Elisabet

tisdag 27 juli 2021

Så blev det ...

I fem dagar har pv och Peter spelat golf. Nu är det så här, att pv är sedan många, många år medlem i Holms golfklubb, men han spelar egentligen bara när Peter är här, eller när vi är på besök i Upplands Väsby. Hans golfutrustning får väl anses vara historisk och själva golfbagen är förfärlig, men det bekymrar honom inte det minsta .., han spelar glatt ändå.

Och gissa, vem som blev "inofficiell mästare" (på bilden syns de två deltagarna), jo, just det, mannen till höger. Att han har högre handicap än sin motståndare, behöver vi ju inte nämna.

På Karin-dagen, den andra augusti, fyller äldsta dottern fyrtionio år. Eftersom vi inte kan fira henne just då, bjöd vi i stället på middag på Göstas Café i Steninge, vilket nästan blivit en vana .., ja, ibland har det varit räkfrossa på Skepparstugan.

Här sitter hon och tittar ut över omgivningen, denna Maria som väl är så nära att gå in i väggen som man kan bli. Det är som att allt kämpande på Karolinska och med pandemin nu nått en gräns; nu, när det lugnat ner sig så otroligt mycket på jobbet. (Men helt kan hon inte ta det lugnt. Tidigare idag bakade hon sin andra omgång ur-goda bullar och så gick hon ner till Ecke och Britt med en påse och själva har vi fyra påsar i frysen).

Åskan mullrade när vi var nästan färdiga med maten och efter en titt på väderprognosen, beslöt dom sig för att resa hem redan ikväll, allt för att slippa våldsamt regn i morgon.

Plötsligt var tre hundar i huset bara en - Harry - och endast två bilar står nu på uppfarten (sommargrannens och vår). Pv tog vid halv sex elspark-cykeln och gav sig av till Skallkroken där han har ett vaktpass från klockan 18.00 till långt ut efter natten.

Själv tog jag mig en lååång simtur i havet här nere hos oss. Bilden togs i motljus .., så här mörkt var det inte och tänk, det doftade surströmming av all tång. Men skönt ändå.

Längst till vänster i bild skymtar två tysktalande män, vilka parkerat sin husbil en bit bort längs Ejdervägen och nu tog den ene ett dopp, medan den andra stod på klippan och väntade.

Hela tiden - året om - förändras stranden.

Aldrig har jag t.ex sett så mycket strandråg som den här sommaren!

Och här är stigen upp till ängen där min cykel står och väntar.

Det är ganska "brant" där på slutet och bra övning för benen. Allt eftersom tiden går, känner jag mig starkare, om än inte helt hundra. Nåja. Det går i alla fall framåt. Och nu sjunger Annie Lennox så fint att "You belong to me", vilket jag tycker är en så dålig titel.

Man tillhör ingen. Inte som vuxen i alla fall. Det är samma sak som när somliga - i all välmening säger - "håll hårt i den mannen!"

Nej, jag vill inte hålla hårt.

(Och nästa låt på min "Discover weekly-lista" är Eartha Kitt som sjunger "Autumn leaves". det är så vackert man kan dåna. Jag minns att mamma tyckte att denna E.Kitt var så bra!)

Tidig morgon ....

... bakar jag ut degen som vilat över natten.

Såja, nu är det gräddat och klart.

Receptet (världens enklaste!) finns hos Victorias provkök. Googla bara på nattjästa baguetter, så finns det där!

Dagens fönster ...

... å, käre tid så glad jag blir var gång bilden från ett av mina fönster i Ystad tjoppar upp.

S o m jag älskade den lilla lägenheten, den som inte ens hade tillstymmelse till hall, nej, man kom rakt in i vardagsrummet! ¨

Tre stooora fönster fanns i rummet. Ett - det i mitten - var en tidigare ingång till det som då var "Blomsterhörnan".

Här, där bilden togs, satt jag och tittade på tv, eller så stod jag vid fönstret och kunde följa gatulivet där utanför. Människor som skulle till Fridhems Livs för att handla eller till Möllers bageri och där var föräldrar som hämtade sina ätteläggar från dagiset rakt över gatan och en bit bort.

Det var mitt livs första egna boende.

Egen nyckel i handen.

Ett nytt liv.

Ensamseglare, innan jag ens visste vad en seglare sysslade med.

måndag 26 juli 2021

Är det möjligt ...?

