Malå, måndagkväll ...

Det är inte klokt så vackert det kan vara hemmavid. 

Den här undre tog Maria ikväll.

Dagens fönster ...

Från Monet kommer det här fönstret och så här skriver hon: 

"Hej,Tog en bild utifrån på mitt köksfönster och tänkte på dig. Jag bor på markplan med uteplats och naturen inpå knuten och har så fint omkring mig. I den stora krukan växer några exotiska, från början små svarta frön,  som ska bli en slags ”mirakelblomma” - köpta på nätet. Spännande varje dag! Hälsningar Monet." 

//Tack Monet! säger jag.

Första på länge ...

Doppet, alltså. 

Å, det kändes iskallt, men så snart jag doppat huvudet, blev det bättre. 

Ingen simtur dock. Bara ett dopp. Men .., nu går det bara framåt. 

Efteråt kollade pv till båten. Startade motorn och bogpropellern. Allt fungerade som det skulle. Här är han på väg att ta sig ombord utan att hålla i sig i nånting; staget är ju inte på plats. I morgon ska gipsen plockas bort och pv hoppas förstås på att kunna få mast och vad därtill hör på plats. Så snabbt tror jag inte att det går. Måhända får han hjälp av sin äldre bror och en kompis till dem båda.

"Sommargyllen" menar Ai att detta är. 

Ja, då säger vi väl det. Vacker är den i all sin enkelhet, tycker jag. 

På nätet läser jag att blomknopparna kan kokas och ätas som broccoli, i exempelvis paj, soppa eller pastasås. Och inte gör det något om stjälk och blast följer med heller. 

Vi räknar till nio bokade ställplatser, av tio. Minst tre tyska husbilar, en österrikisk och övriga svenskregistrerade. Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

.... eller kanske mera gårdagkvällens fönster?

Det var på hemväg från Röda Kvarn och med siktet inställt på Slottsparkeringen som jag upptäckte skylten i fönstret. 

Sååå trist! Akademibokhandeln i Halmstad läggs ner.

Tänk, så ledsamt om den ena bokhandeln efter den andra försvinner! Tänk, om det slut bara blir till att köpa böcker via nätet! 

Och inte enbart böcker .., jag älskar ju att botanisera bland pennor och anteckningsblock och allt det andra som man finner i en bokhandel. 

Klockan var kring 20.00 när vi gick till parkeringen. 

Vi passerade olika krogar .., deppade fotbollssupportrar (Halmstad spelade oavgjort mot Elfsborg)  släntrade i grupper längs gågatan och några ordningsvakter stod och småpratade utanför O´Learys.

Innan vi var hemma öste regnet ner och vindrutetorkarna gick för högvarv!

Röda Kvarn och Nymansgården ...

Igåreftermiddag blev det ännu ett besök på Nymansgården och Sonja. Precis som förra gången satt hon i dagrummet tillsammans med tre andra kvinnor och vi log när vi såg att den jättelika tv:n (med fantastisk bild) visade allsvensk fotboll, nämligen Halmstad mot Elfsborg. 

Så bra att personalen hjälper sina "kunder"/boende att komma ut från sina rum .., annars hade det nog varit lätt för många att bli sittande där inne och vänta på att tiden ska gå, eller att man ska få komma hem. 

Sonja tycks allt piggare och såg så glad ut och kvinnan intill mig visade sig ha arbetat i butik inne i Halmstad, ja, på något sätt kände jag igen henne. Där var även två från personalen som kom och pratade med oss och undrade om vi ville ha en kopp kaffe. Så vänligt!

Den ena av dem var uppvuxen i Monterrey i Mexico, pratade i det närmaste perfekt svenska (men det tyckte inte hon, "det är sååå svårt att lära sig svenska!" sa hon leende) och den andra, som var rena ungdomen, endast nitton år, hade flyttat hit från Syrien. 

Tänk, så många livsöden som samlas enbart på ett korttidsboende, såväl bland personal som bland de som tillfälligt är där!

