"Skyll på mamma!"

Ja, inte visste man då vad som väntade när sonen satt där på stolen i Malå.

När jag nästan är på väg i säng, hörs ett pling från min mobiltelefon.

Det är sonen.

Han har, av sin lärare, fått i uppgift att fråga fem personer vilka tre goda egenskaper vi/dom anser att han har för att bli en bra polis.

Hon som är mamma, är en av de fem.

Så jag skriver bums ner vad jag tycker.

Att han är lugn .., empatisk och jag tror också att han kommer att bli en bra arbetskamrat, för han är en av de gladaste människor jag känner .., där vilar liksom aldrig några ledsamheter.

Därefter ska man skriva ner tre egenskaper som den blivande polisen kan förbättra.

Och jag skriver snabbt .., och när jag är klar .., tänker jag att .., "å, stackars sonen ..!"

Alla tre egenskaper som han kan förbättra, är nämligen som hämtade från hans mamma.

Aj, aj, aj.

Insikt nr 141 ...

Och så har jag idag helt och hållet bestämt mig för att ge bort varannan torsdag .., från elva till åtta.

Så underbart skönt!

Som det nu är på torsdagarna, stiger jag upp fem hos pv .., tar sjutåget till Malmö fvb till Ystad .,. är framme tio om allt går som det är tänkt .. och börjar arbeta en timme senare.

Men om jag slipper torsdagen den där veckan när vi arbetar sex dagar på raken ..., då kan jag vara på pensionatet och njuta av närheten till havet och allt annat .., sedan ta bilen in till stan och möta upp pv .., "vi kan gå ut och äta middag ...?" sa han ... och sen .., efteråt, tar jag tåget till Skåne.

Jag kan komma hem hur sent som helst, för det är inte förrän på fredag vid halv åtta som jag ska vara på plats i affären.

Ni förstår så ljuvligt!

Så mycket mindre stress.

Det Nya Livet ...

... med långa promenader och hälsosam kost ..,. och så nio timmars arbete på detta .., det gjorde i alla fall att orken försvann sin kos.

Komma-hem-orken.

Tjopp, bara!

Så när jag hade parkerat cykeln utanför min port och låst upp dörren till dom 31 kvadradmeterna .., då blev det nödlandning på soffan Ektorp och därefter telefonprat och ännu mera prat och nu är klockan snart tio och nu letar jag upp min lilla flock på savannen .., lägger på mera ved så elden brinner länge .., och så ska jag titta upp mot himlen och se alla stjärnorna och kanske hör vi syrsor spela.

Kanske.

I morgon blir en lång dag.

Ett eftermiddagsfönster .....

.... kommer från Lotha, som är dotter till min kusin.

Hon skriver ett så underbart rart litet mail; ett hjärtevärmarbrev, helt enkelt.

Tack snälla, rara! säger jag.

En slags insikt ...igen.

Det här är vad jag känner just nu.

En hel massa glädje.

Och av ingen orsak alls .., kanske för att jag alltid blir lika lycklig när jag ser dom här bilderna.

Vännen Ellis och en trygg pensionatsvärd som lovar att ta emot ....

Hoppsan ...!

Jo, kanske den här filuren.

Ystad ..., den 16:e april ..

Aldrig, att jag upphör att förvånas över att man har hyacinter ute i trädgården!

För den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, är hyacinter nånting man har på bordet när det är jul.

Men ni förstår så vackra dom är så här ute i det fria!

Längs havet ...

... ligger badhytterna på rad.

En är nedbrunnen.

Dörren är öppen och där inne trängs solstolar, ett bord och en trasig lampa.

Och utanför, på marken, en tidning.

Om Sigge, högt blodtryck och lite annat.

Sigge är en riktig ystadprofil.

Ofta ser man honom komma cyklande på väg ner till sin "hodda" vid havet.

Där sitter han mest hela förmiddagarna och matar svanar och andra sjöfåglar och så vildkatterna som han tar hand om.

När jag arbetade i lilla kvartersbutiken, då kom ofta Sigge in och köpte kattmat på burk.

Sigge är född på julafton och är alltså Stenbock.

Och när jag nu på morgonen tar en promenad längs havet i akt och mening att börja det nya livet (för vilken gång i ordningen, kan man fråga sig ..), då upptäcker jag honom.

Han sitter som vanligt på sin bänk utanför "hoddan" och har en påse bröd i ena handen.

