tisdag 19 maj 2009

Den gamla bilden ...



Från mitt kusinbarn Lotha kommer en bild på självaste släkten.

På min mammas farfar och farmor och alla barnen.

Pojken som står längst till vänster, framför en kvinna i vit blus .., precis så såg jag ut i tioårsåldern, fast lite längre hår!

Malåbor som läser kanske vet vem Anna-Lena Lundström är, mamma till Bosse och Lasse (Bosse spelade hockey, om jag inte minns fel ...) och det är hennes pappa som står längst uppe till vänster.)

Och min egen morfar står som nummer två från höger i översta raden.

Tack du nderbara Lotha!!!!!

(Tolv eller tretton syskon var dom .., och min mamma berättade om en otrolig släktsammanhållning.)

Och ute på gatan ser jag Annika!



Många som varit med här länge känner säkert igen Annika?

Ni vet .., Annika & Saga.

Här är hon på väg till dagiset för att hämta Saga och nu ska det bli picknick i parken.

Och jag berättar om den stundande helgen och om landet Halland.

Ett livsbejakande eftermiddagsfönster ...



.... från en leksaksbutik i Gamla Linköping, ja, där har vännen Eva på Frösön varit på besök.

Och hon tog bilden, förstås.

Tack snälla! säger jag.


Under hela min uppväxt hängde klockan på väggen i köket hemma i Malå.

Den kom från pappas släkt .., hade tillhört en farbror till honom, om jag minns rätt?

(Pappa och hans syskon blev tidigt föräldralösa när min farmor och farfar - Anna och Anders Nilsson från Kalvträsk- båda dog i 40-årsåldern av tuberkulos .., och det var då som syskonen hamnade hos den barnlösa farbrodern och hans lika barnlösa syster).

Klockan tickar högt .., men själv hör jag den inte alls .., då måste jag liksom stilla mig och verkligen l y s s n a.

I min barndom låg en dödsannons längst nere i klockans innandöme; en annons som berättade att Gunhild Nilsson, f. Andersson, hade avlidit i en ålder av 33 år och att hon efterlämnade två döttrar och en make.

Gunhild var mina storasystrars mamma.

Nu ligger ett annat urklipp på samma ställe.

Min mammas.

Dagens fönster ...


I södra Frankrike bor Monet med sin man och lilla, svarta pudeln.

Där, i Frankrike, finns också det här vackra kyrkofönstret.

Madame Monet skickade bilden som tog sig över berg och ängar och motorvägar och havet och slutligen landade i min dator.

måndag 18 maj 2009

Ett vilsamt kvällsfönster från ...



"Sen ett kyrkofönster för den Lilla resan för min del i helgen var ju för att gå på konfirmation.

Vi satt långt bak i kyrkan så jag kunde ta lite kort under högmässan utan att det märktes alltför mycket.

Utanför bakom kyrkfönstren fanns den härliga försommaren denna söndag i maj."

Vem som satt långt bak i kyrkan och hade kameran med sig?

Jo, den här vänliga och resglada madamen.

Det kanske är morfars fars fel ...?


Min morfars far, Pelle Westerlund .. , och hans hustru Lotta (?).

här är det.

Varje måndag har vi ett möte på jobbet där olika avdelningsansvariga deltar och jag är en av dem, eftersom jag har kassorna på min lott.

Mötet börjar alltid med att Helene berättar hur butikens försäljningssiffror ser ut .., om vi har ökat eller minskat i kundantal .., hur marginalerna för varje avdelning ter sig .., hur högt svinnet är och vad det i så fall beror på ....?

Därefter tar vi avdelning för avdelning och vi börjar alltid med kassorna.

Det är då jag ska ta upp saker som rör arbetet där och det kan vara allt från nya stolar till att jag gull-ber arbetskamraterna (läs: pojkarna ..) att bättre skrapa vinstlotts-rutan på alla Trisslotter.

"Jaha ..? Och det var allt ...?" säger Helene då och jag säger "jo, det var allt jag hade".

Men just som hon ska ge ordet till Rickard som då ska ta sig an kolonialbiten, då kommer jag alltid på nånting som jag har glömt att säga.

Och varje gång blir det gapskratt runt bordet!

"Det är samma sak jämt när Bettan är med .., det är lika så gott att vi väntar en stund till .., för hon kommer alltid på nåt just i sista sekunden ...!" säger Magnus.

Och precis så är det.

Idag hade jag skrivit ner fem prydliga punkter på ett litet papper, för nu minsann skulle ingen kunna säga nånting .., men tror ni inte att jag glömde en av punkterna och så blev det just som det alltid blir och nu skrattades det ännu mera!

