En slags insikt ...


Och jag bara älskar den här bloggen.

Den handlar verkligen om det som är livet.

Så är det.

Litet brev från pElle ...

En morgontrött Pelle.
Klockan är 8.00 när bilden tas.

"Hej allihopa!

Nu är jag hemma hos mig igen.

Ni må tro att jag har varit med om mycket!

Jag har åkt tåg till Laholm .., firat nyår hos pensionatsvärden .., därefter åkt bil till Alingsås och jag behövde inte ens sitta i Hemska Buren, utan fick sova i mattes knä .., och så har jag varit i Alingsås i nästan fem hela dagar och där bor en som heter Eleonor och hennes hund, den där Lille Sprätten., ja, honom har jag väl berättat om?

Lille Sprätten var inte alls så kaxig som man kanske skulle kunna tro .., nej, jag tog hans plats i soffan och ibland sov jag i hans korg under ett litet bord och på nätterna låg vi nära varandra i hans mattes säng, ja, hon blev så förvånad och vågade knappt röra sig .., kanske trodde hon att vi skulle bli osams, men det blev vi inte alls!

Ibland åt jag av Lille Sprättens mat, den var liksom godare än min, fast hans matte var jättesnäll och kokade fisk till mig, precis som min egen matte gör.

När det blev tisdag, kom matte, pensionatsvärden och hans dotter Hilda och hämtade mig.

Jag förstod precis vad som skulle hända ..., och jag hade faktiskt ingen lust att åka hem igen, för hos Lille Sprätten är nån alltid hemma på dagarna och man var aldrig ensam och man fick titta på skidskytte och annat precis hur mycket man ville, för tv:n är nästan alltid påslagen.

Så .. när matte började att locka på mig, då gömde jag mig under stora sängen.

"Ropa på honom du Eleonor!" sa matte och då glömde jag alldeles bort mig och sprang till köket och snurrade runt Eleonors ben, - hon brukar ge mig så god mat ..., kycklingbitar och sånt ....-, och just då kom matte och tog mig och sen bar det av i bilen till landet Halland.

Det var bara nio grader varmt i pensionatet när vi kom fram och matte eldade och eldade i pannan, medan jag tittade mig omkring lite.

Nästa dag blev det tåg till Ystad och nu är jag hemma hos mig.

Jag gör inte så mycket.

Faktiskt har jag varit lite sjuk och har kräkts, så mest ligger jag och vilar; ja, jag är ändå nästan tolv år och ingen ungdom.

Och idag börjar matte att arbeta i affären och hon har suttit här och pratat lite för sig själv .., ja, hon klappar mig och säger att livet är så där upp och ner .., för idag när himlen är så rosafärgad och vacker, då ska hennes morbror begravas ..., och matte tänker på morbrorns fru, moster Lisbet heter hon, och hennes tre döttrar som är mattes kusiner .., jaaa .., det blir nog en annorlunda torsdag för alla dom ...", det är vad matte säger.

Nu ska jag kolla om det blir nån frukost.

Hej svejs från en något krasslig pElle!"

Ett extra-torsdagsfönster ...

"Hej!

Fönster i mängd.

Själv skulle jag nog bli galen av att fundera hur jag skulle möblera det där rummet längst ute i spetsen på huset.

Hur skulle du göra?

Hälsningar Bert."


//Ja, hur skulle man göra ...? Det kan man fråga sig! Tack Bert! säger jag.

Femoghalvtreds ...


Idag är det vardag igen för min del, vilket innebär arbete från elva till åtta.

Eftersom Ystad har färjeförbindelse med Bornholm, så har vi ofta danska kunder i affären.

Mest köper dom lösviktsgodis och glutenfria varor, "det är ju så billigt i Sverige!"

Men i Malmö ..., där ...!

Dagens fönster ..

Var bilden togs?

Jo, på en parkering utanför Väsbyskolan.

