Dagens fönster .....
... från Ulrika kom ett fönster när jag låg på sjukhuset.
S o m jag letade det igår.
Skrev till fönsterfångerskan och här är det. T a c k!
måndag 15 mars 2021
söndag 14 mars 2021
Söndag ....
Det här blir den tristaste läsning ever-ever, men jag vill skriva ned för min egen skull, för att minnas. Nu är det söndag, om någon inte hade koll. Kunde sova riktigt bra, frånsett detta ständiga kissande. Tur att vi har badrum på ovanvåningen.
Frukost sen. Kaffet smakar inte längre gott - den enda smakförändring vi båda känner av - men det är ju en bagatell. Pv tar harry på promenader. Inger-Margret-rundan eller Margret-Inger-rundan. Ler när han berättar. Den ena vägen är brantare, den tar han mindre ofta.
Tänker ofta på all rädsla som singlade omkring i mitt inre. På tv-skärmen syns ryggpartiet på en av undersköterskorna - en av dessa kompletta änglar som kämpade med den stackars finska kvinnan som var så sjuk. Hur mycket betyder inte ord som "lilla vännen ...?", och namnet, alltid patientens namn, även om hon inte var kontaktbar?
Har idag suttit ute i säkert en och en halv timmes tid.
Ttttat ut över den lilla plätt av världen som är min - eller där jag råkat hamna -. Har pratat med Inger i Skellefteå (en gång kulturredaktör som tog emot mina veckokrönikor) och med friherrinnan förstås.
Och pv är darrig men orkar ändå. Efter ombyggnaden i kökets innersta - nya rör och ledningar i diskbänken - blev det öppet blås och vi har nu fångat en stor råtta i fällan. Jag ville bara dö. Eller försvinna. Nu har pv sågat till och försökt täta, det kan bara bli bättre.
"Han är världens bäste chef!" sa personalen.
Jag tänkte på mamma. Hon hade nog tyckt om att arbeta med honom.
Annat?
För hundrade gången blir vi utan DN på söndagar. Det är hopplöst. Jag betalar för fre-söndag och har vi tur .., får vi den var tredje vecka. Om vi har tur. Hos Västsvensk tidningsdistribution får vi svaret att "ja, kanske är budet nytt ...?"
Det har vi hört så ofta nu, så vi ger snart upp.
Ja, det blir spridda skurar här.
Skidåkning på tv. Vackra blommor som ännu prunkar så fint, så fint.
Hoppas att ni har det bra.
lördag 13 mars 2021
Dagens fönster och lite till ....
Det blev en lite orolig natt, den mot idag. Pv gick i säng redan vid åttatiden och kände sig risig, jag var pigg Äldsta dottern arbetade natt som vanligt och jag tänkte att det var så tryggt att ha henne här, men det är ju förstås bara ovanan nu att vara hemma igen.
Idag halverad dos cortison; från tolv små piller som ska lösas upp, till sex. Jag kan säga att halva orken tackade för sig samtidigt, vilket väl är en rimlig förklaring. Gick en sväng runt huset och tog mig knappt in igen, såå darrig. Nej, jag beklagar mig inte. Nej, jag tänker inte förta mig. Nej, jag tar det lugnt, men måste ju ändå röra på mig lite.
Nu skidåkning på tv och elvakaffe.
Och en underbart grön fasad från Portugal. Tack annannan!
På familjechatten små filmer från Malmö. En snart tvåårig krabat som målar med vattenfärg .., sånt. Pratar med före detta svägerskan i Göteborg - Carina - sambo med exets yngste bror. Gråmulet ute. Ibland lite sol. Känns skönt med bokstäver som gör som jag vill.
Känner mig så t a c k s a m.
fredag 12 mars 2021
Det som betyder nånting ....
Det känns b r a .
Jag är superrött mellan varven och superpigg mellan andra varv.
Tänker ofta på dom två kvinnorna som jag fick dela rum med; på en två-sal, och mest tänker jag på den som kom natten mot igår och som var så nära att kvävas
En finska som drabbats av en stroke dessutom.
