... upphittad på Ica Maxis parkering den 31/12 - 2009.
fredag 1 januari 2010
Nyårsdagsfönstret ...
... kommer från hon som är tillbaka på Ruta Ett.
Och en härlig nyårsdag önskar bloggmadamen alla bloggvännerna!
torsdag 31 december 2009
Ett nyårsaftonsfönster ...
"Hej Elisabet!
Vi vill önska er och dina läsare ett gott slut och ett Gott Nytt År med en fönsterbild från Barcelona.
Hög hatt passar väl bra denna afton!
Jom."
Våra guldstjärnestunder ...
Hon som blev mormor ..., då, den 29:e juni.
bettankax sa...
29 juni 2009 då kom raggsocksinnehaverskan till världen och jag blev mormor:)
...när jag fick veta att kampen mot att min pappa och andra dementa skulle behöva flytta var vunnen.
...mina dagar i garnaffären, som tyvärr tog en ände med förskräckelse...
För mig var guldstjärnorna två småttingars ankomst.
Först bilresan till Lyon tur och retur för att hämta Dessi som vi aldrig hade sett annat än på bild. Vilken lycka när hon låg tyst och stilla i mitt knä och bara tittade på mig hela vägen de 60 milen tillbaka.Den 6 februari var det och hon har förgyllt vår tillvaro sen dess.
Ja, du vet ju, du har ju nyss fått sigge nilsson!
Den 9 mars anlände mitt andra barnbarn, bebispojken G, han som är så lik sin mamma att jag får déjà-vu-känslor så fort jag ser honom.
Och jag blev mormor, inte bara farmor.
Lycka är det också att både min man och min mamma överlevde sina hjärtinfarkter nyligen. Man inser livets skörhet och blir tacksam och ödmjuk.
Ett hjärte-år var det, 2009, på alla sätt.
Thailandsresan i februari kommer jag alltid förknippa med 2009, en helt enkelt underbar resa!
Gott nytt år på dig elisabet, jag hoppas knäet läker som det ska, jag har inte hunnit vara inne och kolla till dig eftersom vi har fullt upp med renoveringen av vår lägenhet :D
Anitha sa...
Guldstjärnestunder.... ja, men dom har jag varje morgon - att få vakna på morgonen och se att PE också vaknar och inte har lämnat mig under natten.
GOTT NYTT ÅR!
Hej E!
Små, små stunder av glädje försöker jag ta tillvara då det har och är jobbigt i själslivet.
en liten Siri-totta har dykt upp, hon föddes i augusti-09.
Det är A:s systerson som fått bebis. vi kommer att gosa o leka med henne som bara den.
En annan stund, vi tillsammans vid Sandhammmaren i augusti.
Lycka så det sväller över i mitt bröst!!!
Det största kommer sist.
I april kommer "vårt" fiskmåsepar, Kaj o Bojan som jag döpt dem till.
En obeskrivlig känsla när först Kaj är på G uppe i luften nära oss och lixom stannar til uppe i luften som en vårhälsning, -Hej här är jag igen(det var femte året i följd han kommer. så många olika stunder vi fått uppleva med detta fiskmås-par, det är nog ingen som tror oss.....
Detta vill jag gärna förmedla innan tolv-slaget och E!
Gott nytt år till ER båda och jag hoppas vi ses nästa år på bloggen, mm
Mimmi
Kerstin sa ...
Inget planerat på flera dagar, bara åka omkring och återse platser vi varit på de gånger vi och tonåringarna tidigare varit där.
Underbart att se ett Gotland utan alla turister.
Inget badväder direkt men det var ju inte målet med resan...
Nästa gång hoppas jag det blir en vårresa till den härliga ön.
- LindaLotta sa...
Den 29 juni, 23.54, då föddes Ebba.
Ebbas stickesockor som värmde våra hjärtan.
- Annika sa...
Åh - för mig är det nog inte bara ett särskilt ögonblick utan en tanke och en känsla som växt sig starkare under årets gång:
Jag är på rätt väg!
