Kväller ...

På väg hem från storasystrarna på landet, utanför Hörby.

Det är då jag ser trädet.

Mandalaya ....

Helt ärligt vet jag nästan ingen som tar så läckra bilder som den här madamen.

En alldeles egen stil har hon.

Den går rakt in i mitt hjärta.

Just på pricken så.

Trettiofem steg från min port ...

På väg till Möllers Bageri.

Och hyllorna gapar tomma så här vid femtiden på eftermiddagen.

Ååå, ni skulle se hur härligt välfyllt där är på morgnarna!



Från och med i morgon får jag inte äta vad som helst, ja, det är inför det som ska hända på fredag: nämligen njurröntgen.

Nej, då blir det bara kokt kyckling och ris och ingenting av det som jag tycker sätter guldkant på tillvaron.

Alltså .., gäller det att passa på.

Och det gör jag.

Prick nu.

(Och lite kom hon ju med på bild. Eller mycket. Men det är nog okay.)

Små konstverk. Eller stora.

Så här vacker är man (bilden ovanför) när Emma har tovat och sytt.
Om ni inte känner igen bloggmadamen, så är det jag.
Just det.
Mormor.



Och så här elegant är Emmas morfar.
Eftersom han är alldeles silverhårig (det skulle, om sanningen ska fram, Emmas mormor också vara, om det nu inte vore så att det finns botemedel mot grått hår ...) , så behövs inte så mycket garn där på toppen.



Och här är hela familjen.

Pappa och mamma längst uppe och Emma och kapten Lintott på nedre raden.



Och farfar Berra och farmor Maggan blir också avbildade.

Faktiskt tycker jag att farfar är väldigt lik sig.

Tisdagsfönstret ...

..... speglar sig i den lilla vita tavlan, den som minner om den där övermåttan ljuvliga sommardagen .., då, när en sjuårig kapten lintott och hans mormor tillbringade en dag på stranden och mormors knä fylldes av "lakritsstenar".

Det är lintotten som skymtar i en gul fotbollströja vid vattenbrynet.

Och detta hände sig år 2006.

Kväller ...

öppna fönster

småprat utanför

tvättstugetidbokning

telefonprat

hemifrånvänskap - grattis agnetha en dag i förskott -!

och kävlingevänskap

och pv som har cyklat hem i motvind och glömt tidtagaruret - ack och ve -!


nio arbetsdagar kvar för min del

sen s e m e s t e r



bilden: mellan Helsingborg och Landskrona och landskapet är böljande och bara sååå mjukt! klicka gärna.

Och så är det måndag igen ...

Måndag är en låååååååång dag.

Jobb från sju till fem.

Och mycket som ska hinnas med.

Å andra sidan blir den här veckan, rent arbetsmässigt, extremt kort.

Två arbetsdagar bara, en fridag .., en dag som går åt till att "förbereda sig för njurröntgen" (läs: hålla sig nära toalettstolen ...) och fredag på sjukhuset.

På onsdag storasystersbesök i Ystad.

Lite sånt blir det.

Och nu slår väggklockan halv sju.

Plötsligt, efter alla år, har den börjat att slå igen.

Och genom det öppna fönstret hör jag fågelkvitter.

Inte så illa ändå.

Dagens fönster ....

"Hej Elisabet!

Skickar några fönster från Grisslehamns Havsbad .

Hämtat en nöjd men trött son som gått av efter en hård vecka som kock.

Ha det så gott och hälsa PV att han ska vara rädd om sig, det finns ju bara en PV.


Kram Babsan."

Nej, inte alls tror jag ...

... att pensionatsvärdens brorsdotter Kajsas deltagande i Vätternrundan (13 timmar med rumpan mot en cykelsadel!) har något att göra med att såväl Kajsas farbror, pappa och en storebror .., plötsligt, just idag, har bestämt sig för att göra en klassiker.

Det är den cyklande brorsdottern ni ser på bilden.

Intill henne sitter en cyklande organist från London.

Oväntat möte ...

På väg hem från storasysterträffen på landet utanför Hörby.

Det är då vi ser den.

SMS-glädje för mormorshjärtat ...

Avsändare: Dr Böhlander

Tidpunkt: 31 maj 2009, kl. 20.32

Meddelande: "Emma sitter på sitt rum och tittar i albumet från Kefalonia."

Bland det bästa jag har sett på tv.

På evigheter.

Är detta.


Sändningstider: Lykkens grøde
SVT2 Söndag 31 maj 2009 kl 20.00
SVT2 Torsdag 4 jun 2009 kl 16.20
SVT2 Lördag 6 jun 2009 kl 15.45

Nån slags insikt ....


Den hjärtsjuke pensionatsvärden ringer från sin mobil.

Jodå, han mår bra.

Nu minsann ska han lägga sig i hårdträning för detta.

Och för detta.

Och för detta.

I say no more.

Utanför mitt fönster ...

.... en söndagkväll i slutet av maj månad år 2009.

Om man säger som så .....


