Lite annorlunda .., om man säger så.

Igår råkade jag lyssna till en intervju med en ung kvinna från nordvästra Skåne.

Jag nästan dånade och säger bara en sak: v i l k e n dialekt!

"Ja, det är helt sjuuukt."

(Klicka på Caroline S*ger ..,. under rubriken Jublet.)

På min gata i stan ...

... pågår ikväll filminspelning i kvarteret femtio meter bort.

Hela fasaden är upplyst.

Och Karina hade den här mannen i kassan idag.

Och hans hustru.

Och häromdagen hade Emelie den här madamen framför sig i kassan.

Lilla Ystad börjar snart likna Hollywood.


(Och nej, jag vet inte varför jag har ritat dit pilen på bilden? Kanske var det fönstret jag ville peka på ...?)

På jobbet ..., men inte mitt.

Det nästan allra bästa med bloggvärlden .., det är att man får veta så mycket om sånt som man inte hade en susning om!

Sånt här, till exempel.

Jag tycker att det är hur intressant som helst!

Lurad ...

Flera gånger under nattens gång vaknar jag av hällregnet utanför mitt fönster.

Fönstret på glänt.

Alldeles tydligt hör jag plasket mot trottoaren.

Jag tänker på cykelturen till affären.

Och på paraplyet och att jag, efter snart sjutton år i Skåne, borde ha skaffat mig rejäla regnkläder.

När klockan är sex och sängen lämnad åt sitt öde, tittar jag ut.

Inte en regndroppe!

Men på trottoaren virvlar en liten hög med prassliga löv omkring - runt-runt-runt !

Det är lövprasslet som har lurat mig så totalt!

Så där står jag och ler för mig själv.

Och paraplyet, ja, det får vila här hemma.

Två måndagsfönster från Gotland.

"Hej Elisabet.

Här kommer två fönster från Visby.

Det ena är från ett litet hus som är inbyggt i ringmuren.

Huset är från medeltiden och fick sitt namn Tjärkoket under 1800-talet då man kokade tjära till tågvirke där.



Det andra fönstret finns på ett hotells baksida.

Turistsäsongen är slut och alla kuddar ska ju förvaras någonstans. =)

Ha det gott! /Susanne."

Fram-och-tillbaka ...

Vännen Gunnar i Jämtland, han tog bilen och åkte utomlands i helgen.

Och underbara bilder har han tagit!

Olika äro våra nöjen ...


Nåt sånt här, alltså.

Och medan jag ligger i soffan Ektorp och tittar på danska 1:an som visar ett svenskt program som handlar om barnmorskornas vardag på Huddinge sjukhus .., ser jag hur mitt-emot-grannen, han som för inte så länge sedan Wee-bowlade i sitt vardagsrum, nu har bytt sport.

Nu spelar han tennis!

Kväller ...

Ja, jag hakar lätt upp mig.
Nu är det Anna Ancher igen.


Ingenting särskilt gör jag.

Äter uppstekt lammkött och en rotfruktsgratäng som är himmelsk och därtill grillad paprika och zucchini.

Jag glömde visst säga gelén?

Det är ju liksom pricken över i.

Från den mig närstående madamen som ska resa österut, kommer ännu ett sms.

Där berättar hon vem som ska ha vad, ja, häst och hund, utifall att.

Precis som jag själv gjorde när pappan till mina barn och jag själv skulle åka mc från Malå till Stockholm .., då ringde jag upp en kvinna på kommunkontoret och sa att "om nu vi skulle köra galorum och omkomma, så får ni kontakta min mamma i Bolivia, så får hon komma hem och ta hand om barnen."

Kommundamen meddelade då att man på intet vis kunde "testamentera bort sina barn", vilket var det dummaste jag hade hört.

Det är väl klart att föräldrarna vet vem som skulle älska barnen mest och det är väl ändå det som till syvende och sist är det enda som räknas.

Tänkte jag.

Och nu är det mörkt ute och sportradioprat och AIK har vunnit Allsvenskan och jag vet en lintott som nog är överlycklig över just den saken.

Så är det.

Denna dagen - ett liv.

Ännu mera Anna Ancher.

Och så är arbetsdagen tillända.

Under loppet av knappa fem timmar i kassan blir det många möten.

Där är grönklädd ambulanspersonal som kommer in och köper frukostbullar .., och där är lille Konrad, 3 år, som är sååå duktig och hjälper sin pappa att lyfta upp mjökförpackningarna från kundvagnen och för varje vara som han tar upp sneglar han på kassörskan som är bloggmadamen ., så där som ..."ser du ..?" och det gör hon verkligen.

Och där är Asta som en gång har arbetat som sömmerska och sytt Spirellakorsetter och hon berättar om sin knäoperation och inte hade man väl anat att man skulle dela erfarenheter med kunder som är en bra bit över åttio, men så är det,
Asta är rar och mjuk och önskar lycka till.

Mellan varven letar jag Lyckliga Par.

