Lördagkväll ...

Kväller. Då kommer kylan sakta krypande i huset och jag förstår inte varför jag inte fyllt på med ved till kaminen, men det får bli i morgonbitti. Det räcker i alla fall tills ikväll och till fotbollsmatchen mellan Sverige och Schweiz. 

Lagade en riktigt god potatis & purjolökssoppa som blev till middag och med bladpersilja till; den hade jag fått av friherrinnan och oj, så gott det blev! 

Kolsvart ute. Pv och Maria skulle äta på byns pizzeria ikväll och i morgon skulle det bli renstek! Ja, ja. Men soppa är inte det sämsta heller.

När Ecke och Britt bjöd på middag, gjorde hon en sallad vilken bestod av riven rotselleri, samt rivna äpplen. Inget mera, tror jag. Möjligen lite pressad citron till? 

Det var himla fräscht och gott och nu har jag gjort en stor omgång med 2 stora rivna äpplen, en ganska stor bit rotselleri (varför säljs det i hela klumpar .., det vore väl mer lättsålt om man åtminstone delade dem i halvor?), 2 apelsiner i bitar, samt 2 morötter som jag också rev. Massor med pressad citron ovanpå det hela, samt solroskärnor som prydnad. Aldrig någonsin har jag avänt sellerin till sallad, men det blev så gott - en annorlunda brytning! Hackad sötmandel borde också passa bra till detta.

Lördag ....

Vaknar till en frostig värld. Några pjuttiga minusgrader, men allt blir så fint! 

När klockan är 06.00 ringer den äldsta som är ute med hundarna innan det bär iväg till jobbet och då har jag varit vaken i några timmar. 

Har strukit två gardinlängder och hängt upp dem också.

"Ja, men stå nu inte på någon stol och vingla, så du dråsar i golvet!" sa pv med myndig stämma. 

Återstår ytterligare två längder, men det får bli senare idag.

DN:s fredagskryss blev klart idag och där kom Malå in också .., på "Västerbottensort" och fyra bokstäver. 

Ringde Rigmor och påminde henne om Vinterstudion. 

"Men TACK SKA DU HA!" sa hon, precis som alltid. Å, som jag älskar henne!

Uppdatering: Steg hon upp och tittade? Svar: Nej. 

Dagens fönster ...

... fångades nu på morgonen, ja, det är ju från uterummet. Där huserar nu någa utepelargonior och ska kanske klara vintern. 

Elementet är bara lite-lite igång och så har jag virat om själva lerkrukorna med filtar.

Hälsning från pv ....

"Då har jag jobbat två veckor i Malå. Och deltagit i en körövning.

Förra lördagen kom den första snön, om än bara 3 cm, och den har legat kvar sedan dess. Fylldes på tisdag och onsdag, så nu har vi nog 1 dm snö totalt. Jag har sett ett kort spår nere vid sjön och det ska jag nog testa i morgon. 

Det blir så ljust och vackert när snön lagt sig, långt ifrån det novembermörker som vi har nere i Halland den här tiden. Temperaturen ligger mellan 5 och 10 minusgrader, så det är riktigt skönt ute. 

Förra helgen tror jag att jag såg mitt första norrsken, och det hoppas jag få se mer av under dessa månader. Jag har hört att det är förberedelser för skidspår på gång. Man har nog packat bottenlagret, så nu får det gärna komma lite mer.

På skolan har det gått bra, tycker att jag fått bra kontakt med både elever och personal. 

Körövningen i onsdags var trevlig, även om jag fick agera ensam basröst. Tydligen ska det bli en konsert i kyrkan till 1:a advent, så det får bli lite träning på sångerna i skolans musiksal nu i helgen.

Fullt upp alltså, med skidåkning, hundpromenader och körövning. 

Over and out från Malå för denna gång.

Elisabet skriver: En sak som han verkligen lagt märke till - skillnaden mellan där och här - är att oerhört många malåbor tycks ha köpt bilar utan blinkersfunktion!

Så kom den ...

Ja, nu kom den, kylan. Rå, fuktig luft. Nio grader längre temperatur nu på morgonen än igår. 

Nåja, har nu lärt mig att fördela värmen via den timer som gör att allt blir så mycket enklare. 

Tänkte så här igårkväll: När jag går och lägger mig behöver det inte vara varmt i sovrummet (jag har sällan eller nästan aldrig elementet påslaget), däremot vore det skönt om det vore så där lagom ljummet när jag stiger upp. Det blev jättebra! 

Sen kör jag ut värme var fjärde timme ungefär, parallellt med att jag nu eldar i kaminen, där jag sitter i vardagsrummet. 

Och det är inte mycket värme, bara lagom. Termometern visar på +18 i köket och det är som bäst.

Gjorde DN:s nyhetstest i morse och det kan jag säga att det var ett eländes elände. Hade 5 rätt av10, pv 7 av 10. Bättre gick det på orddelen, där var det full pott för mig och 10 av 12 för pv.

Ps. Kan det finnas en fånigare reklam än den Pernilla Wahlgren och hennes mamma gör för Repello, musavskräckaren? Ds.

Dagens fönster ...

... fångades under ett besök inne i Halmstad, då jag var på väg att passera slottet. För den som är intresserad kan man här klicka in sig på länken och få veta mera. Till höger om slottet ligger en stor parkering och där försöker jag oftast parkera när jag har ett ärende i stan, hårfrisörskan t.ex. Nissan skymtar där bortre änden av slottet.

Ännu mera sevärt ...

Ja, för att vara en som "inte tittar mycket på tv nu när pv är borta", så har jag väldigt många tips på det som är sevärt .., haha ..., och här, kära vänner, kommer ännu ett! 

SVT:s Studio 65! 

Idag tittade jag på det här avsnittet som handlade om detta att ha syskon (och även om endabarn, men bara lite). 

Först och främst var det sympatiska gäster (Thomas Bodström med sin storasyster Cecilia, samt sportjournalisten Katarina Hultling med sin bror Claes) och den, i mina ögon, alltid så sympatiska Kattis Ahlström som programledare. 

Avsnittets rubrik var "Syskon - livets längsta relation". 