Tjugo år äldre än jag själv.
Men för övrigt?
Jag har diskat (vilken lycka ., att stå vid diskbänken och titta ut), fyllt på med fågelfrö .., pratat med dom allra närmaste .., gjort alldeles för många inlägg på instagram ., tagit emot blommor och hälsningar .., tänt ljus .., och nu sitter vi i var sin del av soffan Ektorp och Harry är där också; helst nära husse.
Det känns lite som att ha fått livet åter.
I morgon ska cortisonet halveras; från tolv piller på morgonen, till sex. Skönt!
Det känns som om man har en mopedmotor på högvarv inombords.
Ja, men ungefär så är det väl här.
Och hur underbart är det inte att mossfolk nu fått komma hem!!
Nu mot soffhörnan och pip-flöjten.
Uppdatering ...
Nu är jag hemma.
Åkte in akut för en vecka sedan - då hade äldsta dottern kört ner från Sthlm, hon är ju vaccinerad och arbetar bland långt sämre covidpatienter - och skräcken när jag lastades in i ambulansen var o b e s k r i v l i g. Såååå rädd jag var; så långt ifrån den bild du kanske har av mig Rexxie. Verkligen ingen tuff brud. Bara liten och skiträdd. (Grattis på födelsedagen Rexxie!)
Två första dagarna på infektion minns jag inte mycket av (inte veckan innan heller). Låg på en 2-sal, först med en tant född 1930 som höll på att kvävas om morgrnarna, därefter med en kvinna med finskt namn .., sååååå fin och hon var nära att dö igårmorse, då hon kräktes hejdlöst och höll på att kvävas. Sååååå underbar omsorgspersonal! "Lilla vännnen, nu ska vi hjälpa dig .., hej vännnen, nu ska vi vända dig så du ligger bättre!" .., så hördes det från andra sidan vikskärmen.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Aldrig känt mig så utlämnad. Och ingen ork.
Men det har gått framåt.
Fick ta bort syrgasen igår, promenera fem minuter i korridoren och så hemåt i taxi med en tystlåten chaufför från något land. Han kanske också var livrädd.
Mötte min egen blick av skräck när jag kom in ..., Harry ryggade tillbaka (först yster glädje), men nu börjar det kännas bättre. Får höga doser cortision som ska trappas ner från och med i morgon. Är totalt utan ork.
Orkar inte med några goda råd, men tack för all omtanke, det har betytt såååå oändligt mycket. Har aldrig gråtit så mycket i hela mitt 67-åriga liv ..., min syster i Skåne har varit så rar och go i telefonen mot mig, för att inte tala om alla barnen, pv, exet, friherrinnan och alla blogg,- och instagramvänner .., kända såväl som okända .., och ja, ni förstår.
Är överlycklig att jag kommit mig hem.
Överlycklig att kanske fixa detta till slut.
Har matat småfåglarna.
Kram till er alla! Jag älskar er - (ja, med risk för att låta patetisk).
Elisabet
söndag 28 februari 2021
Söndag ...
Vaknar med hög feber. 39.2.
Herregud, så dålig har jag nog aldrig varit.
Munnen som en ö k e n
Tycker så synd om kroppen. Stackars liten .., och jag ser hur vita blodkropparna formerar sig till anfall, men har det så jobbigt och jag känner sån ömhet för dem.
Efter tabelettintag, 2 glas filmjölk, mera vatten, får jag ner temperaturen till 38.
Då tappar pv styrfarten
Sonen ringer och jag pratar med minstingen, han som snart fyller två
Jag tror att det samtalet motsvarar minst 2 paracetamol.
(Ps. Jag skriver i n t e för att få medömkan, bara så ni vet. Däremot för att dokumentera för mig själv).
lördag 27 februari 2021
Lördag ....
Igår var rena helvetesdagen. Tretionio graders feber, våldsamt illamående, totalt trötthet, ont i huvudte (enbart pannan) och absolut ingen ork. Jag tror att jag duschade tio gånger. Stod länge och bara njöt Längtade efter ett dopp i ett kallt hav.
