Lediga-dags-fönstret ...

Nästan så här såg det ut igårkväll.
Blommande rapsfält!
Bilden togs för ett par år sedan.
Känner ni den söta rapsdoften ...?

Ni glömmer väl inte att läsa om Joms öden och äventyr i Asien!

Nu har han minsann varit och fått sig en omgång massage av en vacker dam.

Och så här svarade ni ....

Ja, jag hittade ingen lämplig bild .., det får bli mina sandaler ..-)

Så här hade jag skrivit:

"Om ni kom fram till programledaren i Ring-så-spelar-vi någon vacker lördagmorgon .., vilken låt skulle ni välja att få spelad då ...?"


PV svarade så här. (Varför just den? frågade jag. Jo, han tycker att den är så fin. För mig betyder det skoldans i Adaks Folkets Hus. Möjligen Kriberg. Sista dansen.)


Bloggmadamen så här.
( Fast kanske inte med just den här spelglade mannen, utan med Chris Barber, men jag hittar ingen bra inspelning av honom. Den här låten gör mig GLAD. Jag hörde den första gången en lördagmorgon på 70-talet när vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm. Jag var på väg till arbetet .., hörde musiken .., skruvade upp ljudet och parkerade bilen vid sidan av vägen. Lyssnade. Njöt!)


Monet sa...
Jag förflyttar mig gärna en stund från mina vackra blomster och tar en kopp TE om det går bra? I landet Halland med 25-gradig värme låter det trevligt att vara.
Och min favorit är nog ändå "Stand by me"!

Ellis sa...

Oj, det var en svår fråga.

Det beror på dag och humör, jag har en evighetslång lista med sådana riktiga storfavoriter.

Den här älskar jag
Och den här.
Och den här ...
Och den här ....

Vonkis sa...
Oj vad svårt. Av nostalgiska orsaker skulle det nog bli den här.

mossfolk sa...
Klurigt, det finns ju såååå många bra. Men den här står helt klart högt på listan.

annannan sa...
Å Wild Cat Blues är ju den perfekta Ring-så-spelar-vi-låten!

Love, literature and gardening sa...
Jag håller med pv!! Det här är stor musik - inte "sista dansen"...

Rexxie sa...
Just nu den här.

Carina sa...
För njutningen!

annannan igen sa...
Vid närmare eftertanke skulle jag önska Povel Ramels Digga Darwin, ty:

1. man blir alltid glad av Povel
2. jag har aldrig hört den
3. texten är suverän
4. vi i biologibranschen firar Darwins 200-årsjubileum
5. både Darwin och Povel är värda att fira vartenda år och varenda dag

Anitha sa...

Adaks Folkets Hus revs i onsdags.
(Apropå bloggmadamens svar ....)


Tack till alla underbara, rara, goa bloggvänner som tog er tid att svara och komma med länkar!

Som tack får ni alla sitta i solskenet här ute .., vi säger väl om en timme, och dricka kaffe med bloggmadamen och med pelle.

Har ni tur finns där några god gifflar också.

Upplysningsvis ....


Det lär ska bli upp mot tjugofem grader varmt i landet Halland idag.

Tjugofem grader.

Just det.

Och i landet Halland befinner jag mig.

Bara så ni vet.

Och så på tåget igen ...

Mitt emot mig sitter en kvinna och rättar prov i konsumentekonomi.
Efter en stunds tvekan frågar jag om jag får ta en bild av hennes händer?
"Ja, det går bra ...", svarar kvinnan när hon tänkt efter en stund.
Just så mycket mera prat blir det inte.


Tänk er själva ..., blommande rapsfält .., körsbärsträd .., hägg .., kossor på grönbete .., en katt som springer i raketfart mot en träddunge när tåget kommer ..., havet till vänster .., solen på väg ner .., en kvinna som talar i mobiltelefon och en man snett till vänster som löser korsord.

Tänk er illgröna gräsmattor .., småflickslag som tränar fotboll ..., en ung pojke som cyklar iväg med ett fiskespö i ena handen ..., och samhällen som passerar revy.