Mina systrar var tio och tretton år när jag föddes (då hade de fått ny mamma) och i stort växte jag upp som ensambarn. Såväl pappa som mamma arbetade heltid och jag tillbringade mycket tid hos lekkamraterna, särskilt hos Leif och Karin Sidéns mamma Marianne som verkligen var som en dröm-mamma .., hon hade förkläde, var ganska rund och hade stor byst, å, så jag tyckte om henne! (Dessutom fanns alltid en stövare i huset). Eller Margaretha (lekkamaten Eva-Lenas mamma) som var så konstnärlig och bjöd in mig i böckernas värld. Jag kände mig ofta ensam i vår familj, ungefär som någon som bara kommit neddimpade och landat just hos dem. 

Mina systrar kom hem till jul eller påsk .., Rigmor ringde ofta och vi brevväxlade när hon var i Karlskoga, Umeå eller Karlstad, ja, t om när hon arbetade i Arvidsjaur, som ju inte är så långt från Malå. Mamma sa alltid att jag hade egen försvarsadvokat i just Rigmor; kanske var det därför som jag tyckte så oerhört mycket om henne (och gör ännu). Hon var en slags trygghet.

Om detta med var man är i syskonskaran och vilken betydelse det har, togs upp i programmet och jag älskar när reportern går ut på stan och intervjuar äldre människor om just såna här frågor! (Lika förunderligt - eller inte - som att jag varit gift med en jungfru/mellanbarn, träffade en ny man,  jungfru/mellanbarn och till slut pv, ja såklart jungfru/mellanbarn).

Det är så typiskt, tänkte jag .., att jag satt fast mig själv som liten på utsidan av fotoramen .., jag har liksom trängt in mig. "Jag vill också vara med!"  Inte ett enda familjefoto finns där även den yngsta fick vara med. 

Ungefär som den älskade lille Viggo som - när jag senast var nere hos dem - tittade på bilder/filmer i  min mobil, från när Elliot var 2 år. 

"Fanns jag då?" undrade Viggo flera gånger och jag sa att "nä, du var inte född då" och då började han nästan gråta. "Men jag vill också vara med då!"

Så kan det vara. 

Här en länk till detta underbara avsnitt av Studio 65. Sååå mycket glädje i det programmet!

(Varför pappa Ivar plötsligt fått ett kastmärke i pannan, beror nog på att jag inte har dammat av fotografiet på länge!)

Dagens fönster ...

För tio år sedan fångades det här fönstret vid Annies Gård i Haverdal, där det då hade varit julmarknad. 

Så var det i helgen som gick också, men där var så packat med bilar, så jag struntade i det hela. 

Någon slags julmarknad var det även hos Lantmännen i Harplinge igår och det hade tydligen varit stor succé. Sångaren Harpo var där och underhöll, han bor tydligen i trakten.

Här hos mig har den allra sista rosen nu tackat för sig, men det kommer väl nya nästa sommar förstås.

Att hitta sina rötter och lite annat ...

Minst ett par gånger har jag sagt att nä, jag tittar inte lika ofta på tv nu, som när pv är hemmavid. Kanske är det mer rätt att säga att "jag slötittar inte på tv sedan han åkte iväg". 

Ikväll har jag tittat på ännu ett program hos Netflix; titeln var "Found" och handlar om tre amerikanska tonåringar vilka alla adopterats från Kina till USA (inte bor dom nästgårds heller) och av en ren händelse visar det sig (via DNA) att flickorna är kusiner. 

Så börjar sökandet efter deras mammor. Alla flickorna hade efter födseln lämnats i en kartong utanför ett barnhem och alla kom de till olika platser i USA. Nu åkte dom, tillsammans med en av flickornas adoptivmamma, till Kina för att om möjligt få veta mera. Eller att få träffa sin mamma eller pappa. 

Det här var ett oerhört intressant program som visade på det förfärligt sorgliga med det kinesiska en-barns-programmet, då det nästan uteslutande var döttrar som lämnades bort. Det visade också på den sorg många av de biologiska föräldrarna hade burit på under alla år. 

Helt klart sevärd dokumentär.

Så kunde jag tidigare ikväll se att SVT tar efter TV4:s "dag-tv" med något som ska heta "Sverige Live". Så här skriver Expressen: 

– Vår ambition är att det här ska bli en samlingspunkt för folk på eftermiddagen och början av kvällen som vill känna sig uppdaterade, men också få sällskap, säger Camilla Kvartoft. Hon blir en av programledarna tillsammans med Farah Abadi, Pernilla Månsson Colt, Alex Letic och Jovan Radomir. Sändningstiden blir mellan 16 och 19.30 – med nyhetsblocket insprängt i programmet. 

Det kanske blir hur bra som helst, men det lockar inte mig. Min känsla är att det kan bli ett flamsprogram. Nu ska jag göra natt. Pv har varit på sin första körövning, två ynka män bland idel kvinnor! Han lät så upprymd. Nu hoppas jag innerligt att den konserten blir till 1:a advent då jag ändå är i Malå, men det är tveksamt .., det var många nya sånger som skulle övas in och hinner man då verkligen?

Nu mot sängen och deckaren som jag läser, författad av Anna Tell. (Och min syster i Australien har idag fyllt åttioett år. Det är helt ofattbart.)

Och så ett kvällsfönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"Grannens utebelysning skiner genom vår bambuhäck och åstadkommer den här effekten i kondensen i köksfönstret. 

Väderomslag från mycket fuktigt till klarare och kyligare."

Det var 2:a november som bilden kom, så den har legat och gottat sig bland andra fönster i tio hela dagar. Så läcker!

Tack annannan!

Klockan 11:58 ...

Nästan ljummet ute. + 9 C i morse och det står sig ännu. Och nu kom regnet. 

Vill inte säga vad jag har sysslat med på förmiddagen, men det börjar på rä och slutar på t. Nu har jag bara sista biten kvar, men jag har en känsla av att så säger jag varje dag. 

I flera dagar har jag haft Familjen Skata på besök. Ofta fem stycken, men när bilden togs endast tre. Precis hela sommaren har dom varit som uppslukade från jordens yta.

För övrigt funderar jag på ett dopp i havet - i Skallkroken -.

Just nu på Ringvägen i Malå ...

"Skickade ut hyresvärdinnan för skottning ...", skrev pv.