Ikväll är första gången på länge, länge som jag kan dra med handen genom håret och INTE ha mängder med hårstrån i handen!

Och när jag lyfter på luggen, kan jag skönja kritvita små, små strån på väg att växa ut!

Halleluja!

"Det som händer här i världen ..."

I mitt förra inlägg skrev jag just så, att jag skulle kolla runt vad som hänt i världen.

Nu vet jag.

Pv brorsdotter Joanna som bor i London med sin Ollie och barnen Selma och Sidney och som verkligen befunnit sig i lockdowns av den mer stränga varianten, ja, dom har äntligen fått komma "hem" på besök.

Under tiden som gått sedan pandemin bröt ut, har det i England av och till varit i det närmaste isolering i hemmet som gällt och så kom ju nytillskottet Sidney till världen och det var hett i deras lägenhet och tack och lov för liten trädgård - ni vet - såna som man ser i England.

Men nu - äntligen - skulle Joanna, sambon och barnen få resa hem till Sverige. Å, som hon längtat att få träffa sina tvillingsystrar och sina två bröder och syskonbarnen och sin pappa och mamma förstås!

Då blev det så här ..., och jag såg bilderna på instagram och blev såååå rörd!

(Joanna till höger på bilden).

Och jag tänkte att sååå beviljat vi haft det i vårt land - på gott eller ont - i jämförelse med andra länder där människor i det närmaste suttit mer eller mindre "inspärrade" i veckor, ja, månader!

Inte är det väl då underligt att det för Joanna blev som för prins Daniel när han berättade hur det var att bli pappa .., att han hade känslorna "all over the place!"

Så ... välkommen hem på somrigt besök .., Joanna, Ollie, Selma och lille Sidney!

Ny vecka .., ja, ni vet ...!

Det vet man ju hur intressant det är att läsa om lyckliga människor och barnbarnsglädje och ett-och-samma-mest-hela-tiden, men då tänker jag att detta är ju en slags dagbok för mig själv och då glömmer jag bort det andra, detta att man - jag - borde vara mer djupsinnig.

Så jag går på i ulltofflorna (som jag inte har) och berättar att idag åkte ett av mina två barn, dessutom en rar sambo och underbar liten minsting. Alla i samma vita bil.

Vem ska nu komma nerför trappan från övervåningen och vara aningen morgonsömnig och krypa upp i soffan hos nån av hundarna? Ja, inte blir det minstingen i alla fall.

Och inga små kalsonger ska längre hänga på strecket där ute. På några veckor har den här gossen blivit blöjfri och oj, så skönt det måste vara!

Och inga småtröjor ska längre göra farmorshjärtat varmt.

Och vem ska sköta tömningen av krabbhåven, om ingen tvååring är på plats?

Nåja, det är ju så tillvaron är som mor, - eller farföräldrar .., småttingar bor numera ofta på andra ställen - ibland i andra länder - och sen blir dom stora och vill semestra med kompisar, resa till Grekland och det är ju precis som det ska vara.

Lite tröst blir ju en snart halvårsgammal valp som heter Steven och är världens finaste och även den mest matglada hund jag mött - frånsett Nelly, kanske -.

Ännu några dagar får vi ha denne lille - ständigt svansviftande - krabat i huset, men sen vankas vardag. Imorgonkväll/natt har pv sitt vaktpass i Skallkrokens hamn och snart får vi vår andra spruta och snart börjar skolorna. I höst blir det jobb torsdag och fredagar för pv:s del. Känner jag honom rätt, blir det nog mer än så, men detta är vad som är schemalagt.

Nu ska jag ta del av vad som hänt i världen.

Måndagsfönstret ...

S o m jag har begrundat den här bilden! Först tänkte jag att det var en trasig persienn, men den tanken lades snabbt åt sidan. Kanske någon kreativ människa som bor där? Och fina små blommor där uppe. Måhända ett badrumsfönster?

Den som hade håven redo var i alla fall madamen i Portugal, nämligen annannan.

Tack! säger jag.

söndag 25 juli 2021

Söndag ....

Två av tre ätteläggar på plats, plus en minsting och såklart en svärdotter och en svärson. Lördagkväll blir det grillat (svärsonen är grillexpert) och god sallad och annat smarrigt och vi blir sittande ute på altanen i timmar och kvällen är ljummen och skratten många.

Vid midnatt eller kanske vid halv ett, sätter jag en bröddeg (kalljästa baguetter, recept finns på nätet) men glömmer saltet och sedan sover jag i uterummet och sover sååå gott, så gott.