Efter besöket hos Sonja blev det bio på Röda Kvarn för att se filmen "Saltstigen", baserad på en bok av Raynor Winn (enligt författaren är det självupplevt). 

Jag hade läst Berts recension av densamma (filmen, alltså) och bokade nästan bums två biljetter!

Filmen handlar om författaren och hennes make Mooth (som vid ett läkarbesök får en mindre trevlig diagnos att förhålla sig till); ett medelålders par vilka förlorat sitt hem och i princip allt de äger och som då ger sig ut på en till synes evighetslång och kämpig vandring för att komma till Land's End i Cornwall. 

Det var hög medelålder i salongen och jag hade ett elände med mitt vänstra knä, hade så ont så jag ville gråta och bytte benställning säkert hundra gånger och första halvtimmen av filmen tänkte jag att ...,"nä, men här händer ju absolut ingenting, det är ju mest eländes elände" och att jag hade svårt att koncentrera mig, det kan ju ha påverkat känslan av filmen. 

Nåväl, den tog sig (eller kanske vande man sig ..?) och vi kom båda två att tycka riktigt bra om filmen. Oerhört vackra vyer förstås ..., emellanåt - eller ganska ofta - tänkvärd. 

(Bilden här ovanför tog jag just i Cornwall och det var skolbarn som fått teckna traktens fåglar. Här är det Romilly Seymour, 6 år som förevigat Kungsfiskaren, en för trakten typisk fågel.)

Här är en länk till Aftonbladets recension, som gav filmen en 2:a i betyg. Jag ger den en 3:a och pv säger, efter några sekunders betänketid ..., "ja, en 3:a". 

Sydsvenskan tyckte så här.

En annan länk .., här till SVT.

Tack för tipset, Bert!

Dagens fönster ...

... speglar sig mot väggen i rummet mellan köket och vardagsrummet. 

Väggklockan - som en gång satt satt på köksväggen i mitt barndomshem - har varit saligen insomnad i många år och nu har jag givit upp.

Kväller ....

En bra dag. Blev bjudna på halv-3-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt på Friggebodens altan, den som har eftermiddagssol och det blev prat om allt och inget. 

Om testamenten .., äktenskapsförord, ogräsbekämpning .., om rödstjärten som kom och drack vatten från fågelbadet .., och pv sa att nu, med nya hörapparaterna, kan han höra långt mera fågelkvitter än tidigare! 

Vi pratade även om att ta oss an våra surströmmingsburkar, men först måste jag få fatt i Släppträskbröd hemifrån. 

Ikväll SVT:s "Muren". Aldrig är jag så imponerad av pv som när vi tittar på det programmet. 

Han måtte han världens bästa minne .., jag fattar inte hur så mycket kan ha fastnat i hans hjärna, men så har han ju studerat i många fler år än jag själv. 

Men ändå. Helt otroligt är det. Tröstar mig med att vi hade lika många rätt på DN:s Ordkunskap idag (1 fel vardera, men på olika ord) och lika eländigt dåligt båda två på Nutidsquizzen (5 rätt av 10), det var nog det sämsta på länge. Hu! För övrigt märker jag att efter Covid hänger jag absolut inte med när det gäller att svara snabbt; det går bara inte. 

Några veckor efter att jag kom hem från sjukhuset, gjorde jag ett tappert försök att tävla med en man som jag flera gånger per vecka tävlat mot (någon slags allmänna frågor av olika svårighet) och då hade jag tappat nåt så hemskt .., ja, jag blev vettskrämd och har sedan dess inte vågat ge mig något liknande! 

Annat som hänt? Jo, upptäckte i morse årets första mördarsnigel; en mager liten krabat som låg på skiffergången. Den snigelns liv blev kort. Tjopp, bara. 

Grannen Sara som bor i Sthlm mest hela året, dök upp igår och har ägnat dagen åt att städa i garaget. Måhända blir hon här ett par dagar. 

I morgon är det lördag och om det blir någorlunda fint, tänker jag ta mig ett dopp i havet.

