Om precis en månad ...

... åker jag upp till Stockholm för att vara barnbarnsvakt från torsdag till söndag.

"Om du får önska middagar ... , vad vill du ha då ..?" frågar jag Kapten Lintott.

Åååå, vad han tänker och har sig.

"Plättar, kanske ...?" föreslår jag.

"Näää, inte plättar ..., men ..., ja, gärna pannkaker ...!" säger lintotten.

Jaha, ja.

Han menar just plättar, fast stora, såna som man gräddar på spisen.

Och så toast, det tycker han också om.

Och spaghetti med köttfärssås.

En av kvällarna ska vi se film.

Den här, till exempel.

Längtar jag?

Ååååå, hur mycket som helst!

Stockholms Stadion den 1:a juli 1975.


Han som då var min man och jag själv har kört bil från Kungsängen för att vara med på DN-galan.

På Valhallavägen blir vi påkörda bakifrån av en kvinna som är på väg till samma tillställning.

Det blir århundradets snabbaste uppgörelse, för det är bråttom, snart ska tävlingarna börja!

Telefonnummer utväxlas.

Fort iväg!

Någon timme senare är tävlingarna igång.

Kvällens höjdpunkt är 3000 meter hinder .., Anders Gärderud mot polacken Bronislaw Malinowski.

Det k a n bli världsrekord .., publiken är i extas .., och dom taktfasta An-ders, An-ders-ropen vandrar från sektion till sektion.

Ståpäls är ett alldeles för lindrigt uttryck!

Och Gärderud slår verkligen världsrekord och alla som var med den kvällen och ännu är i livet, kommer att minnas detta i evig tid.

Så här skrev Aftonbladet.

"Den här sydligt gassande kvällen på Stadion gjorde ärkerivalen Bronislaw Malinowski hästjobbet. Gärderud tassade efter i sin effektivt eleganta löpstil. Mot slutet högg han till."

Allt detta kommer jag att tänka på när jag ikväll tittar på detta.

När man har blivit femtiofem ....


Ont i benen och fötterna.

Pinvärk.

"Men nu blir det högtryck i fem dagar!" säger meteorologen i Sydnytts nyheter.

Jaha.

På det viset.

Då förstår jag.

Väderomslag.

Så var det förstås.

Och jag känner mig som hundraett år.

Ungefär.

"Och Blattnicksele måste man ju vinna över ...!"


"Cricketmatchen mellan Indien och Pakistan är rena kriget ...", säger den pakistanske cricketspelaren som intervjuas av Rapports journalist.

Länderna är osams och nu ställs den viktiga matchen in.

Just det.

Idrott förbrödrar inte alltid.

Nog minns jag när Malå IF mötte Norsjö, om det nu var i hockey eller fotboll.

Det var minsann som kriget, det också.

Kväller ..

Biblioteket.

Träffar rar och för mig ny kvinna som läser in fyra cd-skivor som jag har lånat.

Antonio Carlos Jobim är en av dem.

Jan Johansson är en annan.

Min efternamnsnamne en tredje.

På hemvägen köper jag en Milanokaka.

Kollar mobilen.

Där är ett sms från någon som frågar vilken sorts vin jag tycker om?

Och ett missat samtal.

Och nu hemma.

Patricia Cornwell blir mitt kvällssällskap i soffan.

Det hade kunnat vara sämre.

Och bättre.

Kent har kommit hem!

På den grekiska ön Samos.
Som paradiset var det.
Och lintottens mormor började kalla barnbarnet för "Anders".
Lintotten i sin tur kallade sin mormor för "mamma" och blev väldigt generad.

I ett par veckors tid har Kent, han som följde Emil och mig till Samos för ett par år sedan, varit på semester i Thailand.

I vanliga fall pratas vi vid ett par gånger i veckan och han är en av mina allra bästa vänner.

Oj, så tomt det har varit utan det där surrandet!

Och när jag ligger på soffan och fryser och har koftan på mig .., tar jag fram min mobil och slår hans nummer.

Åååå, han svarar!

Det visar sig att han sitter på tåget på väg från Stockholm till Växjö, men i över en timmas tid har tåget stått stila.

"Det är en olycka .., det pratas om att någon har kastat sig ner på spåret ...", visksäger han.

Nej, så var det inte. Det var värre än så.

Och jag tänker att så är livet.

Någon är glad för att en människa har kommit hem.

Någon annan kommer inte hem mera.