Ett av dem är nyss hemkomna från en resa till Afrika .., ja, dom har varit i såväl Kenya (safari ..) och Zanzibar och alldeles brunbrända är dom och tycks så lyckliga ..., och kvinnan berättar om hur hon har omvärderat sin egen tillvaro efter den här resan .., alla fattiga människor som hon har mött och annorlunda sätt att leva; familjer där männen har tre hustrur, bara en sån sak .., och så alla barnen som lekte med dom tomma pet-flaskorna.

Sånt.

I kassan mitt emot mig ser jag ännu ett Lyckligt Par.
Medan kvinnan betalar .., går mannen förbi henne och stryker ömsint över hennes rumpa och hon tittar upp och ler filurigt mot honom.

En alldeles självklar beröring.

Och ett leende som säger mycket.

Och där är mamman som köper två stora chokladkakor som ska läggas i en förfrankerad grön påse och därefter skickas till sonen som är FN-soldat i Afghanistan.

"Det är vedervärdigt att ha honom där! Han otrivs och vill komma hem .., han är rädd och säger att människor dör dagligen .., aldrig hade han kunnat föreställa sig hur det är så där på riktigt ..., och ännu återstår två hela månader .., ååå, måtte han klara sig!" säger mamman bekymrat.

Och där är Sture och Stina, dessa rara och helt underbara människor som jag tycker så mycket om!


Och den rara Fru Grå som brukar kommentera här, hon, vars dotters gravsten jag en gång fotograferade (den där det stod Sjö Täm ....) tittar också förbi i kassan och vi kommer överens om att hennes, (Fru Grås) vänsterhand nog ska fångas på bild och så ska det bli.

Så .., blir dagen bakom kassan.

Och nu är jag hemma och underbare Björn Eidsvåg sjunger för mig.

Under röj-rycket igår, hittade jag mängder med cd-skivor som jag hade glömt.

När herr Eidsvåg är klar med underhållningen, ska Josh Groban få ta vid.

Söndagsfönstret ...

... finns på den här tavlan, målad av en av mina favoriter, danska Anna Ancher.

Här finns mer att läsa om denna, i mina ögon, så fantastiska kvinna.

Och nu är det morgon och jag ska cykla till arbetet och kampera med den rara cowboy-maria.

Hon, den lugna.

Och i min mobil hittar jag ett meddelande från en mig närstående madame som idag ska resa österut .., långt österut.

Väldigt långt.

Så här har hon skrivit och obsererva tiden.

"Kl. 4.50 3.50

Haha, vi har inte alls resfeber! Nu ska vi steka korv och makaroner! Haha!."

Idag fyller Annika år!

Bilden: upphittad fjäder på stranden i Helsingborg, närmare bestämt på Råå.

Annika i Kävlinge, hon är en sån underbart härlig människa!

Hon är .., impulsiv .., moderlig .., varm .., rolig .. har världens gapskratt .., är intensiv .., duktig på att sy .., tycker om blommor och allt som växer .., äter absolut inte grönsaker .. och hon skriver de allra mest ljufvliga sms-meddelanden som gör att hjärtat blir glatt.

Idag fyller hon år.

Redan igår medan pv var här, ringde vi och sjöng för henne .., men nu säger jag det igen:

G R A T T I S ...., Annika!

Helgdagskväll ...


... i soffan Ektorp ..., blir lammstek i ugnen (igen! men den var billig och det var kort datum ...) .., tända ljus ..., lite rökelse ... och så Elvis Costello med gäster.

Underbar musik!

"Talkshow med Elvis Costello som programledare, där både han och gästerna framför sin musik var för sig och tillsammans med varandra.

Del 11 av 13: Gäster i kväll är Rosanne Cash, Norah Jones, Kris Kristofferson och JohnMellencamp. "

Hoppla!

Och detta roar man sig med i Skåne.

För övrigt är Herr Fotografen själv en ivrig ryttare.

Ingen insikt alls ..., men en åsikt.

Och för övrigt tycker jag att gårdagens Skavlan-program innehöll mest dravel.

Den söta och glada prinsessan Märta-Louise till trots.

(sade hon inte ifrån sig prinsesstiteln, förresten ..., eller var det bara apanaget?)

Och inget vet man ..

Friska vindar i Helsingborg.
Friska vindar i mitt liv.

Alldeles oavsett vad som händer i mitt liv, så har jag nu fyra banankartonger stående vid mittenfönstret.

En är fylld med cd-skivor och när jag lägger dem i små travar, ser jag hur mitt liv har varit de senaste åren.

Å, där är Buddha Bar-skivorna som jag fick av husletarmannen!
Det var den sommaren jag satt på passagerarsätet i hans bil och under en veckas tid följde med på husletaruppexpeditoner och hela tiden denna härliga musik från cd-spelaren.

Och där är Etta-James-låtarna som helsingborgaren spelade in åt mig .., han visste att detta var det bästa jag visste.

Och Joe Cocker finns där några av också.

Och där är Eva Cassidy .., det var första sommaren jag seglade ensam på livets hav och när jag om kvällarna cyklade ner till Marinan och åt världens godaste fisksoppa, då hördes från högtalaren just Eva C.



