Dagens fönster ...

"Ett Dala-Floda-fönster" .., skriver vännen ellis som har skickat bilden.

Och sen råkade jag klicka lite i bildbehandlingsprogrammet och färgerna förstärktes på något vis och detta är alltså resultatet.

Om ni hade rätt slutsiffra ....?


..... och kom fram till programledaren i Ring-så-spelar-vi någon vacker lördagmorgon .., vilken låt skulle ni välja att få spelad då ...?

PV svarade så här. (Varför just den? frågade jag. Jo, han tycker att den är så fin. För mig betyder det skoldans i Adaks Folkets Hus. Möjligen Kriberg. Sista dansen.)

Bloggmadamen så här. (Fast kanske inte med just den här spelglade mannen, utan med Chris Barber, men jag hittar ingen bra inspelning av honom. Den här låten gör mig GLAD. Jag hörde den första gången en lördagmorgon på 70-talet när vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm. Jag var på väg till arbetet .., hörde musiken .., skruvade upp ljudet och parkerade bilen vid sidan av vägen. Lyssnade. Njöt!)

Grattis från mig Latvia ...!


Såååå roligt för Lettland att få vinna matchen mot Sverige i hockey-VM!

Sällan har man väl sett såååå glada gossar som de lettiska spelarna!

(Och jag ääääälskar norrlands-guld-reklamen ..-)

Några eftermiddagsfönster från Gotland ...

Det är den rara Annika som är fotograf och så här skriver hon:

"Och hur tänkte de när de byggde det här huset i Visby? "Jo, gränden är lite trång, men vi kan få en aln till där oppe!"

Visby var lite svalt, men soligt och skönt, och sådana här tjärade väggar i solen - härligt.

Annika."

Tur att det finns s-t-r-e-t-c-h .....

Jahapp.

Nu har man nånting att se fram emot.

Och så var man hemma igen ..

Och jag har hämtat ut en ny datorskärm; en sån här bred rackare och det vete sjutton om jag tycker att det är så himla finurligt .., det påminner om såna här breda tv-skärmar där alla nyhetsuppläsare liknar forna öststatsbrottare, men man kanske vänjer sig?

Kanske.

Och jag vinglade hem med skärmpaketet i min cykelkorg som inte alls är utformad för dylika laster .., och ganska så spännande blev det, det ska erkännas.

Väl hemkommen blev det till att montera eländet .., och inte fungerade det inte och jag ringde till den alltid lika vänlige Mats på CD-data som sa att ..."men du kan väl ändå inte ha sån otur så att det är såväl skärm som dator som har pajat ...?"

Jag hann tänka att själva datorn, den har garanti till och med september, så det kan jag väl uthärda .., men ändå ... !

"Ja, jag testar lite till ..., och får jag inte igång den, så kommer jag i morgon ...", sa jag.

Och så började jag kolla sladdarna och allt igen.

Jaha, ja.

Man ska sätta i kontakten också, ja, men det var ju något nytt!

Och nu sitter jag här alltså med brottarskärmen och ska ta mig lite mozzarellaost som belöning och en dusch och öppna fönstret, för i stressen blev håret lockigt.

Så var det.

Just så.

Dagens fönster ...

Jom, som på ett så underbart levande sätt beskriver sin resa långt-bort-i-världen, han har skickat det här fönstret via rymden.

Lite fakta:

"Ett fönster från templet Preah Kan utanför staden Siem Reap i Kambodja.

Templet stod klart 1191, och det här fönstret har aldrig haft några glasrutor."

"Minus fyra i vattnet ...!"

anna-karin, hunden frida och bloggmadamen i rosa kjol

Lördag mitt på dagen.

ag sitter nere på stranden och läser en deckare.

Solstrålevärme mot kinden.

Strandråg bakom ryggen.

Då ringer mobiltelefonen .., å, det är vännen Anna-Karin som har kommit körande från Halmstad och nu har hon parkerat bilden vid pensionatet och undrar var jag är?

"Men jag sitter här nere vid vattnet .., följ spången bara .., rakt fram .., då hittar du!" säger jag.

Efter en liten stund ser jag dem komma promenerande.

Rakt ner mot ett glittrigt hav.

Som ett nytt liv ...

Det måste vara blodtrycksmedicinen som ger mina nätter nytt innehåll.

Åååå, det är drömmar så detaljrika att jag häpnar!

I natt ett besök hemma i Malå och Tjamstanberget har plötsligt förvandlats till schweiziska alper och jag möter ungdomar som jag minns från 60-talet och hela tiden är jag så lycklig så det känns som om hjärtat ska gå i små, små bitar.

När jag vaknar känns det som om jag har fått ett nytt liv.

Och så receptet till Gerd i Norsjö ...

Det är alltså räkgrytan som skymtar i formen.

Pensionatets goda räkgryta, som även kallas Gräsänkans heta chiliräkor.

2 röda paprikor (jag tog tre ...)

2 gula lökar

2 - 3 hg färska champinjoner

3 - 4 dl grädde

lite mjöl till redningen

500 gram räkor eller efter behag

chilipulver

curry

chilisås

grovmalen svartpeppar

salt

paprikapulver

riven ost

*****************************************************************

Finhacka paprika och lök.

Champinjonerna i skivor.

Fräs upp lök och svamp i olja.