Sonens liv är äntligen stabilare, lillflickans skolbyte var ett klokt beslut (hon gör numera tummen upp varenda dag hon kommer hem från skolan), min äldsta flicka har flyttat ihop med sin älskade flickvän (gud - jag älskar dem så jag spricker! alla 3..nej 4...!)
Allt det där och många saker till har gjort att jag kan fokusera lite mer på mig själv, försöka göra bra val för hur jag vill ha det, vad jag mår bra av...
Som att jag t.ex. äntligen tog mig i kragen och anmälde mig till Stadsmissionen i Malmö som Volontär (det ska bli spännande och otroligt skönt också...tänker på "pass it forward"...allt gott som hänt, det jag lärt mig...ge vidare, dela med mig..inte enbart till de som står mig nära).
Även jobbmässigt ser det ut som att nya dörrar öppnas nästa år.
Det har också lite med samma sak att göra...
Sedan glömmer jag inte alla hjärtliga skratt jag samlat på mig under det gångna året, inte tårarna heller...de blir tillsammans ett fint pärlband att bära med sig.
Alla möten, inte minst med några nya människor, återkontakten till några jag inte orkat med under de jobbiga åren men som nu åter träder in i mitt liv.
Små förälskelser som kommit och gått (men haha...vem försöker jag lura? de är aldrig "små" för mig. Elisabet du minns fotosessionen? Ja jisses!) med allt detta så veta jag att jag kommer att hitta ännu fler passande pusselbitar till mitt liv nästa år.
Varmkramar och kärlek!!
- reneesfotoblogg sa...
- Ett enda ögonblick, var det ögonblick när det gick upp för mig att sonen kanske inte skulle klara sig igenom akutoperationen och det ögonblicket vill jag inte uppleva igen.
- Dock kommer jag att leva med det resten av livet.
- mvh R (men renee: klarade han sig eller inte ..? undrar bloggmadamen.)
- Annas mamma sa...
I korta ordalag:
- Resorna till snöstormen i fjällen, våren i Berlin, försommaren på Azorerna, min strokedrabbade mammas flytt till äldreboendet, min 60-årsdag i Tromsö, en fin sommar, den fina fjällvandringen i augusti, .... ja - och så finns det en del annat guld, som ligger i valvet (nä - jag har inte vunnit pengar).
Helen sa...
Hej Elisabet!
Vill önska dig och de dina ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Mitt 2009 kommer alltid att förknippas med min älskade mammas sjukdomstid, som i juli tog hennes liv :-( ... men visst finns det guldstjärnestunder, också.
Bl a när vi firade min pappas 80-årsdag ute på Storsand, Bjuröklubb.
En underbart solig och varm dag, på många sätt.
Ellis på Ven. Ska hon våga ta klivet ...?
Pv väntar och tar emot.
Och tänk .., hon vågade.
Ellis sa...
Well... Det allra finaste kan jag inte skriva här, det ska jag berätta i mail. :)
Men om vi tar ett av de bästa ögonblicken bland de som kan berättas här, då tror jag det blir fredag 30 november runt så där 12 på dagen.
Då satte jag nyckeln i dörren till min lägenhet i Arvidsjaur första gången.
Det ögonblicket symboliserar så mycket, inte bara "å vad spännande att se hur lägenheten ser ut!".
Och ett till, alldeles färskt, minne också: stunden då jag fick tillbaka svaret på min tenta i nordsamiska och såg att jag inte bara klarat den utan dessutom fick VG. Att jag klarade den under de förutsättningarna var något enormt.
Även det representerar mer än "bara" klara en tenta.
Lite otäckt är det, det här.
Ämnet menar jag.
För...jag kommer inte på vad som hände det här året före augusti. Inte ett dugg kommer jag på! (Å andra sidan har det skett så mycket sen augusti att det kunde räcka för hela året, haha. )
Kram!
Ångermanland.
Nästan lika vackert som Jämtland.
Bloggmadamen själv säger ...
Förra året vid den här tiden, gjorde jag en lång bildsvit med guldstjärneminnen och lade in här på bloggen.
Det ska jag inte göra i år. (I alla fall inte just nu.)
I år ska en enda bild få symbolisera hur härligt det här året blev.
Det är den bilden ni ser här ovanför.