Alldeles intill står hans kompis som har hälsat på med sin hund Blondie.

Och så börjar vi att småprata lite.



Sigge är en sån människa som jag tycker så oändligt mycket om.

Ett naturbarn.

En som inte krånglar till det.

En som är sig själv.



Här brukar han också sitta.

Familjen Svan är nära vänner till Sigge.

Dags för kalas ....

Idag fyller min före-detta-granne hemma i Malå år.

Numera bor hon i Uddevalla och jag själv i Ystad och våra liv ser inte alls ut som dom gjorde för ett antal år sedan.

Vi rör oss på andra savanner.

Ingen i min bekantskapskrets lagar så vanvettigt god mat som Leina.

Och hon är omtänksam och omåttligt generös.

Här kommer en stor grattiskram från mig!

Torsdagsfönstret ...

... hittade jag på gågatan i Helsingborg, en dag i april år 2006.

En alldeles ljufvlig ostbutik var det.

Eller är det.

För människor med högt kolesterolvärde och som av vänliga läkare eller sköterskor uppmanas att endast ta en enda ostskiva på mackan .., är ett dylikt fönster att liknas vid kokain på kakfatet för en drogberoende.

Så är det.

Glöm inte ....

... åååå, denna underbara skribent!

Hon som skriver så att huden knottrar sig.

Och med bilder som gör hjärtat varmt.

Kl. 21.05 i Kunskapskanalen.


En åker hem och en åker bort en åker hit och en åker dit

Kåge Jonsson åker tillsammans med fotografen Bo Öhlén tåg genom Sverige i början av 1980-talet. En film om några tågresenärer, deras tankar, samtal och möten under en resa genom folkhemmet i andra klass. Ett folkhem, som precis som i dag, befinner sig i kris med ökad arbetslöshet och ekonomisk oro.

Från 1983. Även i K 17/4

Läkare ...? Nätack.

I affären där jag arbetar, utdelas ett par gånger per år en s.k. kundenkät.

Det är ett A4-ark med rutor där kunden ska betygsätta personalens bemötande och så allt annat förstås; sortimentet .., prisnivån .., ja, kort sagt helhetsintrycket av butiken .. och som tack för deltagandet får kunden ett paket kaffe.

Helt ärligt är det alltid lite nervöst när alltsammans (från centralt håll ...) har sammanställts och så kommer svaren och det är diagram och uppgifter om hur butiken sköter sig i förhållande till andra affärer och så ligger svaren där färdiga att ta del av .., ofta i form av ett litet häfte på bordet i personalrummet.

Kundernas egna omdömen (där finns rader att skriva ner vad man tycker är bra och mindre bra .., med egna ord ...) är kopierade bara .., somliga har undertecknat med sitt namn, andra inte och ibland känner man igen handstilen och tänker .. "jaha .. ja ..,".

På det hela taget är det väldigt intressant, men också h e m s k t.

Man är helt i kundens våld och råkar personkemin inte stämma .., då kan man ana vad svaret kan bli.

Precis så är det med en sida på nätet som jag hittade mer som av en slump.

Sidan fyller säkert en funktion .. men det hela blir ju också helt och hållet subjektivt.

Om jag kommer till en läkare med förhoppningen om att bli sjukskriven och inte blir det .., tycker jag då att läkaren är mindre kompetent?

Det är sånt man kan fundera över när man hittar nåt sånt här.

Fyndiga rubriker - nä, inte hos mig -!

På väg från Helsingborg till Ystad.
Året är 2005.
Det är september månad.

Från södra Frankrike, där syrénerna just nu blommar som allra bäst, därifrån kommer en utmaning från madame Monet.

Så här skriver madamen.

"Libby har utmanat mig och jag tror att det hela går ut på att hitta sina tre bästa rubriker och berätta varför man tycker det. Skriver man varje dag som jag blir det ett hästjobb av guds nåde."

Själv anträdde jag bloggandets värld den 30:e september 2005, oerhört inspirerad av bland annat den, i mina ögon, fenomenale herr Stationsvakt.

Det är snart fyra år sedan.

Och här borde det ju, om bloggmadamen vore det minsta lilla kreativ, vimla av finurliga rubriker.

Problemet är .., att det gör det inte.

Rubrikerna i mina inlägg är lika enjängda som bloggmadamen själv.

Här är det mest "Dagens fönster" ..., "Kväller" .. eller "På jobbet".

