Tränigsrunda eller nåt sånt ...

"Drömboendet ...,för mig."

Och så får jag sällskap av den sportlovsledige pensionatsvärden och vi går en rejäl runda; ner till havet och så vänder vi och tar slingervägen och över gamla E6:an och in i skogen .., förbi hönseriet och ner till det som jag trodde var en myr eller en liten sjö, men som visade sig vara en stor åkerlapp .., och där träffar vi en dam som åker skidor och vi stannar till och pv och damen diskuterar vallning och snötemperatur.

Och såklart, snödjupet.

"Inte sedan kriget har det varit så mycket snö här!" säger damen.



Och solen visar sig och det känns som en riktig vårvinterdag.

Skuggor slingrar sig mellan trädstammarna.



Två översnöade bilar bidar sin tid .., och vi passerar några hus och sedan över vägen igen och nerför en slänt och plumsande i djup snö och pensionatsvärden spårar och jag vinglar och har mig, ett elände är det med balansen sedan operationen, men det går bra och faller man, blir fallet hur som helst mjukt .,. så där som att landa i bomull.

Sist av allt blir det nybryggt kaffe ute på altanen, den som då har skottats fri från snö på en yta anpassad till två trädgårdsstolar och en liten, liten bänk.

Limpmackor med saltrulle som pålägg.

Takdropp.

Småfågelkvitter.

Det är väl såna gånger man inser vad livet handlar om.

Egentligen.

"Oj, oj, oj ..." ..

Intervju med den blivande Vasaloppsåkaren en förmiddag i februari.

Ps. Ja, skratta ni åt allt ojojoj:ande ..., det kanske har smittat ..? Ds.

Ja,man sitter ju här ändå ...


Sugen på att resa, men tomt på kontot?

Nemas problemas.

Alldeles vansinnigt roligt ....


"Markera på kartan var Mexico City ligger!"

"Hur många guld tog simmaren Mark Spitz i OS ...?"

Ja, som Trivial .., men nästan roligare ..,. tack för tipset, Hedgren!

Tisdagsfönstret ...

Sicken tur att jag hade med mig fönsterhåven när vi igår kom till lilla Slöinge!

Fram med den bara och sedan se till att fångsten inte ramlar ut genom maskorna.

Och se där .., det gick bara bra!

(Håll med om att gamla fönster har såna härliga proportioner! Sååå vackra är dom!)

Vad är det för värld vi lever i ...?

Då, när livet var annorlunda.
"Nu mormor kommer doktor Anders här ...", säger han som just då har hittat ett kvarglömt stetoskop och så lyssnar han på sin mormors hjärta.
Å, vad hon skulle ha varit stolt över dottersonen.
Om hon hade vetat.


Och så ringer telefonen.

Det är sonen, han som bor i Stockholm, som hör av sig, nu när vi åter är uppkopplade till yttervärlden.

Och vi pratar om lite allt möjligt och så frågar han, så där i förbifarten, om jag vet vad han var med om för några dagar sedan?

Nä, det vet jag ju inte.

Och så berättar han.

"Jo, det var så här att jag hade varit och tränat och sen handlat och när jag bara var tio meter hemifrån, så ser jag en man som håller på med hjärt-lungräddning på en man som ligger där på trottoaren, så jag lämnar kassarna och skyndar mig dit och frågar om han behöver hjälp och det behöver han, så jag tar vid och gör så där som vi har lärt oss ., inblåsningar och tryck över bröstet och jobbigt var det och mannen som ligger där kall och dålig, han kräks, så jag gräver ur kräket ur munnen och vänder honom på sidan och inte en enda människa hjälper oss eller frågar om vi behöver hjälp, inte en enda en .., och jag ropar till en ung kille som går förbi att han ska möta upp ambulansen, men han bara går vidare, så jag rusar efter honom och säger att han MÅSTE möta upp .., och då gör han det, men annars får vi ingen hjälp. Ingen alls. Om mannen dog? Jag vet inte .., jag tror det. Efteråt tackade han mig, mannen som var där från början, ja, han var väl i femti-sextiårsåldern tror jag och jag tänkte att fy fan, tänk om det händer en själv och alla bara går förbi ...!" säger sonen.

