En slags tacksamhet ..

... över själva livet.

Vad det ger.

Och den här underbart vackra sången sjöngs från cd-spelare när vi - tillsammans -, ( dr Böhlander, Anders, mina barns pappa, mågen, hemifrån-Gösta och jag själv) bar ut mammas kista till den väntande bårbilen.

"Högre ...! Ännu högre!" viskade jag till damen längst bak i Pingstkyrkan, hon som skötte musikanläggningen.

Åååå, så jag ville att mamma skulle höra!

Dag 1 av 8 ...

Så här känns det idag.

Bara en massa glädje!

Och räkningarna betalda.

Det är lika underbart var gång jag klickar på "logga ut" från Sparbankens betalsida .,. en slags känsla av trygghet; detta att veta att man klarar sig.

Att man inte behöver ligga sömnlös och oroa sig för hur lönen ska räcka till.

"Pengar är inte allt ..", säger ofta den som har gott om just den varan.

Under mitt första år som ensamseglare på livets stora hav, hade jag det mer än lovligt knapert.

Då ringde kvinnan som har miljoner på sitt konto.

"Men Elisabet .., pengar är inte allt här i världen ...", sa hon, som till uppbygglig tröst.

Samma sak säger hockeyspelare som just har skrivit på mångmiljonkontrakt.

Nej, pengar är verkligen inte allt, men ger god nattsömn, som någon klok människa uttryckte det.

Och nu ska jag promenera till Möllers Bageri och fira min första lediga dag.

Av åtta.

Mmmmmmmm .


Senare: det blev bättre än så .., det blev frukost tillsammans med sonen, han den ende.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

När jag såg tanten i fönstret i Rom på din blogg, tänkte jag genast på
den här bilden...

Jag minns inte om jag skickat dig det här fönstret tidigare - i så fall får du det gärna igen! :)
Jag tycker såå mycket ombilden av dessa fönster i Trastevere!

Det är en varm känsla.

Så här skrev jag i min blogg
http://smulansblog.blogspot.com/2008/10/en-vrmorgon-i-rom.html om det
här fönstret:

"Det här kortet är taget i den gamla stadsdelen Trastevere i Rom en
vacker sommarmorgon för några år sedan. Min man och jag flanerade sakta
i morgonsolen när jag plötsligt kände mig iakttagen....

Jag tittade upp och får se ett par dockor som sitter i ett par fönster
och tittar ner på oss från det övergivna, gamla huset.

Varför sitter dockorna i fönstret? Vem eller vilka har satt dom där?
Varför? Onekligen sätter bilden fantasin i rörelse....

Nåväl, själv nöjde jag mig just då med att jag blev glad av dockornas närvaro, att det blev ett vackert motiv i min kamera och att det var en ljuvlig morgon i Rom."

Allt gott till dig!
Smulan."

// Kanske har jag haft den här bilden på min sida tidigare, men det spelar ingen rolll .. jag blir också glad av dockorna som sitter där och tittar ut över världen.

Tack snälla, rara Smulan!

Titta, han skrev under!

Undrar om han läste det finstilta ....?

Alt 2.
Jag pensionatsvärden från landet Halland, bryr mig inte ett skvatt i det kungliga levernet och absolut inte i bröllopet och jag bryr mig inte ett dugg i hur "trevlig och humoristisk herr Westling är", men eftersom jag tycker att den västerbottniska bloggmadamen är så trevlig och rar .., så kan jag ha överseende med den biten av hennes personlighet, ja, det här att hon blir så ..., "till sig" vid såna här spektakel.

Dessutom lovar jag att sitta snällt och titta på prinsessbröllopet och kanske t.om skåla för brudparet, ja, det är väl det minsta man kan göra!

Thomas Göransson

Kom ihåg ...

Söndagsskolebarn på utflykt i Lyme Regis, England.
Det var sommaren 1991 eller 1992 tror jag.

Apropå den här skyddsängelbilden som Tussegumman så vänligt delade ut och som jag berättade om .., den hade jag ovanför mina småflickors säng .., så susade en kommentar genom rymden.