Stiger upp vid sex och gräddar brödet, som i avsaknad av salt ändå går att äta. Ska göra ett nytt försök ikväll, till morgondagens frukost.

Pv och Peter ger sig av tidigt för att spela golf. Lite knäckande tycks det när dom upptäcker att dom ska gå med två andra män, vilka har betydligt lägre handicap. Aj, aj.

Emma, som varit i Tylösand på After Beach, får besök av Maja, Maria och minstingen, ja, innan hon tar sikte på Upplands Väsby.

Själv tar jag ett dopp i havet. Fel. En simtur. Det är frånlandsvind och inte så långgrunt och jag simmar längs med stranden, men på djupet. U n d e r b a r t! Inalles är vi sex personer på stranden, varav fyra personer är på skäret. Två av dem är män som pratar norska, kvinnorna talar svenska.

Så går dagen.

I en skål på vardagsrumsbordet har jag en hel hög med snäck, - och musselskal vilka jag plockat på olika stränder. Dessa snäckor förvandlas i ett huj till människor .., det är farfar Tommy, morfar Claes, mormor Monica och bästa kompisen Juli och inte minst förskollefröken Jessica. Ja, det är väl minstingens farmor (som ibland kallas marmor) som sköter förvandlingen, men det går bra det.

Snäckan Monica är toppig och gulfärgad, den plockade jag på stranden i Looe i Cornwall.

Man kan leka med annat också.

Gamla videokasettband - eller själva fodralen - förvandlas till garageväggar och man kan även bygga garage av tre fodral (med innehåll). Två fodral blir väggar och över det hela ligger taket (det tredje fodralet).

fredag 23 juli 2021

Som semester ...

Det händer mellan varven att känslan att jag har semester, infinner sig. "Få se, hur länge är det kvar nu ...?" tänker jag.

Under dom första åren i lilla kvartersbutiken i Ystad fick vi bara ha två veckors sammanhängande sommarledighet och i dom flesta andra butiker var det under många, många år endast tre veckors ledighet (sammanhängande, alltså) som gällde.

Bäst har det varit på Hemköp. Där har man i alla fall fått lämna in önskemål och ofta har det tillgodosetts. Och väldigt ofta tänkte jag ändå på jobbet. Hade jag beställt hem tillräckligt med växel ..? Och frimärken och vadderade påsar ...? Än värre var det när jag var frukt, - och gröntansvarig .., då kunde jag absolut inte slappna av.

I september 2011 ställde jag frågan om bloggvännerna ofta tänkte på jobbet.

Det här var svaren:

Ruta Ett sa...Som lärare tänkte jag alltid på jobbet - dygnet runt. Numera, som egen företagare, tänker jag också mycket på jobbet, men på ett helt annat sätt. Nu kan jag styra min arbetstid och mitt arbete på ett helt annat sätt och det blir mest kreativa tankar och jag arbetar bara med roliga saker. Så mina tankar är mera lustfyllda nu. Men fortfarande efter 8 år drömmer jag mardrömmar i skolmiljö och det är inte roligt.

Eva på Frösön: Eftersom mitt jobb består i att måla bilder så finns dessa alltid inom mig. Jag bär alltid på bilder som vill komma ut. Ganska behagligt är det. Men när jag jobbade med annat då var jag alltid speedad, hade svårt att slappna av och det blev till sist för mycket. Kroppen sa ifrån rejält.

Rexxie sa...Är inte tankar på jobbet ett tecken på att man faktiskt bryr sig om sitt jobb?Jag har blivit bättre på att släppa jobbet; har kommit på att världen faktiskt inte går under om jag inte tänker på jobbet en kväll...

Tankevågor sa...Nu är klockan 22:23 här i soffhörnan och jag sitter och läser jobbmail. Dessutom har jag nyss skrivit klart en massa frågor från soc på datorn angående en utredning av ett barn i min klass.....ja det säger väl en del om hur det är.