Pv var också dålig igår, men mest orkeslös Febrig. Blödde näsblod när han snöt sig.
Idag är vi betydligt piggare. Inget illamående, inte så hög feber (och jag ska absolut inte ta så mycket värktabletter som igår, det mår jag bara dåligt av) ..., jag har suttit ute i solen ., fått våldsam hjärtrusning av minsta lilla promenad (från södersidan och in), pv är trött och mera snuvig. Ingen av oss har problem med andningen.
Och nu är klockan halv fem.
Jag har kokat potatis, - och purjolökssoppa .., torkat halltrappan och diskat undan.
Nu ska jag titta på Carina Bergfeltds program från igårkväll.
Ajöken, sa fröken.
torsdag 25 februari 2021
I sjuksalen ....
Men så förfärligt sjuka är vi inte. Pv var febrig natten mot idag, men känner sig bra mycket piggare just nu Själv har jag hostat rejält och vaknade med håret i kaos - har väl svettats förstås -. Körde iväg för testning och var där en kvart innan, men det var lugnt och att mötas av en mjukt leende ung kvinna som visade rätt p-plats, det var ju underbart.
Idag gick hela proceduren bra.
Kom hem, döslut på. Skid-VM på tv. Nybryggt kaffe. Känner mig febrig och har ont i huvudet. Friherrinnan har handlat åt oss och pv hämtar kassarna på hennes trappa. Tack snälla!
Nu en limpmacka med Svennes kaviar. En alldeles vanlig - säkerligen ohälsosam - limpmacka, men Gud, så gott.
Pv har varit ute med harry på promenad, jag hängde upp tvätten på strecket
Ska bli intressant att se hur det hela utvecklar sig. För min del kan det ju röra sig om helt vanlig förkylning. Vi får se.
onsdag 24 februari 2021
Så blev det ....
Själv har jag känt mig bra, fram tills i eftermiddag
Ont i kroppen och huvudet, nån slags hemsk magsjuka.
Fryser. Sitter här med yllehalsduken och har iiiskalla händer :)
Underbara friherrinnan har erbjudit sig att handla åt oss i morgon, så ställer hon varorna i uterummet.
Så är läget här.
Kontaktade 1177 för att höra hur jag skulle förfara om även jag blev dålig.
Kontaktade 1177 för att höra hur jag skulle förfara om även jag blev dålig.
Då mådde jag ännu bra. Kände mig pigg.
Hamnade hos en vänlig själv i - eller från - Piteå och höll på att gråta när jag kände igen dialekten .., hon var så rar, så rar och sa att om jag får symptom, då först ska jag testa mig, så det ska jag göra.
Nåja.
Det hade kunnat vara långt värre.
Bättre också.
Dagens fönster ....
Kan det ha varit andra årskursen, kanske?
Bloggmadamen står med vit kofta eller tröja längst till vänster i mittersta raden och min bästa kamrat Gunilla står näst längst till höger i samma rad. I nio år hade vi var morgon sällskap till skolan. Hon var mittenbarn av tre syskon och oj, vad jag då önskade att jag också hade haft jämnåriga syskon
Och till dig friherrinnan kan jag berätta att Maria Johansson som är så kreativ och visar sina alster på instagram, hon har vit tröja och sitter i främsta raden.
På ömse sidor om vår fröken som hette Hedvig, sitter tvillingarna Ann och Gun.
I översta raden, näst längst till höger, står Anders. Han är en bidragande orsak till att jag ville att sonen skulle få det namnet. Sååå snäll kille som blev polis och hamnade i Stockholm.
Längst till vänster i samma rad står Martin. Vem hade kunnat ana att han skulle bli kommunfullmäktiges ordförande långt senare? Inte jag.
Martin är den ende av klasskamraterna som inte längre är i livet.
tisdag 23 februari 2021
En seg dag ....
Vi åkte in till stan för covid-testet och det gick ju bra, men jag börjar nästan kväljas bara jag hör någon annan göra just det, så jag tittade ut genom bilrutan och försökte tänka på annat. Det är ju tur att man inte arbetar inom vården.