 Dagens fönster ...

Ja, hur glad blir man inte när man upptäcker ett riktigt handskrivet kort/brev i postlådan! Under tjugo års tid,med mamma i Sydamerika och en syster i Australien, fanns det nästan alltid ett par-avion-brev bland all reklam och oj, så roligt det var! S o m  vi skrev till varandra. Mamma torde dessutom ha slagit halvt världsrekord i författande, ty det var inte enbart till oss hon riktade sina rapporter om vad som sig tilldragit hade.

Numera ..., är det tunnsått med dylikt och det gäller såklart åt andra hållet också. Det är om vi är på resande fot eller ..., ja, Postens Vykort med sina egna bilder, ja, sånt, men riktiga, handskrivna brev .., nej. Dessutom har det ju blivit förfärligt dyrt med porto och till min syster mejlar jag. 

Nåväl, men för några dagar sedan hände det!

Ett vackert kort (målat av avsändaren!) från Eva på Rödön (förr Frösön) som visar kyrkstallarna på just Rödön. Om detta bloggade Eva om för fjorton år sedan. Här kan man ta del av detta.

Tack snälla Eva! Så glad jag blev!

Malå, tisdagkväll ...

Och tänk, när almöken/rallarrosen börjar blomma här längs Kärleksstigen! Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... speglar sig i tavlan med den inramade postern, den med motiv av en katt på en åker, omgiven av ett antal svartvita skator ( konstnär var Sven Ljungberg). Det här var igår. 

På köksbordet finns inte bara en prickig duk, utan också en trefärgad katt - Vickan -, den keligare av systrarna katt. Och så min älsklingklänning alla kategorier, tyvärr nu så flitigt använd, så där så att tyget är närapå genomskinligt. 

Nu återstår endast fyra dagar, därefter befrias pv från gipsen. 

Jag tror inte att det - i alla fall till en början - blir särskilt mycket enklare då för honom, eftersom de två skadade fingrarna nu ska tränas upp och säkerligen är lite ömma. 

Idag var ändå en ganska stor dag. Det här var första gången sedan olyckan som han bredde sig en smörgås, skivade osten själv, samt skalade ett ägg. Jo. Det tar sig.

Så här ser originalet ut. 

Ännu en av Sven Ljungbergs katt-skator-motiv.

Om man inte har vuxit upp med ... 

.... blommande fruktträd - eller fruktträd öht - är det såklart mer än ljuvligt att på sin egen tomt ha äppel, plommon och körsbärsträd och allra vackrast i blom är ju äppelträden! Tänk, att nånting kan bli så sinnligt, mjukt och fint! 

Det här trädet står till vänster om växthuset och ger bara små, små, små äpplen som vi inte gör något av. Nere i slänten vid vägen, står det äppelträd som ger den godaste frukten .., men pv har ingen aning om vad det är för sort.

Ute på gården har vi Ingrid Marieträdet; vindpinat och slitet, men oj, så många äppelpajer vi ändå fått därifrån, ja, ni fattar. 

Idag är det dags för Sonja att lämna sjukhuset för att komma till Nymansgårdens korttidsboende. Det var där friherrinnan tillbringade en hel månad och där var så  l u g n t  och fridfullt och  v a c k e r t! 

Förmodligen åker vi dit i eftermiddag och hälsar på och ser hur det går. Ska plocka en liten bukett med gullvivor och ta med. 

Det var där, på Nymansgården, som det var som en konstutställning i korridoren! 

För övrigt ...?

Tittade på SVT:s utrikesbyrån igårkväll och sååå intressant det var. Den tidigare statsministern Stefan Löfven var en av gästerna och jag tänkte att han känns så lugn och trygg. Kanske beror det på hans dialekt .., eller att han ofta har ett litet snett leende på lut? Ulrika Bergsten (tidigare utrikeskorrespondent i Asien och Europa) var också med (såå bra!), liksom en helt ny bekantskap, nämligen Jacob Lovén (techpoddare) och allt flöt liksom på. 