Det var min Anna som också kom ihåg.

Så här skriver hon:

"Det går en ängel kring vårt ljus, han bär på två förgyllda ljus. Han har en bok uti sin famn, nu somnar vi i Jesu namn."

Just det.

Vi bad aftonbön på den tiden.

S E M E S T E R

Bara så ni vet .., så har jag nu åtta dagars ledighet framför mig.

Åtta hela dagar!

Som en ocean av tid är det och jag vet att det inte alls är så och att tiden går fort, men ändå.

Åtta dagar.

En onsdag fylld av tvätt och lite förberedelser .., träffa sonen .., handla .., gå till biblioteket.

Torsdag flyg till Bromma.

Och hela helgen med Emil och Emma och träffa Gunilla som jag mötte i somras.

Liljevalchs Vårsalong.

Pendeltåg.

Vänsterhänder.

Fredagväll middag på Ljungvägen i Väsby.

Måndag X 2000 och hoppa av i Alvesta och bli hämtad av en säkerligen "lämmen" vasaloppsåkare.

En republikan och miljövän.

Och hjälp, vad jag längtar efter honom!

Många äro intresserade ....


Broderfolket bara några mil bort ...

Och norrmännen ...

Och danskarna igen ...

Men min störstasyster, hon är mest upprörd över att man bröt sändningen från skid-VM för en sådan bagatell som ett prinsessbröllop.

Tronen ....

Pensionatsvärden, han är ingen större fan av kungahuset.

Det är inte jag heller, inte av själva systemet som sådant.

Men sånt här .., det gillar jag s k a r p t!

Har vi nu ett kungahus, så tack och lov att vi får en härlig man till Victoria!

Tänk, om hon hade valt nån sprätt från dom Rätta Kretsarna .., nej, här kommer en till synes trygg och enkel karl från Gästrikland, ja, med lite god vilja kan man ju säga att han är nästan-norrlänning.

Ja, jag är villig att flytta norrlandsgränsen långt söderut en sån här dag.

Faktiskt.

Alldeles nyss har jag pratat med pensionatsvärden, han republikanen .., och jag meddelade honom att han har full ångerrätt när det gäller förhållandet med bloggmadamen .., jag ska minsann låta skriva ut ett riktigt dokument, så kan han kryssa i önskad ruta.

Alternativen blir som följer.

Alt. 1.
Jag, pensionatsvärden från landet Halland, säger härmed upp bekantskapen med den för tillfället alldeles euforiska bloggmadamen som, genom sin glädje över det stundande kungliga bröllopet, uppvisar sådant dåligt omdöme.
Usch och fy!


Alt 2.
Jag pensionatsvärden från landet Halland, bryr mig inte ett skvatt i det kungliga levernet och absolut inte i bröllopet och jag bryr mig inte ett dugg i hur "trevlig och humoristisk herr Westling är", men eftersom jag tycker att den västerbottniska bloggmadamen är så trevlig och rar .., så kan jag ha överseende med den biten av hennes personlighet, ja, det här att hon blir så ..., "till sig" vid såna här spektakel.

När jag berättade om all den här glädjen och pv bara fnös, så sa jag till honom att "sök dig du vidare .., kolla i vindkraftföreningen, där finns nog massor med damer som tycker sånt här är tjafs .., eller på dejtingsidan där du hittade mig .., där kan man också söka!"

Så det skulle han göra.

Men tänk .., efter en liten stund ringde han och sa att ..."ja, jag hittade ingen bättre!"

Se där ...!

Då behöver man inte skicka nån ångerlapp!

Sicken tur ..-)

Heja Sverige!

Att kronprinsessan Victoria och Daniel förlovar sig .., det bryr jag mig inte ett dugg om, säger jag till PV.

Då, för en timme sedan.

Nu, efter presskonferensen, sitter jag framför tv-rutan och smajlar så mungiporna möts bak i nacken .., för guuud, vilken härlig man hon får Victoria och åååå, så lyckliga dom är och åååå, vad jag är rörd!

Så humoristisk denne man visade sig vara!

Så var det med mitt o-intresse.

Här ska tas ledigt när det blir bröllop!