Just så.

När man kommer hem ..

Hos Torun. Siesta ute i solstolen.

... blir det mozzarella i skivor (Euroshoppers mozzarella är precis lika god som den dubbelt så dyra som vi har på affären ...!) .., basilika .., små, små, små tomater ., rostade pinjenötter och lite grovmalen svartpeppar över allt detta .., och så ett glas vatten.

Pelle intill mig på bordet.

Tittar mig omkring lite i bloggvärlden.

Står i dörröppningar och kollar in .., säger inget .. jag är alldeles för trött.

Efteråt blir det dusch i hett vatten.

Doft av honung.

Och strax ska jag promenera till biblioteket, men först en kopp kaffe.

Tisdag ..

Trappan ner till havet.

För den som alltid är ledig onsdagar, blir tisdagar som lille-julafton.

Eller som en fredag, för den som alltid är ledig helger.

Så känns det för mig just nu.

Fem-och-en-halv-timmes arbete bara.

Sedan cyklar jag hemåt!

Tisdagsfönstret ...

"Hejsan!

Här får du ett fönster från Järna hembygdsgård i Dala-Järna (tänk att du bloggar vid det bordet!),

ett dystert fönster från ett ödehus och så en dörr ifrån Röros, Norge.

Ha det gott!

Hälsningar lifeblog."

// UNDERBART! hälsar bloggmadamen.

Ett sent måndagsfönster ...

Tänk .., att i södra Frankrike .., där har man ännu pelargonior i blomlådorna!

Den här madamen sände bilden.

Tack snälla! säger jag.

Så där stillsam glädje ....


..., kan vara att prata med en norsk madame i kanske tio minuter.

Mer behövs inte en måndagkväll i slutet av januari.

Här kommer receptet på den goda tårtan!

Chokladpavlova med färska frukter & bär
8-10 portioner


6 äggvitor
3 1/4 dl socker
3 msk kakaopulver, siktat
1 tsk balsam- eller rödvinsvinäger
50 g mörk choklad

5 dl vispgrädde
500 g bär/frukt
2-3 msk grovriven mörk choklad

Sätt ugnen på 180 grader och klä en plåt med bakplåtspapper.
Rita en cirkel med ungefär 23 cm diameter.

Vispa äggvitorna tills det bildas toppar och vispa sedan i sockret, en sked i sänder, tills marängen är styv och glansig.

Strö över kakaon och den hackade chokladen, häll försiktigt på vinägern och vänd ner alltsammans tills chokladen är helt inarbetad.

Bred ut smeten på cirkeln och släta till sidor och yta.
Ställ in i ugnen, sänk genast värmen till 150 grader och grädda i en timme och 15 minuter.

När marängen är färdig ska den se frasig ut i kanterna och på sidorna och vara torr på ytan, men när man trycker lite lätt på mitten ska det kännas en aning löst under fingret.

Stäng av ugnen, glänta på luckan och låt marängen svalna helt.

Strax innan pavlovan ska serveras stjälper du upp en på ett stort platt fat.
Vispa grädden men inte för hårt och bred ut den på marängen. Lägg frukten/bären ovanpå.

Riv chokladen till spån, inte till pulver för hallonens färg ska inte mattas, och strö dem lite hur som helst på ytan. Det ser bara trevligt ut om några hamnar på fatets kant.

Tips på frukt & bär:

Sharon

Blåbär

Hallon

Jordgubbar

Granatäpple

Kiwi

Färska fikon

Druvor gröna och röda

Låt fantasin flöda!

Lycka till!

Och stort tack till dig Helene som tog dig tid att maila bilder och recept!

Guldstund på jobbet ..

Idag på jobbet bjöd Helene på världens godaste tårta!

Tänk er en pavlova-botten ... (ni vet, maräng ...) som är upppblandad med choklad .. man anade små bitar av hel choklad .., och allt detta gräddat i långpanna (dubbel sats).

Ovanpå detta hade hon vispad grädde .., samt drivor med färska bär .., det var jordgubbar, blåbär, fikon, sharonfrukt ., druvor .., granatäpplefrön .., kivi kanske .., ja, det var inte klokt så gott det var!

Så snart madame Ivarsson mailar receptet, ska jag lägga ut det.

Och det blev en sån bra dag.

När jag skulle göra tidningsreturerna i morse, då hade någon vänlig själ förberett så det var i princip bara att skriva in och bunta.