Sen kom detta: "Nej, jag skickade inte ut henne, hon höll på när jag steg upp. Jag tog garageuppfarten innan jobbet, men jag tyckte det blev en bra bild." 

Dagens fönster ...

Det sista fönstret i håven, den som Turtlan så påpassligt hade med sig, är detta. 

Och vill någon veta mera om just Smögen där man kan promenera längs Evert Taubes väg .., så finns en länk här. 

Under de år jag tillbringat på båten tillsammans med pv, har vi aldrig lagt till i Smögen. 

Här ännu en länk.

Enligt pv kan där sommartid vara så packat med båtar (många penningstinna norrmän med lyxiga båtar) och det har hänt att han - det var före min tid - ja, att han legat som tionde båt från land.

Att åka dit vår eller höst, med eller utan båt, vore inte dumt. 

Tack Annica att du tog dig tid med fönstren!

Skattkistan ...

Idag har jag tittat klart på tv-serien med titeln "Sann kärlek", producerad av Netflix. Sex avsnitt och varje avsnitt varar i ungefär en timmes tid. Vad handlar det om? Jo, man får följa sex äkta par under ett års tid och paren bor i olika länder; det är USA, Spanien, Indien, Japan, Korea och Brasilien. Ett par per avsnitt. Det är hög ålder på de flesta; några är över åttio, några i sextioårsåldern och det är något så oerhört intressant att få följa deras tillvaro och inte bara i nutid, även hur det hela en gång började. 

Ingen speakerröst .., bara personernas prat med varandra.

Många av dem arbetar - trots hög ålder - hårt. Så var det med det äldre paret i Spanien, för att inte tala om herr och frun i Korea vilka odlade Havsöron (någon slags musslor), vilket visade sig vara så oerhört tungt och kämpigt! 

Och där var paret i Indien som kämpade med ändrade klimatförhållanden .., jorden som torkade ut och sönerna som lämnade jordbruket och sina föräldrar och flyttade in till större städer med helt andra möjligheter till försörjning. 

Producent för vissa avsnitt (eller kanske alla), bland annat det från Korea, var Mo-Young Jin och jag önskar att jag ska hitta hans mejladress, så ska jag minsann skriva och tacka för detta underbara! Och förutom avsnittet från USA, så tänkte jag hela tiden .., "men ååå, tänk att få uppleva Japan!`, eller "men så vackert det är i Syd Korea!" eller "Oh, hjälp vilket hårt liv att leva i favelorna i Rio!"

Nu fick jag brått att se alla sex avsnitt, då jag sagt upp Netflix-abonnemanget, men jag hade nog gärna sett dem i följd ändå.

Dagens fönster ...

Ännu ett bohuländskt fönster fångat av Turtlan. 

Fönster - i - fönster, kanske. 

Tack Annica!

Mera pv .... (Maria, alias hyresvärdinnan befann sig i Sthlm när detta skrevs ..)

Söndag. Ja, om någon, för ett år sedan, hade sagt att jag skulle sitta själv med två hundar i en 3:a på Ringvägen i Malå, då hade jag nog inte trott på honom eller henne. Men nu har jag i fyra dygn gjort just detta och det har gått bra. 

Det har totalt blivit några mils promenerande med hundarna (oftast i skogen vid Tjamstan) och jag har läst ut en bok på femhundra sidor, men halva boken klarades av på uppresan förra helgen. Danska TV-serien "Legenden" i sex delar, har jag också hunnit med. Den är obehaglig och lite långsam mellan varven. Tror bestämt att slutet pekar mot att det kommer en uppföljare.

Förutom arbetet på skolan så blir det ofta någon inköpsrunda på Coop eller Ica och det tar ju tre-fyra minuter att gå dit, så det gör inget om man glömt något vid förra rundan. Lika lång - eller kort tid - tar det att gå till arbetet. Till skidspåren som ännu väntar på snö, tar det kanske åtta minuter.

Idag har jag tvättat, hängt tvätt och därefter strukit allt, dessutom dammsugit och ställt i ordning så det ser bra ut när hyresvärdinnan återvänder, det gäller ju att man sköter sig. En runda till skolan har det också blivit. Där lånade jag musiksalen och tränade lite inför onsdagens körövning.

Dessutom har jag i helgen lagt ner ett antal, välavlönade, timmar  på att fylla i en "evighetsenkät" från SIFO. Det har handlat om allt möjligt från köpvanor till politiska frågor. Belöningen blev tre trisslotter, så nu räknar jag med att sitta i TV 4 till våren. Då ska storkovan skrapas fram.

Den här dagen - måndag 10:e november, inleddes med en samling där det visade sig att åk 9 saknade en tysklärare. Eftersom jag blir av med två mattelektioner i eftermiddag, så anmälde jag mig som frivillig.Tyckte själv att det gick helt OK.

Bilden, som Maria tog, är från i morse vid halv 9.

Hälsingar pv.

Dagens fönster ...

Från Smögen kommer den här bilden susande till min inkorg. Det var Turtlan som hade håven med sig; hon, som, tillsammans med maken och goda vänner, haft en härlig SPA-helg i Bohuslän. 

Här finns en länk till detta ljuvliga.

Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar ..

Söndagkväll blir middag hos Ecke och Britt. Här sitter jag mitt emot Ecke i deras trivsamma och STORA vardagsrum, det som nästan känns som ett bibliotek. I alla fall nästan. 

När jag kommer dit, sitter herrn i huset djupt koncentrerad med hörlurar i öronen och lyssnar till Sportradions sändning från finalen i årets Allsvenska i fotboll. 

"Radion är min räddning på nätterna när jag inte kan sova ...", säger Ecke. 

Ja, radion blir nog en räddning även dagtid, för den som är helt blind.

Nu väntar han på det nya ögat; kanske blir det i slutet av den här veckan ...? 

Britt har dukat bordet så fint och jag fixar laxfilén som ska in i ugnen. Lite senare kommer äldste sonen Jonas in och då är maten klar och vi kan slå oss ned till bords. Så trivsamt att sitta tillsammans vid ett matbord. Blommorna på vardagsrumsbordet, ja, dessa är kvar sedan Britt fyllde år för någon vecka sedan. I december är det Eckes tur.