Ättapjötten ...,

Är jag världens stoltaste mamma?

Svar: ja.

Skriver jag och smajlar stort.

Och från Norge ....

ALLE SOM ER FØDT I
1940 – 1950 – 1960 OG 70 ÅRENE se her:


For det første overlevde vi å bli født av mødre som røkte og/ eller drakk mens de var gravid med oss, og vi levde i hus fulle av asbest-materiale.

De brukte aspirin, spiste muggost, rå eggeprodukter, mengder av bacon og fet mat, for ikke å snakke om mat tilsatt alskens farge og tilsetningsstoffer, tunfisk rett ut av boksen og vi ble ikke testet for diabetes eller alvorlige kreftsykdommer.

Etter det marerittet ble barnesengene og trillevognene dekket med alskens blyholdige stoffer i pastellfarger

Det fantes ingen barnesikringer på medisinboksene eller på farlige vaskemidler eller barnelås på skap og skuffer og når vi syklet på syklene våre hadde vi ingen hjelm eller sykkelsko på for ikke å snakke om den risikoen vi tok ved all haikingen med fremmede...

Som barn, satt vi i biler uten sikkerhetsbelter eller airbag.

Vi drakk vann fra hageslangen og IKKE fra flasker kjøpt på butikken.

Take away food var begrenset til pølse & ships, eller pølse og brød.

Ingen Pizza Hot, McDonalds, Tacos, Baguetter eller Kebab.

Enda butikkene stengte klokka 5 på ettermiddagen og var stengt i helgene..

På en eller annen måte var det ingen som sultet ihjel på grunn av det.

Vi delte ofte en flaske brus med våre venner og alle sammen drakk fra samme flaska uten at noen egentlig ble dødssyk av det.

Vi kunne finne på å samle inn tomflasker å veksle dem inn på butikken på hjørnet for å få nok penger til å kjøpe karameller og tyggegummi eller kinaputter som vi smalt av inn i yttergangene til folk etter å ha ringt på døra.

Vi spiste smørkaker, loff med ekte smør på, Upasteurisert helmelk, brus med
sukker i og vi var ikke overvektige fordi .......

VI VAR ALLTID UT OG LEKTE !!...

Vi kunne gå ut om morgenen og ikke komme hjem igjen før etter at gatelysene ble tent om kvelden

Ingen kunne få tak i oss i løpet av hele dagen. Og vi var OK...

Vi kunne bruke timer på å bygge en Olabil av gamle planker og vognhjul og sette utfor en kjempebakke bare for å oppdage at vi hadde glemt å lage bremser. Vi bygde trehytter og demninger, lekte ved elvebredden / sjøkanten med selvlagde korkbåter eller lekebiler i sanden

Vi hadde ikke Playstasion, Nintendo Wii, X-Box. Ingen dataspill i det hele tatt, ingen TV med 999 kanaler å velge i, ingen video eller DVD filmer. Ingen mobiltelefon, ingen bærbar datamaskin, ikke Internett, blogg eller Chat-room på nettet ...................................... VI HADDE VENNER og vi gikk ut og traff dem !!!

Vi falt ned fra trær, Skar oss på tollkniver, Brakk bein og tenner og det var ingen anmeldelser eller saksøkning etter slike skader

Bare jentene hadde hull i ørene

Vi spiste mark og leirekaker laget av søle, og marken levde ikke i oss i evig tid

Til jul og påske malte og lagde vi pynten selv.

Vi fikk luftgevær og lagde sprettert i 10 års alderen, vi syklet eller gikk til våre venners hus og banket eller ringte på døra, eller bare ropte på dem.

Mor trengte ikke å gå på jobb for at endene skulle møtes.

Fotball eller slåball-lagene hadde lag-utvelgelse og ikke alle fikk være med på laget. De som ikke fikk være med måtte lære seg å takle det selv. Tenk deg det!!!
Å komme seg på laget krevde dyktighet eller ry

Lærerne brukte å gi oss en lusing og bøllene regjerte i friminuttene på skolen

Tanken på at foreldrene skulle hente oss hvis politiet hadde tatt oss i å gjøre noe ulovlig var utenkelig.