Det allra första fönstret uppenbarade sig den 31/10 2005 och sedan har det ju bara fortsatt.

Fem dagar tidigare finns där ett inlägg från Ellis.

Och jag märker att vi är två som är lika enjängda .., haha.

Så här skriver västmanländskan den 26:e oktober 2005, som då ännu inte besökt Ystad.

Ellis sa..

Vilken underbar bild (angående bilden längst uppe här ...), speciellt när man vet att havet finns så nära. Jag *älskar* havet.

Nu bara måste jag åka till Skåne. :-)

Nej, någon rubriksättare kan jag aldrig kalla mig.

Jag väljer oftast den enklaste vägen.

Men skulle jag nu nödgas välja tre rubriker .., då norpar jag någon av undantagen.

Dom här tre får det bli.

Motiveringen?

Nja, ingen särskild .,. men jag skulle nog klicka och kolla tror jag .., om det vore jag själv som surfade runt.

• Eländigt sex, men bara i september
  

• Många soldater. Få flickor.

• Fredagen den 25:e april i fjol .., bara några dagar efter att jag hade ramlat i affären och brutit handleden, visade det sig - till min oerhörda förvåning - att min äldsta dotter hade skrivit ett inlägg på min blogg. Jo, hon hade fått lösenordet, då hon någon dag tidigare skulle meddela den församlade världspressen om bloggmadamens fall och nu passade hon på.
  Någon doktor är hon ju inte, nej, hon arbetar i skolans värld, men helt plötsligt förvandlades hon till Dr Böhlander. Det visade sig (även detta till min förvåning ...) att hon dessutom var utbildad advokat. Och nä, här finns ingen fyndig rubrik ., men det visar å andra sidan att dylika inte alltid behövs .., för ååå, vad jag hade roligt åt detta!

• Jo, men här hittar jag en lite halvfyndig sak.
  

Och själv tycker jag att det här .., det är härligt exempel på en finurlig rubrik och jag lovar att skribenten kommer att få drösvis med sökningar nu från Google på det sista ordet!

Och näää, jag utmanar inte någon .., den som känner för det får hoppa på rubriktåget.

Födelsedag ...

Idag fyller den här långbenta och tjusiga madamen år, ja, ni vet .., hon som är fotbollsfantast .., tycker om sommar och sol och blommor och har en katt som heter Selma och en man som heter Micke.

Och ett litet pyre i magen har hon också och en väldigt trevlig och rar mamma; nämligen bettankax.

Stor födelsedagskram kommer härifrån!

(pElle hälsar till Selma ..:)

Till "herr Viktigpetter" i Norrbotten ...

Titta här sån vacker Scilla!

Jodå.


Men Bert sa...

"...och gräsmattor översållade av scilla .."

Är du säker? Det var inte vårstjärna, då.

Tittade blommorna upp på dig, så var det vårstjärna.

Hängde de nedåt, så var det scilla.

. Sign.:Viktigpetter."

Se där, ja.

Det kändes bra.

Hälsar den smajlande bloggmadamen.

Lediga-dags-fönstret ..

.... finns i vackra Brantevik på Österlen.

Den här rara madamen tog bilden.

Tack snälla!

Vet ni vad jag tycker är underligt?

Jo, att när man pillrar i örat med en Topz, så börjar i alla fall bloggmadamen att hosta.

Alltid.

(och ännu konstigare tycker jag att det är att jag ibland tycker att det känns som om jag har medelhavssand i örat .., ett halvår drygt sedan jag simmade i det turkosblå havet!)

Prick hela kvällen ringer telefonen.

Det är helt underbara samtal från Hamar i Norge .., från Växjö .., Alingsås .., Stockholm .., en bil utanför Upplands Väsby .., från Ystad .., och sist av allt, från ett pensionat i landet Halland.

Vi pratar om ingenting egentligen, men lite om läkarbesöket.

"Var hon skånska ..?" frågar pensionatsvärden och syftar på den unga läkaren.

"Jaaa .., ja, det vet jag inte ...?" svarar jag.

Det är då det slår mig .., att jag inte längre tänker på den saken.

För mig är numera skånska det n a t u r l i g a.

Det är bara när jag hör ett annorlunda prat, som idag, den där kunden som visade sig komma från Västergötland, som jag reagerar.

Kanske betyder det att man har acklimatiserat sig?

Kanske.