Men faktiskt så försöker jag att inte tänka på jobbet ALLTID. Ibland kopplar jag av det nästan helt och hållet och det är en konst jag lärt mig med åren. Men för att göra det måste jag verkligen flytta inte bara hjärnan utan hela mig tex. till en liten skärgårdsö eller till en härlig stund med barbarnet....DÅ går det att koppla bort jobbet. .....ska bara tillägga att jag älskar mitt jobb. :-

mossfolk sa...Här är en till som alltid tänker på jobbet (nu blandat med studierna och det är kanske inte så konstigt). Kul att du skriver om det för vi pratade om precis jobbtänkandet härom dagen. Jag börjad fundera på hur man skulle organisera saker, varvid sambon tittade upp och påminde om att det var fjorton timmar innan jag skulle vara där. Han är min raka motsats.
Tar saker lite som de kommer och lever väldigt mycket i nuet.
Jag skulle nog behöva gå en kurs i det :)

Turtlan sa...Jag kan inte stänga av jobbet oich nu är det värre än på länge.
Svårt att somna för att jobbet snurrar. Inget bra symtom att det är så.Idag efter jobbet åkte jag direkt hem till kära kompis B och hennes barn H & E. Bättre terapi finns inte.
Tillverka Loppor, prata om ditt & datt med en 7 åring, förhöra en 10 åring på engelska glosor lindrar det hela en hel del. Mår mycket bättre nu och mer i ro. Är jag hemma så snurrar jobbet på!

Namnsdag och lite annat ...

Vad sker då i landet Halland?

Jo, tidigt på morgonen blir det frukost, men i olika omgångar.

Först ut är pv och Peter, vilka ska spela tidig-tidig golf och nu är det väl tänkt att den senare ska ha revansch .., ja, jag vågar inte tänka på om han förlorar ännu en omgång!

Mest sugen på frukost är nog lille Steven, som inte släpper osthyveln med blicken.

Harry, som inte bryr sig så värst i det här med mat .., kollar bara att det går rätt till.

Eller nåt.

Någon timme senare kommer den förstfödda och fixar frukost. Då är det bäst att hålla sig nära, tänker nog Steven.

Notera det supervackra armstödet på den fåtölj jag köpte på loppis tidigare i våras. Ja, jag tycker i alla fall att det är sååå snyggt!

Det finns tre rader hyllsektioner med cd-skivor. Dom allra flesta är pv:s. Vad då? Om vi lyssnar på dem ...? Nej. Här är det Spotify som går om dagarna.

Och om ingen är i köket, så kan man ju sitta där själv och hoppas att mirakel sker; att en bit leverpastej eller ost trillar på golvet.

Avdelningen Nya Tider i det gula huset.

Pv köper sina kalsonger på Ica Maxi.
Nu är svärsonen här.

Och i det som tidigare hette Gunnars Rum och väl som numera kanske borde heta "Marias rum" eller bara gästrummet, där har det hänt saker. I stället för notpapper står nu diverse krämer och annat på pianolocket.

För övrigt kan meddelas att en liten stenknäck flög rakt in i ett fönster och hamnade - något yrslig - på marken. Jag tog hand om den, lät den vila mot bröstet (som tack därför bajsade den på min nytvättade linnetunika) och när jag så skulle visa Maria hur fin den var, fågeln, då flaxade den iväg i köket och störtade mot golvet, efter närkontakt med kylskåpsdörren.

Då fick den respass och flög - till synes lycklig - iväg i det fria.

Så har dagen hittills varit.

Och alla som heter Emma - däribland tösen jag är mormor till - har idag namnsdag!

Grattis, grattis!

Dagens fönster ...

"Fönsterbild här och nu, hemifrån mig."

Så skriver madamen i Portugal.

Nu ser man knappt vad motivet på affischen - den som skulle locka besökare till Ystads Konstmuseum .., men ett axprov av Ellen Trotzigs alster, kan man finna här.

"Flicka i trädgård, 1915".

"Motiv från Simrishamn."

"En regnskur, 1910-1911."

Här kan man läsa lite om Ellen Trotzig.

Jag tycker om hennes alster.

torsdag 22 juli 2021

Full rulle ...!

Sent igårkväll när pv och jag själv redan gått till sängs (vi var trötta efter att stigit upp tidigt inför resan till Alingsås) kom Emma körandes från Ystad, där hon tillbringat en del av sin semester, tillsammans med sin mamma och pappa och dom två hundarna.

Vi sov, vaknade inte ens när hon låste dörren om sig.

"Men mormor, jag försökte verkligen att vara försiktig ..", sa hon i morse när vi möttes.

Harry hade koll på att där var andra skor i hallen.

Nej, glittersandaler har aldrig matte .., men doften var ju bekant.