Sen hemåt.
Den sjuke har mest legat på soffan eller i sängen och jag har fixat lunch, tre-kaffe och känt mig aningen skruttig själv, men inte som pv.
Igårkväll pratade vi om det här försäkringar.
Har vi nånting som vi vill försäkra? Finns här något som vi skulle förlora mycket pengar på, ja, om det stals? Vi kunde - helt ärligt - inte komma på en enda pryl. Förutom några små pärlörhängen (inte äkta) har jag inga smycken.
Men det finns ju annat. Nyckelringsbrickan som Emma gjorde till sin mormor för evigheter sedan - och mormor är ju jag - och den lilla, vita stenen som jag hade i min knutna hand när jag kämpade mig uppför en närapå lodrät trappa uthuggen i berget, det var i Cornwall och jag hade förfärligt ont i mitt högra knä (innan senaste operationen), det är sånt jag absolut inte vill vara utan.
Inte foto-tavlorna på väggen i hallen heller. Dom betyder mycket.
Bilden togs sommaren 2006; Emil var sju år och detta var min tredje sommar som ensamseglare.
Eller väggklockan hemifrån, den vars ticktack jag aldrig hör, om jag inte stannar upp och verkligen l y s s n a r. Här har den varit på reparation i Falkenberg. Jo, den klockan tycker jag om. Den är viktig.
Väggklockan som jag köpte på auktion i Heberg och som saknar pendel och säkert annat också, den vill jag också gärna ha kvar. Den sitter ovanför pianot i det som vi kallar för "Gunnars rum" och på bilden har även den varit på besök i Falkenberg. Tyvärr fanns ingen bot. Men å, så vacker den är!
Och så, inte att förglömma - nånting jag absolut inte vill förlora - alla par-avion-breven från mamma.
Så här kan det också vara ...
Joanna, pv:s brorsdotter som bor i England, berättar så här på instagram.
Hon, hennes man och dottern som kanske är fyra år, bor i en inte alltför stor lägenhet med pytteliten trädgård och där har dom hållit sig i månader.
Och snart kommer ännu ett litet barn till familjen.
Det här (på bilden) skrev hon nu på morgonen och ja, jag har fått lov att använda texten
(Lyssnade för övrigt till Europapodden där Sveriges Radios korrespondent Daniel Alling sa hur han verkligen förstår britterna, vilka haft det tufft det senaste året).
/För övrigt tittar jag på Morgonstudion, där förre Brysselkorrespondenten Christoffer Wendick hoppar in som bisittare och han gör det sååå bra! Avslappnad, skapar på något vis en behaglig stämning, tycker jag.
Ännu mera för övrigt så visade det sig att pv blivit sjuk.
Det är mera regel än undantag att han - så snart det blir ett längre lov - tippar omkull och så blev det nu också. Feber och ont i halsen. Kvart i elva har han tid för covid-test vid flygplatsen i Halmstad.
Och tänk, vad djur känner på sig. Harry viker inte en centimeter från husses sida och låg dessutom hos honom natten mot idag, vilket han aldrig annars gör.
Till och med Sigge visar sitt deltagande.
måndag 22 februari 2021
Veckans första dag och sportlov ....
Efter att knappt ha besökt en frisör i hela sitt vuxna liv, har pv det senaste tolv månaderna höjt snittet väsentligt. Två gånger har han lämnat hårets öde åt män från sydligare nejder och dom har liksom snaggat rejält på sidorna och därefter gjort snedbena. Allt klär en skönhet, men på nåt sätt har det inte varit pv.
Nu på morgonen blev han väl less och tog helt sonika ner spegeln från hallen (den är inte så värst stor), tog med sig klippmaskinen och skred till verket. Själv stod jag i köket och skar vitkål till kålpudding, allt medan jag med spänning såg hur det hela utvecklade sig. Ja, så tokigt blev det inte. Det är helt otroligt så tjockt hår han har!