Lyssnade för några dagar sedan till en kortare SR-debatt mellan två olika partiföreträdare och jag tänkte att näää, jag kommer inte att stå ut med detta fram till valet! Det hela kändes så förutsägbart! Då var det så befriande med Utrikesbyråns gäster där alla fick tala till punkt. Dessutom tycker jag att programledaren Rebecca Randhava är såååå bra!

Här en länk till gårdagens avsnitt som handlade om Kina. (Saknar verkligen Kina-podden i Sveriges Radio. Nu, när den verkligen skulle ha behövts .., då får den inte vara med längre! Hur tänkte man?

Dagens fönster ...

En fönsterbild från Österlen kom som en överraskning, ja, det var den 25:e april och s o m  jag undrade var jag "lagt" den bilden .., men nu, så! 

Så här skriver avsändaren, den rara Christel: 

"Hej! 

En fönsterbild kanske? 

Den är inifrån vår husvagn nere på Löderups Camping. 

Hälsa Pv gott tillfrisknande från mig.

Kram från Christel i Skåne."

Men vem var konstnären ...?

Utanför entrén/ingång nr 19 på Halmstad sjukhus, stannar jag till och tittar på skulpturen som står ett stycke därifrån. 

Det är då, när vi hälsat på hos Sonja som ligger på rygg och sover så gott när vi kommer med kaffe och tårta. (Det som var kvar från i lördags). 

Med Sonja är det väl inte alldeles så där jättebra. 

"Jag har fått för mig att jag skulle till Linköping ..", förklarar hon och hela natten har hon hört flygplan susa förbi ovanför sjukhuset. 

"Men nattsköterskan sa att det hade varit alldeles lugnt, inga flygplan alls ..", fortsatte Sonja lite leende och tyckte att det kändes aningen underligt. 

Idag är det vårdplanering för hennes del. Kanske blir det ett korttidsboende under en period? 

Nåväl. Så kramade vi om henne och sa att det var ju i alla fall tur att hon inte befann sig i Linköping, hur trivsamt det nu än kan vara där och så tackade vi för oss. 

Och där ute stannar jag till vid skulpturen och letar - men förgäves - efter en liten plakett som ska berätta vem konstnären är. Nej, där är tomt. Ingen som helst upplysning om något sådant och jag tycker att det är så enbarmligt dåligt. 

Bildgooglade när jag kom hem och fick svaret att detta är ett verk av Peter Mandl, f. 1947 och boendes i Påarp utanför Halmstad. 

Gjutet i brons och med en sockel av granit. 

Peter Mandl föddes i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien och flydde med sin familj till Sverige när Warszawapaktens styrkor invaderade Prag 1968. 

Mandl är - förutom på flera ställen i Halland och i Höllviken -  representerad vid Nationalmuseum i Stockholm. 

Så nu vet vi det.

Det där brödet ....

Igår läste jag hos walkaboutsweden; det handlade om surdegsbröd och vad detta kan ställa till med, i alla fall när man inte längre är tonåring med starka tänder. 

På Ica Maxi finns ett bröd som jag verkligen älskar .., men köper det sällan och tur är väl det. Får det ligga i sin papperspåse i 2 dagar, tycker jag att det är ännu godare, men problemet blir då att skiva brödet. 

Det hände en gång att pv hämtade en mindre elektrisk såg för att visa det vansinniga i att inte ha brödet i en plastpåse (men då försvinner ju själva känslan för mig). Hittills har allt gått bra. 

Om detta berättade jag alltså i en kommentar hos Barbro och hon gratulerade mig till att ha starka tänder. (Vilket jag aldrig har haft, men just vad gäller det här brödet, så har jag klarat mig.)

 Elva minuter senare ska vi dricka kaffe och jag skär med visst besvär en skiva av det torra brödet och tar en tugga. 

På EN ENDA GÅNG kände jag vad som hänt! En provisorisk fyllning tackade för sig. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Den här tiden i maj, men för 12 år sedan, kom det här fönstret susande från Porto och landade i min inkorg. Text följde med också ..., nästan som en morgonbetraktelse som kändes så .., varm och fin. 