... så är inte pv:s heta chiligryta med räkor direkt s ä m r e om man äter den dagen efter.

Och det är vad jag har gjort.

Just nu.

Det bästa jag vet ....

Efter jobbet packar jag den rosa strandväskan och cyklar iväg till stranden.

Jag passerar mammas gruppboende och så småningom även Gamla Kyrkogården där det som är kvar av mamma ligger i en liten pappask under jorden och jag susar vidare ner mot Gjuteriet och där är blommor överallt och syréndoften är bedövande!

Och så framme.

Trappan av trä ner till sanden och vattnet.

Tjugo meter - minst - mellan varje människa.

Vi är inte många .., kanske tio stycken allt som allt?

Och alldeles raklång ligger jag och har solen mot kinden och jag hör vågskvalp och fågelkvitter och när jag mellan varven sätter mig upp, ser jag segelbåtar som kommer farande med fyllda segel på väg in till Ystads hamn.

Förr om åren när jag såg en segelbåt tänkte jag inte på nånting alls.

Nu tänker jag på pensionatsvärden.

Och numera betyder ordet segelbåt också den där sommardagen i fjol tillsammans med äldsta dottern, Emil och Emma .., det var då den först så vettskrämde lintotten förvandlades till Kapten Lintott innan vi kom fram till Kåsebergas hamn.

Sånt tänker jag på.

Ååå, det är helt ofattbart varmt ute.

Och jag bläddrar i lokaltidningen och tittar på kandidaterna till Årets Brudpar och när jag kommer till sidan 9 läser jag om en kvinna som har avlidit .., där finns en bild av kvinnan där hon ler rakt in mot kameran, men nu finns hon inte mera, kvinnan som drömde om en egen vingård i Italien.

I en liten notis alldeles intill står också att läsa att en ystadpojke har avlagt exampen i ekonomi och världspolitik på Hamilton College i New York.

Och Margaretha Ekholm i Sjöbo fyller 50 år just idag.

I två timmar blir jag på stranden och jag går ut i iskalla vattnet, men doppar mig inte.

Jag har blivit en badkruka.

Eller kanske saknar jag någon som säger ...."men ååå, vad du är modig!"

Det kan vara det också.

Dagens skörd .....

"En riktigt skånsk handlelap ...."

Söndagsfönstret ...

Lindalotta och Jämtlands-Gunnar inspekterar dukningen.

.... hittar man i underbara, ljuvliga Steninge Vandrarhem mellan Halmstad och Falkenberg och alldeles nära havet.

Det var där vi hade bloggträff.

Och nu är det söndag och pv har åkt hem och jag har pussat honom på kinden och sagt att näää, jag ska aldrig mer i hela livet säga att han hellre ska ta den svarta t-shirten för den är han sååå fin i .., jag lovar på hedersord .., bara snäll och rar ska jag vara, så länge han håller sig vid liv.
(Ja, det kan ju hända att jag glömmer bort mig nån gång .. men jag lovar att försöka vara ståndaktig..-)

Och Pelle fick göra honom sällskap.

"Nä, låt honom vara lös i bilen ...., det är inte roligt att vara i en bur i den här värmen ...", sa den snälle pensionatsvärden och jag önskade honom lycka till på hemresan.

Själv ska jag slänga mig på cykeln och susa iväg till stranden; den västra.

Nästan som i Texas ....

Jag måste bara berätta vad som hände på vägen hem från mina systrar.

När vi kommer till flygrakan vid Sjöbo .., då står två unga flickor och viftar och har sig utanför en bil där dörrarna står på vid gavel och jag tänker genast att jaha .., nu ska man väl bli rånad eller nåt om man stannar och hjälper dem.

Men pv stannar.

Förstås.

Då ropar flickorna att längre fram på vägen går en man omkring och skjuter med en pistol och dom har ringt polisen som är på väg och nu varnar dom oss för att fortsätta åt det hållet.

Så vi tar omvägen via Sövde och Snogeholmssjön ..,. sanslöst vackert är det .,. men fy, så obehagligt ändå och i bilen pratar vi om vad som kunde ha hänt och en stund senare tas den här bilden genom bilrutan .., solen på väg ner i väster och på höger sida av vägen vi ser en livs levande s t o r k som spatserar omkring på en "lägda" .., nästan magiskt och overkligt är det.

Allt på en gång.

Som livet.

Lite över midnatt ...

Så här blev det.

Pv får tillbringa natten på hjärtintensiven för att dom ska kunna hålla koll på hans lite oroliga hjärta .., men han var vid gott mod och har ju varit med om detta förr .., flera gånger .., så det blir säkert bra.

Och själv ska jag hoppa i bingen och försöka sova .., jag ska upp klockan halv sju, men det är ju sex timmar kvar tills dess.

Pelle får göra mig sällskap.

Kram till alla raringar och han hälsade så mycket .., ja, jag sa att jag hade skrivit på bloggen om akutresan och att han nog kunde se fram emot snälla hälsningar från rara bloggvänner .. .-)

Nu mot sängen!