Lite senare åkte vi till Sonja och bytte bil med henne. Eller vi får låna hennes, medan vår är på verkstad. Åkte sedan till Båtabacken i Haverdal och där - helt plötsligt - tappade pv lusten att bada och det var på vippen att jag också gjorde det, för vattnet var i n t e så här blått; det var grumligt och inte så lockande. Men skönt var det. Jag hade lätt kunna ligga i mycket längre. Termometern visade på +3 grader.
På en bänk intill oss (där finns flera sittplatser med bord) satt ett äldre par och solade.
Haverdal är så fint.
Och så upp längs Gummes Backe och det där vackra trädet, som jag tycker påminner om en moderkaka .Här är en länk till en sådan, men jag varnar redan nu känsliga läsare - det handlar om hur man tillagar och äter just moderkakan. Och den andra bilden på den sidan, den påminner om det här trädet .
Och så hemma igen.
Baddräkten hängs upp och neoprenhandskarna och badskorna och själv sitter jag en stund ute och bara tittar rakt fram och på väg in tänker jag att snart ska man väl se herr och fru Rödhake som - åtminstone sommartid - tycks ha sitt bo där bakom gärdsgården, på grannen Ingers tomt
Vilken ljuvlig dag.
Som v å r.
söndag 21 februari 2021
Haverdal ....
Från andra hållet, varifrån vi kom, påminde trädkronan om formen av moderkaka.
Ska ta en bild från "rätt håll", kanske i morgon.
Synd bara att lyktstolpen ska stå där och skämma utsikten.
Och det var nedanför början av Gummes backe som Mange och Bodil bor.
En bra dag ....
Läste på instagram (tror jag) att den första tranan anlänt till Västergötland!
I Skåne blommar snödropparna.
Och i Halland hänger jag ut tvätt (den röda mattan bara luftades) och när pv nu tog in lakan och påslakan, var dom inte torra, men doftar gott. Nu får dom hänga inne över natten och torde väl då vara klara för linneskåpet.
Mellan skidskyttet idag hann vi med ett dopp i havet.
Nu blev det Skallkroken och pv, som helst vill bada i den uniform naturen givit honom, fick här på bilden ett par blå badbyxor, ja, jag målade dit dom.
Det var så underligt .., för exakt en vecka sedan var det ju minusgrader och förfärligt kallt ute, idag tio grader varmare (ute), men iskallt i havet! Två plusgrader ...., ja, ja, det är ju inte det sämsta.
Mange och Bodil kom promenerande (vi hade mött dem innan) och det var så otroligt roligt att stå där och surra; det är så länge sedan man mötte någon (frånsett friherrinnan) som tar sig tid mer än fem minuter! U n d e r b a r t! Efter en stund kom även Annika J gående och så blev vi då fem personer som alla tycktes pratsugna. Nå, dom två första arbetar ju i affären, så där blir det ingen brist på mänskliga kontakter.
Långt efteråt var jag såååå glad.
Nej, jag var l y c k l i g .
Man var del i ett sammanhang.
Söndag .., ett fönster och lite till.
Så här såg det ut på marken tidigare i veckan.
Nu är det grönt och slaskigt (men torkar upp allt eftersom) och den här krabaten som dök upp i torsdags, den hade snö som underlag, men det var då det. På instagram ställde jag frågan vad det handlade om för slags trast? Björktrast är den enda varianten (förutom koltrast, förstås) som jag är bekant med sedan tidigare (vimlade av dem hemma i Malå, åtminstone på vår tomt) och jo, det var nog det här också.
Tre timmar senare såg det ut så här och jag ställde fönstret på vid gavel och lät morgonljuden - och ljuset - komma in.
Ja, jag låg kvar i sängen .., lyssnade till ekorrens pang-pangande när locket till mataren öppnas och faller igen. Jag hörde gäss komma flygande och jag hörde även nästan-grannen Christina komma promenerande nere på vägen .., jag hörde henne prata med någon kvinna och jag hörde Christinas glada skratt.
Det tycks bli en fin dag .
Pratar, nej fejstajmar med sonen - han, den ende - och ser lillkillen sitta på golvet och lägga dom stora vykorten (postens, som man gör av egna bilder) från farmor i en plastlåda.
