"Undrar om det är Molly som syns där nere ...?"

Nästan hela tiden som vi är hos Gun och Göran, står eller sitter deras cairnterrier Adde och spanar ut genom fönstret.

Dagen till ära är han nytrimmad och tjusig.

Jag försöker att locka på honom, men icke, sa Nicke.

"Ja, ja .., det är grannens tik som är i löpen .., hon heter Molly ...., det är därför han står där och tittar ...", förklarar Gun leende.

Jaha, på det viset.

Adde har vårkänslor.

Sånt som är annorlunda ..

Hos mig, där jag bor väldigt nära gågatan här i stan, är det ett förfärligt liv utanför mina fönster.

Bilar som kör i racerfart.

Skrik och skrän.

Aldrig att jag ser stjärnhimlen.

Men på pensionatet, nära hvet i landet Halland .., är det annorlunda.

Om det är fint väder och kväll, är himlen alldeles översållad av stjärnor!

Och där är alldeles tyst.

Alldeles, alldeles tyst.

(Det är inte ett UFO som seglar iväg till höger i bilden .,. det är sängkammarlampan som speglar sig i glaset ...).

Hemåt ....


Allt är grönt eller gult och harpaltar skuttar iväg med raketfart över allt det gröna.

På en väg .., en kvinna som motionerar.

På en balkong står en kvinna och röker.

Och där är blommande hägg och körsbärsträd och grafitti.

S T E G O.

Malmö är översållat av S T E G O.

Husväggar och tak.

Man undrar vem han är?

Inne i tåget hörs prat.

En skolpojke har försovit sig och berättar på Zlatan-skånska för sin kamrat att han blev väckt av sin storebror ..,. "va faaaan, en hel timme för sent!!"

Själv suger jag på halstabletter och dricker vatten.

Skickar sms.

Det är en helt vanlig torsdag.

Torsdagsfönstret ...

Och hela taket är av glas ..., så underbart vackert och jag säger .."men tänk, när det är höst .., alla stjärnorna och månen ...!"

"Ja, precis så vackert är det ...", säger Göran och Gun unisont.

På kvällen ...

Längst till vänster Göran (Fisk, f.d. mattelärare), längst uppe hans fru Guns hand (Skytt och f.d. småskollärare) .., underbart vacker hand längst till höger som tillhör en annan mattelärare och Jungfru, nämligen PV .., och längst ner i mitten, bloggmadamens skrynkliga variant (Stenbock och kassörska är hon).
Alla utom kassörskan har vänster tumme upp när dom knäpper händerna som till bön.


... blir det middag hos pv:s grannar, Göran och Gun, båda pensionerade lärare från Småland.

Deras hus är det vackraste jag någonsin har sett, det b a d a r i ljus.

Stora härliga fönster .., ljusinsläpp från taket (tänk stjärnhimlen om höstkvällarna ...) och inte en pryl i onödan!

Det blir en trivsam kväll med fläskfilégryta och ris .., och till efterrätt rabarberpaj med vispad grädde.

Lite rött vin till middagen och en gin&tonic alldeles i början.

Precis lika bra som blodtryckssänkande medicin, tror jag.

Vet jag.

I flera timmar blir vi där.

Pratet går runt, runt .., det är prat om segling .., blodtryck .,. Pulmicort (nu är man i den åldern att alla runt bordet går på nån slags medicin, säger vi och gapskrattar ...) .., hundraser .. (där finns en Cairn-terrier som heter Adde och som trånar efter löptiken Molly som bor nere i backen i ett rött hus ...) och det är prat om resor, barnbarnsglädje, aktier, förluster och vinster och om allt möjligt annat.

Detta att sitta samman och äta .., det är nog en slags lycka det.

Stryk ordet "nog".

Språklektion ...

Ordet sportskjorta uttatalat av traktorföraren André, född och uppvuxen i Särdal, Halland.

Mer om halländska finns att lyssna till här.

Man kan jämföra med hur det kan låta i Burträsk, inte så långt från Kalvträsk, där min pappa var uppvuxen.

Så här kunde han prata, om han ville.

Gösta funderar ...

Mitt på dagen, när pensionatsvärden är klar med sitt, blir det litet besök hos Gösta och Sonja.

Gösta har KOL och är aningen trötter numera.

Och så röker han, fast hustrun Sonja förmanar honom.

Gösta är en driftig man som har arbetat med allt möjligt .., ja, pv brukar säga att "för Gösta var ingenting omöjligt .., kunde han inte .., så försökte han i alla fall .., han var oerhört energisk, då, när han var frisk!"

"Här .., vad säger du om det här .., jag ska ha den till båtmotorn ..?" förklarar pv.

