På soffan Ektorp ....... tillbringar jag mesta delen av denna den första dagen hemma.
En stor hög med DN ligger och väntar på bordet.
Jag läser dem från första till sista sidan.
Jag läser om
Lydia Cacho från Mexico, född 1963, som kämpar för mänskliga rättigheter i allmänhet och driver ett center för kvinnor och barn som utsatts för trafficking eller våld.
Denna modiga Lydia som efter ett pedofilavslöjande lever under ständigt dödshot, men vägrar att ge upp.
Och jag läser nekrologer .., bland annat om Carin Bäcklin som har avlidit i en ålder av 101 år och som bara någon vecka innan hon dog, köpte nytt läppstift och mascara.
Sånt säger ganska mycket om en människas framtidstro och hopp.
Och där är bilder på nygifta par som ler rakt in i kameran.
Elva bröllopsbilder inalles i en av tidningarna och jag är femtiofem år, snart femtiosex, och tänker cyniskt..., ja, ja .., hur många ler lika lyckligt om tio år och bara detta att den tanken finns hos mig, får mig att må illa.
Och jag tittar på husannonser i Stockholm och upptäcker att man nu kan boka biljett till julshower och där är en annons med bild på Jonas Gardell som uppträder i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden de 28 september och där hade jag gärna varit och lyssnat, men nu är det för sent.
På sidan 35 finns spalten "Så träffades vi".
Där berättar en kvinna som kallar sig "S" om hur hon en natt drömde om en norrländsk korridorgranne, ja, själv hade hon då redan sällskap.
Hon drömde att hon dansade med den för henne tämligen okände mannen från norr och hur enkelt och rätt det kändes och hur förvånade de båda var över att de blivit ett par.
I drömmen, alltså.
En tid senare tar det abrupt slut mellan kvinnan och hennes pojkvän och inte långt därefter råkar hon, av en slump, träffa mannen som hon drömde om, på en pub.
Kvinnan och mannen gick hem tillsammans och har sedan dess, det är trettio år sedan, varit ett par.
Åå, så härligt och den delen av mitt hjärta som ibland är synnerligen osympatiskt cyniskt, puttas åt sidan.
Ja, så där pågår fredagslivet medan jag ligger där på soffan Ektorp.
Mot söder står fönstret står öppet.
Rullgardinen fladdrar lite i vinden.
Bilar kör förbi.
Och inte en endaste liten fågel hörs kvittra.