Igår fick vi på familjechatten en helt underbar bild där samme lillkille sitter på pottan och tycks så nöjd.
Under bilden följande text: "En stor dag för mänskligheten. Det och marslandningen".
Ja, tänk vilken lycka att förstå vitsen med en potta!
S o m vi log.
Den här tiden på året - det var ju då vi hade en vecka kvar tills veckan i Sälen - blir det alltid lite ömt i hjärtat. Det var ju då som Nelly blev sjuk och dog. Är det fyra år sedan nu?
Bilden är från en film och knappt synlig, men aldrig att jag tar bort den!
Bilden här ovanför togs kanske just innan julen 2016; det var då pv,, Anna och Micke firade jul i en liten stuga i Orsa och körde det ena träningspasset efter det andra.
Just när bilden tas säger pv "Nelly, om fem dagar är du hos Anna och Micke .., det blir väl skoj?"
Nelly fick göra pv sällskap på tåget till Sthlm .., hon låg - nej, inte i en transportbur - utan i en blå Ikeakasse inredd med mjukt skinn och hon skötte sig exemplariskt hela vägen!
lördag 20 februari 2021
Dagens fönster ....
Ett fönster från förr. Från växthuset.
En fönsterruta som i stormen helt enkelt lossnat från fästet och flugit ut. Det måste ha varit på hösten, eftersom löven ännu är någorlunda gröna
Nu är det lördagmorgon när det här skrivs.
Tänker på gårdagen och det som då fastnade i min hjärna.
En varg hade setts i Steninge och en kvinna skrev på facebook att "vargen jagade mig". De där "jagade mig" kanske var aningen överdrivet, mer att den gick åt samma håll som kvinnan.
Vargen - eller vargarna - har setts på flera håll i Halland.
I Eftra och Slöinge också.
Bilderna är från 2013.
Tittade på Carina Bergfeldts pratprogram igårkväll och det var det bästa hittills. Trevliga och pratvilliga gäster .., f.d. hockeyspelaren Börje Salming med pratglada dottern Bianca, skridskoåkaren Nils van der Poel (ja, det var nog många som föll pladask för den mannen!), samt släktforskaren som lät som om han var hemifrån nästan - Peter Sjölund - och: inte att förglömma Molly Sandén.
Det var en perfekt mix av gäster, vilka tycktes uppriktigt intresserade av varandra och vad dom hade att säga och det var mycket värme och glädje. Och Carina är ju så bra på att våga vänta ut gästernas interagerande; avbryter inte. Ja, det var bra.
Innan dess var det ju På Spåret, som trots att det var final hade frågor som inte kändes alltför svåra. Trevliga tävlande också.
Och dessförinnan satt vi med korsordet i DN. Den här gången kändes det tämligen enkelt. tills det var två ord kvar. Jag höll på att bli galen! Att ha livlinor i ens bekantskapskrets är alltid en fördel.
Där finns många. Min syster Rigmor (suverän när det gäller sport!) .., Rexxie förstås (men då måste jag fråga här på bloggen), exets fru Karin och sist - men inte minst - Bert i Luleå. Dom två sista får väl räknas som experter på korsord.
Nu fixade Bert det hela på en gång och pv och jag själv ropade unisont "ja, såklart!!"
Tack Bert!
Fortfarande en bild från 2013 och detta var dagen innan stormen kom.
I hamnen blev det brått att se om sina båtar.
Idag är det töväder.
Nu är det nog inte långt borta förrän all snö tackat för sig.
Och pv har sportlov! Nio dagars total ledighet, sen vankas heltid fram till påsk.
Det är skidskyttestafett idag i VM och ska vi ta ett dopp, ja, då får det bli mellan sändningarna.
Annars tar vi det i morgon. Husets herre påstår att då ska solen titta fram.
Ajöken, sa fröken.
fredag 19 februari 2021
Mera design ....