Det är då Gösta funderar lite.

(Två inlägg längre ner möter ni hans hustru Sonja. Och jovisst, på den cyklande pensionatvärdens vänstra arm, syns tidtagaruret. Det är minsann viktigt att Ta Tid när man cyklar. Absolut. "Ja, det är viktigt", säger Gösta. "För mig tar det 14 minuter in till Halmstad. Med bil", förklarar han leende.)

Besök i pensionatets hall ...

Jo, klicka.

Oj, herr "Knäppskorv" har hälsat på!

Eller fru?

Såna här krabater brukade min pappa jaga oss flickor med .., oj, så rädd man var ..., och å, så många gånger jag låste in mig i badrummet för att hinna undan!

Sonjas vänstra hand

Jag har sagt det förut och säger det igen; det finns människor som omedelbart kliver in i ens hjärta .., som slår sig ner och sitter där och vickar på tårna.

Människor som inte behöver portkod eller nyckel.

Människor som man genast känner sig hemma hos.

Precis så är det med Sonja.

Före detta distriktssköterska .., uppvuxen i Småland .., i närheten av Markaryd.

Lillasyster.

Tog grönt kort i golf när hon gick i pension.

"Men du vet Elisabet ., när man stod där och tog sån tid på sig för varje slag .., då kände jag pressen och nån slags stress från dom som var bakom mig .., så jag slutade med golf..", säger hon leende.

Som att hissa segel ....

Idag är första dagen med Den Nya Tabletten.

Hela natten har jag hostat, jag, som inte har haft det besväret tidigare och med allra största glädje säger jag tack och hej för evigt till lilla pillret Ramipril!

Men nu ska stundar nya tider.

Vik hädan eländiga hosta!

Biverkningar för Cozaar .., ja, det är till exempel mardrömmar och yrsel.

"Om du får svimningskänsla när du har tagit en tablett, uppsök genast läkare!" står det på ett vitt litet papper.

Jahapp.

Jag tänker satsa på Tankens Kraft jag.

Här ska inte yrslas.

Precis .....

När jag ska till att koka fisk till pElle .., försvinner strömmen.

Han har redan börjat ana doften.

Nu är han putt.

Jätteputt.

På tåget ...

Nästan hela tiden läser jag Håkan Nessers bok vars titel jag alltid glömmer.

Den är mästerligt upplagd .., spänningen stiger sakta, sakta .., så där så man till slut nästan mår illa.

Vid sängdags frågar jag pensionatsvärden hur det hela slutar?

"Det säger jag inte ...", svarar han.

"Nehepp .., då tittar jag i slutet då .., jag uthärdar inte .. jag vågar inte vända blad ... och jag kommer ändå att läsa ut den ..", säger jag.

Men nää.

Han vägrar.

Så då berättar jag vad jag t r o r ska hända .., vem som mördar vem och hur det ska gå.

"Kanske det, ja ...", säger pensionatsvärden som helst av allt vill sova.

Idag ska jag ta mig an resten.

Slutet.

Doktorns vänstra hand ...

Storebror är han ("ja, jag är tvilling, men förvisso storebror ...).

Kräfta.

Vänlig.

En sån som många vill ha till husläkare.

(Och ellis tycker att det är manligt med stora armbandsur .., hmmmm .., det är nånting för en psykolog att forska i det ..., så den här är väl som bäst?)

Lediga-dags-fönstret ...

Åååå, detta ljuvliga landskap som heter Skåne!

Mjukt och kulligt och inbjudande.

Illgula rapsfält som susar förbi tågfönstret.

Kossor, harpaltar, kaniner och rådjur.

Och hästar på bete.

Pling i min mobil!

'
Ett sms från Emma!

Och jag läser blir alldeles inutivarm.

Två gånger har vi rest tillsammans utomlands.

Först en vecka till Kreta (då var hon 9 år ..) och i fjolsomras till Kefalonia (11 år).

Grekland alltsammans.

Och detta .., det är första gången som Emma relaterar till någon av resorna, så där spontant.


Jodå .. , hon som är mormor kommer så väl ihåg när vi satt på serveringen just intill vårt hotell och Emma övade på frasen "kan jag få notan, tack?"

Om och om igen tragglade hon "ton logariasmo, parakalo ...?"

Det är den hon har skrivit om.

(Ååå, du bettankax! Vilken glädje som väntar dig!)

Så olika är det ...

Nästan alltid läser jag dödsrunor.

Mest för att jag tycker att det är så intressant .,. det blir som små filmer där en människas liv fladdrar förbi.

