och skogen fylld av vitsippor!
Kom hem .., kokade potatis, - och purjolökssoppa som blev för tunn ., nu kokar jag lite mera potatis som jag får mixa och då blir det ju som en liten redning och då blir det nog bra.

På familjechatten kommer bilder från Skåne där exet har sina två bröder från Göteborg på besök och dom hjälper honom att bygga upp den "bod" - det förråd - som kom i byggsatser. I ett huj var väggar och tak uppe! Minstingen från Malmö var också på besök och fick träffa sin fars farbröder för första gången och de allra ljuvligaste bilder kom därifrån.
Det här med syskon är så underbart.

Så har jag pratat länge med Hedgrenskan i Skåne .., med Sonja .., med pv och även med hon som arbetat natten mot idag. Nu tänker jag sätta mig ute i solen.

Tisdag eller torsdag .....
(Morgonens mejl från min syster i Australien .., får mig att le).

"I dag har vårt fina sensommarväder försvunnit och regnet hänger i luften och det är

bara ca 19C. Sov jättedåligt i natt, det kliade på hela kroppen, en side-effect från

mitt shinglesvaccin och jag har ingen som helst energi så i dag tänker jag bara slappa

med en bok.

Det var meningen att jag skulle gå till både hygienist och tandläkare nästa vecka, men i

går ringde de och postponed det hela till i augusti, allt naturligtvis på grund av Coronan.  

Nu tar de bara emot akuta fall och inte gör det mig något - jag längtar ju inte precis till att

träffa dem.

Problemet med att leva i total isolering är att man helt tappar koll på vilken veckodag det är

och i dag måste jag faktiskt titta på kalendern och kom då på att det är torsdag.

Jag lutade nog mer mot tisdag.......

Kramar

Birgitta".

//Elisabet skriver: och som jag log åt hennes sista rader :)

Dagens fönster ...

... kom seglande från Ulrika för kanske ett par månader sedan, nja, i mitten av februari var det .., och nu dök det upp i fönstermappen.

Tack Ulrika!

Onsdag ....

Nej, det händer sannerligen inte mycket i mitt liv just nu.
Jag har varit hel, - och halvrisig i en veckas tid nu och knappt sett en männsiska, förutom när jag suttit i bilen och inväntat pv som handlat.

Och igår svängde jag förbi friherrinnan och så fick hon och väninnan från Dalarna visa upp sig, då dom besökt frisörskan på Klövervägen och oj, så fina dom var! Även då satt jag i bilen, medan dom snurrade runt på trappan. Jättesnygga blev dom i håret!

Får leta lite bland gamla bilder för att få lite omväxling.
Den här, t.ex.
Tänk, så högt placerade tavlorna var förr i tiden!
Jag minns att Guy berättade - eller visade - att i Thailand hänger man upp bilder/tavlor av kungen så högt upp som möjligt och ungefär så tycks det ju ha varit även här i vårt land.
Själv skulle jag aldrig i mitt liv kunna tänka mig att ha det på det viset.

Vi har ju tagit en billig prenumeration på Svenska Dagbladet (tre veckor för femtio kronor) och jag tycker att den är så bra. Nu är ju inte minnesorden något som dom kan ta åt sig äran av .., men eftersom jag alltid - eller ofta - läser dem, så hittar man ibland små guldkorn.
Minnesord där bilden av en människa växer fram, allt eftersom man närmar sig slutpunkten.
Tänk, så mycket mer intressant än ett enda uppradande av fina titlar!
Så var det med den här mannen som hette Håkan.

Inte minns jag vad som skrevs om Gunnel Runevad Knutsson - då bodde jag här och det borde ha stått i Ystads Allehanda och där måste man vara prenumerant - men å, så mycket gott jag hade kunnat skriva om henne! Kund i lilla affären under alla åren .., lärare .., hade grön lodenrock vintertid och det varmaste av leenden. Var - tillsammans med sin man Gunnar - engagerad i att stötta något projekt i Afrika, jag kommer inte ihåg vilket, men jag vet att jag en kväll satt i något församlingshem i Skåne och lyssnade till deras berättelser.
Fina, rara Gunnel.

Hur många gånger har jag njutit av den här filmen?
Det är som i psalmen .., "jag kan icke räkna dem alla!"
Varför tycker jag så mycket om den?
Jo, dels är den ursnyggt filmad .., färgerna går nästan helt i grönt och rött (ger en varm stämning) .., den är så påhittigt gjord och om man tycker om  d e t a l j e r , då finns det hur mycket som helst att vila ögonen på (men det går undan, så "vila ögonen" är inte rätt uttryck).
Och så är den ju romantisk.
Den ska jag se, alltså måste jag ha fixat middagen innan dess, så jag kan koppla av på riktigt.

Harry är trött idag.
Det är han ofta numera.
Nio år om några veckor ..., det märks att åren har gått.