Nya frimärken för inrikes brev, illustrerade av Henning Trollbäck, kom ut i mitten av januari i år. Helt ljuvliga, enligt mitt sätt att se det. Och där står Greta Thunberg med fladdrande fläta på märket här ovanför.
Det är fem motiv inalles och om man är uppvuxen i Lappland, ja, då är ju den lilla isranunkeln (tack Bert och ellem som rättade!) det motiv som går rakt in i hjärtat, men jag tycker att alla är fina.
År 2017 stod Henning Trollbäck för dessa inrikesporton, ja, motiven, alltså.
S o m jag tyckte om dem!
Och som jag önskade att posten kunde vara lite kreativa, så där så att när butiken får en första sändning med nya frimärken, så kunde väl ett litet anslag/informationsblad följa med; ett som man kunde sätta i en liten ram och där kunden då hade möjlighet att läsa lite om illustratören.
Det kunde bli så fint!
Om jag hade en egen liten affär, då skulle jag absolut göra så.
På hans hemsida på instagram visar han skisser och annat och är man minsta intresserad av sånt här, och detta att se hur det hela går till - från ax till limpa liksom, eller från skiss till färdigt frimärke - så rekommenderar jag ett besök hos honom! Såå intressant! (@henningtrollback).
Ja, det var väl allt jag hade på hjärtat just nu.
Nej, det var det inte. Det här frimärket från 2016 tyckte jag också om! Där heter illustratören Veronica Ballart Lilja. Här kan man läsa om henne. Det är annat än att flytta från Ystad till Stensjö det.
Men nu var det allt.
Dagens fönster ...
Dom här båda är över nittio år och jag brukar säga att Britt är en av de allra vackraste kvinnor jag vet. Min AP sa - när vi var på badstranden och Britt passerade - att "så där vill jag vara när jag kommer i den åldern!"
Såväl Britt som Ecke har varit lärare och är nåt så vansinnigt rara och fina.
torsdag 18 februari 2021
Svensk design ...
Idag reprissåg jag svt-programmet "Designhistorier" och det första avsnittet tog bland annat upp textilkonstnärinnan Märta Måås Fjetterströms helt ljuvliga mattor! Ganska många av dem fann jag ganska "röriga", så där så att jag inte skulle vilja ha dem på golvet, men den här, här ovanför ..., nej, inte under bordet, men på väggen!
När programmet var tillända gick jag vidare och sökte på denna otroliga kvinna. Jo, jag kände till henne sedan tidigare, men inte omfattningen av hennes produktion.
Fortfarande vävs mattor efter hennes skisser i verkstaden i Båstad (och även mattor av andra designers) och jag fick verkligen hålla i mig när jag såg priserna.
Och man KAN få göra ett personligt besök i verkstaden, om man kontaktar personalen i förväg. Här finns en länk till en intressant sida.
Priset: 101 185 kronor per kvadratmeter.
"Marianne Richter first came to the studio as an intern from art school in 1939. Four years later she retured to a permanent position, creating a series of joyful designs with expressive shapes in bold and vibrant colors. Her most extraordinary work was the more the 200 square meter (2 150 sq. feet) large tapestry for the United Nations headquarters in New York, executed in 1952."
Och den här - kan man ju ha på väggen - såååå vacker! Den har namnet "Kärnfrukt" och är designad av Barbro Nilsson, 1942. Den kostar 211000:- svenska kronor. Om denna Barbro kan man läsa om här. Rekommenderar verkligen programmet (även om t.ex. Bert Bodin fann det långtråkigt). Och här en länk med svensk text, den upptäckte jag nu.
Spännande värre ...
Har ikväll i direktsändning fått uppleva när rymdsonden Perseverance landade på planeten Mars, efter en liten angenäm tripp på fyrahundrasjuttio MILJONER kilometer.
Sju månader tog resan.
Det var sååå spännande och fantastiskt att följa med människorna i kontrollrummet i USA och se hur spända dom var .., och glädjen när det hela lyckades!
"Sonden kom farande i över 20.000 kilometer i timmen och var tvungen att bromsa så att den nästan kom ned till gånghastighet innan den nådde planetytan. Nasas ingenjörer kallade halvt på skämt den sista delen av resen för ”sju minuters terror”."