Och jag tänker .., att om han så hade vunnit hundra guldmedaljer i OS, hade jag inte varit med stolt över den pojken.

Så är det.

Insikt nr 220 ....


Häromsistens pratade vi om yrken som man inte skulle vilja skylta med så där väldigt öppet.
(Ja, man kan kalla skriftliga diskussioner för att "prata").

Ååå, alla möjliga förslag kom susande genom rymden!

Nu vet jag två till.

Lokförare och tågvärd.

Jag skulle även lätt kunna avstå att titulera mig som chef för SJ.

Några vinterfönster från Värmland ...

"Hej Elisabet!

Igår söndag efter att snön hade vräkt ner dygnet innan så gick vi en promenad i vintersolen neråt hamnen.



Där bland båtskjul och andra hus så hittade jag de här tre fönstren.



Snödrivorna låg också lite ojämnt fördelade efter snöstormens vindar .. hälsar Turtlegirl.

En slags stillsam lycka ...


Å, tänk att kunna lyfta luren och ringa ett eller flera telefonsamtal!

Och det pratas om Ferry, Per Elofsson, skidskytte, inombordsstress, arbetsglädje, snöfall, tandvärk, den suveräna Marie Lehman, norrbottningen Micke Renberg ..., och om ännu mera snöfall och traktorskottning .., om köttgrytor, varm korv, driftiga barn och bokutgivning.

Som mentala doppvärmare är dom, vännerna.

På menyn ...

Tycker jag att köttsoppa är något av det godaste som finns?

Allra helst en snöyrig dag i februari.



Svar: helt klart!

Och tycker jag att det är underbart med en småblommig loppistallrik?

Jepp.

Det också.

Måndag ...

Och vi tar bilen och lämnar det gula huset på kullen och kör till Slöinge (SIA-glassfabriken finns där, ett hallelujatempel för den som älskar glass och det vet jag en som gör ...) där jag hämtar ut ett paket (stort tack till dig du rara Cruella!) i lilla butiken och så blir det lite inköp också, bland annat högrev som i eftermiddag ska förvandlas till köttsoppa - med klimp, potatis och morötter och så massor med klippt persilja ovanpå det hela - och i kassen följer även med mat till alla småfågelgästerna och något extra-gott till sigge nilsson och pelle.



Utanför butiken kör två mindre traktorer fram och åter.

Snöskottning, förstås!


Att komma körande här i maj, när bokskogen är som mest skir och med havet där framme .., ja, ni kan ju tänka er hur vackert det är!

Och sedan iväg till Getinge och Konsumaffären som jag tycker så mycket om.

Det är en ganska välsorterad och precis lagom stor eller liten butik, med fin fruktdisk och vänlig personal.

I kassakön upptäcker pensionatsvärden ett äldre par som i sin gröna korg har ett paket med semlor och se denna lockelse kan han omöjligen motstå ..., så nu vet vi vad som vankas till OS-tittandet senare ikväll.

Att lämna det gula huset på kullen, om än så bara för en liten stund, ååå, det är som att åka på minisemester och när vi närmar oss Steninge och havet och kör genom det som är nästan en allé av snöpudrad bokskog, så känns det också bra.

Då är vi nästan hemma.

// Och eftersom jag ju - min vana trogen - inte har glömt att berätta om vår middagsmat, så kan jag lika så gott klistra in dagens rader från min australiensyrra, ja, så ni verkligen förstår att det hela är genetiskt betingat.

Så här skriver hon:

"I lördagskväll gick vi till närmaste pub och åt middag - Chickensnitzel Kilpatrick för mig och biffstek till Janne - och det var både gott och trevligt och det var eller blev fullsatt och det var en stor lokal!!!"

För övrigt kan jag meddela att deras av blixten-delvis-fördärvade-hus, nu äntligen börjar bli beboeligt igen.
Så länge får syrran och hennes man bo i lånat hus i Reynella, en bit från Adelaide.

Insikt nr ...219.


Och så ringer telefonen!