Det bästa han vet, det är att ligga på sånt som är svalt .., som ett nytvättat påslakan.
Alltså får han det som underlag i soffan

På fredag har han tid hos veterinären i Söndrum (vi byter, så han inte alltid ska förknippa Slöinge med djursjukhuset .., han börjar darra bara vi parkerar bilen där) för en koll av sitt "blodöra".
Och i morse mötte pv och Harry (på halvsexpromenad) en grävling som kom lullande från Eckes tomt och så över vägen. Tur att Harry var kopplad.
Och så snopet för grävlingen att bli upptäckt så där i ottan!

Så var det med den saken.

Dagens fönster ...

... visar utsikten från förra nattens sovplats på soffan Ektorp i uterummet.

Nu var det morgon .., solen på väg upp i öster.
Jag hörde pv stöka med frukosten där inne .., men såg honom  i n t e  gå ut med harry innan han åkte, däremot släppte han in Harry till mig.

Nej, han ville gå in .., så när klockan var kring sju, då lämnade vi uterrummet och allt blev som vanligt. Jag tände ljus ., gjorde i ordning kaffe och en macka och tittade på Morgonstudion.
Det var förstås det vanliga.

En vilsam morgon var det.

Tisdag ...

Vardag.
Jag har sovit i uterummet, i akt och mening att försöka få syn på eventuella mossrivare - aka grävlingar - men ficklampan hade knappt en meters räckvidd och kameran som skulle fånga "trdägårsarbetaren" på bar gärning, den visade ingenting. Jo, men ingen grävling. Inget vildsvin.

Och bara så ni vet, jag vill på inga villkors vis fånga en grävling i en bur och sedan be att någon skjuter den. Aldrig. Tänk, om den har småttingar som då ligger i ett gryt och förtvivlat gnyr efter sin mamma .., nej, aldrig. Vi får hitta andra lösningar (säger hon som äter kyckling, kossor och lamm, tala om dubbelmoral!).

Kände mig tämligen pigg på morgonen, men säckade ihop innan lunch.
Tungt att ta sig hem från harry-rundan.
Men hjälp, så gudomligt vackert det var!!

Kyligt i vinden - som det ofta är på våren -.
Stannade till vid hästhagen och stod en stund och tittade på hur dom gick omkring och betade.

Två av dem , dom i mitten av bilden, höll hela tiden på och gnetades med varandra. Kanske att dom var irriterade, eller så var dom bara goda vänner?
Huset som skymtar i bakgrunden är Stora Hus och det är där pv är och undervisar lite.

Låg i uterummet natten mot idag och det var ungefär som att campa.
Stjärnklar himmel snett ovanför mig .., åååå, så vackert .., och tidigt på morgonen såg jag solen gå upp i öster. Hörde pv göra i ordning frukost innan han skulle cykla iväg.

Vi pratade lite om den eventuella grävlingen .., jag sa att jag senare skulle ta en titt på filmen - vilket jag gjorde tillsammans med kamerans ägare - och där syntes inget liv av någon randig krabat och ingen annan heller. Jag såg heller inga nya spår.

På instagram skriver en madame i Göteborg att dom - som hade samma bekymmer - helt enkelt pinkade in sitt revir på tomten och det - om det nu var det - fungerade.
Inga fler besökare vilka bökade upp gräset.
Ja, värt att försöka.

Just nu presskonferens i tv.
Anders Tegnell. Äldreboenden. Jämföranden. Journalister. Tegnell låter hes.
Journalisterna mer ifrågasättande.
Ja, jag tänker inte kritisera Tegnell och säga att alla andra sköter det bättre.

Under en tur till andra sidan kustvägen idag, såg jag hur marken var översvämmad av vitsippor.
Jag tänkte på tolv år tillbaka .., det var någon vecka efter mammas begravning och jag körde bil och såg samma sak då ., det var just innan Steninge .., jag var på väg hem från affären och när jag kommit hem och parkerat bilen slog jag mig ned på altanen och grät och grät.
Tårarna bara rann och jag kunde inte prata.
Jag tänkte att å, om mamma hade varit i livet och inte förvandlad till aska, då skulle hon ha fått en liten bukett med vitsippor!

Nu har tolv år gått och jag tänker på mamma med glädje.

Dagens fönster ....

.... och speglingar och nät vid en trädgård där det brukar växa nåt så otroligt bra .., purjolök och hallon och allt möjligt annat!

Fönstret finns på andra sidan vägen.

Och om det var någon mer ...

... som undrade vad det var för slags vackra krukväxtr på ömse sidor om jultstjärnan - det var hos Monet i Norrtälje - så kan jag berätta att det var Dvärgcissus! 

Sååå fina! (Tack som berättade, Monica!)

Måndag ..., annandag påsk.