Nu ska den här sonden samla in data som skickas hem och det är bara att hoppas att det fungerar.
Perseverance har sitt eget Twitterkonto, där den skickar de första bilderna från Mars.
Här är den första.
”Hej, världen. Min första titt på det som är mitt hem för alltid”, skriver Perseverance.
Dagens fönster ...
Från Guy i Arvidsjaur kommer den här fina bilden - för den är ju verkligen fin - och i ett tidigare mejl - för bra länge sedan - har jag frågat Guy hur hans liv ter sig nu för tiden? Jag kan inte påstå att svaret kom snabbt, men det kom. Ikväll ..,-).
Så här skriver Guy (tänk, att vi är släkt på långt håll, ja, jag vet, jag tjatar om det jämt och ständigt, men jag blev så glad när det upptäcktes!):
"Hej Elisabet!
Här är det fortfarande riktig vinter, en sådan som vi inte upplevt de senaste åren. -25 idag och vädertjänsterna har spått samma temperatur i morgon.
Hur har jag det?
Ja, kanske som vanligt rent fysiskt. Jag är ju knappast någon ungdom längre, men jag är oändligt tacksam för att jag kan ta mina vanliga promenader, och klarar mig själv i övrigt.
Naturligtvis gör pandemin att mina kontakter med andra är begränsade. Jag tillhör de som undviker att träffa andra inomhus eftersom jag är rädd att bli smittad eller att smitta andra.
Ju närmare vaccineringen jag kommer desto svårare är det att stå ut.
Naturligtvis gör pandemin att mina kontakter med andra är begränsade. Jag tillhör de som undviker att träffa andra inomhus eftersom jag är rädd att bli smittad eller att smitta andra.
Ju närmare vaccineringen jag kommer desto svårare är det att stå ut.
Jag fotar varje dag det går. Min kamera fungerar ner till -10 grader, sen blir det mera osäkert. Jag använder datorn en hel del, ofta YouTube. Jag löser korsord och sudoku, läser inte böcker så mycket
längre.
Ungefär så, som du kunde ha uttryckt dig."
/Guy
onsdag 17 februari 2021
Vardag ...
Bilden: Från vänster morbror Ivan som var blind, den kavata moster Margit (som långt senare skulle ta tjänst som hembiträde hos den här sångaren ) och vem flickan längst till höger är, är jag osäker på. Inte mamma i alla fall. Kanske någon kusin till dem? Det är i alla fall mormors hus i Dikanäs.
En alldeles vanlig dag. Vaknar till snöfall och så snart jag fyllt på med solrosfrön till fåglarna, skottar jag framför ytterdörren, då det jag kallar "bron" - men andra trappan - annars blir såphal.
Upptäcker en gräsand som haltar omkring på gräsmattan. Å, det gör så ont i mig .., kanske är den utsvulten och försöker hitta nånting att äta? Går ut och slänger lite kokta grönsaker i närheten av en buske, det är liksom det enda jag har att bjuda på, förutom fröna.
En häger - samma som tidigare tycks det - flyger förbi.
Mitt på dagen kommer ett samtal som gör mig så ledsen. Många timmar senare: fint prat med rar vän. Tack Kerstin! Och det har varit andra samtal - som gjorde en glad -. Ja, det är ju så det är, det vet vi ju alla .., att livet är inte bara en enda raksträcka. Det är i alla fall inget man kan förvänta sig. Snarare tvärtom. Men man vill ju så gärna.
Nu är klockan snart elva. Pv har gått till sängs och själv har jag huvudvärk och ska göra detsamma. En varg har setts någon mil härifrån Och i Haverdal en räv som lullar omkring i bebyggda områden. På sociala medier är en kvinna upprörd och tycker att räven ska skjutas; hon har ju höns. Andra, som har katt, är också upprörda. Det blir en närapå hätsk stämning bland kommentarerna. Själv tycker jag - även om jag har katt som är ute nu och då - att räven ska få leva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)