Hos Lantmännen i Harplinge upptäckte jag glittriga julkalendrar och två stycken fick följa med hem. Glittret syns inte riktigt på bilden, men finns där verkligen. Det här kortet ska min syster i Australien få, det andra, med tomtar och mer juligt, ska gå till min äldsta syster. 

Gråmulet men tämligen milt ute idag. Har räfsat ihop ännu en säck med eklöv ., ska försöka montera trädgårdsslangen som pv dissekerat och nu är den stört omöjlig att få fast i "vägguttaget" (väldigt irriterande), särskilt som jag planerat att tvätta bilen.

Så här såg det ut när pv tittade ut genom köksfönstret hos Maria igår. Några centimeter vitt på marken. Det finns hopp.

Dagens fönster ...(och grattis alla som heter Martin eller Martina!)

Igår när jag var inne i stan och handlade till mig själv (stickkontakter och annat som inte finns på lilla Ankaret), passade jag på att försöka hitta ljung till friherrinnan. Hon hade önskat sig "gärna flerfärgade", men se, Ica Maxi hade två olika krukor med ljung, det var allt och dom såg bedrövliga ut! 

Ankaret hade heller inga fina blommor, men Lantmännen hade EN - den gröna till vänster, plus en planta murgröna - och Antje i Skipås EN, den till  höger. Själv vill jag ha två egna ljungplantor, men kanske att Trädgårdstjänst i Haverdal har några exemplar kvar?

Senare på dagen kom den här bilden och då får hennes sängkammarfönster bli Dagens variant. Tack Lena!

Söndagmorgon ....

En fin dag, känns det som. Eller en fin morgon, kanske. 

Sex plusgrader ute, men ingen vind. Har inte eldat sedan igårförmiddag och ändå är det behagligt här inne. Allt beror på vinden; den som inte visar sig idag.

Termometern i köket visar på sjutton grader. Jag struntar i vedpannan .., tänder i stället i kaminen här i vardagsrummet. 

Struntar också i Nyhetsmorgon på tv, äter frukost till Söndagsintervjun i P1 med Martin Wicklin. Idag är det Alexander Ernstberger, tidigare VD för finansföretaget Allra som intervjuas. 

Till en början är samtalet lugnt och fridfullt .., men när Wicklin börjar ifrågasätta några av den inbjudnes versioner av hur allt har gått till, ändras tonen i programmet. 

Martin Wicklin är i mina ögon en suveränt bra intervjuare. Här en länk till programmet, om någon är intresserad.

Så har pv hört av sig och vittnar lyriskt om hur ljust och fint det blir, nu när snön har kommit! Under alla år här i södra Sverige har jag ofta fått höra att "det måste väl vara skönt att slippa vintrarna i Norrland ...?" Jo, det är skönt att slippa skotta snö i början av maj, men oj, så mycket ljusare det blir när snön lägger sig! Inte alls som här, där det blir becksvart om aftnar och kvällar.

För övrigt ..? I snart två veckors tid har pv - i alla fall under ledig tid - ägnat sig åt en Sifoundersökning som tydligen är av det värre slaget. Frågorna tar aldrig slut! Om detta elände får han berätta själv.

Nu ska jag sammanställa vad instagramvännerna gjorde igår lördag. För mig är det lika roligt var gång; ungefär som när vi på bloggen hade "Det Bästa"; det var på den tiden när det vimlade av bloggare. Allt har sin tid.

 Det godaste jag vet ...

Fiskvagnens bytta med bouillabaisse kostar 89 kronor och innehåller olika bitar av fisk; lax och torsk och kanske något annat .., lite strimlade morötter, kryddor och ibland smått skuren potatis. 

Själv tillsätter jag minst tre oskalade potatisar i mindre bitar, plus morotsslantar (kokta förstås) , samt cayennepeppar, lite grädde och en skvätt vitt vin. Lite bladpersilja också, den fick jag norpa mig hos friherrinnan. 

En pytteliten bytta med aioli och en räka, följer också med.

Den här soppan räcker i två dagar, men just idag var jag så förskräckligt hungrig, så nu blir det nog bara en skvätt till lunch i morgon.

Detta skulle jag garanterat kunna äta varje dag.

November ...

Alldeles tyst i huset är det; ingen Nyhetsmorgon där det säkerligen ska lagas mat och inte ens Ring-så-spelar-vi, trots att jag tycker så mycket om programledaren Christer Lundberg. Eller, jag tycker att han är så vänlig mot alla som ringer. 

Med pv på bortaplan förändras såklart tillvaron. Det blir inga sena kvällar .., jag är väldigt noga med att kontrollera så att alla dörrar är låsta när det blir sängdags .., och det går inte ens en bråkdel så mycket av Arvid Nordquists Gran Dia, som när vi är två i huset.

Läser DN från första till sista sidan och inspireras av en sida med annons från Alfabeta Bokförlag, med rubriken: "Ge bort en prisbelönt bok i julklapp!" Det handlar om barnböcker. 

Så jag klickar in mig på deras hemsida, men sååå rörigt där var och där är annonser som tjoppar upp vid sidan om och när jag söker på någon av de nominerade eller redan prisbelönta barnboksförfattarna, händer ingenting. Nej, det får vara. Och jag tänker också att pojkarna inte direkt kommer att jubla i högan sky, då, på julafton när paketen öppnas och där visar sig vara böcker! Minns att Anders - när han var i kanske tioårsåldern - på sin önskelista hade skrivit: "Inga böcker!!"

På sidan 22 upptäcker jag Anna-Lena Lauréns krönika "Brev från Berlin", som inleds så här: "Jag satt och läste tidningen i vardagsrummet när jag såg skuggan i ögonvrån. En liten varelse som med blixtens hastighet sprang längs golvlisten. Jag ser i syne, tänkte jag. Vi kan ju inte ha möss i lägenheten. Då rörde sig skuggan på nytt. En berlinsk husmus i egen hög person. Hur är det möjligt? undrade jag. Vi bor på femte våningen!"

Tack Anna-Lena! Detta fick mig verkligen le och det var också väldigt mycket igenkänning. Jag bara väntar på musbesöken, allra helst som temperaturen - i alla fall nattetid - börjar närma sig frostläget.  Det är då jag själv brukar uppfatta skuggan av något som kommer springande över köksgolvet.