Himmel och pannkaka så orolig jag har varit inför hundbesöket! Att Charlie och Harry har en slags väpnad neutralitet sedan dom slogs våldsamt för ett par år sedan, ja, det vet jag ju, men HUR skulle det nu bli med lille Steven som ju är hanhund, om inte så gammal, bara fem månader?

Stevens matte - hon som arbetar inom sjukvården - hon är inte av den oroliga sorten.

"Nog går det bra mamma!" sa hon tryggt.

Pv är av samma slag.

Och det GICK verkligen sååå bra. Nu är här tre hanhundar i vardagsrummet och det fungerar utmärkt. Kanske förstår dom verkligen att dom hör till samma flock?

Icke allenast är det glittersandaler som vittnar om besök.

Pv:s kalsonger inhandlas på Ica Maxi.

Här är det en lite annan sort.

Svärsonens.

Gårdagen och en sorg ...

Igår körde vi via Göteborg till Alingsås för att hälsa på min f.d. svägerska. Det blev några timmar med sååå många känslor av olika slag, men jag är glad att vi ändå åkte dit.

Hon hade nyss blivit duschad när vi kom och vi möttes i korridoren. Vi hade munskydd på oss och hon tittade på mig och sa "vem är du?"

Så tog det någon timme kanske innan hon piggnade till; vi gick på en "stapplig" promenad i den vackra trädgården och slog oss ned i skuggan under ett träd och hon var så trött, så trött och sa just ingenting. Jag masserade hennes axlar och rygg och satte upp hennes numera halvlånga hår .., höll henne i handen och berättade om tider som varit och allt vi varit med om tillsammans.

Det handlade om resorna till Grekland .., och i Tyskland och alla våra besök i Göteborg, härliga sommarveckor på Tjörn .., eller hemma hos henne och maken i Floda. Allt sånt. Jag tror inte att hon kom ihåg nånting av allt detta, men det glimtade i alla fall till mellan varven - i hennes blick - och ibland log hon.

Svägerskan för ett antal år sedan.
Gissa, om hon var populär hos släktens hundar!

Här är det Nelly som får en bit skinka.

Innan vi åkte hade jag skrivit ner sånt som man kan binda minnen med - eller kanske väcka minnen med - men det förstod jag, att det var nog meningslöst. Å andra sidan kunde ju personalen få en inblick i hur Elenor en gång var, när allt var som vanligt. Nu står detta inramade på Elenors bokhylla.

I vintras skickade jag ett Postens vykort till henne - det är det som syns på bilden - just för att kanske väcka minnet med. Nu tog jag det här kortet och höll upp det intill mig själv och sa "men vem är det här, känner du igen henne?"

Då log hon och sa "men det är ju du!"

Så självklart!

Då looog jag.

(Kortet togs när jag hade gott om hår).

Personalen - dom vi mötte - var så vänliga!

Vi hade tagit med oss bakelser och kaffe och innan vi visste ordet av, så kom en ur personalen med vackra assietter och kaffekoppar (Rörstrands Mon Amie) och Elenor blev så glad. Så omtänksamt. Så vackert.

Innergården, ja.

Den var liksom elipsformad med lätt böjda längor i samma färg. Somliga var bostadsrätter, andra tillhörde gruppboendet och alla tycktes ha uteplatser.

Inne på gården fanns "rum-efter-rum" med sittplatser och en porlande fontän och en liten sädesärla spatserade omkring där vi satt .., jag masserade den före detta så älskade svägerskan på ryggen och på axlarna och hon suckade och sa "Men Guuuud, se skönt!"

(Ja, hon sa just "se", som man ibland säger hemma).

Det var den näst längsta meningen under besöket.

Jo, det var en slags sorg, men också en glädje.

Och en tacksamhet över att fått ha denna Elenor som svägerska.

Det torde väl vara högst troligt att man en gång själv är den som inte minns vem som kommer .., som inte kommer ihåg allt det roliga man haft tillsammans - där allt blir till dimma -.

När vi skulle åka kramade jag om henne och pussade på kinden som var så len.

Då sa hon, med låg röst; "nästa gång ni kommer, då ska jag bjuda hem er till mig".

Det var den längsta meningen.

Dagens fönster ....

... fångades i Rungstedt på Själland och det var hedgrenskan från Skåne som varit där på besök.

Rungstedt ...., tänkte jag, varför sitter det namnet i hjärnan? Jo, just det, där var vi på besök - det var evigheter sedan - i det hem där författarinnan Karen Blixen bodde.

