På akuten ...

Här går han den sjuke mannen.
I ryggsäcken har han en bok av Joe Nesbö, tandborsten och rena kallingar.

Och så blir det färd till akutmottagningen.


Här sitter hon och tar emot.
Två gånger har jag varit på akuten i Halmstad och blivit sååå vänligt bemött!

I Ystad fungerar det så här, att man först får man leta reda på en ledig p-plats och sedan är det bara att lägga i p-avgift, därefter kommer man in i ett stort väntrum för akuta patienter och man ser inte till någon personal, utan den sjuke får ta en kölapp och vänta på sin tur, dvs, om man kommer själv, och inte i ambulans.

I Halmstad är det precis tvärtom.

Det första ser man ser när man kommer in, är en sköterskeexpedition där man får tala om vad man har för bekymmer (har man egen bil, får man samtidigt en p-lapp att lägga i framrutan, ja, så behöver man inte betala ett enda öre!) och så får man sitta ner alldeles intill och där finns platt-tv på väggen (visar just då simning från Budapest) och där finns en kaffeautomat och hela tiden har sköterskan i den lilla expedtionen lite koll på patienterna som väntar.



Och till vår förvåning ropas pv in nästan först av alla och hamnar i ett undersökningsrum och en sköterska kommer och tar prover och pv, som har feber och fryser, får två gula landstingsfiltar ovanpå sig och i armen har han en nål som är fasttejpad och jag tänker att det är nog utifall-att.

Så småningom uppenbarar sig en läkare med svårstavat namn och han klämmer pv på magen och säger, efter en stund, att han tror att det rör sig om en inflammerad blindtarm, men säker är han inte, så han vill nog kalla på bakjouren.

Patienten somnar .., jag sitter i ett hörn och läser Femina och tidningen M - där Amelia Adamo blir sminkad - och jag bläddrar lite förstrött i Hemmets Journal bland tusen olika pajrecept .., och där är en tidskrift från Länkarna, där f.d. alkoholister berättar om sitt nya, nyktra liv .., och på flera sidor finns bilder på medlemmar som har avlidit och det skrivs snälla saker om dem alla.

I smyyyg öppnar jag en skåpdörr i det lilla undersökningsrummet, men där är inget intressant, bara en hög med gula filtar .., några blodtrycksmanschetter .., munskydd och lite annat.

På väggen hänger kräkpåsar i vit plast.



Så här sitter jag och väntar och väntar.

Ovanför dörren finns en väggklocka och var gång visaren rör sig, tickar det till.

Tick.
Tick.
Tick.

Och så småningom kommer en stressad jourläkare; en kvinna i 35-årsåldern som är kirurg och vet vad hon vill, och hon klämmer på pv:s mage och nu har han verkligt ont på höger sida och "aaaaj, aaaj!" säger han .., och jourläkaren, som talar stockholmsdialekt, förklarar att hon också tror på detta med blindtarmen och hon säger att snabbsänkan var riktigt hög och troligen blir det operation, ja, det är hon som ska operera i så fall.

"När åt du senast idag .., jaha, vid tolvtiden?", säger hon.

Hur som helst blir han kvar över natten.

Och jag pussar patienten på heta kinden och stryker honom över håret och säger "å, I love You!" och då ler han som har så ont i magen och påminner om att jag inte på några villkor får glömma att koka krusbären som han har plockat in, ja, det ska bli krusbärsmarmelad ,och jag säger att det ska jag verkligen inte.

Och sen åker jag hemåt.

Ensam.

Jahapp.

Nu bär det av till sjukhuset med pensionatsvärden.

Kanske har han problem med blindtarmen?

Jag ska vara ambulansförerska och måste omgående leta fram min behå.

Man måste ju vara representativ när man kommer ut i stora världen.

Här och nu ...

Ljumma vindar utifrån .., monsieur Aznavour som sjunger så härligt för mig .., pv på soffan .., nytvättade lakan som väntar på att strykas.

På menyn ....

Kokt kyckling och de allra ljufvligaste tillbehör.

Skärbönor, potatis och kålrotsbitar .., allt har fått koka stillsamt i kycklingbuljongen.

Lägg därtill currysås.

Och bladpersilja från rabatten.

Himmelskt!

Och alla primörerna var en present från västgötavännerna Jan och Mian!

Fredagsfönstret ...

... uppenbarade sig i båthamnen Grötvik, i utkanten av Halmstad.

Tänk, så snopet det lilla fönstret ska ha blivit .., plötsligt blev utsikten en helt annan!

Plötsligt blev det så mycket himmel!

Mr Tolston Wilds vänstra hand ...

Mr Wild´s vänstra hand.

