Vilket jättebra tal av Olle Westling!!!!

Personligt och varmt.

Klockan 21.38.

Nu är jag mentalt slut på.

Ligger på soffan Ektorp och tittar på middagen.

Tända ljus i fönstret.

Kallt ute.

Ett nytt liv ...

Tänka sig, vilket äventyr för den lille Ekorren, att få komma från norra Skåne till en loppmarknad i Ystad och nu har han tillbringat hela dagen i mitt söderfönster.

Han har fått lyssna till kommentatorsprat om någon som har gift sig och han har fått träffa den nyblivne konstapeln och sett oss äta gräddtårta.

År 1967 blev Ekorren uppstoppad, ja, det står under plattan på vilken ekorren är monterad.

Jag hoppas innerligt att den lilla krabaten inte mötte sitt öde enbart för att bli prydnadssak och om så är fallet, så är det ju alldeles förfärligt.

Konservatorns namn var eller är: P. Filip Persson, Kågeröd.



En liten hasselnöt har herr Ekorre mellan sina tassar.

Sååå söt är han!

Sedan finns det ju bloggare som har alldeles livs levande ekorrar hemma hos sig.

Anitha i Adak, t.ex.

Det ni.

Efteråt ....

(Plötsligt säger sonen, som har kommit på besök efter en träningsrunda: "men hon är för djävulskt snygg ...".
Kronprinsessan, alltså. Det tyckte han för övrigt om Agnes också.)

... efter vigseln då prinsessan såg ut som skulle hon nästan äta upp sin make .., pustar vi ut.

Då har vi kalasat på tårta och sonen har tillbringat flera timmar hos sin mamma och hon tänker att åååå, sicken son .., vilken en .., som är så intresserad av kungahuset!

Men så är det förstås inte.

Allt handlar om att sonen väntar på att hämtas med bil.

Då ler mamman .., som nu tittar på danska 1:an som har tycker att detta är så fantastiskt!

Jo, det tycker dom.
(Men just nu jämför det svenska och danska sättet att fira ....)

Klappat och klart ...

Såja.

Sonen önskade sig "ja, men din tårta mamma ...", till lunch eller middag.

Och då gör man ju en sån förstås.

Nötkakebotten .., mosad konserverad persika/hallonsylt mellan bottnarna.

Svenska jordgubbar, färska hallon och björnbär ovanpå det hela.

Hur enkelt som helst!

Mums!

När flickorna var små, eller yngre, - väldigt unga -, berättade jag ofta om Ekorren Kurre.

Å, sickna äventyr den ekorren fick vara med om!

Kurre bodde uppe i Tjamstanberget och det hände att han tog sig ner till Ringvägen och hälsade på Anna-Panna och Dr Böhlander (som vid den tiden inte hade fått sin läk.leg ...) och det hände också att Kurre fick sitta i älgens krona och på så sätt ta sig över sjön .., ja, älgen simmade förstås!

Det gick så långt, så yngsta dottern till slut knappt visste vad som var hitte-på, eller verklighet.

Och tänk .., nu har jag en alldeles egen liten Kurre här hos mig!

Här och nu ....

Blå himmel.

Lätta vindar.

Glädje.

Förmiddag i Ystad ..

Lördagar betyder loppis på Österporttorg och eftersom jag tillbringar nästan alla lediga lördagar i landet Halland - utom den här -, så beslutar jag mig för att gå dit och titta.

På loppisen, alltså.

Åååå, där står ju Tao!

Hon är kund i affären och har bott i Sverige i ett par år och alltid när hon kommer in i affären, får man en varm kram av henne!

Tänk, vad såna människor betyder!



Och här står en annan glad och rar kund!

En bra stund blir vi stående och pratar om flytten till Halland och allt sånt och vi får sällskap av en äldre herre som också handlar i affären och jag får veta det mesta om hur det har sett ut på Regementsgatan, då, förr i tiden.

Att min lilla lägenhet har varit frukt,-& blomsteraffär, det har jag vetat, men nu pekar mannen och visar att "där borta, där var det minsann mjölkaffär och där ...!"

Sånt.

Och kvinnan är vänligheten personfierad och jag förstår precis varför jag, under alla sjutton år, har tyckt så mycket om ystadborna.

Och jag tänker att det är verkligen så, att ..."små, små ord av kärlek, sagda varje dag, till hemmet sprider solsken, värme och behag".

Man hade lika gärna kunnat skriva "till hjärtat sprider solsken ...".



Närmast gågatan, vid ett stånd där en man från Kristianstadtrakten säljer allt möjligt underligt, hittar jag en liten uppstoppad ekorre.

Och tänk, när jag går hemåt igen (efter att först ha handlat tre petit pain från bageriet ...), då sticker den lille ekorren upp sitt huvud ur min väska!

Lördagmorgon.


Tvättstugan från klockan 7.00.

Ett fönster på glänt.

Och en liten tillbakablick.

Dagens fönster ...