För övrigt har pv ringt och meddelat att idag kom den första snön i Malå! Nu finns det hopp, alltså.

Åttonde november. Vendela har namnsdag. Termometern visar på 7 plusgrader ute. Och snart är eken helt avlövad.

Dagens fönster ... 

... fångades i väntan på buss nr 12, när jag skulle åka in till Malmö Centrum. Så lätt och smidigt det är att bara blippa sitt bankkort, så är det betalt och klart! "För seniorer över 70 år är resorna gratis", läser jag precis på nätet. Tänk, det visste jag inte!

Brev från pv, nr 2.

(Bilden från Vindön. Seglet skulle vikas ihop och inte det minsta har den med texten att göra, men jag tycker om den. /Elisabet.)

Jaha, så har man kommit igång med några grupper och lärt känna lite elever, ja, t.om några namn har satt sig. Dagen avslutades med en konferens som kändes lite off för min del. Beslutades att jag skulle äta med årskurs 9 torsdag och fredag denna vecka och gratis mat är ju som bekant gott. 

Efter dagens slut begav jag mig till kyrkan för att, som jag trodde, öva inför någon julkonsert. Så blev det dock inte, då ett antal damer, en man, samt körledaren höll på med städning av kyrkan. Det visade sig att de  hade haft konsert till Allhelgona, så nu vilade kören sig inför julen. 

Fick ju träffa en del körmedlemmar och det tycks som om hela byn vet vem jag är; att jag är tillsammans med Elisabet, samt att jag är inneboende hos Maria. Detta är nog ingen plats att bosätta sig på, om man önskar vara anonym, men för mig går det bra. Jag fick i alla fall noter till fem sånger, varav en som jag kan sedan gammalt. 

Väl hemma igår hade Maria fixat klart den fläskpannkaka som jag förberett på morgonen, ja, vännen/grannen Tommy var också bjuden. Onsdagkväll lämnade Maria skutan för att köra till Stockholm, så nu är jag alena i en trea tillsammans med två hundar i Malå. Vem hade trott det för något år sedan?

Första veckan är därmed avklarad och jag är vid liv, om än tämligen trött om kvällarna, hälsar pv.

Uppdatering ...

Glömde orddelen. Där gick det himla dåligt. Sju rätt av tolv.

....

Fredag. Krånglig natt med värk i ett knä (kullersten i Malmö förstås ..) och en högerhand som ständigt domnade bort, men två småkatter ovanpå mitt täcke blir ändå som medicin. 

Bilden: Platanen utanför biograf Spegeln. 

Skjutsar Elliot till skolan. Nu kan jag vägen precis. Lätt som en plätt. 

Ute på skolgården, just utanför deras klassrum, står några "fröknar" och tar emot barnen. "Godmorgon och välkommen!" säger dom till alla och jag blir så rörd, så där så jag nästan inte kan prata. Tänk, att komma till sin skola och mötas av detta! 

Och jag säger till en av fröknarna att "oj, om man hade fått uppleva något liknande när man gick i småskolan, hur annorlunda kunde inte allt då ha varit ..?"

Överhuvudtaget upplever jag skåningar som sååå mycket artigare än svenskar i allmänhet. När jag kramat om Elliot, sagt hejdå och går till bilen, möter jag andra föräldrar/mor/farföräldrar som kommer med sina telningar och alla hälsar godmorgon. Jag tycker att det är helt underbart! Och vilken härlig mix av människor; alla möjliga kulörer och fasoner!

Sen hemåt. 

Ljusblå himmel, solen uppe. Som alltid mycket trafik. Kör om fjorton långtradare i ett svep; har aldrig varit med om dess like och på baksidan på en av dem står det "Here it gås, with Abbekås" och jag tänker att det är nog Aldos Åkeri i just Abbekås som varit så .., tja, lite finurliga, men det torde väl mest vara de svenska bilisterna som fattar detta med gåsen.

 Passerar Vege å och ser en skylt på ute på en åker där det står att i Helsingborg är HIF en religion ..., och det kan nog behövas stöd från ovan, ty det går dåligt för helsingborgslaget i år. Och så blir jag omkörd av en bil  på vars registreringsskylt det står OWE plus några siffror - och den kombinationen har jag aldrig sett förut -. 

Just innan Hallandsåsen kommer dimman. Noterar att minst två silverfärgade bilar från Schweiz passerar mig och jag undrar var dessa är på väg. 

Kommer hem till femton plusgrader i huset, så det blir brått att elda. Men först får fåglarna mat.

Mängder med ekblad ligger på gräsmattan ., nu är det trädet snart helt avlövat. 

Hittar två brev i postlådan; ett från Eva i Tyresö och ett från min syster i Australien. Hon har skrapat ihop de svenska sedlar hon haft kvar (hon ska ju aldrig återvända hem, orkar inte med den långa resan längre, säger hon) och lagt dem i ett kuvert och postat det hela. 

"Är du galen? Det är ju som gjort för att komma bort i hanteringen eller rättare sagt norpas av någon som tror att det är en gratulationshälsning innehållande just pengar!" utbrast jag när hon berättade detta.

Här hade jag alltså helt fel. Ändå är kuvertet uppsprättat i mitten längst uppe .., två cm kanske, inte mera. Sjuhundra kronor ligger prydligt inuti brevarket och nu önskar hon att jag ska skicka korsordstidningar, men dom inte vara för enkla och inte med så många sudoko i, för det tycker hon är helt ointressant. Så det ska jag nu göra när jag skrivit detta .., åka och posta mängder med tidningar, plus dom bilagor som friherrinnan så generöst bidragit med. 

För övrigt kan jag meddela att här råder solsken och nu har jag fått upp temperaturen inomhus till sjutton grader. En grad till, sen är jag nöjd.

Dagens fönster ...

Det var igår som alla dessa fönster susade in i håven, då, när jag var på väg till biograf Spegeln i Malmö. 

Jag tog buss nr 12 .., passerade det gamla soldattorpet som förvandlats till Limhamns museum .., och där är stora maffiga hus som vetter mot havet och en hållplats med namnet Potatisåkern .., och människor steg av och på. Mest av.