Vi var på väg att kolla på Emmas match i fotbollscupen; den som dom vann så storslaget och Emma blev matchens lirare och var hennes mormor stolt .. ja, det var hon!

Bistrare klimat ...


Hos "Utblick eller insikt" läser jag om mobbare på nätet.

Och länkar gärna vidare jag också, för ååå, vad jag håller med i vad han skriver, herr journalisten Sandahl.

I flera timmar har ikväll min egen datasupport, herr Nilsson, pysslat med min dator.

Herr supporten bor i Trelleborg, bara några mil västerut, men är nästan aldrig på hemmaplan, nej, under hur lång tid som helst har han nu arbetat i Göteborg och är bara hemma på julledighet

Nåväl, denne excellente herr Nilsson har ikväll lagt in ett antivirusprogram .., han har flyttat om lite bland mapparna .., frigjort utrymme och installerat ett nytt bildbehandlingsprogram.

Men se .., nu kan jag inte lägga in bilder.

"Ett internt fel" .., står det när jag försöker.

Hmmmmm.

Det kanske vankas återbesök för herr datasupporten bäst vad det är.

Plumpkväll i landet Uppland ...

Emma funderar .., nja, det här ska nog gå bra, tror hon.



Och pensionatsvärden blandar och ger.
Han kan blanda så där proffsigt.



Kapten Lintott sköter bokföringen.
Men åååå, vad det är jobbigt att räkna ihop alla summorna!



Men nu, nu vet han!



Och alltid är det nån som kommer spretande med fingrarna lite så där på efterkälken.
Här ska Emma ha ett stick ..., hennes mormor två och övriga noll.



Vem som vann ...?

Tja, inte blev det då mormor.

Medan tid är ...

I nästan en veckas tid har min lägenhet fått leva loppan alldeles för sig själv.

På fåtöljen hittar jag en kvarglömd kavaj.
Hmm.
Sonens förstås.

Och postlådan översvämmas av bloggkommentarer, men här finns också vinterbilder som kommit tjoppande från rara bloggvänner.

Så här skriver t.ex en lycklig liten groda.

"Hej Elisabet

ett av våra köksfönster...

vi bor på skuggsidan av dalen...

på det soliga berget på andra sidan älven brukar jag åka skidor..

men inte idag för det är -27 grader..

kram grodan..."

Flocken utökas ...

"Tänk .., nu har jag både en låtsasmormor och en låtsasmorfar ..:!" säger kapten lintott och plirtittar lite filurigt mot pensionatsvärden.

Jominsann.

Så kan det gå.

Jag öppnar mailboxen ....

"Elisabet!

Nu är jag liksom känslomässigt bakis.

Och har ett sug ända in i själen....... lite nummen och vidbränd i kanten...

Kommer ständigt efter dessa jular.

Här är ett för mej nostalgiskt fönster från julskyltningen på NK första advent.

Då jag var liten besökte vi farmor i Stockholm och jag stod med näsan tryckt mot det kalla fönstret och blickade in i sagovärlden.

Julkulorna var magiska och jag sögs in i en hel fanstastivärld.

I år var jag där igen. Och såg småflickor med runda tefatsögon.

Jag önskar dej ett meningsfullt år fyllt till bredden av Kärlek.

Kramar från en sårbar men glittrande Yogini!"

Torsdagsfönstret ...

.... har kommit susande genom rymden ända från Västmanland.

Jominsann .., det är den här madamen som står som avsändare.

Hemresa ...

Alldeles före eller efter Svarte.
Havet igen.
Då är man hemma.

Vardag igen.

Upp i ottan och iväg i kolsvarta mörkret och Radio Halland varnar för halka och berättar om långtradare som blockerar vägen vid Eurostop.

Tåget mot Malmö har avgångstid 8.07 och för första gången någonsin är det hur gott om plats som helst .., det är bara att välja och vraka och jag sitter som vanligt i lågvagnen .., elva och elva mot varandra, men nu är vi bara fem.