Det var sommar och bilsemester och den dagen hade vi kört från Västerbotten till Ångermanland och det var kväll och vi kom längs en liten, slingrig väg som slutade nere vid havet och där parkerade vi .., vi tog fram ryggsäcken med kaffe och tunnbrödet hemifrån .., och så satt vi där vid bryggan och frånsett ett medelålders par som grävde vid sin bit av stranden, var där alldeles, alldeles, alldeles t y s t.
Och iskallt i vattnet!
Om Mjällomslandet hade hetat Frankrike eller Maldiverna, skulle turister ha stått i kö för att få komma dit!
Nu var vi alldeles ensamma.
Och dagen därpå skulle vi ta båten över till idylliska Ulvön och på båten arbetade en ung man som kunde vara bror till min son och mammahjärtat gick nästan sönder av längtan.
Så var det.
Och nu ligger ett helt nytt år framför oss och inget vet man.
Inte det minsta.
Man får bara hoppas på det bästa.
När jag frågar pv om guldstjärnestunder under året som gått .., så säger han - efter en stunds tvekan - ...."jo, kanotturen ute på Alsensjön tillsammans med Gunnar .., det var fantastiskt!"
Och jag ler och tänker på det här, jag.
Och du som läser här?
Om du skulle plocka ut Ett Enda Ögonblick .., en stund så där mitt i livet ..., nånting som du kommer att förknippa med året som gick .., vad skulle du då säga?
Om du vill och har lust, berätta gärna, så ska jag lägga in svaren här som jag brukar.
Blodtryckshöjande ....
Det finns tillfällen när jag tycker att vårt samhälle är fullständigt uppåt väggarna.
Tillfällen när sunt förnuft har seglat all världens väg.
Och när jag läser om vaktmästaren Ronald Fasth i Värnamo som nu dömts till dagsböter, då är det just ett sånt tillfälle.
Artikeln slutar med en förhoppning om att trakasserierna mot herr Fasth ska upphöra.
Det gör dom inte alls.
Dom fortsätter.
Hade min son eller mina döttrar ägnat dagarna åt att trakassera någon människa som sedan tappat tålamodet och gett honom eller henne en örfil, då hade jag INTE anmält det, tvärtom, jag skulle ta med sonen eller dottern till den trakasserade där dom hade fått be om ursäkt och jag skulle SKÄMMAS ÖGONEN UR MIG om det hade gått till åtal och mannen i fråga hade blivit dömd.
Jag skulle knappt ha velat visa mig ute på samhället.
Det finns tillfällen när jag tycker att vårt samhälle är fullständigt uppåt väggarna.
Tillfällen när sunt förnuft har seglat all världens väg.
Och när jag läser om vaktmästaren Ronald Fasth i Värnamo som nu dömts till dagsböter, då är det just ett sånt tillfälle.
Artikeln slutar med en förhoppning om att trakasserierna mot herr Fasth ska upphöra.
Det gör dom inte alls.
Dom fortsätter.
Hade min son eller mina döttrar ägnat dagarna åt att trakassera någon människa som sedan tappat tålamodet och gett honom eller henne en örfil, då hade jag INTE anmält det, tvärtom, jag skulle ta med sonen eller dottern till den trakasserade där dom hade fått be om ursäkt och jag skulle SKÄMMAS ÖGONEN UR MIG om det hade gått till åtal och mannen i fråga hade blivit dömd.
Jag skulle knappt ha velat visa mig ute på samhället.
Året som gått ...
Ångermanland.
Nästan lika vackert som Jämtland.
Förra året vid den här tiden, gjorde jag en lång bildsvit med guldstjärneminnen och lade in här på bloggen.
Det ska jag inte göra i år. (I alla fall inte just nu.)
I år ska en enda bild få symbolisera hur härligt det här året blev.
Det är den bilden ni ser här ovanför.
Det var sommar och bilsemester och den dagen hade vi kört från Västerbotten till Ångermanland och det var kväll och vi kom längs en liten, slingrig väg som slutade nere vid havet och där parkerade vi .., vi tog fram ryggsäcken med kaffe och tunnbrödet hemifrån .., och så satt vi där vid bryggan och frånsett ett medelålders par som grävde vid sin bit av stranden, var där alldeles, alldeles, alldeles t y s t.
