Aldrig får man vara värst ....


Snökaos.

Brist på el.

Köldrekord i Hemavan.

Och på Den Gröna Ön .., där råder k a o s.

Läs här och förundras!

Insikt nr 188 ...


"Vill du ha kaffe?" frågar pensionatsvärden.

"Ja, jättegärna ...!" svarar jag.

"Ska vi låtsas att vi är gifta ..?" frågar han då.

Med det menas att man då får ta sig sitt kaffe själv.

Säger han smajlande.

Ja, helt ärligt ...

En klicka-på-bild.

... så nog tycker jag att det är ljuvligt med sommar.

Och Bente .., här var du med.

"Snarare en dörr ..."

... har madamen från Portugal skrivit som rubrik till bilden.

Det spelar ingen roll.

Och nu är det bara att sätta igång att fantisera om vad som händer just där, vid nr 310.

Soffpotatisar .....


I princip hela dagen har ägnats åt skidor, skidor, skidor och som pricken över i, reprisen av hockey-finalen i Lillehammer 1994.

Finns det nånting i världen som är, eller kan vara ..., så gastkramande som idrott?

Och tänk, nu har vi återigen fått glädja oss åt Peter Forsbergs sanslösa straffmål och jag har googlat på Curt Lundmark för att överbevisa pensionatsvärden (som egentligen inte tvivlade ...) om att denne herr Lundmark är född västerbottning.

Pensionatsvärden har för övrigt tillbringat natten på klosterhotellet i Vadstena.

Rent av salig var han vid hemkomsten.

Underbart fint hotell, bra läge och billigt .., 600 kronor för ett dubbelrum.

Jaha .., kanske skulle man planera in en övernattning eller två där till sommaren?

Och ....

.... pElle är sjuk idag.

Kräks och kräks ännu inte mera.

Och lille sigge nilsson, han förstår inte vad det är som händer?

Bildhälsning från ...

... Portugal!

"Mera glugg än ett fönster ...", skriver fönsterfångerskemadamen.




Och herr Jom har, tillsammans med hustrun, besökt Barcelona.

Så här skriver han:

"Hej Elisabet!

Här får du ett antal fönster från Barcelona.

Fotografiet är taget inifrån Centre de Cultura Contemporania, eller
CCCB som det förkortas.

Vi såg en jättefin utställning av samtida konstnärer där.

Jom."

Lördagmorgon ...

Häftiga annonser i dagspressen i all ära.
Men inte slår den lilla Tildes hemgjorda skylt.
Det var nere vid vattnet vid Mjällomslandet, sommaren 2009.


Blir kaffebryggarsörrrpel .., kokt ägg och en sprallig sigge nilsson med julgransglitter på svanstippen.

Och ring-så-spelar-vi förstås.

Prat och mera prat.

Malena Ernman sjunger höga toner .., en glad polis från Stenungsund berättar om sin boxervalp .., och kvinnan från Moskosel hetsar inte upp sig för vinterkylan.

I ett gult hus på en kulle i landet Halland visar termometern på elva minusgrader ute och sexton plus i köket.

Snart vankas skidor på SVT och Peter Robinson-boken i soffan .., tända ljus på ett bord och inte minst: en massa glädje över att man faktiskt får leva och ha det bra.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

.... kommer inte från Portugal och inte från Västmanland.

Inte heller från Norrbotten.

Nej, om ni tittar riktigt, riktigt noga så kan ni ana var bilden är tagen.

Se där, ja.

Och här hittar man fönsterfångerskan!

Insikt nr 186 ....


Är man alldeles ensam hemma i ett gult hus på en kulle ..,

ja, frånsett sigge nilsson och pElle förstås ....

då kan man lika så gott ta på sig nattlinnet redan vid femtiden på aftonen.

Till luxuös middag blir det kokt potatis och den före jul inlagda sillen.

Som extrapiff till anrättningen kanske det vankas ett kokt ägg.

Kanske.

Och eftersom man är helt solokvist, så behöver man inte tänka på frisyren eller om man ser tilldragande ut.

Näää.

Och nu är det bara att invänta "På Spåret".

Landet Halland ...

... närmare bestämt .., utsikt från ett gult hus på en kulle.

Havet är nära.

Bilden togs kl. 16.25.

Pip.

Just nu ...

Och det är varmt och gott ovanför elementet .., det vet sigge nilsson.

Oväntat möte ....

Tolv minusgrader ute.

Snöknarr under skorna.

Och efter promenaden till postlådan bestämmer jag mig för att ta en varm dusch och när jag har klivit över badkarskanten och just ska till att duscha, upptäcker jag en spindel stor som en ..., ja, som en mindre groda .., och jag f l y g e r upp ur badkaret med raketfart!