Biografen ligger mitt emot Centralstationen, så det är perfekt till för en som har dåligt lokalsinne.

Nu är det fredagmorgon och jag har googlat på såväl Limhamns lilla museum och Potatisåkern. 

"Elliot, nästa gång farmor är här, då kan vi väl besöka det där lilla museet där en soldat en gång bodde med sin familj?"  Jodå, det kan vi göra, säger han. 

Så har vi det den här morgonen. Med viss bävan tog jag mig an DN:s Nutidsquiz. Resultatet blev 8 rätt av 10. (Hade fel på nr 7 och nr 9). Pv som tydligen ägnat sig åt annat än nyheter i veckan, hade 6 av 10.

Murre Svart ....

Det var den här lille krabaten som följde med av bara farten, då, när den andre som man tingat, skulle hämtas. 

Tydligen hade dom bott tillsammans i en spilta och den svarta var alldeles på tok för ung egentligen, men hade ingen mamma och vad som hänt henne, det visste inte familjen. 

Hur har det gått? Jo, tack .., han har vuxit förstås, fått mer grått i pälsen och även om han är väldigt beroende och ofta snuttar på den äldre katten (som ändå är en kattunge ännu), så är han så tuff och den som ser till att få mest av maten .., ja, liksom puttar undan sin kompis. 

Natten mot idag låg båda katterna på mina ben och jag som vrider och vänder mig hundra gånger per natt, ja, det blev inget långvarigt kattsällskap i sängen. 

Katten på bilden heter Sixten och kompisen heter Blixten. Det är helt omöjligt att lyfta upp Sixten och hålla i honom; det är som om han tror att nu kommer DÖDEN, men det går ändå framåt .., han kommer allt närmare.

Visst är han fin? (Går under avdelningen Ledande Frågor.)

På annat ställe ...

Orolig natt i annan säng än den vanliga. Vid 3-tiden lyssnade jag till rödhakesång, tänk, så livgivande det är! Halv sex hörde jag Maja stiga upp och en halvtimme senare hörde jag små trippande steg och ytterligare lite senare dök nästa gosse upp. 

"Farmor, jag hörde fåglarna nu på morgonen!" sa han som är döless på mitt fågelprat. 

Nu närmar sig klockan 09.00 och jag har kört Elliot till skolan och hittade på en gång. Hela tiden kom föräldrar med sina barn .., pappor och mammor och utanför E:s klassrum vimlade det av sexåringar och det surrades och jag fick byta till häftigare fruktlåda än den Maja skickat med och sen iväg hemåt, det vill säga, till deras hem. 

Svängde in på Ica och det är närapå med livet för insats - mest för cyklister - vilka kommer susande i raketfart och det gäller verkligen att ha koll på omgivningen!  På butiksparkeringen hade jag en bil alldeles intill vår och ut ur den bilen klev en familj som kanske hade indiskt/pakistanskt ursprung och kvinnan hade en varmt gul längre skjortklänning över byxor i samma färg + lite röda broderier på det hela. Sååå fin hon var!

I kassan satt en ung man och tuggade tuggummi. 

"Vill du utnyttja seniorrabatten ...?" sa han och jag log inombords och sa att det ville jag gärna göra. Sen önskade han mig en fin dag. 

Underbart vackert väder just nu! Klarblå himmel och sol .., jag har allvarliga planer på att ta bilen och åka till stranden för ett dopp.

Dagens fönster ....

"Fångade det här fönstret sidledes så att den fine dörrklappen kanske också kommer till sin rätt."

Så skriver annannan i Porto. (Kanske dörrkläpp? Eller det finns olika regionala namn på densamma?)

Tack! säger jag.

Tidig morgon i landet Halland ...

Klar morgon. Inget regn och har sovit underbart gott hela natten! Lyssnar till P1-morgon klockan sex och det är elände från Sudan och glädje i New York, där  borgmästarkandidaten Zohran Mamdanis vann stort och nu torde nog den amerikanske presidenten skära tänder så det blir svårt att sova för hans hustru. Bidrag till NY ska dras in och hur herr Mamdanis ska klara av allt motstånd från republikaners håll - och även från delar av demokraterna - det återstår att se. Men vilken  s k r ä l l ! Lycka till! säger jag. 

Och så får vi veta att svenska gäng infiltrerar - eller tar över - narkotikahandeln i Finland och jag tänker att jaha, det räckte förstås inte med Norge och Danmark .., nu ska vi exportera eländet österut också! 

Vid det laget lämnar jag sängen, ställer fönstret på vid gavel, står en stund och tittar ut i mörkret och undrar hur världen kunde bli så galen? 

Vid sjutiden kommer den här bilden från pv.. 

"Solen börjar gå upp över Malå, efter gårdagens eviga regn. Tänk, om det kommit som snö i stället."

Själv ska jag köra till Falkenberg (2 mil) för mammografi och därefter raka spåret till Bunkeflo. Då får jag några timmar solo-kvist hos småkatterna, innan det är dags att hämta dem från förskola/skolan.

I vanliga fall hämtar vi alltid Viggo först och därefter Elliot. Nu skrev Maja att det är bättre (för farmors blodtryck  kanske?) att vända på kuttingen och börja med att hämta Elliot. 

"Viggo blir helt tokig när han är på Elliots skolgård, springer iväg och gömmer sig ...", skriver hon. 

Funderar allvarligt på att gå på bio i morgon och titta på dokumentären om keramikern Lisa Larsson, salig i åminnelse. Den visas på ljuvliga biografen Spegeln mitt i Malmö! Det innebär ännu en övernattning, men det ska man väl klara av ,-).  Klicka gärna på länken och skrolla sedan till slutet .., bara rakt ner, så får ni en salong som heter duga. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Från Monet kommer det här fönstret och med en liten blomma med det ovanliga namnet Medinilla Flamenco. 

Tack för bidraget! säger jag.

Ögonbrynselände och lite annat ...

Stressigt blev det att hinna i tid till frisören. Hela tiden körde jag med ena ögat på klockan och tänkte att ..., ååå, detta kommer att bli tajt och jag, som i vanliga fall oftast är på plats en kvart i förväg! Nu parkerade jag vid slottet och hade förberett Parksterinställningen - bara att klicka igång den - och exakt på minuten 10.45 klev jag in i salongen. 