Pelle i sin bur på golvet.

Han sover.

Landskapet utanför är vitt och frostigt .., vi passerar Laholm ..., Båstad .., Ängelholm .., Helsingborg .., Landskrona .., Lund ..., och i Malmö blir det byte till pågåtåget som en kvart senare susar iväg längs ett frostpudrat landskap.

I Ystad skiner solen från klarblå himmel!

Jag struntar i taxi och kånkar hemåt med kattburen i vänster hand .,. ryggsäcken där den ska vara och stora sportbagen i min högra hand och det är tungt och bökigt och flera gånger stannar jag och tar pyttepauser.

"Ligg stilla du .., vi är snart hemma ..:!" säger jag till pElle.

Regementsgatan är "min".

Där är Sparbanken och Jennys hårfrisering .., Kings Head och två pizzerior .., där finns en låssmed och där är Möllers Bageri och i secondhandaffärens söderfönster tittar hunden Jonna ut.

Och så är man hemma.

Öppnar kattburen .., kollar posten .., där är en tidning från Viktväktarna och det kan man ta som ett Tecken.

På bordet ligger en tumstock .., några pennor .., och på soffan ser jag spår av sonen ..; fjärrkontrollen inom räckhåll och reklamkanal på tv.

Fönsterrutorna behöver putsas .., pelargoniorna har skjutit iväg och ska klippas ner ..., och hyacinterna är helvissna.

Men hemma är man.

I alla fall.

Pensionatsvärden berättar ...

"Som förstahandsvittne kan jag väl egentligen bara bekräfta bloggmadamens rapport om tillbudet.

När hon fått stopp på vår färd i fientligt territorium ropade jag att hon måste backa ut; jag kände mig lite som Carl-Gustaf Lindstedt som körskolläraren när han ber sin elev att backa ut ur butiken.

"Jag kan inte backa!" svarar madamen och skyndar sig ut ur bilen och jag får kasta mig över växelspaken för att komma åt pedalerna.

På med varningsblinkers, helljusblinka åt mötande bilar och backa så nära vajerräcket det går. Madamen går före (eller efter) och vinkar glatt mot alla och envar.

Visst är det skönt med människor som har en positiv attityd.

Och så kom vi då äntligen ut, kan köra av vägen och puuuuuusta uuuuut.

Ja, käre tid som det kan bli.

Men så här med distans blir det en oförglömlig historia.

PV".

// Jag kan visst backa, men jag såg ju inget för den helt igengrodda bakluckerutan och dessutomvar jag ju i det närmaste i chocktillstånd och det där med att vinka glatt .. jo, jo .., jag mer som vinkade och bad om förlåtelse ..-))

Nära ögat ...

På förmiddagen blir det avfärd från landet till Uppland, med sikte på först Alingsås där pElle ska hämtas upp och därefter raka spåret till det andra landet, som heter Halland.

Till pensionatet.

Efter kanske tjugo mils körande, blir det bloggmadamens tur att ta över ratten.

Det är skitväder .., regn och rusk .., vindrutetorkarna svischar av och an mot rutan .., och i säkert fem mils tid har jag en långtradare framför mig.

Till slut bestämmer jag mig för att köra om .., det är en sån här två-en-väg .., med ömsom en fil, ömsom två .., och nu ska jag äntligen bli av med den smutssprättande långtradaren och jag gasar på och börjar köra om och precis när jag har fått upp hastigheten, upptäcker jag att vägen är enfilig och det enda som kommer emot mig är vägräcket!

Panik.

Och där är inga bilar från mötande hållet och jag girar och hamnar på MOTORVÄGENS motsatta körbana och hinner köra säkert 100 meter innan jag stannar -"FÖRLÅÅÅÅÅT!!!" ropar jag i skräck och jag är vettskrämd och pensionatsvärden väl i chocktillstånd och ropar att jag ska b a c k a .. , men jag är så darrig och rädd, så jag flyger ut ur bilen och ber honom backa medan jag gör bakrutan ren och varningsblinkersen är på och pv blinkar med helljuset av och an, för NU kommer mötande trafik .., en tung lastbil och vanliga bilar och dom måste ju tro att det totala vansinnet har brutit ut.