Den kanske inte ser så stor ut, men det var den.
Och kroppen hård som på en knäppskorv!

Efter en stunds funderande (ska jag avstå duschen helt och låta spindeln leva i lugn och ro i badrummet, åtminstone tills pv kommer hem från Vadstena i morgon ..., eller ska jag duscha i Hildas badrum ..? ) föser jag in spindeln i en stor burk (modell GB-glassbytta ..) och beslutar mig för att förpassa den till avloppet; till toalettstolen.

Till Döden.

Problemet är att herr Spindel bara kurar ihop sig likt en liten boll och vägrar att försvinna i avloppsröret .., visserligen ser den helt död ut, men så snart jag med en liten pinne pillrar på den, vecklar den ut benen och gör ihärdiga försök att ta sig upp!

Den bara luras, alltså.

Ååå, för min inre syn ser jag hur herr Spindel anfaller var gång jag ska sätta mig på tronen.

Då, med hjälp av en liten burk, tar jag upp herr Spindel från toalettstolshavet.., och jag tänker att faktiskt brukar bloggmadamen vara en sann djurvän, men här går gränsen .., så jag öppnar ytterdörren och ut i snön åker herr Spindel och landar mjukt.

Efter någon minut öppnar jag försiktigt dörren och tittar ut .., då rör sig spindeln mot dörren och i mina ögon förvandlas den till ett Monster .., en Vampyr som tänker ta sig in.

Det gör den inte.

Förstås.

Den dör.

Och nästa gång jag tittar ut, då ligger herr Spindel där stelfrusen och jag tröstar mig med att frysa-ihjäl-döden lär vara behaglig; hellre det än att sakta drunkna i en toalettstol.


Men långt efteråt har jag förfärligt dåligt samvete.

sigge nilsson går på bio ...

Och ni anar inte vilken spännande film han tittar på!

Till alla moderlösa ...

Bild: Solveig.

Idag, den här iskalla fredagen i början av januari, åker en pensionatsvärd till Växjö.

Det är bouppteckning, ty för nästan på pricken en månad sedan, förlorade pensionatsvärden och hans två bröder sin mamma.

I Täby utanför Stockholm, finns Svenne och hemifrån-Kerstin.

Även Svenne har alldeles nyss förlorat sin mamma.

Och i landet Halland bor Anna-Karin, vars mamma dog i somras.

Jo, så är det, att vi är i den åldern nu ., vi som är födda på 40,- och 50-talet .., då vi plötsligt står där utan vare sig pappa eller mamma.

Alldeles häpen blir man .., att det kan kännas så ..,. underligt?

Man har ju vetat.

Anat.

Förstått.

Och ändå .., blir inget som man tror.

Det blir så oändligt t o m t.

Och ..., igårkväll ...var det bloggvännen Annikas tur.

Den vackra bilden av ljuset togs av Solveig och det ljuset får idag brinna för alla som har förlorat sina mammor .., men just den här dagen, så får det brinna allra mest för Annika.

Fredagsfönstret ...

Man kan tänka sig - kanske - att en kvinna är ute och promenerar så där i största allmänhet ..., eller måhända är hon på väg hem från sitt arbete ..., och så i alla fall .., så där plötsligt bara, råkar kvinnan upptäcka en liten hund som nyfiket inspekterar den där promenerande madamen .., och kvinnan i sin tur, hon upptäcker ett fönster där uppe på husväggen och så kommer hon ihåg att i landet Sverige, närmare bestämt i ett gult hus på en kulle i det lilla landet Halland, där sitter en annan kvinna som har fönster som någon slags passion .., och kvinnan som är ute och promenerar tar fram sin mobiltelefon eller kanske är det verkligen en liten kamera och så - tjopp bara - förevigar hon det där ögonblicket.

Och där uppe till vänster syns verkligen fönstret och den lilla hunden kom också med och lite, lite av en kvinna som kanske har hängt ut tvätt?

Det finns mycket man kan fundera över när man tittar på en bild.

Kvinnan som skymtar .., hur ser hennes tillvaro ut?

Lever hon ensam?

Är hon nöjd med sitt liv?

Sånt kan man grunna på.

Nåväl .., den som gick på promenad var den här madamen.

Hon bor i landet Portugal och den kvinnan, hon har fönsterhåven med sig hur ofta som helst.

Och kvinnan i det gula huset i landet Halland .., blir hon glad när fönsterbilden kommer susande genom rymden?

Oh, ja!

Det kan hon lova er att hon blir.

Morgon i landet Halland ...


Tretton minusgrader ute.

"Ja, det är mycket det .., för att vara här ..", säger pensionatsvärden och hämtar in ved .., nu ska här eldas.