Här är den. 

"Bara alldeles enkelt och just precis nu.

Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

T a c k   annannan! Läs förresten hennes inlägg om hur det kan vara att införskaffa en så enkel sak som dammsugarpåsar.

Malå för någon dag sedan och rena trolleriet!

Maria på kvällsrundan med hundarna, tog bilden.

Så är det vardag igen. Låg lite längre än vanligt och lyssnade då på play till SR:s Fågelsångsnatten som är något av det bästa jag vet. Jag FATTAR INTE hur människor kan urskilja olika fågelarter. då. när det är ett enda sammelsurium av kvitter! 

För mig är fågelkvitter det bästa som finns .., och jag har sagt till pv att om jag blir medvetslös och hamnar på sjukhus eller om jag är döende, snälla, låt mig ha hörlurar och lyssna till vilket avsnitt som helst av Fågelsångsnatten och helst när det sänds från någonstans i Västerbotten. 

I helgen visade Karin mig nånting helt fantastiskt. Jo, det hade jag hört talas om, men inte testat själv, men det hade hon gjort. Den här bilden sitter på fotoväggen i vår hall. Det är mamma som sitter med händerna knäppta nära sin mormor. 

Men så hade Karin gått in på ChatGPT och bett "den" färglägga det svartvita fotografiet och då blev det här. 

Och plötsligt förstod jag .., ty mamma berättade ibland att hennes styvfar Haqvin brukade säga att "Ditt röda hår dej vittne bär, att du av rävasläktet är". 

Nu ska jag själv försöka få hela bilden i färg. 

Något helt annat: Alla vi som tittar på Nyhetsmorgon .., nog borde väl  Agneta Strandäng få betalt av tv4, för ingen har väl fått in så många vackra morgonbilder när det är dags för vädret.

Och nu går pv ut och arbetar i det nya rummet. Han har i det närmaste byggt in sig själv. Dörren in till lill-hallen ska nu tas bort och då kan två fönster komma på plats, sen är det inomhusjobb som gäller.

Ps. Ett underbart måndagsinlägg från Portugal, kan man finna här.

Några minuter senare testade jag själv. Bad ChatGPT att färglägga bilden. Rena trolleriet!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönsterbiudrag från Eva i Jämtland, detta från maj 2013.

Det var då det ....

Det allra bästa med att arbeta i butik .., det var detta att helt fritt få texta skyltar! 

Det behövde inte ens handla om extrapriser, utan det kunde vara gratulationer till Charlotte Kalla när hon vunnit något stort lopp .., eller när Kronprinsessan och Prins Daniel gifte sig .., eller att sädesärlan äntligen uppenbarat sig. 

Den biten kan jag verkligen sakna. 

Och när det röjdes i omklädningsrummet i butiken, hittades den här skylten och av kilopriset på bananer att döma, kan man ju ana att det var många, många år sedan den här gjordes och detta av någon som verkligen hade konstnärliga anlag! Och bara detta att få till själva skylthållaren, måste ha tagit lite tid! 

Ingen visste vem som hade textat skylten,

Och på bussen i själva Liverpool och stopp vid ett rödljus, hann jag ta upp mobilen och fånga det här fönstret, där någon verkligen hade textandets gåva! Såååå snyggt och nästan som att läsa tidningen!

Efteråt ....

Vykortet - som gjorde mig så glad - kom från Eva i Jämtland - och det var 2013

Tre dagar med inte enbart kalasfirande, men även gäster och fullt runt matbordet i uterummet och mycket prat och skratt och i lördags lunchbuffé på Tylöhus och allt som hör till och Sonja som hamnat på medicinakuten och Britt (som tillsammans med Ecke hade tänkt komma hit i lördags, men så blev Britt sjuk), ja, efter allt detta, sov jag två timmar rakt av när allt återgått till det vanliga. M e n .., så trivsamt det har varit! 