Tack Kerstin att du hade håven med dig!

onsdag 21 juli 2021

Onsdagmorgon ...

Hög, klar luft.

Ger fåglarna mat.

Av alla ekorrar syns numera bara en, ibland två.

På gräsmattan vippar sädesärlor omkring.

När vi sover, är tomten är deras.

tisdag 20 juli 2021

Håhåjaja ....

Det tar minsann på krafterna att vara på rymmen i någon veckas tid!

Nu har Sigge ätit lite kokt fisk (men inte allt .., sååå hungrig var han inte) och därefter tackade han för sig, lämnade åter hemmet, för att återvända några timmar senare.

Nu ligger han på "sin stol" i uterummet och tycks ha det tämligen bra.

Ikväll ska han få maskmedicin. Har har blivit en hejare på att fånga möss till lunch eller middag och då brukar det generera mask i rumpan vad det lider.

Chèvre ....

Fick ett vänligt mejl från någon som berättade att jag stavat fel när det gäller chèvre.

När jag skrev inlägget tänkte jag att ..,"ska jag skriva bara getost?", men ångrade mig, krånglade till det och stavade såklart fel.

Så här: chevré.

Nu vet jag hur det ska vara. (se rubriken).

Och detta skrivs inte ironiskt, det är ingen höjdare att stava galet.

Och så var allt som vanligt ....

Pv hade precis börjat gå ner mot anslagstavlan, den som sitter intill raden av alla postlådor, för att sätta upp efterlysningen av Sigge Nilsson.

Då .., när jag går ut i ett annat ärende, upptäcker jag vem som sitter på altanen.

Aningen luggsliten, men för övrigt kry.

Så värst hungrig tycktes han inte heller vara .., han lämnade nog hälften.

Nåja.

Välkommen hem Sigge!

Dagens fönster ...

Från vännen Bente i Norge kommer dagens fönster. Bilden är tagen på hennes inglasade veranda och oj, så hemtrevligt det ser ut!

Tack Bente! säger jag.

måndag 19 juli 2021

Och så blev det en ny vecka ...

Och pv har fixat flugfönster (hemma i Malå sa åtminstone vi "myggfönster") för att om möjligt hålla ute alla ettriga flugor som gör oss halvt galna. Så ljuvligt!

Vid elvatiden (när Britt tagit sig ett dopp) blir det nygräddade våfflor med hemkokt björnbärssylt och vispad grädde. Samtidigt försöker vi lösa världsproblemen och det går väl så där. Att skolgång är en väsentlig del av lösningen, det är vi överens om. Och föräldraansvar. Bättre integration. Och vi pratar om varför flickor från utsatta områden studerar till läkare och jurister och klarar sig så mycket bättre?

Vi pratar också om den upphittade duvan och om relationsproblem och att Sigge ännu inte har kommit hem. Så här i backspegeln tycker vi oss se tecken som vi inte tänkte på.

Att han inte åt någon mat, bara kom in och gick ut igen (vi trodde att han varit hos grannen Margret som brukar ge honom så god mat) och hur underligt han låg på altanen sist jag såg honom, men så steg han ju upp och var som vanligt. Eller var han inte?

Lille Sigge Nilsson.

Vad har hänt dig?

Bordet i vardagsrummet har blivit ommålat (samma vita färg) och jag lägger in böcker i de olika facken. Favoritböckerna. En av dem är Lars Lerins "Naturlära".

Mest hela dagen har jag haft så vansinnig värk i handen, ja, det är som om hela kroppen är i olag på nåt underligt vis. Hur glad blir man inte då av ett handskrivet brev från vännen Eva i Tyresö! Eva berättar om vad som hänt under en dag på stranden och tecknar till detta. Jag tycker att hon är så kreativ!

Cyklar till affären.

Åtta kilometer och jag möter eller passerar hela tiden andra cyklister eller män som är ute och löptränar. Vid affären är det närapå hopplöst att finna plats för cykeln ., jag räknar till tio stycken invid stenmuren.

Jocke är tillbaka från semestern och Alma är i kassan ., Alma som var så rar och sa nåt snällt förra veckan och därmed gjorde min dag. Min kväll också, för den delen.

Nu hemma igen.

Kokar rödbetor .., har köpt ~~chevréost~~ getost., och pv tittar på ett norskt program.