B som har klippt mig de senaste gångerna, frågade hur jag ville ha det. 

"Kortare på sidorna än tidigare, jag vill inte att det bullar ut sig ...", sa jag. 

När allt var klart och hon sprejat (som jag aldrig någonsin gör) och stajlat, undrade hon om jag kanske önskade få ögonbrynen plockade och färgade. Då anar man ju ..., och jag tackade ja, men det ångrar jag.

"Nej, nej, jag ska inte gör dem för mörka!", lovade frisörskan, men nog tycker jag att det blev just så.

Nu blir det till att platta luggen så eländet inte syns. Tittade in hos Ecke och Britt en kortis, kom hem .., eldade i vedpannan för att ha varmt vatten när jag återvänder från Skåne .., eldade även i kaminen och själv kröp jag ihop på soffan Ektorp - somnade inte - men oj, så trött jag var! Tittade samtidigt på ett program hos SVT som handlade om konstnärerna Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. 

Från pv kom följande rader: "Första riktiga dagen och mycket har fallit på plats. Har haft tre lektioner, den fjärde försvann i gymnasieinformation. Ska avsluta eftermiddagen med "studieverkstad", vilket jag förstått ska vara någon typ av läxhjälp eller hjälp för elever som har det svårt i något ämne. Sådant har jag haft en del tidigare genom åren. 

Ikväll har Maria lovat att bjuda på någonting med lax, jag kanske kan kontra med fläskpannkaka i morgon. Ingen snö i sikte än, men temperaturen är nere på två grader, så lite hopp finns det."

Lite senare ringde han och berättade att i veckan ska han nog ansluta till en av körerna som då har övning. Där är Lottas mamma med och sjunger och det blir säkert jättebra för honom att få fortsätta med sjungandet. Jo, jo. Nu blir det Marias tur att enbart få lyssna till basstämman, då, när herrn ska öva om kvällarna.

Onsdag ... Tisdag, ja ...(skyller på bristande sömn).

Bilden togs igår. Den är brant och framför allt: hal ..., den där sista biten upp till fabrikör Johanssons hus. 

Det blev inte många timmars sömn natten mot idag, men det går ju det med. Ofta är det så, att när man förväntar sig att orken ska tryta efter sådana nätter, så blir det tvärtom. Det känns ungefär som när jag- då det handlade om covid - fick höga doser av cortison. Man blev speedad.

Fem samtal nu på morgonen gjorde hjärtat glatt. Från Bunkeflo ringde Viggo 3 år och frågade om jag ville ha en bulle? Jag sa att det lät ju som allra bäst; kanske kunde han spara en bulle till farmor, när jag nu kommer i morgon? 

Jodå, det var inga problem.

Och från Norsjö ringde Irene Lundmark - Alm som har det måttligt roligt där hon sitter fjättrad i sin rullstol, efter operationen av ena foten. Inte för en sekund får den gipsade foten belastas och Irene som är så energisk ..., vart tar all hennes energi vägen? Lagras den inombords?

Sånt kan man fundera  på, så här en blåsig onsdag i början av november.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som var Maja i Tyresö (dotter till Eva): 

"Badat bastu och doppat oss i nedre Dalälven vid Gysinge! 

Detta är utsikten från fönstret i bastun och till höger brusande fors där 5 forspaddlare i full mundering kämpade i forsen! 

Tyvärr ingen vattencistern i bastun, men vi tvättade håret i medhavd balja med hett termosvatten blandat med dalälvsvatten, dock krävdes dopp i älven för ordentlig sköljning. Det var 5 grader i vattnet så det var riktigt rysligt, eller uppfriskande…

Kram

Maja."

// Tack Maja! Låter som ett litet - eller stort - äventyr, tycker jag. 

Mejl från pv ..

"Här kommer en kort sammanfattning av min första arbetsdag i Malå. 

Jag var först på jobbet vid 07.25 och vaktmästaren släppte generöst in mig när han låste upp dörrarna. 

Hittade snabbt en fysikbok i korridoren och bläddrade igenom vad jag förväntades göra under min lektion två timmar senare. Då dök Lotta upp - blivande kollega och bästa vän sedan ungdomstiden med min hyresvärd Maria - och Lotta tog med mig till fikarummet/arbetsrummet. 

Efterhand dök flera upp och hälsade mig varmt välkommen. Tio minuter i åtta blev det ett kort möte; själv satt jag och spanade efter rektorn som jag skulle träffa klockan åtta. 

Så snart mötet var tillända fick jag hjälp av Lotta att hitta rektorn som, visade det sig, satt i en angränsande byggnad och väntade på den småländske matteläraren. Väl där tilldelades jag egen dator, nyckel och en massa information.

Sedan gick dagen i ett - för en 70-årig pensionär - ovanligt högt tempo. Jag var medföljare på tre lektioner och fick äta lunch tillsammandes med eleverna.

Dagens roligaste skratt fick jag i alla fall när tre elever stoppade mig i korridoren och undrade vem jag nu var. Berättade för dem och då säger en av tjejerna:” Vad söt du var”. Jo, jo. Sånt är man inte direkt van vid. (Obs. Jag tittade efter den vita käppen men såg ingen.)

Nu sitter jag här vid köksbordet och försöker samla tankarna. Många intryck blev det. Hälsningar pv.

//E skriver: Bilden visar pv igårkväll, i soffan tillsammans med Charlie. Han ser lite trött ut, herr pv, men kanske pratade han bara med sin kompis.

När solen visar sig ...

I min kalender ska jag ikväll notera hur fin den här dagen blev. 

Regn på morgonen, men därefter solsken. Först en promenad längs havet och uppför backen mot Fabrikör Johanssons hus med gallergrind som kan styras elektriskt. 

Nästan vid grinden, den som hänger sned och vind, brukade vi ta paus, Harry och jag själv. Ingen lång historia, kanske tio minuter då jag satt och vilade blicken ut över havet och världen och 

Harry brukade sätta sig på min högra sida - på den här mossiga stenen längst ner på bilden - där satt han och jag satt intill. 

Så .., där satt jag även idag, men platsen intill mig .., nä, den var tom. 