På väg hem från långa promenaden, träffar vi den här vänlige mannen från USA.

När han först förklarar vad han heter, tror jag att namnet är Torsten och tänker då genast att hans föräldrar såklart har nordiskt ursprung.

Så är det inte alls.

Torsten visar sig heta Tolston och jag borde förstås tvätta öronen, så jag hör lite bättre.

Men vad gör Tolston här, i Stensjö, i landet Halland?


Tolston är 38 år, Tvilling och har höger tumme upp.

Jo, i mars månad lämnar nämligen Tolston USA, han har siktet inställt på Frankfurt i Tyskland och i flygplanets bagageutrymme finns hans cykel, ett tält, arbetskläder, skor och lite annat.

Han har nämligen beslutat sig för att utforska delar av Europa.

Är han miljonär?

Nej, detta är vad han har tänkt sig att syssla med.

Han ska, mellan cykelturerna, arbeta hos bönder i de olika länderna, i utbyte mot mat och husrum.

Tolstons cykeltur börjar i Frankfurt och så tar han sikte på Marseille, i Frankrike.

Och så cyklar han vidare .., till Provence där han arbetar med plantering av jordgubbar .., på en annan lantgård lär familjens småttingar honom franska glosor ...- "åå, det var härligt!" säger han leende .., han cyklar till Italien .., snirklar sig fram längs den vackra kusten .., i Ligurien stannar han hos en farmare i 55-årsåldern och där finns inga maskiner alls, arbetet är tungt, men människorna underbara.

Allt möjligt får han vara med om!

Han hjälper en tysk bonde med handmjölkningen av de tio korna .., hos någon annan arbetar han med grisar, getter, hästar .., det är en gammal bondgård, "verkligen jättegammal", säger han.

I genomsnitt stannar Tolston två, tre veckor på varje lantgård.

Arbetspassen är olika långa .., ofta sex timmar per dag, men hos någon - då är det höbärgning tolv timmar per dag - får han även betalt i pengar.

Mest hela tiden regnar det, men på Tolstons födelsedag den 22:a juli - då cyklar han längs Rhendalen - då kommer solen och värmen!

Tala om lycka!
Det är väl som om livet kommer åter?


Tältet är en gåva av föräldrarna och Tolston visar hur fint det är.
Alldeles strax ska han ge sig av, men först ett dopp i havet

Och nu är han alltså i Stensjö.

Han har kommit susande på sin cykel, från Stehag i Skåne, hit till landet Halland, och nu har han slagit läger för natten, bara några hundratal meter från det gula huset på kullen.

Det lilla tältet är uppslaget alldeles intill bäcken.

Och det är tisdagkväll och här kommer Jan, Mian, pv och jag själv gåendes och plötsligt lämnar pensionatsvärden oss och går fram och pratar med den för oss alla helt okände mannen.

"Vad handlade det om ..?" frågar jag.

Och pv berättar om den amerikanske mannen som i fem månaders tid har varit ute på vift och nu är på väg till Norge och jag tänker att detta hade kunnat vara Anders eller någon av mina döttrar i ett annat land, i en annan världsdel .., och så vänder jag genast om och går till tältet, tar i hand och hälsar och frågar om han möjligen vill äta frukost med oss, ja, och så det där med vänsterhanden, förstås.

Det vill han gärna.

Och jag känner hur oändligt mycket jag tycker om pv som genast är med på noterna .., vilken inuti-generös människa han är!

Så vid niotiden på morgonen - som är idag - kommer den amerikanske mannen hit och tillsammans med Jan och Mian dricker vi kaffe och kalasar på nyss uppvärmda gifflar och det blir en sååå intressant pratstund.

Efter allt berättandet (läs: utfrågandet ...) lånar han min dator och mailar till någon god vän .., själv hämtar jag hämtar frusna räkgryte-rester från gårdagkvällen - och några kanelbullar får han också med sig.

Nu har han såväl middag som något gott till kaffet, när han ikväll slår nattläger i trakten av Kungsbacka.

Ett härligt möte blev det.

Ja, ungefär så var det med mr Tolston Wild från Lexington, Kentucky, USA.

Jan och Mians vänsterhänder ...

Det här, mina damer och herrar, är Jans och Mian vänsterhänder.

Herrns till vänster.

Jan är Skorpion och lillebror.

"Hur han är ...? Ja, han är oerhört omtänksam, han ställer alltid upp för andra och han är en duktig fotograf, verkligt duktig, han är fågelskådare och odlar världens godaste färskpotatis!" säger Mian.