De sto faktisk på politiets side

Våre foreldre fant ikke på idiotiske navn på barna sine som vi hører i dag

Vi hadde Frihet, Feiling, Suksess og Ansvar og vi lærte Å TAKLE DET

Og DU er en av dem.

GRATULERER!

Kanskje du vil dele denne med andre som har vært så heldig å vokse opp som barn før advokater og regjering regulerer livene våre for vårt eget beste for godt.

Når du først er i gang send det til dine barn slik at de får vite hvor tøff og modig deres foreldre var.

PS- Se de store bokstavene fordi øynene dine er ikke så bra som de engang var...

Mvh. Ola Erik / Bente.

Tack!! säger jag.

Jag älskar detta.

Pling i inkorgen!

"Hej!

Med en inte särskilt bra mobilkamera tog jag de här bilderna idag.

De föreställer vår hund som gör snöänglar och några som är ute och pimplar på Nattviken i centrala Härnösand.

När jag flyttade hit trodde jag att det skulle vara vintergenväg för gångtrafikanter att gå över
Nattviken in till stan, men inte. Havet strömmar hit och dit pga lufttrycket så det är vanskligt
att isen lägger sig och att den går att gå på och att det håller i sig.

Men nu har det varit rejält kallt ett tag så nu fungerar det.
En stund.

Det hade varit roligare att ge dig skarpa bilder, men nu blev det som det blev.



Allt gott!

Cecilia/"


Tack säger jag till den rara Cecilia som nog i ett par års tid, tror jag, flitigt har kommenterat här på sidan.

Ni ska veta ni som tillhör kommentatorsgruppen och som inte har egna bloggar, att åååå, vad ni betyder mycket!

Så mycket glädje som ni sprider genom att lämna spår efter er!

Det gäller er alla .., du Cecilia som faktiskt har träffat PV för evighter sedan (Umeå universitet), Anna-Karin i Halmstad .., Bente från Hamar i Norge .., Ellem och Agnetha från Skellefteå .., Kerstin i Svedjan .., mina kusiner och kusinbarn .., "Småländsk tjej" ..., PV förstås ..., Anna-Panna .., Hilda .., ja, allesammans!

Ni förgyller verkligen ens tillvaro!

T a c k!

På jobbet ...

Lindha är aningen irriterad.



Och Rickard är tacksam.

"Tack .. till dig som frontade och sorterade i barnmatshyllan måndagmorgon.

Det gjorde mitt jobb avsevärt mycket enklare./ Rickard."

Maria Jönssons vänstra hand ...

"Syns det nu att det är Redhawks det handlar om, Bettan ...?" frågar Maria.

Det här är "cowboy-marias vänstra hand".

Som mer än hälften av mina arbetskamrater, är Maria Vattuman och så är hon född 1978.

Hon är rejält lång och hon går inte som vanliga människor .., hon liksom går som en panter .., lite bakåtlutad på nåt vis .., det är därför jag kallar henne för "cowboy-maria" .., hon är så otroligt lugn.

"Cool", skulle väl somliga säga.

Inte en enda gång har jag sett henne rusa genom butiken .., hon gör allt i samma tempo och hinner garanterat med lika mycket som någon annan.

(Kanske blir man så jordnära och trygg i sig själv om man har vuxit upp på en lantgård ...?)

Maria är född ute på Österlen .., har alltid bott i Skåne och är yngst av tre syskon.

Två bröder har hon.

På luncherna sitter hon mest och bläddrar i kvällstidningarnas sportbilagor .., ja, hon är omåttligt idrottsintresserad.

"Idrottar du själv?" frågar jag.

"Jaaa, jag håller på med luftgevärsskytte ...", säger hon.

Vad kan jag mera berätta om henne?

Att hon är lite rödlätt och fräknig ., att hon ansvarar för frukt, - och gröntavdelningen och mest äter färdigmat till lunch.

Jag frågar hur hennes man skulle beskriva henne .., ja, med vilken egenskap?