Vilken lycka.

Det är Emelie från affären, hon som nu tar hand om mina sysslor, och nu är det snart inventering och hon har några funderingar och kan jag möjligen ...?

Det kan jag.

Och det känns som bäst.

Landet Halland ...

Och det fortsätter att snöa!

sigge nilsson är lycklig ...

Det finns tydligen fler än bloggmadamen som ändrar rösten vid prat med små katter.


Det finns i alla fall en liten krabat som tycker att detta med ymnigt snöfall är härligt.

Och så kommer livlinan ...

Livlinan på plats.

Efter fyra och en halv dag utan kontakt med yttervärlden, i alla fall om den ska gå via fast telefon, så uppenbarar sig Teliamannen så där som en räddare i nöden.

Arma krake!

Hela morgonen har det vräkt ner snö och gör det ännu och efter att ha inspekterat anslutningen inomhus, går herr Reparatören och pensionatsvärden ut i snöyran för att försöka hitta den så viktiga kabeln, den som ska bytas ut.

Det skottas snö och det skottas snö och så ansluts en provisorisk kabel och hur spännande som helst blir det .., ska det verkligen fungera?

Jo, det gör det.

Och vi testar att ringa och tänka sig .., det fungerar också!

Halleluja!

"Vill du inte ha en kopp kaffe innan du ger dig ut i ovädret ...?" frågar jag herr Reparatören, men det har han inte tid med, det är flera som väntar på att bli lyckliggjorda och så tackar han för sig och ger sig av.


En ljust syrénlila bomullsduk ligger på bordet, ett fynd från arvegodslådan.
I en vas på samma bord står mörklila tulpaner.


Hela tiden står sigge nilsson i fönstret och spanar.

Han, som annars är så kaxig, vågar sig inte ut när den Okände Mannen är där.

"Nä, bäst att gömma sig bakom gardinen ...", tänker han nog.

Och nu ska här firas med nybryggt kaffe och en ljummen giffel.

Kvidevitt ...!

Självaste herr illustratören hör av sig och säger:

"Hej Elisabet!

Tack för dom fina kommentarerna om mina fågelillustrationer.

Förr, om somrarna, som tillbringades i lantlig idyll, tecknade jag ofta fåglar.

Landet hade sina egna favoritmotiv; kossor, blommor, träd, ängar, himmel och en gammal lada.

Och så fåglar....

Dom erfarenheterna plockade jag fram när jag gjorde söndagens illustration.

Hälsningar Ulf."

Och det bara fortsätter ...

Nu vräker snön ner!

Och pensionatsvärden är klädd för hård träning ute på åkern.

Någon slags insikt ....

För att få plats med det vackra arvegodsporslinet, töms ett av pensionatets skåp på dess innehåll och där står bloggmadamen och bara gapar av förvåning!

Det mesta är sådant som hans mamma, den rara Gunvor, har förfärdigat .., och absolut helt förvissad är jag att här kan - utan några som helst bekymmer - öppnas en secondhand-butik enbart för virkade illgröna dukar, hemvävda löpare, aprikosfärgade frottéhanddukar, gladmötrade gardinkappor, stora vackra linnedukar och, inte att förglömma: alla servettringarna!



Rent obegripligt är det hur välförsedd pensionatsvärden är med dukar och allt sånt.

Ja, det tar liksom aldrig slut.

Nu min själ ska här sorteras och sedan återstår endast att införskaffa en kassaapparat.

Och så skylten med "second-hand-försäljning", förstås.

Jodå, ni är alla hjärtligt välkomna!

Dagens fönster ...

"Fönster från Arjeplogs kyrka.

Bilden är tagen inifrån kyrkan och man ser den rosa färgen på kyrkans utsida."

Jom tog bilden.

Vintips ....


I Tyskland köpte pensionatsvärden ett par flaskor Makulu, ett sydafrikanskt rödvin gjort på den här druvan.

Billigt var det .., knappt 30 sv. kronor, tror sig pv minnas.

Och jättegott!

Smakar mycket av bär ... och är mustigt.

Måste vara underbart till ost.