Jag minns en bild av en man i min ålder, sittandes i en segelbåt ., brett leende.
Mannens vänner beskrev honom som en glad kamrat och jag satt länge och tittade på bilden.

Eller kvinnan som hade arbetat som städerska på MAS (sjukhuset i Malmö) och hade varit en sådan mental värmekälla och spridit sådan glädje .., och överläkaren som undertecknade det hela och berättade om saknaden.

Här kommer några avsnitt från dagens Sydsvenska och så några "klipp" från hemifråntidningen.

I norra västerbotten dör alla människor omgiven av sina närmaste och lugnt och fridfullt, i alla fall om man läser tidningens dödsrunor.

Det känns tryggt.

Här kommer sex små "snitt"från sex olika runor.

Tre från Sydsvenskan.

Tre från hemtidningen.

• "Sven var en hjälpsam och noggrann man som alla lyssnade på, med mer inflytande än han själv skulle erkänna. Så var också blygsamheten ett av hans många tilltalande kännetecken."

• "Lennart ägde professorns fulla bildning, hans seminarier och föreläsningar utformades som äventyr av händelseförlopp och fakta i musiken och musikpedagogens historia. Det är många musiklärare och forskarstuderande som fått sin skolning av honom. Alla som hade förmånen att samarbeta med Lennart under många år kommer att minnas honom som en respekterad professor, fin arbetskamrat och en mycket god vän."

• Hannas främsta intressen var förstås matlagning, men även bärplockning. Hon tyckte om att vistas ute i naturen, följa med på fisketurer, då hon sällan fick någon fisk, men nöjde sig med att sitta vid eldstaden, sköta kaffepannan och laga mat. Hon tyckte om att sticka sockar och vantar som hon sedan gladde andra med.

• "Stig älskade livet och sin stora familj. Natur, sång, musik och dans betydde mycket för honom. Han behöll sångarglädjen livet ut och intill sista levnadstimmen gladde han omgivningen med sin stora humor."

• Elma hade tät kontakt med släktingar, vänner och syskonbarn och var nyfiken på livet långt upp i åren och gillade utflykter och resor. Hon antog gärna utmaningar; hon provade på att åka mc som 85-åring. Som barn var hon road av teckning, och som vuxen hade hon som hobby att arbeta med porslinsmålning, brodera, sticka, virka och andra handarbeten så länge hon orkade. Hennes make avled 2000.

• Kjell hade genom sitt giftermål med Gunnel från Arvidsjaur lärt sig att älska och uppskatta både naturen och människorna här. 1985 rekryterades Kjell till en tjänst som flyktingmottagare i kommunen. Vid ett par tillfällen fick han förmånen att se flyktingarnas verklighet med egna ögon. Första resan gick till forna Jugoslavien där han i krigets skugga arbetade i en norsk hjälporganisation. 1997 fick han ett uppdrag av Migrationsverket att delta i ”Sverigeprogrammet” i Rafalägret i Saudiarabien där irakiska flyktingar fått en fristad. Hans stora människointresse, kunskapen, värmen och kärleken han förmedlade gav honom genom arbetet många nya vänner. Under sönerna Per och Lars uppväxt ägnade Kjell all sin fritid åt dem. Han var engagerad i skolan, i Sunnanås föräldraförening, friidrotten, musiklivet. Överallt där barnen var fanns han med.
  

Ett eftermiddagsfönster från ...

... Jämtland .., ett av mina favoritlandskap!

Det är Gunnar i Vaplan, han med fågeltävlingen ni vet .. (ni minns väl vem som vann .., jaså, inte det .., men om ni vill kan jag friska upp minnet hos er ...), som har tagit bilden.

Ni skymtar honom i den vänstra fönsterrutan.



Så här ser Gunnars handlningslapp ut.

Bara så ni vet.

Om ni nu skulle råka hitta den.

Jaså, ni vill veta vilka radioprogram han lyssnar till och vilken musik han föredrar?

Lätt som en plätt!

Klicka här.

Ny kurs!

Den rara Eva på Frösön målade. Det är väl Pelle till höger?
Och mina fönster mot husväggen.

Idag är vi ovanligt få i väntrummet .., där är några kunder från affären som hälsar så vänligt och undersköterskorna som står i den inglasade buren, dom nickar leende .., ja, så har det blivit ., helt otroligt är det ., att man känner sig lite hemma på vårdcentralen.