Det kanske tycks molnigt och hot om nederbörd på bilderna, men så var det inte. 

Och senare, när jag kommit hem, slog jag mig ned i solstolen nära eken. Mängder med nötväckor, några få talgoxar, en grönfink, två hackspettar  som tycktes omåttligt irriterade på varandra, höll till vid fröautomaten. 

Solen orkade med nöd och näppe ta sig ovanför grannens hus och jag drog ut solstolen och fick solstrålar mot kinderna. Jag tänkte att det nästan kändes som när vi var på stranden på Kreta. 

Efter någon timmes tid gick jag in .., tittade på SVT-play och ett program om svensk konsthistoria och just det avsnittet handlade till stor del om konstnären Hanna Hirsch Pauli. Så alldeles oerhört intressant! 

Ikväll ska jag fördjupa mig på den här sidan.  Den känns nästan som ett skattkista!

Dagen har även bestått av ett besök hos fiskbilen i Flygstaden, där jag inhandlat en bytta med fisksoppa, ja, till mig själv i morgon. Mums!

Och Maria har precis skickat ett utdrag från sin messenger, där följande står att läsa: 

M: Hur går det?

Pv: Bild kommer strax. 

M: Hoppas att allt gått bra idag! Hundarnas mat står på bänken i köket. Finns matlåda i kylen till dig. Vi ses senare! (E: Hon arbetar kvällspass).

Pv: Tack Maria. Det här är spännande, ska du veta. 

M: Ska bli intressant att höra!

Jag kan säga att det tycker jag med att det ska bli.

Dagens fönster ...

"Mitt fönster, en dimmig morgon", stod det som bildtext. 

Jag svarade: "Å, vilken fin utsikt! Men då måste ni bo ganska högt upp?"

Och svaret kom: "Det är andra våningen hos oss och det sluttar nedåt åt det hållet. Det är söderut = mot floden, så det fortsätter att slutta av och till hela vägen ned. Skulle tro att där vi bor är det kanske 60 - 70 meter över havet och floden är ju havsnivå. Slut på informationsflödet du inte bad om."

(Men  i n d i r e kt  gjorde jag ju det och är glad för att ha ått mer "kött på benen", ja, vad beträffar fönstret.)

Tack annannan!

I ensamhet ...

Vad gör man då? 

Jo, jag har varit på bröllop i Amman och aldrig i mitt liv har jag sett en brudgum gå med sån otrolig energi som kronprins Hussein! Här kan man, från första början nästan, se denne till synes så energiske man.

Denne herr Hussein, han måtte ha längtat väldeliga efter sin blivande fru. (Och varför tittade jag just på den filmen, tro? Tja, den dök upp i flödet, helt enkelt.)

En bild från Malå ...

Bilden togs av Maria vid 17.30 igår eftermiddag.

Liten hälsning från pv ...... 

Nu, 09.04 kom följande meddelande: 

"Liten uppdatering. Min tanke var att det inte borde vara så mycket folk på bussen mot Gällivare en söndagmorgon kl.07.15. Tänkte att jag kan nog ligga längst bak och sova en stund. Jo, jo. Så fel jag hade! Bussen blev helt full och då stod vi 15 personer utanför. Fick lasta bussen med bagage (smockfullt) och därefter fick vi gå ombord på en mindre buss, som ska följa den ordinarie till Dorotea. Så nu sitter jag här, inget ligg här inte. Ja, ja, det blir nog tidigt i säng ikväll. 

Sen kom nästa meddelande: "Nu är det kris på lillbussen. Den stora bussen med allt bagage har kört och några från lillbussen är utan bagage. Det här blir spännande."

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Här är ett annat fönster. Också från förr, men inte lika gammalt som det förra. 

Det är från hösten 1964 och taget på Drottninggatan 97 i Stockholm.

Dit hade jag flyttat efter studenten och börjat på konstskola. Fotot har jag tagit och framkallat själv just i de här huset där vi hade våra fotolektioner som var en del av utbildningen.

Undrar just om det finns kvar? Huset alltså."

//Tack Monet! säger jag.

Helgdag i det gula huset ...

Ännu fler bidrag från boken "Svenska folket minns sitt 1900-tal." Nu handlar det om krigsåren. 

"Jag minns att ett varmt regn föll. Min farmor tvättade håret på mig under stupröret. Farfar sprang naken runt trädgården och jag tittade på hans stora mage som guppade när han sprang. Båda var glada. Han var landshövding i Värmland och kort därefter var han död."  / Kerstin f. 1941

"Jag minns Gällivare en vinterdag. Ett militärt propellerplan kom in över samhälet och propellern lossnade. Två personer sköt ut sig. Blev hängande i några tallar. Planet störtade inne i samhället. Händelsen tystades ner. På sextitalet offentliggjordes vem en av fallskärmshopparna var: Stig Wennerström, flyglöjtnant, överste och rysk spion. / Birgitta f. 1933

Bilden: Mamma i Skåne, det måste ha varit i krigsåren, någon gång mellan 1941 - 1945 då hon arbetade som hembiträde hos en läkarfamilj i Anderslöv. Men här på bilden, på besök hos goda vänner i Næstved på Själland. Jag minns att mamma berättade om de brittiska flygplanen som nattetid återvände från bombningarna i norra Tyskland

Och så ännu ett bidrag från den här boken som jag tycker så mycket om. 

"Jag minns det hackande oljudet från en motor och hur vi rusade ut från stugan i Falsterbo för att till vår fasa få se flygplanet, strax över hustaket, på väg mot en krasch. Sju fallskärmar landade runt vår tomt. En amerikansk Liberator hade blivit beskjuten av tyska reaplan och tagit sin tillflykt till den svenska kusten. Det var den 25 mars 1945.  / Lars Hammar f 1939.

Och tänk, vilka minnen som kan fastna hos människor! Som detta. "Jag minns när vi vintern 1939 gick hem från skolan, kånkande på färdigstansade vita överdragskläder som, sedan vi sytt ihop dem, skulle till de finska soldaterna i vinterkriget. en omgång byxor och jacka innebar 15 meters trampande på symaskinen. Chadwicks vita tråd nr 30 med lila signum fick vi hålla oss med själva. / Ingrid Sundberg.