Det visade sig att det var Maria Hansson som hade haft kvällskassapasset; det var hon som hade varit så rar!

Tänk, vad sånt betyder!

Tre bilder från landet Halland ...

Och det är vännen Anna-Karin som hade med sig kameran.

Hennes hund Frida spanar ut över havet och tittar man noga, upptäcker man en liten katt som är lite nyfiken också.

Det ser nästan ut som Pelle.

Ögontröst i vintermörkret ...

Klicka, förstås! Den är underbar som skrivbordsbild!

I alla fall här hos mig, när klockan är halv sju och jag strax ska cykla till jobbet, är det kolsvart ute.

Då kan man längta till sånt här.

Sommar och grönt gräs.

Humlesurr.

Svalor.

Hasse tog bilden.

Ett bonus-måndagsfönster ...

... så där bara för att det är måndag och vi har en lång arbetsvecka framför oss.

Men inte bloggmadamen!

Å, här är det bara fyra dagar som gäller .., måndag, tisdag, torsdag och halva fredag!

Det är lycka det.

Avsändare till det vackra fönstret är ingen mindre än *P*, som också bor i landet Skåne.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabeth!

Jag tänkte faktiskt på dig redan när jag tog det här fotot.

När du nu efterlyser fönster måste jag bara skicka det. "Luftkastellet" vid Öresundsbron förevigades en blåsigt och kall januaridag.

*söndagskram*

Pernilla."


Tack snälla, rara! säger jag.

Måndagsfönstret ...

"Ett fönster på gatan Rua da Saudade i stadsdelen Alfama, Lissabon.

Saudade är intimt förknippad med Fado.

Fadon är nästan som en religion för många portugiser.

Där får manutlopp för sin saknad, sin depression, sin glädje, sin längtan, ja för hela sin mänsklighet (det som på portugisiska brukar kallas
"saudade").

Fadon är djupt mänsklig och oerhört äkta (när den är som bäst) och uttrycker och förlöser uppdämda och undertryckta känslor (som all verkligt stor konst).

Källa: http://gluefox.com/fado/fado.shtm

Kramar
Jom."


Tack Jom, min alldeles egen fönsterleverantör! Du är som ängel du!

Lite omtanke kanske ....

Bild: vännen Hasse.

Det finns en madame i Norge som har varit sjuk en längre tid.

Nu tycker jag att alla vi som ber aftonbön, tar med henne i den.

Faktiskt.

Förresten kan vi ta med alla som behöver det.

Den som känner sig liten och ledsen och kanske är orolig.

Bloggfamnen är stor.

Pelle - ingen vanlig katt -.

Och precis när jag hämtar kameran, slutar programmet.

I en halvtimmes tid har Pelle med största uppärksamhet tittat på ett naturprogram i suveräna Kunskapskanalen.

Det är sant!

Absolut hela tiden har han haft blicken riktad mot tv-skärmen och han har sett sibiriska tigrar .., en skuttande järv .., kronhjortar ..., och några andra djur och hela tiden har han varit koncentrerad och haft öronen på helspänn.

Nu, när naturprogrammet är slut, tittar han på ett program som handlar om en finländsk tonsättare.

Det ni.

En vanlig söndagkväll ...

... så ligger jag på soffan och gör ingenting.

Löser korsord.

Tittar på ett program som handlar om den underbare Tomas von Brömssen och plötsligt sitter jag vid hans köksbord och han har vackra tavlor på väggarna och en härlig köksmatta och efteråt läser jag en flera år gammal artikel som berättar att hans hustru dog bara så där utan vidare och jag tänker på filmen "Mitt liv som hund" som jag verkligen älskar och vilken värme han utstrålar där, herr Brömssen.

Sen ringer pensionatsvärden.

När han återvänder från festen i Småland har han elva grader varmt i huset och nu är det femton, säger han.

Allt möjligt pratar vi om.

Om hans mamma ..., om jobbet och om matlådor.

Om makaronipudding, till exempel.

Och varför man säger pasta numera och inte makaroner eller spaghetti?

Mitt i makaronipratet, just som jag håller på med mina funderingar kring ordval hit och dit, säger pensionatsvärden, så där som han ofta gör, några snällord.

Så där tjopp, bara.

Och jag tänker att den mannen ska jag nog gifta mig med nån gång.

Jepp.

Ja, bara så ni vet.

(Ja, nu vet han det också. Han lät ganska förvånad. Om man säger så ,-)