Själv ligger jag kvar under täcket och lyssnar lite förstrött till Radio Halland.

Där pratas det också om kyla och den alltid så glada programledaren Anna ringer upp tidningsbudet Egon utanför Sorsele, hemma i Västerbotten, och Egon, han berättar att jo, igår var det minsann - 44 grader när han körde ut alla VK, VF och kanske nån enstaka Norra Västerbotten.

Fyrtiofyra minus!

"Jo, men hä va i alla fall myggfritt ...", säger Egon och man hör leendet genom luren.

Och Egon berättar att han har satt en pappskiva där framme på bilen, vid luftintaget, så där så att det inte ska bli för kallt för motorn och då kommer jag ihåg att just det, det såg man hur ofta som helst när man var liten och det var kallt ute.

Därtill har Egon laddat upp med extrakläder och tändstickor, ja, så att han kan göra upp eld om det värsta skulle hända .., om bilen skulle tacka för sig.

Och där ligger jag under täcket och lyssnar leende till den här hemifrånmannen som tycks så glad och nöjd och det är väl ungefär då .., som ett stort fång med hemlängtan kommer susande genom rymden och hittar raka spåret in i mitt hjärta.

Just så.

Ett sent kvällsfönster från ...

... landet Småland.

Från Fallnaveka, närmare bestämt.

sigge nilsson och sverker ...

I fyra dagar har sigge nilsson bott hos pensionatvärdens storebror och hans fru i Fallnaveka, ni vet, i landet Småland.

Fyra dagar.

På den tiden har sigge blivit bästa kompis med vallhunden "Sväääker" (det är småländska det) och med kattmadamen Suna och han har lärt sig att lätt som en plätt hitta bland rummen i det röda huset och han har fått träffa pv:s brorsbarn Emil och Kajsa.

Och hunden Sverker .., han sköter om sigge på det allra mest fantastiska sätt .., ja, han tvättar hans öron och han "tvättar" honom i rumpan så där som kattmammor gör med sina ungar.

Sverker .., han är en riktig Kompis.

Söderut ...

Herrbeta servering i Östergötland.


... går resan den här torsdagmorgonen och halleluja, så hittar vi utan problem till sonens lägenhet på Kungsholmen och där hämtas pElle och så tar vi sikte på E4:an och skylten mot Helsingborg.

Halvvägs till landet Halland möter vi och kör även om bärgningsbilar och i en brant slänt ligger en polsk långtradare och där är poliser och räddningstjänst, men lastbilen ser tämligen oskadad ut, men oj, oj, oj ..., vilket sjå att få upp den igen!

Vid gränsen till Östergötland kommer jag att tänka på två madamer; nämligen den här .., och så Mimmi i Motala, hon som brukar kommentera här på sidan.

Kaffepaus blir det i Herrbeta och hela serveringen andas 50,- eller 60-tal och där är minst ett hundral olika sorters tallrikar som hänger på väggarna - minst - och utanför fönstret ser vi hur mycket snö som har kommit, ja, helt otrolig är den här vintern!

Sist av allt ett besök i Fallnaveka där vi hämtar sigge nilsson.


sigge nilsson i Kajsas famn.
Kajsa fyller år på annandagen och är således Stenbock.
Efter jul har Kajsa åkt skidor i Vålådalen tillsammans med goda vänner, däribland brodern Emil.
"Åååå, vad det är roligt att åka längdskidor!" utbrister hon lyckligt.

Åååå, han har sannerligen vant sig vid att vara i det röda huset på landet .., och vant hoppar han upp och sätter sig i Kajsas famn eller så lägger han sig på stolen eller låter sig pysslas om av vallhunden Sverker.


Resenären.
Ännu lite solbränd efter tiden i Sydamerika.
Stenbock även han.

Vid bordet sitter även Kajsas storebror Emil.

Det är Emil som har tillbringat tre månader på resande fot i Brasilien och medan vi dricker kaffe, försöker pv övertyga honom om Livets Ultimata Höjdpunkt .., detta att åka Vasaloppet .., men Emil säger att så blir det inte .., inte i år .., och bloggmadamen menar att tro det eller ej, men det finns faktiskt andra saker här i livet än att åka skidor i nio mil ...., och tre månader ute i stora världen motsvarar garanterat ett Vasalopp , så det så.

Men nu är vi hemma.

Trötta ...., (och mitt högerben krånglade och värkte hela tiden och till slut fick jag sätta mig i baksätet och vila benet på pv:s skidor som underlag!) ..., trötta, trötta och pv börjar genast att elda (15 plus i huset) och på det hela taget känns det bra att vara hemma.

Jo.

Så är det.