Och iskallt i vattnet!
Om Mjällomslandet hade hetat Frankrike eller Maldiverna, skulle turister ha stått i kö för att få komma dit!
Nu var vi alldeles ensamma.
Och dagen därpå skulle vi ta båten över till idylliska Ulvön och på båten arbetade en ung man som kunde vara bror till min son och mammahjärtat gick nästan sönder av längtan.
Så var det.
Och nu ligger ett helt nytt år framför oss och inget vet man.
Inte det minsta.
Man får bara hoppas på det bästa.
När jag frågar pv om guldstjärnestunder under året som gått .., så säger han - efter en stunds tvekan - ...."jo, kanotturen ute på Alsensjön tillsammans med Gunnar .., det var fantastiskt!"
Och jag ler och tänker på det här, jag.
Och du som läser här?
Om du skulle plocka ut Ett Enda Ögonblick .., en stund så där mitt i livet ..., nånting som du kommer att förknippa med året som gick .., vad skulle du då säga?
Om du vill och har lust, berätta gärna, så ska jag lägga in svaren här som jag brukar.
Dagens fönster ..
... finns på den grekiska ön Kefalonia.
Emma Elisabet, som precis på pricken vet vad hennes mormor tycker om, tog bilden.
- Utmaning från kusinen i norr ...
- Årets långsammaste - väntan på sommarsemestern
- Årets mest onda: mitt knä dagen när jag fått ny knäled.
- Årets bästa - semesterresan hemöver ..
- Årets tjatigaste - Lidl-reklamen ...
- Årets finaste - måste väl ändå vara sigge nilsson ..?
- Årets mest kärleksfulla - sigge nilsson när han sover på mina magar ...
- Året sorgligaste - att Gunvor lämnade oss.
- Årets vackraste - kvällen på bryggan vid Mjällomslandet ...
- Årets bok - kommer jag inte på.
- Årets TV- ååå, alla dokumentärer från Norge .. "där man inte tror att någon kan bo", till exempel.
- Årets pryl - Nä, jag bryr mig inte om prylar, inte så där så jag kan peka ut en enda.
- Året musikbesatthet - julskivan som jag spelade tusen gånger om ...
- Årets tidning - GP och DN. Tack Elenor och Linda!
- Årets accessoarer - inga alls.
- Årets bästa beslut - den där resan norröver ..
- Årets vill ha - Laminofåtöljer, helst två stycken.
- Årets känsla - att man har kommit på Rätt Spår.
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet!
Fönstret finns i cafeét på Ulriksdals Slottsträdgård.
Där satt vi idag och drack te och kaffe.
Ute var det gnistrande kallt och träden såg ut som om man doppat dem i florsocker.
Men inne var det varmt och gott med tända ljus på borden.
Ha det gott och hälsa kattkillarna, Hedgrenskan och PV!"
onsdag 30 december 2009
Ännu ett kvällsfönster ...
.... som kommer susande från norr till söder.
Ja, till sydväst, kanske.
Så här skriver den rara madamen:
"Ljuset tände jag inne i den utkylda gäststugan och gick ut och fotade genom frostig rusta .., ok, lite arrangerat. / Solveig."
Insikt nr 182 ...
Soffan Ektorp och bokläsning.
Nä, det blir för hemskt.
Jag uthärdar inte.
Smygtittar i slutet, men inte blir det bättre av det inte.
Ett kvällsfönster från Lund ...
"Hej i landet Halland!
Har varit hos mamma och ätit lutfisk idag och till efterrätt blev det ananaspaj med vaniljglass.
Behöver jag säga att jag njöt, varenda minut?
Det gjorde hon som är mormor till Ebba också :)
Fångade ett fönster till dig.
Kram, kram."
Men ...
Och nya skor har hon, madamen på besök.
" ... kör nu riktigt försiktigt hem till Trelleborg!" säger jag till Hedgrenskan när det är dags för avfärd.
"Få se .., jag ska ta vänster i Steninge och sedan höger när jag kommer till korsningen vid Getinge ...?" konstaterar/frågar hon.