(Vi tittade på Carina Bergfeldts och SVT:s utrikesredaktions minnesprogram om Utöya - finns på svt.play - och var överens om hur ömsint och bra ihopklippt det hela var. Carina B. har en naturlighet - och chosefrihet - som jag tycker så mycket om. Och vilka vittnesmål från ungdomarna och vilka ungdomar! Ett starkt program.)

Dagens fönster ...

Kommer ni ihåg att madamen i Porto tipsade om en liten kvartersbutik som är till salu och om jag kände för att skola om mig (men egentligen är det ju samma gebit och igårkväll låg jag och läste i ett häfte som handlade om Dikanäs förr i världen och kunde då konstatera att det här med ha, - eller arbeta i butik - har gått i arv. Inte undra på att jag ofta lekte affär hemma i köket i Malå!), ja, då fanns en butik till salu just i Porto.

Så här skriver fönsterfångerskan: "Den lilla butiken som är ledig ligger i det blåkaklade huset (bilden längst upp). Det gröna är rakt över gatan. Och ja, det sluttar ganska kraftigt!"

Kanske kunde jag sälja färska och fina grönsaker?

Tack annannan!

söndag 18 juli 2021

På kalas och lite om Ingrid och Birgit ...

Bilden: mamma, pappa, barn och barnbarn.

Ett alldeles underbart litet kalas blev det när han som snart fyller tre år, skulle firas lite i förväg. Jag minns så väl när vi fick besked att han hade kommit till världen. Vi låg i segelbåten i Torekov - nära restaurangerna - och sent på kvällen kom ett sms att pv hade blivit morfar. Efteråt hade han - den nyblivne morfadern - svårt att somna. Länge, länge låg han och tittade på bilden som skickats från BB.

Jag, som då redan hade två barnbarn som nu var vuxna, kände mig ungefär som vore jag hundra år.

Det var som om vi levde i olika universum.

Den där nyfödde lille killen, han som i dagarna fyller tre år, han visade sig bli så otroligt glad för presenterna och hoppade och skuttade av förväntan. Tågbanan som morfar köpt på Tradera, den blev en fullträff. Även för morfar.

Edvins mormors mor hette Ingrid, bodde utanför Sundsvall och var en hejare på att sticka och brodera, ja, hon måste ha varit så kreativ! Hur många vackra koftor eller tröjor har jag inte sett Edvin ha - såna som hans mamma en gång fick av sin mormor -!

Överallt hos Hilda syns spår av denna Ingrid, hon som jag aldrig hann träffa.

Har jag någonsin sett en så vacker och vårlig duk?

Tänk nystruken .., så fin!

Eller den så outsägligt vackra mattan, med Ingrids signatur på kortsidan.

I.N. 1961.

Ingrid Nilsson.

Och kudden i soffhörnet!

Ja, jag är så fylld av beundran över hennes val av färger och motiv!

Igårkväll pratade jag med en rar kvinna hemifrån, som nu blivit föräldralös.

Ja, även vid sextiofem års ålder kan man verkligen bli just det .., om ens mamma gått bort och även om mamman kommit upp i hög ålder - mer än nittio år - så blir det så tomt.

"Ja, nu står man först i kön ...", sa kvinnan vars mor inte längre är i livet.

Mamman - som hette Birgit - hade inte varit hemmafru som många andra i den generationen, nej, hon hade hunnit med att arbeta i kiosk, på kyrkogården och som telefonist!

"Om du skulle beskriva din mamma, ja, det som allra mest utmärkte henne, vad skulle du säga då ..:?" frågade jag.

Svaret kom omedelbart.

"Hon var snäll. Och tjurig."

Jag log.

(Ps. Fortfarande ingen Sigge. Vi har varit ute och letat i omgivningarna och lockat och haft oss. När jag senast såg honom, låg han så underligt utfläkt på altangolvet och jag trodde att nånting hänt honom, men han kom in och var som vanligt. Ds.)

Dagens fönster ...

Det är som med den berömda ketchupeffekten .., först kommer inget och sen en hel svärm! Fönster, alltså.

Så här skriver madamen i Skellefteå - ellem -:

"Härom kvällen var vi på M/S Stormvind i Skelleftehamn och åt middag tillsammans med min bror och svägerska som är på besök. Båten ligger vid kaj och man serverar en god fiskbuffé. Solen låg på havssidan, så vi valde borden i skuggan."

Tack ellem! (Det blev en dag senare än jag tänkt mig, men hoppas det går bra ändå).