När jag kom hem .., loooog jag för mig själv vid tanken på det där mötet och det slog mig hur typiskt det där beteendet är för mig.

Varje gång jag har tryckt på "publicera inlägg", kommer jag på att jag ju hade glömt det viktigaste!

Varje gång jag skriver ett mail ( i alla fall nästan ..), så när jag har skickat mailet, då .., plötsligt .., vet jag ju vad jag skulle ha haft med ytterligare!


Och tänk, den där lillflickan längst nere till höger ..., så lik min Anna när hon var liten.
Eller tvärtom.

Och när jag besöker pensionatet och ligger nära herr pensionatsvärden och har sagt godnatt och sov gott och han nästan har somnat ..., då .., kommer jag ju på vad jag ville berätta!

Det där är verkligen ett personlighetsdrag.

Man har kanske för bråttom?

Eller så är det genetiskt?

Min mamma gjorde allting i racerfart.

Så .., jag skyller helt enkelt på generna.

På arsvanlagen.

Såja.

Nu har jag tvått mina händer.

Litet brev från Fridas matte ...



"Du får hälsa alla o tacka för snälla och empatiska kommentarer Elisabeth!

Har inte orkat engagera mig på nätet nu ett tag.

Känns fortfarande jobbigt men det mest akuta har lagt sig.

Jag har naturligtvis polisanmält, dessutom har han gjort och sagt saker gentemot mig, som har gjort att jag gjort ytterligare en polisanmälan på honom, för hot.

Denne unge man är kriminell, det har framkommit mer och mer om honom så det känns otryggt att ha honom boende 100 meter bort... Men samtidigt måste jag agera, ju fler som gör det så kanske vi kan få en lagändring så småningom. Det är i alla fall mitt hopp på sikt.

Frida är i hyfsat skick.

Hon var från början en mycket trygg hund, vilket jag tror spelar roll i läkningsprocessen, både fysiskt och psykiskt.

Själv är jag mest förbannad och ringer, skriver och har mig gentemot olika myndigheter.

Dessutom har jag fått med mig en engagerad politiker som gör vad han kan för att påverka våra myndigheter.

Läs gärna artikeln som finns i Hallands Posten idag.

Länken är;

Kram Anna-Karin."

En tröstbild ...



... när regnet hänger i luften och det är grått och ännu mera grått .., det får det här bli.

Ska man dessutom arbeta från sju till fem och det oftast är full rulle hela tiden, så behövs verkligen något att vila ögonen på innan det är dags att cykla iväg.

Hasse från Ö-vik tog bilden.

Måndagsfönstret ...




.... kom seglande från sydvästra Skåne, inte långt alls från Ystad .., och slank in genom mitt öppna överfönster.

Det mot sydväst.

Avsändare var den här alltid så omtänksamma madamen.

söndag 17 maj 2009

Vid kassan ....


I fem veckor har mannen varit på ett behandlingshem för missbrukare.

Det är säkert tredje eller fjärde gången för hans del.

Min ålder, kanske ...?

Sliten.

Nu är han tillbaka till stan och har pantat flaskor och fått lite pengar.

Han är helt klart berusad.

Svajar på benen.

"Ja, i fem veckor var jag där Elisabet.., och nu hann jag bara hem ... så är allt som vanligt igen ...", säger mannen.

Men nästa gång.

Då ..., ska allt bli annorlunda.

Säger han.

Kvällsfönster från Kävlinge ..



Vännen Annika som bor i Kävlinge har förevigat såväl in,- som utsikten av sin balkong.

Där satt vi i fjol, ellis och jag själv .., så där på ett litet hastigt besök.

Hägg och liljekonvalj ...



... på mitt rumsbord.

Och ett fotografi av barnbarnet på semester i Grekland ..., och i en liten, liten brun ram .., en bild av min pappa som försöker locka sin yngsta dotter som är jag .., till ett dopp i Skeppträskets iskalla vatten.

Mamma som dricker kaffe.
(På tåget hem från Malmö i torsdags .., jag tittar i fönstret och ser min egen spegelbild, men jag ser också mamma. Det är som om hon har flyttat in i mig på något konstigt vis. Jag satt länge och tittade på henne. Mötte hennes blick.)

Några böcker på ett bord.

En sovande katt.

Väggklockan som hängde i mitt barndomshem, - i köket -.

Tick-tack.

Tick - tack.

Mammas dödsannons på klockans botten.

Snäckskal från landet Halland.

Och i fönstret .,. fröknarna Pelargonia.

Det är mitt Hem det.