Åkarp .., Kävlinge .., Lund .., Landskrona .. Helsingborg .., Ängelholm .., Båstad .., Laholm.

När klockan är fem i nio, saktar tåget in på stationen i Halmstad.

Hattparad och småprat

Mammas hand.
För lite drygt ett år sedan.

Efter besöket på Åhléns tittar jag in på Ejdern, gruppboendet för Alzheimerpatienter där mamma tillbringade så många år.

Det känns som ..., som att komma hem.

Och jag slår mig ner i en röd fåtölj och till min glädje är det bekant personal som arbetar .., det är Marie som var min kontaktperson när det gällde mamma och det är Ingrid (båda så helt underbart rara och fina!) och där är alla patienterna .., där är den långa och ståtliga Inger som nu sitter i rullstol och vid bordet sitter lilla Majken som, den morgonen när mamma just hade dött och jag högt grät ut min förtvivlan,om och om igen sa ..."men vad är det som har hänt ...! säg mig .,. vad är det som har hänt ...!" och där är Czezlawa som är uppvuxen i Polen och som alltid har tyckt så mycket om att dansa, nu sitter hon rakt upp och ner på en stol och nästan-sover.

I soffan intill mig sitter en kvinna som jag inte alls känner igen.
Jag tar henne i hand och presenterar mig och då tittar hon på mig med allvarsam blick.

"Ja, jag heter Inga ...", säger hon.

Just idag har Marie och Ingrid varit så påhittiga .., jo, dom eller någon annan i personalen har köpt vackra hattar och nästan utklädningskläder som dom allra piggaste har fått ta på sig .., så när jag kommer in i allrummet som också är köket .., så sitter damerna där med urtjusiga hattar med långa fjädrar på och Emmy, som en gång i livet arbetade i en Konsumbutik (det skojar vi ofta om .,. att Ica är bättre .., men det tycker ju inte hon ...), hon sitter där så tjusig i en vacker dräkt och med en grön svepande hatt på huvudet.

Man kunde tro att detta är Jägersro och hattparad!

Och Marie berättar att först har det varit lite gympa, sedan detta med Fina Kläderna.

Åååå, vilken UNDERBAR personal!!

Och jag sitter där med benen i kors och berättar om hur livet är just nu; att jag ännu åker fram och tillbaka till landet Halland .., att jag ångrar bittert att mamma hamnade i minneslund och inte i en riktig grav eller åtminstone, att inte urnan sattes på ett Bestämt Ställe, för som det nu är känner jag mig bara vilsen när jag, alldeles för sällan, besöker kyrkogården.

Var är hon?

Nu, mer än någonsin, förstår jag vikten av att ha en plats att gå till.

Det må vara hur ologiskt som helst, men det är så det känns.

I kanske en timmes tid blir jag där.

Ååå, det känns så hemtamt och vardagligt och jag tänker att Ejdern under så många år var en del av mitt liv ..,och att den känslan sitter kvar.

Det här är första gången jag tittar in som gråten inte sitter i halsen.

Det känns bra.

Så där som att livet har gått vidare.

Sånt som smittar ...

På stranden på Råå, i Helsingborg.
Böjer man sig ner, kan man hitta vad som helst.
En tappad fjäder, t.ex.
Bloggmadamen tog bilden.

Det blir en bra dag på jobbet.

Medan jag gör i ordning kassorna och fyller på tobak, tidningar och bärkassar, hör jag Malin och Maria kvitterprata och skratta borta vid frukten.

Lass efter lass med frukt och grönsaker drar dom in och diskarna fylls upp och jag hör deras glada surr mest hela tiden och jag blir så glad själv.

Inutivarm.

Deras glädje smittar.

Precis så är det, ja, Malin och Maria blir till mentala doppvärmare den här morgonen.

Och vid tjugo i nio äter vi frukost .., det är Magnus, Lasse, Maria, Malin, chefen och jag själv och efterhand kommer också Karina, Rickard och Anna.

Anna kommer från Östergötland och är, förutom bloggmadamen, den enda som inte pratar skånska.

Ja, och så chefen förstås.

Han kommer från Gotland och säger "mi" i stället för "mig".

Nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag ska cykla till Åhléns och tvärsvänga in på gruppboendet där mamma tillbringade hela sju år .., och när klockan är åtta minuter över sex tar jag tåget till Malmö och byter där till Öresundståg och anländer, hopefully, till Halmstad vid nio.

Hem igen på torsdagmorgon.

Fram till midsommar, då min semester börjar, har jag nu förärat den rara Malin varannan torsdag från mitt schema, vilket innebär att jag den veckan blir ledig två dagar på raken.

Det känns ungefär som att ha vunnit högsta vinsten.

Minst.

Dagens fönster ...

"Ett Dala-Floda-fönster" .., skriver vännen ellis som har skickat bilden.

Och sen råkade jag klicka lite i bildbehandlingsprogrammet och färgerna förstärktes på något vis och detta är alltså resultatet.

Om ni hade rätt slutsiffra ....?


..... och kom fram till programledaren i Ring-så-spelar-vi någon vacker lördagmorgon .., vilken låt skulle ni välja att få spelad då ...?

PV svarade så här. (Varför just den? frågade jag. Jo, han tycker att den är så fin. För mig betyder det skoldans i Adaks Folkets Hus. Möjligen Kriberg. Sista dansen.)

Bloggmadamen så här. (Fast kanske inte med just den här spelglade mannen, utan med Chris Barber, men jag hittar ingen bra inspelning av honom. Den här låten gör mig GLAD. Jag hörde den första gången en lördagmorgon på 70-talet när vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm. Jag var på väg till arbetet .., hörde musiken .., skruvade upp ljudet och parkerade bilen vid sidan av vägen. Lyssnade. Njöt!)

Grattis från mig Latvia ...!


Såååå roligt för Lettland att få vinna matchen mot Sverige i hockey-VM!

Sällan har man väl sett såååå glada gossar som de lettiska spelarna!

(Och jag ääääälskar norrlands-guld-reklamen ..-)

Några eftermiddagsfönster från Gotland ...

Det är den rara Annika som är fotograf och så här skriver hon:

"Och hur tänkte de när de byggde det här huset i Visby? "Jo, gränden är lite trång, men vi kan få en aln till där oppe!"

Visby var lite svalt, men soligt och skönt, och sådana här tjärade väggar i solen - härligt.

Annika."

Tur att det finns s-t-r-e-t-c-h .....

Jahapp.

Nu har man nånting att se fram emot.

Och så var man hemma igen ..

Och jag har hämtat ut en ny datorskärm; en sån här bred rackare och det vete sjutton om jag tycker att det är så himla finurligt .., det påminner om såna här breda tv-skärmar där alla nyhetsuppläsare liknar forna öststatsbrottare, men man kanske vänjer sig?

Kanske.

Och jag vinglade hem med skärmpaketet i min cykelkorg som inte alls är utformad för dylika laster .., och ganska så spännande blev det, det ska erkännas.

Väl hemkommen blev det till att montera eländet .., och inte fungerade det inte och jag ringde till den alltid lika vänlige Mats på CD-data som sa att ..."men du kan väl ändå inte ha sån otur så att det är såväl skärm som dator som har pajat ...?"

Jag hann tänka att själva datorn, den har garanti till och med september, så det kan jag väl uthärda .., men ändå ... !

"Ja, jag testar lite till ..., och får jag inte igång den, så kommer jag i morgon ...", sa jag.

Och så började jag kolla sladdarna och allt igen.

Jaha, ja.

Man ska sätta i kontakten också, ja, men det var ju något nytt!

Och nu sitter jag här alltså med brottarskärmen och ska ta mig lite mozzarellaost som belöning och en dusch och öppna fönstret, för i stressen blev håret lockigt.

Så var det.

Just så.

Dagens fönster ...

Jom, som på ett så underbart levande sätt beskriver sin resa långt-bort-i-världen, han har skickat det här fönstret via rymden.

Lite fakta:

"Ett fönster från templet Preah Kan utanför staden Siem Reap i Kambodja.

Templet stod klart 1191, och det här fönstret har aldrig haft några glasrutor."