"Och inte bara det .., han lever nästan helt och hållet på frukt och grönsaker, ja, koka ägg kan han förstås .., han är snäll och ingen man av stora ord och så han är ganska envis, jo, det är du visst .., jo, lite envis är du allt ...!" fortsätter Mian.

Jan har höger tumme upp.



Här, till höger, syns Mians vänstra hand.

Mian är Kräfta, hon är dessutom storasyster och har vänster tumme upp.

"Ja, analytisk är jag nog .., ni anar inte vad jag skriver upp i min handdator och förut i min filofax, det är allt möjligt, så där .., ja, jag kommer nog att notera det här med frukosten här på pensionatet, det tror jag", säger hon Mian leende.

Mera ..?

"Ja, jag tycker om att vara utomhus och jag tycker verkligen om trädgårdsodling (hon är bra på växter, har gott minne när det gäller såna saker .., säger Jan) och så är jag impulsiv, jag vill att det ska hända saker fort (knäpper med fingrarna och visar ...) och så är jag ganska dominant, nä, skriv inte det förresten, det ser inte bra ut!" säger hon gapskrattande.

Och bloggmadamen .., hon tycker att Mian är varm och go och oerhört generös och omtänksam.

Just så.

Med posten ...

... kommer ett lite tjockare vitt kuvert med skramligt innehåll.



Och när jag försiktigt öppnar det, ramlar jag nästan baklänges!!!

Cocosprickar!

Det bästa som finns!!

Nu säger jag bara en sak: I l o v e Y o u!!!!!

Tack, tack, tack, tack, tack!

Och hur ska man kunna återgälda detta ...?

Det måste bli en natt på pensionatet med pv:s goda gifflar till frukostkaffet!

Du är välkommen!

Tolston from Kentucky ...

Inte hette han Torsten inte, nä, Tolston.
Här sitter han vid frukostbordet.
Mr Tolston Wild from Kentucky, USA.

Så här är det.

Mannen som tältade nere vid naturreservatet, han som vi mötte igårkväll, han kom verkligen knatande in på gården vid niotiden i morse och vi slog oss ner kring matbordet och i säkert en och en halv timmes tid - minst -, blev han här.

Vi drack kaffe och kalasade på pv:s goda gifflar, allt medan Tolston berättade om sin hittills fem månader långa cykeltur genom bland annat Tyskland, Frankrike och nu Sverige.

Allt möjligt fick vi veta.


"Igår, well .., då cyklade jag från Eslöv till Halmstad", säger Tolston.
Fast på engelska, förstås.

Han vittnade om glädjen i att arbeta på en fårfarm i Frankrike där familjens småbarn lärde honom franska glosor .. .., och han berättade hur det var att arbeta med höbärgning tolv timmar om dagen och hur han cyklade omkull i bergen och skadade sin vänstra axel och om hur han på en annan bondgård fick hjälpa mannen i familjen att handmjölka dom tio korna.



Allt sånt.

Så mycket har han berättat om, att det måste få sjunka in innan jag kan skriva ner det.

"Å, vilket härligt möte det här blev!" säger vi - Mian, Jan och jag själv -, när vi har tagit farväl av honom och önskat lycka till på färden.

Nu ska den vänlige Tolston vidare, norrut, mot Bohuslän och sedan in i Norge.

Vilket äventyr!

Tänk ....

Titt ut genom fönstret.
Kl. är 7.00


... om det ville hålla i sig!

Ja, tänk, om gästerna från Västergötland kunde få en solig och fin dag!

Torsdagsfönstret ...

... är fångat av lundafarmor och visar en interiör från Vallåkra krukmakeri.

På pensionatet ..

Västgötafrämmandet.

... har det ikväll ätits räkgryta, tillsammans med den rara Mian och hennes vän Jan.

Såååå trevligt!

Rena julafton blir det när Mia och Jan kommer in i köket .,. där är en påse med kålrötter, rödbetor, vaxbönor och potatis ..., en ärtgrön äppelklyftare och en liten fågelholksgrej och två böcker till pensionatets blivande bibliotek!

Och en flaska vin!

Och en sååå vacker liten ljuslykta från Mians mamma!

Tack snälla ..., du må tro att den redan har kommit till användning!

Där ser ni, det är sannerligen spännande att ha pensionat!

Och vi har promenerat längs havet och mellan sädesfälten och det har pratats om allt möjligt och basilikan som vi fick av Mian i fjol, det är inte alls en sådan, utan en klematis, sa hon.

Ojdå, kära nån.

Och nu är klockan snart elva och alla, utom bloggmadamen, har gjort natt.

Pensionatsvärden ska upp i ottan och cykla till stan .., vi andra tar det lugnt.

