
I lilla, lilla rummet där vi har sovit.
Snedtak.
Ett hela-natten-öppet-fönster.
Fågelkvitter.
Dans kring stången och bröderna, tillsammans med en dragspelare, står för musiken.
Då brister strängen.
Den vackra tröjan inhandlades på Irland, i härliga staden Galway.
Det blir på det hela taget en kväll fylld av sång och prat och fotboll på tv och Allersläsning och hundarna Frida och Obelix och inte en enda liten mygga.
När klockan är ett på natten får vi skjuts till pensionatet av pv:s storebror.Från Malmö tar jag Öresundståget till Halmstad.
Tror jag.
Det visar sig att Helsingborg är slutstation och i en timmes tid får jag vänta på att rätt tåg ska anlända.
Jag sitter på en bänk, med Pelle intill mig.
Det är ett vidunderligt vackert skuggspel på golvet!
Människor av alla de slag passerar.
Äldre man med hatt och paraply.
Ungdomar med jeans som nästan trillar av baktill.
Vackra flickor.
Och sist av allt .., en ung man med röda skor.
(Det här är vad pv kallar "en film helt utan handling". Det är det inte för mig.)