På innergården ..



... blommar nu häggen som bäst!

För mig finns det absolut ingen doft i världen som gör mig så lycklig.

När jag växte upp fanns en knotig hägg nere i backen och om man vågade gunga tillräckligt fort, så kunde man nudda med tårna bland häggblommorna.

Om man vågade.

Nu, står en bukett här på mitt rumsbord.

Några avknipsade grenar i älsklingskrukan.

Doft av Trygghet & Barndom.

Just så.
Insikt nr 150 ...


Kvällstidningen på kassabandet.

"Ja, Malena var ju bra ., men konstig ljussättning .., dom ville väl jävlas med oss, ryssarna ...?" säger kvinnan lite puttrigt.

Men helt eniga är vi om att rätt låt vann.
Söndag, klockan 14.47.

Jag undrar jag om man inte borde ta lite siesta?

Just nu, alltså.

Soffan Ektorp och Dagens Nyheter (välsignad vare Rexxie som förärade mig den prenumerationen för en billig penning!! Tack igen!).

Ett fönster öppet mot gatan.

Kanske, men bara kanske, att man somnar en stund.

Jo, så får det bli.

Dagens skörd ...









Dagens fönster ...



... finns i ett före detta skolhus från 1906, beläget inte så långt från Sösdala i Skåne.

Närmare bestämt .., i Ljungarum.

lördag 16 maj 2009

Så här kan det gå ...



.... om man är en golden retriever som heter Frida och är ute på en helt vanlig promenad med sin matte Anna-Karin (akih .. kommenterar här som anna-karin i halmstad) och så möter man två kamphundar som tycker att det vore nånting det .., att ta kål på en golden-tik .., så dom sliter sig från husses flickvän som just då rastar hundarna och så tar dom sikte på Fridas hals.

Tack vare att Fridas matte ropade på hjälp, kom goda grannar till undsättning och man kan undra vad som hade hänt om inte ...?

En av hundarnas käke får bändas upp med hjälp av ett halvmeterlångt skohorn!

Vad har man lust att göra med hundägare som inte har koll på sina hundar?

Jo.


Frida före det där eländiga mötet.

Jag vet vad jag har lust att göra med dem.

Lördagkväll ..-


I den före detta skolsalen.
Undrar ni vem som sjunger .., så är det Per-Erik.

Längs en slingrig väg kantad av den allra ljuvligaste bokskog, där har Anitha och Per-Erik från Malå (eller egentligen Adak ..) bott i snart ett års tid.

Ett helt år i Skåne.

Ett enda stort äventyr har det varit.

Och så förstås detta att våga göra nånting annat.

Per-Erik som har haft egen orkester hemmavid, har spelat även här i södra delen av vårt land, men nu är det snart slut på det här äventyret .., huset (som dom hyrt) ska säljas .., och så bär det av hem till Västerbotten igen.

"Eftersom vi i princip inte tog med oss nånting förutom en hurts, (en del loppismöbler har köpts in under året ..), har vi i alla fall upptäckt att det finns ett annat sätt att leva på .., utan så mycket prylar ...", säger Anitha.

Vad har då varit det allras bästa under året som gått?

"Jo, detta med alla djuren som har synts runt huset! Här har varit mängder med fasaner .., och det är rådjur och harar och flera katter som har varit trogna gäster ..., och titta, här har vi gjort en låda som vi isolerat med frigolit så dom har kunnat värma sig i vintertid och uppe under takpannorna bor alla småfåglarna ...!" säger Anitha.

Hyr-huset är en gammal skola från 1906 med härligt stort vardagsrum (den forna skolsalen förstås ...) och där är höga fönster och bara så helt underbart!

Just så skulle jag gärna bo!

Det blir middag och efterrätt (rabarberpaj med riven kokos och mandelmassa över ....(tala om jättegott!) och sedan liten titt på Eurovisionsfestivalen .., - vi tittar på dom fyra första låtarna - och med surroundljud blir det läckert värre och Malena är bra men vilket underligt ljus .., och jag tycker att Frankrikes bidrag är helt underbart!

Pensionatsvärden kunde inte bry sig mindre, nej, Eurovisionsfestivaler är inget han har ägnat sig åt under årens lopp.

(Festival för hans del är Mönsterås Bluesfestival .., jag har sett honom i en t-shirt med just den texten).

Och så åker vi söderut, mot Ystad.

Det är kolsvart ute.

Snart är det söndag.

Och Norge tycks vinna stort i Moskva .., grattis Bente!
(Nu har jag lyssnat till det norska bidraget .., jättebra! Grattis hela Norge!)