Red med 1 msk mjöl (alltså det strös i pannan ...) och kanske 1/2 - 1 dl chilisås.

Och så i med grädden.

Sedan är det dags för de finhackade paprikorna och kryddorna (jag skulle nog ha fräst kryddorna i oljan först av allt, men nu är det ju pv:s recept ..-) att hamna i stekpannan.

Låt puttra en 10 minuter kanske.

Och så sist av allt räkorna som bara ska bli varma.

Häll allt i en ugnsfast form och så riven ost över det hela och in i ugnen .., bara så där så att osten smälter och det blir fint .., en kvart-tjugo minuter, säger pv.

Kokt ris till eller pasta eller vad ni tycker är gott .., och sallad förstås, det är ju inte helt fel.

Vi drack ett vitt vin till - hur gott som helst var det -!

Söndagsfönstret ...

Från sängen i pensionatets sovrum ..,. då är detta vad jag ser vid sextiden på morgonen.

Solen uppstigen där borta i öster.

Ett fönster som speglar sig i garderobsdörren.

Det ser ut att bli en fin dag.

Pelle-tänk....

Vad då?

Obekvämt?

Nädå.

Det går hur bra som helst att sitta så här.

Och bra utsikt över matbordet har man också.

Över räkgrytan.

Den skulle man gärna vilja få en smakbit av.

Kväll i landet Halland ..

Då blir det pensionatvärdens goda räkgryta med ganska eller mycket sting och där sitter vi kring bordet .., pv själv .., hans mamma och hans kompis Lotta.

I en stol lite för sig själv, ligger Pelle.

Han ligger där och putsar pälsen och lyssnar väl förstrött till pratet.

Pensionatvärdens mamma är kort i rocken och har ekorrpigga ögon.

Alldeles otroligt snäll är hon.

Nu berättar hon om en insändare hon har skrivit; ja, Dagens Ros.

Just det.

Pelle .., han bryr sig inte så mycket.

Morgon på pensionatet ...

Ring-så-spelar-vi från radion.

En uppringande kvinna med slutsiffra åttio och som bor i närheten av Hudiksvall, berättar att hennes dotter Viktoria nu fyller 18 år.

Det är då som pensionatsvärden hämtar gitarren.

(Efteråt säger herr gitarristen: "ojdå, värst vad den är ostämd ....!"

Dagens fönster ..

... kom susande genom rymden från Island och herr Sjörövare.

Det var Kjelle som hade varit och seglat i Västindien och mellanlandat just på Island, det var han som tog och skickade bilden.

Fredagsfönstret ...

... kommer från Finngården Rikkentorp.

Det var vännen Ellis som var fotograf.

Tack snälla, rara!

(Och min datorskärm har insomnat och jag kan inte läsa mail som är skickade till min comhem-adress. Den här går dock bra. bisse151@gmail.com)

Litet möte med Leif ..

Det är när jag sitter och tittar på sädesärlan som jag upptäcker en man uppe i slänten .., bara femtio meter bort knappt.

Mannen står och tittar upp i skyn .., mot en telefonstolpe och jag frågar om han har hittat nåt spännande?

Det är så det börjar.

Resten finns här.

I stället för att stå bakom kassan ...


räfsar jag löv - tre hela skottkärrelass -

och kvistar

lägger undan långa brädor

och kortare

gör fint på uteplatsen

vitsippor på bordet

"nästa år kan man ha ett träbord med hål i och ett stort naturfärgat parasoll ..., nu gäller det att plantera idén hos pensionatsvärden ...", tänker jag

ser sädesärlan vippa omkring på allt det nyräfsade

gosar med pelle

lägger mig raklång på rygg och tittar på herr stare som sitter på tv-antennen och friar högljutt

dricker vatten med en citronskiva i

påminner mig själv om att i helgen hämta vildkaprifol från skogen

och rotskott från humle

eldar så att jag får varmvatten till duschen

och nu .. ner till havet

nån som vill göra mig sällskap ..?

Om äckelorden. Och gullesiffrorna.

Med ord och siffror har jag ett alldeles speciellt förhållande.

Siffran fyra tycker jag så mycket om, men inte siffran sju.

Öht tycker jag inte alls om udda tal.

Men fyra .., ååå, det låter så mjukt och fint.

Så där som en mjuk säng. Ett skönt stoppat täcke.

Finorden är många.

Omtänksam.

Varsam.

Varmt.

Vänskap.

Nästan alla börjar på v.

Och så finns där alla äckelorden.

Snor, är det äckligaste ordet jag vet.
(I min barndom deltog jag flera somrar i rad i simskola. Vi höll till vid Solviksbadet och vattnet var iskallt. En av mina lekkamrater var också med. Ofta simmade vi intill varandra .., vi tog simborgarmärket och simmade fram och tillbaka och fram och tillbaka mellan bryggorna och räknade längderna. Den flickan hade alltid grönt snor i näsan och jag ville simma en bit ifrån henne .., jag var så rädd att det skulle hamna i vattnet!)

Och bajs.

Någon hjärnskrynklare skulle förstås bena ut det hela och säga att jag lider av svåra komplex från barndomen.

Ja, ja.

Säkert är det så.

Och du då ...?

Dina finord ...?

Och dom andra ..?

Förväntan ...

På baksidan av pensionatet trängs några stora syréner.

Snart så ...