Hon tänker efter en bra stund, nästan så att jag hinner micra min mat klart innan hon svarar.

"Jaaaa, du Bettan .., han skulle nog säga att jag är b e s t ä m d av mig ...?" säger hon.

Själv skulle jag säga att hon verkar så orädd.

Då ler hon.

"Ja, det är inte så dumt .. jag är inte rädd för nånting .., jo, jag har en jäkla spindelfobi, men inte annars ...", säger hon.

På den där berömda skalan hur man trivs på arbetet, respektive med tillvaron i stort, svarar hon åtta på båda.

Ungefär så är det med den där härliga människan som heter Maria Jönsson och som jag tycker så oerhört mycket om.

Sportlov ...

Emma och Emils mamma har tagit barnen och barnens kamrater med sig och åkt till landet.

Till en härlig sommarstuga utanför Norrtälje.

"Vi bara slappar ...!" skriver hon i sms:et.

På den övre bilden spelar Emil Fia med sin flickvän Nicole.

I flera år har dom hållit ihop.

På riktigt, alltså.



Och mamman själv .., ja, vad gör hon .., hon har ju också sportlov?

Åker skidor i flera kilometer?

Nääää.

Hon sitter framför braskaminen och gottar sig.

Härligt!

Tisdagsfönstret ..

... kommer också det från ellem i Skellefteå.

Det är Bonnstan, alltså.

Tack snälla! säger jag som nu ska arbeta till klockan tre och sen ..., har jag semester!

Den omtänksamma Tussegumman delar ut skyddsänglar och sådana får man nog aldrig får många av .., tvärtom.

Den här målningen hade jag som tavla ovanför flickornas säng när dom var små.

Åååå, vad jag tyckte om den!

Eller: å, vad jag tycker om den.

Det här var ungefär den barnatro jag växte upp med.

Att allt på nåt sätt ordnar sig.

Det känns tryggt.

Naivt?

Visst.

Men tryggt.

Och lika bra som lugnande medel.

Tack snälla! säger jag till bloggmadamen.

Tre minuter kanske ...

... från pensionatet i Halland, där jag brukar ta in varannan helg, där ser det ut så här.

Bara så ni vet.

Kväller ...

På morgonen hos Torun .., jag skriver brev på kylskåpsdörren.


Intill döden trött är jag när arbetsdagen är tillända.

Jag stupar på soffan och får nästan ingenting gjort.

I lägenheten finns spår av sonen.

Stora pojkskor nedanför elementet.

Ett mammahjärta som blir varmt.

Och Pelle är trött.

Förstrött tittar jag på danska 1:an.

En kvinna ammar sitt barn .., kvinnans bröst är som tomma påsar som vilar mot hennes mage.

Telefonen ringer.

I andra änden av luren hörs Torun som ska låna min lägenhet i helgen, ja, tillsammans med sin dotter.

Det blir surr om bageriets öppettider .., nyckelavlämning .., mat till Pelle .., att jag renbäddar innan jag åker .., och att hon inte behöver oroa sig för oordningen i mina garderober; dom som innehåller allt annat utom kläder.

Kuddar i massor, till exempel.

Hos Torun och hennes familj har jag tillbringat två nätter och jag har tagits emot med den allra största gästfrihet.

Jag har, liggandes raklång på deras soffa med katten Ciara på magen, känt mig som hemma.

Verkligen som hemma.

Och jag tänker på hur mycket vänskap betyder.

Och hur annorlunda det är, då, när man under några år har vandrat ensam ute på livets stora savann ..., och så hittar man en flock som säger ..."kom till oss, här får du sova .., vi håller vakt ., du behöver inte känna dig ensam .., kom och lägg dig här vid elden!"

Och man kurar ihop, kanske inte alldeles intill flocken, utan en bit ifrån .., men värmen når fram och man somnar tryggt.

Just så var det hos Torun och Mikael.

Det är vad jag tänker på när vi har pratat färdigt.

Sprallmusik!

Sitter och surfar runt hos bloggvännerna .., allt medan jag vickar på tårna i takt till musiken.

Pelle leker med herr och fru Tupp som han föst ner från bokhyllan.