.... kommer från järnvägsstationen i Moskosel.

Jom tog bilden och den passar väl bra just idag ...?

Nu ska här göras natt.

I morgon är en lång dag ..., med bröllop och allt och sonen kommer hit lagom till vigseln och jag har lovat att bjuda på "mammas tårta", dvs, min variant, med nötkakebotten och så färska jordgubbar och hallon och lite annat smått och gott.

Så roligt det ska bli!

Och så ovant att inte vara i landet Halland en ledig fredagkväll.

Trots att pv är så helt emot monarki och allt vad det innebär, längtar jag efter honom.

Kan man tänka sig.

Från Frankrike

Närmare bestämt från Omaha Beach i Normandie, kommer dom här bilderna.
Det är fru Grå som är avsändare och titta, vilken skillnad på ebb och flod!

Den här delen av Frankrike besökte vi (exet, två av våra tre barn och jag själv) hösten 2002.

Hur intressant som helst var det och dessa enorma krigskyrkogårdar med tusentals och åter tusentals vita kors ..., åååå, vilken syn!

Resans mål var en liten fiskarby i Bretagne, alldeles vid en vik av Atlanten.



Och jag minns hur overkligt det var .., detta att vattnet bara drog sig undan.

Vilka naturkrafter!

T A C K ....!

... till SVT .. men mest av allt till den som har hållit i trådarna för den här underbara festkvällen i Sthlms konserthus!

Tack till den suveräne konferencieren .., till den som ställt samman programmet .., till den som kom på idén med alla härliga småttingar som kom in på scenen i slutet, ja, för allt!

Såååå himla trevligt det har varit!

Å, Gud .., så vacker kronprinsessa vi har!!!

Nej, jag ångrar mig.

Bevara kungahuset!


,-)

På vift ...

Tar Skånetrafikens sommarkort och susar iväg med tåget från Ystad till Tomelilla.

Svindelvacker är omgivningen, ja, Edens Lustgård kan omöjligen vara vackrare!

Tittar in hos Bo Ohlssons i Tomelilla - "där får man mer för pengarna!"- lyder reklamrefrängen och finns det en enda skåning som inte kan den trailern utantill ???

Hittar i n g e n t i n g i butiken som faller mig i smaken.

Går därifrån, sneddar över vägen och tar en sväng förbi Lidl.

Urtrist butik!

Köper billig broccoli och zucchini, samt en bit gravad lax.

Står i lång kö ., kunderna får skynda sig att packa i sina kassar.

Aldrig i livet att jag ville arbeta i en sån affär!

Sen hemåt, men med buss.

Kalle P. kör; han som ändrade sitt liv från grisbonde till busschaufför.

Småprat.

Solsken.

Hemma.

Det gäller att hålla tyst ...

När vingarna inte riktigt bär, kan man vila sig på en liten gren.


Inte långt från affären finns en talldunge.

Där, i toppen av tallarna, häckar ett stort antal Råkor.

Nu har råkorna fått småttingar som övar sig i flygandets svåra konst och gissa, hur svårt det är att lära sig att navigera i luften .., och så spännande är det, att småråkorna skriiiker av skräck-glädjekänslor.



Död.

Nästan varje morgon när jag cyklar till affären, ser jag döda råkor som ligger i gräset.

Herr eller fru Råka.

Skjutna.

Det är väl någon hyresgäst förstås, som retar sig på allt skränadet.

Talldungen har stått där i hur många år som helst och jag tänkte, när det byggdes lägenheter bara en bit därifrån, att hur ska detta gå?

Inte en aning har dom om vilket oväsen råkor kan föra?

Nu vet dom.

Och fy, vad jag tycker att det är ledsamt.

På kontoret ...

Underbara arbetskamrater.

U N D E R B A R A.

Så här såg det ut ...

Då förstår ni.

På den där ystadväggen som jag ska ha i pensionatet, där ska jag ha det här kortet.

Inramat.

Och var gång jag går förbi, ska jag bli alldeles varm i hjärtat av tacksamhet.

Ytterligare en insikt ...


När jag ska gå hem för dagen, öppnar jag dörren till mitt skåp, ja, jag ska byta om.

Där, på kroken, hänger en liten rosa kasse.

Och jag kikar häpet i kassen och upptäcker en sååå vacker sjal i rosa och guld och där är ett kort också, med den allra mest underbart rara text.

Avsändare är Helene.

Idag var sista dagen som vi arbetade tillsammans, ty i morgon går hon på semester.

Och jag går ut på lagret där hon håller på med frukten och jag kramar om henne och det blir förfärligt känslosamt och jag känner hur svårt det här kommer att bli.

Dagens fönster ...

... finns i ett av alla växthusen i Åbergs Trädgård, här i Ystad.

Och har ni vägarna förbi åt det här hållet, så gör ett besök just där.

Det är som paradiset!

Och ja, himlen fick allt bli lite blåare när jag tog mig an bilden.