Vi har förunnats helt underbart väder alla tre dagarna, så det har varit full fart på de skånska pågarna; det har spelats fotboll och det har kappsprungits och Elliot har försökt sätta rekord på att springa runt huset (20 sek)  och det har lekt skola (Anna som fröken). 

Men nu är det över.

Och katterna kom och hälsade på gammel-matte, men kanske inte så fort som hon hade önskat. Det är väl därför vi tycker så mycket om katter - vi som har dem - dom gör som dom vill. 

När vi sagt hejdå och plockat undan lite, bryggde vi kaffe och körde till sjukhuset där Sonja nu ligger på avdelning 61. Hon hade vaknat på morgonen och hade liksom ingen styrsel på benen och ingen vet väl riktigt vad som drabbat henne, men i morgon blir det någon slags vårdplan i alla fall. 

Själv är jag väl också redo för inläggning .., tre dagar utan ett blogginlägg! Eller så vittnar det om att man blivit mer normal.

Snart helg ...

Bild från boken "Den gamle mannen och valen", av författaren/illustratören Stian Hole. 

En fin dag. Besök på ortopedmottagningen i Halmstad och där kände jag mig hemma. Två handledsbrott har jag fått gipsade där och så var det där jag skrevs in inför knäprotesoperationen. 

Nu var det pv:s tur. Suturerna skulle tas bort, handen och fingrarna tvättades så fint .., nya kompresser (typ med silikon, påminde om en tjock wettextrasa) som lindades runt fingrarna och sist av allt på med gipsen och det blev så fint, så fint. 

Därefter hemåt. 

Pv har kånkat på rockwool-balar och fått in dem där fönsterna ännu lyser med sin frånvaro .., och jag har klippt gräsmattan - eller delar av dem - tills den bara avled. Det visade sig vara fel på sladden, men det fixade han med sin enda hand, nå, liiite fick jag vara honom behjälplig, men därefter startade den utan problem. 

Plötsligt har maskrosorna dykt upp - bara så där -. Jag klipper runt dem .., och likadant blir det med små, små styvmorsvioler som var år tjoppar upp nedanför potatislandet. Minns hur glad jag blev när jag i början var här på besök och upptäckte att pv sparat små sällskap  dessa violer. 

Minns också Åke Burwall i Malå, fotograf och organist och pappa till min klasskamrat Gudrun, som på deras gräsmatta undvek att klippa små bestånd av blåklockor! Tänk, att bli ihågkommen för en sån sak!

Något helt annat. Den 9:e maj 2013 hade pv:s yngre bror Ulf varit med om något ovanligt. Så han skrev av sig på Facebook. Så här var det. 

Igår hände något.
Ulf, denne nattuggla som i alla år haft sömnproblem, kom i förrgår i säng ovanligt tidigt

Det är då det händer.
Han vaknar tidigt.

Och skriver, från sin utsiktspunkt på landet utanför Lund ....

"Vaknar kl 04,10 går upp och pissar och försöker somna om, efter 25 minuter ger jag upp,
Stiger upp å kokar kaffe.
Släpper ut hönsen ( äntligen har han fattat att vi vill ut tycker dom) tar på mig skorna, hundarna yrvakna , va fan håller han på med. Går ner till skogen , hundarna lösa! Bokskogen möter mig nästan helt utslaget!
Gud har öppnat katedralen!!!
Ut på ängarna , solen bryter upp morgondiset. Jag fylls av en euforisk känsla ! Lycklig som en lärka uti majsolens sken!
Nu blir jag riktigt känslosam ! Tack mor och far för arvet ni lämnade efter er som gjorde det möjligt att ha ett så fint hus!
Tänker på er alla mina vänner i livet! Ines min själs älskade, mina barn Hannes och Joanna!
Denna känsla har jag haft nån gång förr i livet men inte många gånger!
Jag skulle kunna dö nu!! Skjut mig !!! Det gör inget jag är lycklig fri och euforisk!!
Jag älskar er alla !!
Jag vet jag är patetisk men va faan!!
Ulf"

Det här skrev han alltså på Facebook och kommentarerna som ramlar in efteråt är underbara! 
Där är musikervänner som raljerar friskt och avråder från droger tidigt på morgrnarna och där är andra som talar om hur oerhört älskad den här filuren är.