"Minus fyra i vattnet ...!"

anna-karin, hunden frida och bloggmadamen i rosa kjol

Lördag mitt på dagen.

ag sitter nere på stranden och läser en deckare.

Solstrålevärme mot kinden.

Strandråg bakom ryggen.

Då ringer mobiltelefonen .., å, det är vännen Anna-Karin som har kommit körande från Halmstad och nu har hon parkerat bilden vid pensionatet och undrar var jag är?

"Men jag sitter här nere vid vattnet .., följ spången bara .., rakt fram .., då hittar du!" säger jag.

Efter en liten stund ser jag dem komma promenerande.

Rakt ner mot ett glittrigt hav.

Som ett nytt liv ...

Det måste vara blodtrycksmedicinen som ger mina nätter nytt innehåll.

Åååå, det är drömmar så detaljrika att jag häpnar!

I natt ett besök hemma i Malå och Tjamstanberget har plötsligt förvandlats till schweiziska alper och jag möter ungdomar som jag minns från 60-talet och hela tiden är jag så lycklig så det känns som om hjärtat ska gå i små, små bitar.

När jag vaknar känns det som om jag har fått ett nytt liv.

Och så receptet till Gerd i Norsjö ...

Det är alltså räkgrytan som skymtar i formen.

Pensionatets goda räkgryta, som även kallas Gräsänkans heta chiliräkor.

2 röda paprikor (jag tog tre ...)

2 gula lökar

2 - 3 hg färska champinjoner

3 - 4 dl grädde

lite mjöl till redningen

500 gram räkor eller efter behag

chilipulver

curry

chilisås

grovmalen svartpeppar

salt

paprikapulver

riven ost

*****************************************************************

Finhacka paprika och lök.

Champinjonerna i skivor.

Fräs upp lök och svamp i olja.

Red med 1 msk mjöl (alltså det strös i pannan ...) och kanske 1/2 - 1 dl chilisås.

Och så i med grädden.

Sedan är det dags för de finhackade paprikorna och kryddorna (jag skulle nog ha fräst kryddorna i oljan först av allt, men nu är det ju pv:s recept ..-) att hamna i stekpannan.

Låt puttra en 10 minuter kanske.

Och så sist av allt räkorna som bara ska bli varma.

Häll allt i en ugnsfast form och så riven ost över det hela och in i ugnen .., bara så där så att osten smälter och det blir fint .., en kvart-tjugo minuter, säger pv.

Kokt ris till eller pasta eller vad ni tycker är gott .., och sallad förstås, det är ju inte helt fel.

Vi drack ett vitt vin till - hur gott som helst var det -!

Söndagsfönstret ...

Från sängen i pensionatets sovrum ..,. då är detta vad jag ser vid sextiden på morgonen.

Solen uppstigen där borta i öster.

Ett fönster som speglar sig i garderobsdörren.

Det ser ut att bli en fin dag.

Pelle-tänk....

Vad då?

Obekvämt?

Nädå.

Det går hur bra som helst att sitta så här.

Och bra utsikt över matbordet har man också.

Över räkgrytan.

Den skulle man gärna vilja få en smakbit av.

Kväll i landet Halland ..

Då blir det pensionatvärdens goda räkgryta med ganska eller mycket sting och där sitter vi kring bordet .., pv själv .., hans mamma och hans kompis Lotta.

I en stol lite för sig själv, ligger Pelle.

Han ligger där och putsar pälsen och lyssnar väl förstrött till pratet.

Pensionatvärdens mamma är kort i rocken och har ekorrpigga ögon.

Alldeles otroligt snäll är hon.

Nu berättar hon om en insändare hon har skrivit; ja, Dagens Ros.

Just det.

Pelle .., han bryr sig inte så mycket.

Morgon på pensionatet ...

Ring-så-spelar-vi från radion.

En uppringande kvinna med slutsiffra åttio och som bor i närheten av Hudiksvall, berättar att hennes dotter Viktoria nu fyller 18 år.

Det är då som pensionatsvärden hämtar gitarren.

(Efteråt säger herr gitarristen: "ojdå, värst vad den är ostämd ....!"