Den inleds med solsken, men allt eftersom timmarna går, blir det allt mer mulet.
Och vinden tilltar.

När jag i morse kom ner i köket och ställde mig för att ladda kaffebryggaren, gjorde jag som vanligt ., tittade ut över tomten. Jag höll på att svimma!
På den övre delen, den där det alltid är mycket mossa, där såg det ut så här!
Att pv - som tidigare varit ute med Harry och passerat detta på bara några få meters avstånd - inte sett det hela, förvånade mig storligen.

Min första tanke var förstås vildsvin, men så, när jag tittat närmare på tassavtrycken, tyckte jag inte att det såg ut som klövar, mer som en tass. Och själva hålen är strutformade; som om någon satt ett munstycke till en sprits och tryckt ner i mossan. Precis så. Och jag tänkte att vildsvin väl ändå har trynen?

Grävlingar har vi gott om här i Stensjö; kanske för att här finns gott om bergskrevor och hålor.
Härom året hade vi en enveten grävling som prompt tänkt sig att flytta in under vår altan, men den lyckades harry irritera bort. Å, jag tyckte så synd om den, även om jag inte kände mig vidare trakterad av en hel grävlingfamilj i vår absoluta närhet.

Tidigare hade då två döda grävlingar blivit överkörda ute på kustvägen, alldeles vid infarten till Ejdervägen och jag tänkte att kanske var det familjemedlemmar till den som nu ville bo hos oss och jag såg för min inre syn hur den nu var helt utan släkt och sökte sig till nånting tryggt, men inte ens där fick man vara .., en man som kallades pv stod där med en lång träpinne och försökte få den att krypa ut från altanen och Harry morrade. H u r  skulle det kännas för en liten grävling?
Så  u t s t ö t t.

Den som läst här i många år, känner nog till Kerstin i Dalarna.
Igår blev jag intervjuad av hennes systerdotter Sara som läser till personalvetare (tyckte jag mig minnas att det var) på universitetet och nu skulle skriva om människor som trivts med sitt arbete - ett yrke utan akademisk utbildning -.
Kerstin tipsade om mig och jag svarade "ja!"

Ååå, vilket trivsamt samtal det blev! (tyckte alltså jag)!
Det var frågor som handlade om yrkesstolthet ., om man kände att man fick uppskattning av chefer och arbetskamrater och - i mitt fall - även från kunder .., det handlade också om vad man inte ansåg var så bra med jobbet och vice versa .., arbetstider, svårt att få heltidstjänster för den som vill ha det, att det är tungt och slitigt och att man ibland - av kunder - blir behandlad som vore man dum i huvudet. Det gäller särskilt när vi får in ungdomar som ska börja sommarjobba hos oss.
Och jag berättade om att jag ibland önskat att dessa drivna ungdomar, ja, att det på deras namnskyltar skulle stå "Lina, snart färdig läkare", "Hampus, pluggar medicin", "Kalle, går på läkarutbildningen", "Madde och Malin: snart färdiga sjuksköterskor", "Felicia: lärare, Petra: lärare, Annie: meteorolog", ja, ni förstår.

Nu har jag snart arbetat i femtio år i butik och jag har stormtrivts från sekund ett, frånsett ett kaotiskt år på Nilahallen i Malå. Att jag haft bildningskomplex, ja, det berättade jag också, men även att det helt och hållet har försvunnit.

Och en av frågorna gällde hur det kom sig att man blivit kvar i sitt yrke?
Ja, det var ju enkelt att svara på: om man tycker sig ha hamnat rätt och aldrig känner olust att åka till jobbet och kanske inte har några karriärambitioner .., inte bryr sig i yrkets status, eller helt enkelt känner just yrkesstolthet, då blir det ju roligt.

Tack Sara!
Du var en rar intervjumadame!

För övrigt?
Åååå, så mycket piggare jag känner mig idag!
Igår sov jag nästan hela dagen, hela natten och vaknade till en ny värld, så kändes det.

Ska senare idag lyssna till den här podden, avsnitt 80, en intervju med Johan Giesecke.
Mellan varven tänker jag också slänga ett öga på detta ... ., sannerligen långsamhets-tv och inget för den rastlöse. Jag har sällan tålamod att sitta och stirra på det här i timmar, men om jag till exempel låg på sjukhus, kunde det ju vara rätt trevligt att få lite naturkänsla i salen.

Nu lite försenat elvakaffe.
Pv har i någon timmes tid - minst - försökt montera en kontakt till halltrappan, så där så vi får belysning där (det har funnits en tidigare) och jag kan säga att har han aldrig tidigare fått tvätta tungan, så lär han få göra det ikväll. Det har osat hett och mellan varven har strömmen gått.
Och fulorden har varit många.

Ajöken!

Såg hon dem alls ....?