Malå, torsdagmorgon ....

Foto: Maria på sedvanlig hundpromenad.

Och Tjamstaberget längst till vänster, och om den södra sidan av berget är det - och har varit länge - en väldig diskussion huruvida den delen ska exploateras för att locka eventuella turister till Malå. Själv är jag på tok för lite insatt i det hela; skulle helst vilja se en 3D-bild av hur det är tänkt att bli. Å andra sidan är det ju människorna i Malå som kommer att påverkas - oavsett hur det blir -.

Dagens fönster ...

Dessa fångades i Kristinehamn i Värmland - det var i maj 2012 -  och den som hade håven redo, det var förra höstens badkompis ellem, hon som bor i Skellefteå. 

I inlägget hade jag skrivit att annannan - född och uppvuxen i Skåne - berättat att där säger man inte fönsterna med e, utan "fönstorna."

Så nu sitter jag här i soffan och säger fönstorna om och om igen .., jo, men med skånskt schwung så blir det nog så. 

Tack igen ellem! säger jag.

Den stora renvandringen ....

Ja, så många älgar som simmat över älven, det blev det sannerligen inte år, om det nu inte blir massrusning ikväll, men det är sista chansen för oss tittare i så fall, ja, att se dem. Fyrtiotvå älgar inalles, hittills. 

Nåja, desto fler renar har spatserat förbi olika kameror och såväl älgar som renar har man sett många av under sin uppväxt; de sistnämnda till och med på promenad i samhället hemma i Malå. 

Desto roligare med olika sjöfåglar och under ett par dagar har vi skymtat en räv på jakt efter mat kanske, det tackar man för SVT!

Igårkväll var det dags för ett nytt fall för friherrinnan, nu i köket. Pv kallar hushållet för Bowlingbanan .., ty dom faller som käglor, hon och väninnan. Själv snavade jag för några timmar sedan på hallmattan och föll pladask på golvet, med resultat att mitt vänstra knä knorrar betänkligt. Nåja, det hade kunnat gå värre. 

Pv bygger och bygger. Det är helt otroligt så finurlig man (han) blir, då det gäller att använda sig av andra grepp än de vanliga, till exempel när han spika .., det är ju stört omöjligt att hålla i spiken med den helt gipsade vänsterhanden, men det löste han på något vis, med hjälp av en gren. Själv drar jag upp dragkedjan i hans jacka, skär kött i bitar på tallriken och skalade något ägg, men nu har han helt struntat i dessa till frukost. Knäppa knappar och knyta hans skor, det faller också på min lott. Jo, men det känns bra att vara till hjälp. 

Idag hade vi Sonja på lunch. Hon tycker så mycket om lever, så det gjorde pv härom dagen (jag fick skära den i skivor) och så hämtade han henne och det blev ett par trivsamma timmar tillsammans. 

Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den kvinnan! Hon är så genomsnäll och omtänksam. Skjutsade hem henne när hon tyckte att det var dags (då var hon trött ...) och jag upptäckte hur svårt hon har att gå uppför trapporna (kanske fem?) till sitt våningsplan; det första.

Jag frågade om hon hade ont i höften. 

"Ja, alltid ...", svarade hon. 

Efteråt när pv och jag själv satt ute på altanen, berättade han om glädjen med förra årets oktoberresa till Kreta och hur oerhört avkopplande det var. Det var andra gången på det hotellet och lugnt och fridfullt .., småfågelkvitter och litet spartanskt kök, perfekt till att göra frukost. Och två balkonger, en med morgonsol och den andra tvärtom. Och småkatterna som kom på besök! Vilken lycka. 