Och doktorn tar i hand och hälsar och känner igen .., - en gång bodde han inte långt från bloggmadamen - så vi pratar om buslivet på gatan .., om alla bilisterna som kör likt galningar .., och jag får veta att herr doktorn är nyligen hemkommen från ett år i Kosovo och då pratar vi lite om det .., om skillnaden mellan livet här och där ..., och jag berättar om mamma som, när hon hade tillbringat ett tiotal år bland indianerna i Bolivia, sa att "ååå, vad vi har mycket att lära av naturfolken när det gäller mediciner och ååå, vad svenskarna gnäller för småkrämpor!" och lite känner jag mig just då som en "småkrämpa", ja, när jag tänker på Kosovo och allt annat elände i vår värld.

Efter pratet blir det till att lyssna på lungorna och ta blodtryck (för högt .. "konstigt, jag har alltid högre tryck hos doktorn, hos distriktssköterskan ligger det bra!" säger jag häpet .. och då förklarar den vitklädde mannen att det är vanligt .., det finns t.om. ett begrepp för just detta .., vita-rocken-syndromet eller nåt sånt) och jag får berätta om hostan som håller på att göra mig galen.

Men allt låter bra.

Och så sätter sig herr Doktorn vid sin dator och tittar på mina mediciner och jag berättar om njurstenen och att jag kräktes så våldsamt av den smärtlindrande sprutan och lite sånt prat blir det och så säger han plötsligt ..."nä, vet du vad Elisabet, vi sätter ut din blodtrycksmedicin och tar en annan, en dyrare variant, jag tror att det är medicinen som ger dig en sån förfärlig torrhosta!"
(Jag har öht svårt med mediciner. Av värktabletter som Citodon eller Voltaren, kräks jag rakt av! Morfin är inte ens att tänka på! Det är likadant med alkhol; jag tål ytterst lite .., en snaps så blir jag mjuk i benen. Inte ostyrig, men lite ljum-mjuk. Och mina barns pappa brukade alltid skratta och säga att ..."när läkemedelsföretagan ska prova ut nya mediciner, då borde dom testa dom på dig, du får ju direkt biverkningar!")

Just så blir det.

Det finns inte ord för hur glad jag blir!

Inte för medicinen i sig, utan för att det kanske finns en så enkel lösning på problemet.

Sen cyklar jag hemåt.

Jag har på mig en rosalila kjol och den lilafärgade jackan och solen flödar och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden!

I cykelkorgen vilar Apotekspåsen med den nya medicinen.

Tänk .., bara tänk .., om det vill bli bra nu!

(Min störstasyster är ju en f.d. sjuksköterska. Så smart av henne! "Jaha .., du hostar inte på nätterna alls ...? När tar du blodtryckstabletten ...? På morgonen ...? Ja, just det .., det är väl därför du hostar mest på eftermiddagarna då .., sen har den liksom inte samma effekt, alltså, om du inte tål den.)

På agendan, sid. 2.

Så snart växeln öppnar, ringer jag vårdcentralen.

På ett inspelat band talar en kvinna på skånska och säger att det är .... elva personer före i kön och om man vill kan man slå in sitt telefonnummer, så ringer sköterskan upp.

Så det gör jag.

Knappar in mitt nummer.

Efter tio minuter ringer telefonen.

" .. jahaja, på det viset .., det låter ju inte bra .., men ..., ja, vi har en tid klockan 11.00, kan du vara här då ..?" frågar sjuksköterskan som heter Agneta (men uttalar det Aggneta och jag blir alltid så full i skratt ...) och är kund i affären.

För henne har jag berättat om den våldsamma hostan .., den som igår nästan tog knäcken på mig.

Det visar sig att min ordinarie läkare har semester.

"Det blir hos Åke L ....", säger syster Aggneta.

Jag säger att det går bra.

Doktor Åke bodde för några år sedan på samma gata som bloggmadamen och handlade då ofta i lilla kvartersbutiken.

Han är värmlänning och oerhört sympatisk .., brukade köra hem till sina gamla föräldrar som bodde - eller kanske fortfarande bor - ute i den värmländska skogen och hjälpa dem med livets nödtorft.

Jo, det blir nog bra.

Och jag är glad att jag tog ett fotbad i landet Halland i söndags.

"Flickor! Kom ihåg att alltid ha rena strumpor!" sa mamma på den tiden hon arbetade på sjukstugan.

Det var tydligen det värsta av allt; att hamna som akutpatient och ha smutsiga fötter!

Tänker jag ..., och ler för mig själv.

Inför badsäsongen ...

En utriven tidningssida med tips på viktigheter.

Och intill, ligger en ihärdigt tränande pensionatsvärd och gör magövningar.

Jo, jo.

(Och ja, han kan börja träna iförd snickaroverallen. Mitt i det han bygger kan han också, helt plötsligt, övergå till att rensa gräsmattan från maskrosor. Femton maskrosor och så på med bygget igen.
Eller magträning i fem minuter.)