Allt går bra.

Pensionatsvärden kör resten av vägen .., (fast efter fem minuter måste han lämna bilen och lätta på trycket ..) och jag får ont i vänster arm och tänker att nu blir det väl bleka döden .., men det blir det inte.

Tack alla skyddsänglar som hade jouren i eftermiddag!

Förlåt alla bilister som jag mötte!!

I Alingsås bor världens snällaste före detta svägerska.

Hon bjuder på kokt kycklingfilé med currysås och ris och pensionatvärdens dotter som är vegan, får mat som passar till henne och pElle vill inte alls åka hem, nej, han gömmer sig under sängen när jag lockar på honom!

Resten av hemresan går bra.

Vid ratten sitter pensionatsvärden och är världens raraste man och vi pratar om det som hände och k u n de ha hänt och hans dotter Hilda är nog jordens lugnaste människa och påminner om min systerdotterdotter ..., Hilda tycks helt obekymrad.

Det blir snöglopp och halv storm och pensionatet uppvisar nio graders inomhusvärme, men det går det med och jag sköter eldningen, medan herr värden skjutsar hem sin dotter.

Så var den resan.

Puh.

Trettondagsfönstret ...

..., finns i en liten eller inte sååå liten sjöbod/bastu nära Norrviken.

Och där utanför fönstret susar skridskoåkarna förbi i vad som tycks vara en oändlig ström.

Sommartid är det bara att hoppa i från bastun till vattnet.

Som paradiset är det.

Enjängd var det.

" ...., men ska man inte ha några grönsaker till palten ..?" undrar pensionatvärden.

"Grönsaker? Nej, är du alldeles snurrig ....!" utbrister paltkokerskan häpet.

Hon har inte ens tänkt tanken.

Smör och lingonsylt är det hela.

Och iskall mjölk.

Snart är det dags.

Om en timme knappt kommer den forna klasskamraten, yngst av hur många syskon som helst .., jungfru som pensionatsvärden .., hund,- och kattmänniska och med ett frustande skratt som gör åtminstone mig lycklig.

Hon ska också få palt.

Ett Trettondagsaftonsfönster ..

... från "Björkäng-ligger-vid-Varberg-mannen" ..., nämligen min namne, herr Nilsson.

På lintottens skrivbord ..

Vid nio års ålder är Kapten Lintott fullkomligt besatt av allt som heter hockey eller fotboll.

"Näää, inte film ikväll igen mormor! Det e ju elitseriehockey!" utbrister han bedrövat när hon som är mormor pratar om filmfestivalen; den som på självaste Trettondagsaftonen ska gå av stapeln i vardagsrummet och med såväl godis, - som biljettförsäljning i det närliggande köket.

Åååå, sicket elände!

Missa hockeyn!

På lintottens skrivbord hittar jag ett A4-ark med spelschemat i fotboll.

Liverpool är lintottens favoritlag!

Och AIK, förstås.



Annat som finns på skrivbordet .., julklappen från lintottens mormor.

Filmfestivalen i Väsby ..

Igårkväll visades film nummer 2 i mormors-filmfestival, nämligen "Barnen från Frostmofjället", inspelad 1945.

Just det.

Nittonhundrafyrtiofem.

Och tänka sig, att såväl Emma som Emil tyckte att den var jättebra, framför allt Emma.



Ikväll stundar den här filmen, kanske mest för Emma.

Mormor har berättat om hur den filmen är upplagd med nästan enbart röda och gröna färger och det ska bli intressant att höra vad elvaråringen tycker om en av de mest livsbejakande filmer mormor känner till.