"Absolut ..!" svarar bloggmadamen.
Och så är besöket tillända.
Spännande värre ...
... är det att få vara ute och skutta omkring i snön.
Tur att farbror pElle är med.
Han blir liksom Tryggheten.
Ny släkt ... och två fönster.
Om man har levt som ensamseglare i många år, i alla fall i sju år .., så är nog det allra knepigaste när man träffar en ny människa .., jo, det är nog detta att man ska träffa en helt ny släkt.
För mig blev det så att jag i det längsta drog mig för att möta pensionatvärdens mamma och syskon, just för att man inte visste hur det skulle gå .., tänk, om relationen skulle visa sig bli allt annat än långvarig och då stod man där och hade presenterats för kusiner och syskon och mostrar och farbröder och sedan: ja, tack och hej, leverpastej!
Men nu är det ju ändå så att jag tänker leva mitt liv tillsammans med den här envise pensionatsvärden och då är det ju lika så gott att man presenterar delar av släkten; här är i alla fall alla kusinerna.
Tre av dem bloggar.
Nummer 1 är Hannes vars Grande Passione här i livet är f i s k och således arbetar han i saluhallen i Lund.
Nummer 2 är Emil.
Han har just kommit hem från en låååång resa i Brasilien och ska nu återuppta arbetet som rörmokare.
Nummer 3 är Jens.
Om jag säger att Jens är som en stor, härlig nallebjörn, så ljuger jag inte.
Dessutom är han elektriker. Tänk er själva .., nu när pv:s lillebror har renoverat sitt hus .., det finns liksom att ta av i släkten när det gäller hjälparbete.
Nummer 4 är Joanna som bor och arbetar i Dublin och som bland annat sjunger i gospelkör.
Joanna och nummer 1 är tvillingar.
Nummer 5 är Anton.
Han bor ute på landet i Småland, är snickare och föder upp grisar och gud-vet-allt (som han sedan slaktar på ett angenämt sätt, en av grisarna har t.om. legat på hans säng och vilat sig ..).
Nummer 6 är Hilda, som är dotter till pv och hon går på folkhögskola i Svalöv och märkte aldrig att pv:s flickvän körde på fel sida av motorvägen, då ... när det begav sig .., det var i fjol.
Då förstår ni att hon är l u g n.
Första gången jag träffade henne, stod hon i köket och streeeetchade och jag tänkte .., åå, säg inte att hon är som pv .., då är jag ju den enda här som inte idrottar!
Så var det inte.
Det var mer som en engångsföreteelse.
Nummer 7 är Kajsa.
Hon är syster till nummer 2, 3 och 5 och bor i samma hus som nummer 5, men ska kanske hysa in sig i sin farmors lägenhet under en period.
Kajsa spelar trumpet och piano, ja, det var hon som trumpetade sååå vackert på sin farmors begravning,dessutom åker hon Vasalopp och springer och simmar och har sig.
Dessutom är hon väldigt lik sin farmor.
Ja, då vet ni allt.
Nästan.
Den övre bilden kom från Joanna som är hemma i Skåne på besök.
Två fönster skickar hon med också och så här skriver hon:
" ..... jaja, här kommer ett fönster från Pappas nybyggda hus, min irländare är ute och kastar snöbollar med hundarna (som försöker fånga varenda en)."
På väg mot landet Småland ...
Det var då det .., på väg till Falun i Trotjänaren.
... ringer herr pensionatsvärden och meddelar att den nya bilen går som den ska.
Och cd-spelare finns där förstås.
"Ja, jag köpte tre cd-skivor på macken .., just nu spelar Simple Minds för mig ...", säger chauffören.
Minsann låter han inte ovanligt nöjd och belåten?
// Och medan jag kommer ihåg det .., det kanske är så överallt, men vid bilköpet ingick även vinterhjul. Ja, så heter det numera. Aldrig hade jag hört det ordet förut! Fyra dubbdäck på köpet .., det tycker jag är fantastiskt .., eller är det kutym nu för tiden? (Man fick välja - sommar, - eller vinterhjul).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)