Så här skriver madamen i Portugal, apropå detta med Kungsängsliljorna. 

 annannan sa...

"Jag är också oändligt fascinerad av de rutiga blommorna!

Kungsängen, det är/var Sveriges Lantbruksuniversitets försöksladugård. Där kunde/kan man som student jobba extra på helgerna, med att sköta korna och ungdjuren, mjölka och fodra. Det var en eller två av de ordinarie personalen och ett antal studenter. Som det är med mjölkkor (om man inte har mjölkningsrobot) var det start tidigt på morgonen med mjölkning, jobb till mitt på förmiddagen, ledigt till en bit in på eftermiddagen och så jobb igen fram till kvällsmjölkningen var kvar. På middagsledigheten kunde man passa på att plugga, och själva jobbet var ganska trevligt, och så tjänade man ju pengar.

Var jag där ute och tittade på liljorna tro? Minns inte..."

Söndag - påskdagen ....

Att ha två dagstidningar på helgen (DN enbart på fre-söndag) .., å, det uppskattas storligen!
Pv börjar med Dagens Nyheter och jag tar Svenska Dagbladet. Tittar på dödsannonser för att se om där står något om viruset, men inte .., och jag tittar extra noga på när dom som inte längre är i livet, ja, när dom var födda. Det varierar. Många har varit födda ungefär samtidigt som min mamma, på 20-talet.

Medan jag bläddrar vidare ..., står tv:n påslagen.
"Helgstudion" hos SVT.

I ena hörnet av en soffa sitter USA-korrespondenten Stefan Åsberg och i andra änden av soffan: Ginna Lindberg (Sveriges Radio). Stefan Å. har för ett tag återvänt till Sverige och häpnar över nonchalansen på krogar och restauranger, så totalt olikt det USA han nyss lämnade.
Han berättar om förvåningen över amerikaner som - i vanliga fall - vill göra som dom vill - och verkligen inte tycker om myndigheter av något slag, men nu är det precis tvärtom, man lyder myndigheternas råd.
Allt är annorlunda när han jämför med Sverige.
Det är som en helt annan värld.
Och han berättar hur upprörd han blev, då han i Stockholm upptäckte hur människor satt nära varandra på uteserveringar och annorstädes.
Trängdes.
Vilken nonchalans han tyckte att det var!

Och här, hos oss?
Pv arbetar oförtrutet med det lilla rummet som verkligen blir så fint, faktiskt som ett gästrum när det blir klart. Återstår att göra fint där utanför också .., ta ned några spretiga lönnar och jämna ut marken.

Själv är jag fortfarande rejält förkyld och känner mig inte så värst pigg.
Huvudvärk.
Trötthet.
Den digitala termometern som jag köpte för kanske två veckor sedan har alltid visat på så låga siffror. Trettiosexochtvå och lite till. Jag sa till pv att det kan omöjligt stämma, man känner ju sin egen kropp. Eller så håller jag på att kallna?
Bytte från muntemp till rumptemp och vips, så blev det andra bullar.
Nu på morgonen trettioåtta grader.
Obs! Detta berättas inte för att få medömkan!

Detta kan man längta efter.
Sommar och inga virus som härjar runt världen.
Trift.

Igår berättade den förstfödda att nu hade andra säsongen av brittiska serien "The Split" kommit ut. Sex nya avsnitt. Sååååå bra! Och inget är enbart svart eller vitt; människor är komplexa. Som alltid bra skådespelare, inte minst Nicola Walker (mitten på bilden), men även övriga.
Och dom flesta som varit med om en skilsmässa, känner nog igen sig i mycket.

Ringde min rödvitrandiga syster i Skåne och berättade om den här serien.
Jo, hon hade sett den första säsongen, men kom inte riktigt ihåg handlingen.
Jag berättade.
Jo, nu skulle hon nog haka på.
Hon lät så glad .., vi pratade en stund, mest om viruset, men också om annat.




"Du har väl sett Chernobyl? sa hon.
Jag sa att det hade jag inte, men nu kanske?

"Ja, men den är helt suverän!" sa hon med eftertryck.

Min äldsta syster är som ett  a n k a r e  i mitt liv.
Hon var - när jag växte upp - den stora tryggheten, alltid så snäll mot mig.
I september fyller hon sjuttionio år.
Jag hoppas att hon lever länge än.

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan: "Jag tog några bilder inför påsken och tänkte att det är upp-och-vända världen på alla sätt. Jag kunde inte sätta några påskblommor i vårt vardagsrumsfönster eftersom julblomman fortfarande prunkar i all sin prakt! I mitten av april! 

Så håll till godo om du vill!
Hälsningar
Monica."

//Från Monet i Norrtälje, alltså. 

Tack! Vilket härligt vilsamt fönster och  s o m  julstjärnan blommar!!
Dom andra två, vad är det för blomster?