Och Christina Branco .., det var då jag hade upptäckt fadon!

Fado är lika med en hyrbil ..., och en övermåttan ljuvlig resa till Alingsås, via lunch på en högt belängen balkong i Varberg .. det är illerbett i hälen och sedan eftermiddagstrafikrusning i Göteborg och en bloggmadame som vevar ner sidorutan och vinkar ihärdigt när det är dags att byta fil .., ja, frånsett att hon använder blinkersen.

Och hon k l a r a r det.

En dag som blir oförglömlig.

En dag när inutistyrkan växte.

Och så några cd-skivor med den här mannen .., vars röst jag tycker så mycket om .., även om många tycker att det är smörsångarnas smörsångare.

Det gör mig inget.

Det här är musik att svänga sin nyrakade ben till!

Och nu ska jag packa vidare ..,. två Alvedon tog knäcken på värken i knäeländet.

Lördagsfönstret ...

... är mitt.

Och idag har jag så ont i mitt knä, så jag orkar inte ens sitta här vid bordet.

Det blir sängläge en stund.

Ajöken, sa fröken.

Pling i min mobil.

Så här skriver hon, kvinnan som närmar sig de femtio och länge har levt som ensamseglare på livets stora ocean.

"Tidigare ikväll låg jag nyälskad i L:s famn och lyssnade till droppandet av regnet.
Skönt ljud att somna till. "

Hon menar att det viktigaste av allt är att Våga.

Att våga .., även utan livlinor.

Och att "fråga publiken", ja, det ger inte mycket.

Fredagkväll ....


Lammstek
Potatisgratäng MED vitlök (det glömde jag senast ...)
Rostade grönsaker (eller grillade i ugnen, välj själv ...)

Äppelkaka á la pv

Gokväll

Skavlan

Och en ung kvinna ringer och undrar om jag kan tänka mig att hyra ut ...?

Oooooops!

Nån slags insikt i alla fall ....


Jaha .., ni undrar vilken kundkategori som är i särklass minst stresstålig i en livsmedelsbutik?

Lätt som en plätt.

Kvinnor över sjuttiofem.

Och vad den vanligaste frasen är hos kunderna?

Jo, den här.

"Nä, inget kvitto .., det är ändå inte avdragsgillt ..., hö-hö."

Och ni undrar vad man tänker när en äldre dam spänner ögonen i en och högt och ljudligt säger att ..."hördudu, du ska ge mig pengar .., du slog in en pocketbok för mycket igår!" och när man har kollat kvittot så visar det sig att det har man inte alls gjort, tvärtom, allt är som det ska och då blir kunden ännu puttrigare och stoppar muttrande kvittot i fickan och går sin väg, utan så mycket som hejdå.

Vad man tänker då?

Det säger jag inte.

Men ni kan ju gissa.

Det där med planering ...

Så där skulle man ha det.
Ligga i solen och gotta sig.
Totalt avslappnad.
Inte behöva vela.

... är inte alltid det enklaste.

Så jag sitter i soffan Ektorp och ringer runt till Viktiga Ställen för att få styr på tillvaron innan operationen ska bli av.

Ring-ring.

Till Com Hem, till exempel.

Det är fyrtiosju personer före mig i kön och väntetiden beräknas till ... nio minuter.

När den fyrtiosjätte människan har fått svar på sin sin fråga, undrar jag om det är möjligt att låta abonnemanget vara vilande medan man själv befinner sig i landet Halland?

Nä.

Det är det inte.

"Men telefonmodemet kan vi koppla ifrån, ja, ifall du ska hyra ut din lägenhet ...", säger den unge kundtjänstmannen.

Jahapp.

Och hit och dit velar jag.

Hyra ut i andra-hand, eller inte?

Ortopedläkaren i Hässleholm log när jag frågade om det blir så där tre månaders rehabilitering och sa ..."nä, det kan du glömma .., fem månader, i bästa fall. I bästa fall."

Fem månader gånger min hyra .., det är nästan femton tusen kronor det.

Sånt tänker jag på.

Och jag rensar friskt i min mapp för autogiro.

Farväl Hyresgästföreningen, farväl Amnesty och farväl Läkare utan gränser, ja, tyvärr .., det är bara tillfälligt, men jag lovar att återkomma, i alla fall till vissa av er.

Dagens Nyheter lever också farligt.

Och mellan varven åker en lammstek in i ugnen och det ska göras potatisgratäng och pensionatsvärden cyklar och handlar det som fattas .., och jag tänker på hur roligt det är att hitta sin storasyster och sin underbara systerdotter i soffan när man kommer hem från jobbet och just då har den ihärdige pv bakat kokoskakor som, åtminstone förr i världen, var storasysters favoritkakor .., ja, jag brukade baka såna och ge henne i julklapp och sen, när systerskapet har givit sig av, går jag här och plockar lite förstrött och inte känns det som fredagkväll, men det är det ju ändå och kanske borde man dammsuga lite, ja, så får det bli.
Basta.

Man får ta det som det kommer.

Hoppas på det bästa.

Och våga tro på att planen håller.