Pv säger att han skulle kunna tänka sig att resa dit en tredje gång. Ja, kanske inte så förvånande för en man som ätit samma sorts frukost i hela sitt vuxna liv och jag är väl likadan. Vi får se hur det blir. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Flitig fönsterfångerska är annannan i Porto, men se, här befann hon sig på Olof Viktors Café (och bageri) i Glemminge, inte långt från Ystad. 

Tack för bilden! jag.

(Kan det möjligen vara ett gäst-toalettfönster?)

Och åh, så jag tycker om den här sortens insynsskydd!

Malå igår ...

Bilden togs igårkväll av Maria.

Och som ni ser har isen börjat riva och när det väl inletts, då brukar det gå undan.

Dagens fönster ...

Så har Vickan funnit en ny favoritplats; den ovanpå byrån, alldeles här vid soffan. 

Där ovanför hänger en tavla med en målning gjord av min före detta helt underbara svägerska Elenor, då, när hon gick i fjärde klass. 

(Det är alltså i den tavlan som fönstret speglar sig.)

Ska lämna in den och höra hur den mer kan komma till sin rätt, den är ju bara målad på brunt papper. 

Eller måhända har papperet en gång varit vitt? 

Eleonor är storasyster till Tommy och från sekund 1 har jag tyckt sååå mycket om henne!

I omgångar har jag försökt få reda på om hon fortfarande befinner sig på ett demensboende, ja, om hon öht är i livet, men det är hopplöst. Vare sig sonen eller hennes barnbarn vill berätta hur det är fatt. Nu har jag givit upp.

Brev från mig, så där så hon inte skulle glömma hur mycket jag tyckte om henne. 

Och när hon bodde i Alingsås och var pigg och kry. Lilla Nelly på besök insåg snabbt att där, där var det minsann en kvinna som mer än gärna delade med sig av lite kokt påläggsskinka.

Tre dagar in i maj månad ...

Nu går det undan. Maj månad. Och bilden är från något tidigare år och jag har den som målbild, ty just nu är där enbart utblommade påskliljor modell mindre. 

Igår fick vi besök från Bunkeflostrand. Pv hade nämligen ringt Anders och frågat om han kunde tänka sig att komma upp och hjälpa honom med båtvaggan + däcken (stooora och tunga!) som skulle sättas på vaggan och det kunde han. Så vid halv elva kom Anders och pojkarna och frånsett en lätt lunch ("Vad vill ni ha pojkar ...? " Svaret kom bums: PANNKAKOR!!") blev det ett par timmar i hamnen.  

Det lektes kurragömma i båten och det blev fika i båten och jag tog ett dopp i havet och det gjorde även sonen och den yngste, som dessutom råkade skrapa ena benet illa på väg upp på stegen. 

Tur då att hans pappa hade en första-hjälpen-väska i bilen, ty detta var nog att jämställa med en operation för Viggo .., som sedan haltade omkring här hemma. 

Men oj, vad det måste ha gjort ont!

Nåväl, skadan glömdes dock bort när vi idag fiskade krabbor, vilket var den egentliga orsaken till besöket i Skallkroken. Undrar om det finns  n å n t i n g  som fångar deras intresse så till den milda grad? Även nu kaffe och fika, men i klubbstugan och tillsammans med Festis blev det munkar som pappan köpt. Vi räknade till kanske .., elva krabbor, vilka förstås återbördades till havet efteråt. 

Och idag ..., tyst i huset när sällskapet vände åter hemåt. 

Tittade på min äldsta systers favoritprogram Landet Runt idag. Rördes så hjärtat blev alldels varmt av inslaget där Emil Lindström (västerbottning) berättade om hur han och hans kompisar räddade en älg från drunkningsdöden. Tala om att vara naturlig inför kameran och så där charmig som jag tycker att många män är där hemma. Charmig, på ett inte inställsamt vis. 

En bit in i programmet, nämligen 11:45, kan man ta del av detta. Och inte visste jag att Landet Runt kan ses över hela världen! Undrar om min syster iu Australien har koll på det?