Och har vi tur, får vi frukostsällskap av en man som tältar alldeles i början av själva naturreservatet.

Den mannen är från USA och har varit ute och cyklat i fem månader och pv gick genast och pratade med honom där han satt vid tältet och fixade nån slags fika .., och när jag hörde hur det var fatt, gick jag sedan dit och frågade om han ville ha frukost med oss i morgonbitti och jag sa att om det börjar åska, kan han bara knacka på, så finns ju ett ledigt rum och alldeles gratis är det också.

Dessutom .., frågade jag om han ville berätta om detta sitt äventyr och ja, ni vet .., det här med vänsterhanden?

Jodå.

Han skulle nog komma.

"Vad heter du ..?" frågade jag, fast på engelska.

"Torsten ..", svarade han och log.

"T o r s t e n ...!" utbrast jag och undrade om han hade svenskt eller norskt påbrå.

Nej, så var det inte .. men hans far hade haft en god vän med just det namnet.

Så var det.

Rätt man på rätt plats ...


Har ni läst om spårvagnsföraren som ...?

Jaså, det har ni.

Men ni som inte har ..., gör det!

Ho-ho ...!!

Vi pratar jobb och detta att söka nya arbeten.

Och då tänker jag att så här skulle jag vilja göra: jo, jag skulle vilja skriva en annons som lyder ungefär så här.

"Här finns en 56-årig madame som gärna vill arbeta och gärna som någon slags mormor i ett företag .., att få göra frukost och fint och skriva ut papper som ska skrivas ut och ta emot kunder eller gäster och pyssla om och svara i telefon, typ nån slags receptionist .., och hade yrket sjukhusvärdinna funnits nu, hade det varit PERFEKT, det är jag helt övertygad om.

Och nej, jag kan inte ha miljoner bollar i luften, men jag har andra goda egenskaper, ja, om jag nu får säga det själv.

Jag tycker om att ge service, faktiskt så älskar jag den biten!

Och jag är ganska snabb av mig; det händer att jag har för bråttom, jo, det ska erkännas.

Och så är jag rätt snäll också, mellan varven.

Heltid behövs inte alls, men minst halvtid.

Svar till 56-årig madame allt uti landet Halland."

Rummet är bäddat och klart ...


Ikväll får pensionatet gäster.

Bloggvännegäster.

Då kommer nämligen den här rara madamen och hennes vän.

Hon är på flykt; ja, undan det eviga regnandet i Västergötland.

Vad hon inte vet, är att det just nu ösregnar även i landet Halland.

Nåja, vi ska trösta henne med räkgryta, vitlöksbröd .., och lite annat smått och gott.

Kanske en uppvärmd giffel till kvällskaffet?

Det blir nog bra.

Idag ...

... har jag postat två jobbansökningar.

Och vet ni vad .., när jag skriver dom orden, skriver jag det smajlande.

En chansning är vad det är.

Och jag har varit orubbligt ärlig med vad jag kan.

Och inte kan.

Bed & Breakfast för en person ...

Gästrummet .., snart färdigt.

Ååå, pv har stora planer för det gula huset på kullen!

"Vi kan bygga två större Friggebodar och hyra ut .,. ha kajaker och cykeluthyrning och ...!" säger han lyriskt.

Och jag säger att vi kan ha Bed & Breakfast också.

Lilla gästrummet blir idealiskt för en person och det som har varit Hildas rum, det kan man fixa till så det blir för två .., och så blir det frukost med hembakat bröd och ägg från bonden en bit härifrån och ...



Och blir man trött, kan man slå sig ner i rottingfåtöljen, inköpt på loppis i Ystad.

Där brukar sigge nilsson sova lunch.

Det jättestora bruna skåpet åker nog ut; där blir det bokhylla - ett smörgåsbord för den läshungrige - så att säga.

Nåja, ännu återstår lite att fixa med.

En matta ska inhandlas .., sänglampan sättas på plats.

Och kuddarna, ja.

Lite sånt.

Jo, men det blir nog bra.

Och ....

... medan människor dränks av lera i Kina och Pakistan

och hundratusentals människor har förlorat sina hem

letar jag efter ett försvunnet strykjärn.

och ....

medan röken från skogsbränderna närapå kväver människor i Ryssland

berättar Aftonbladet

- på gårdagens löpsedel -

att Leif GW Persson anser Björn Ranelid vara girig.

Människor som vågar ...


Annika, hon har en förmåga att i cyberrymden hitta små glittrande guldkorn.

Och till alla människor som ibland - eller ofta - tycker att "nä, nu har jag fått nog!", kan såna här guldkorn bli till rena medicinen.

Synnerligen upplyftande läsning är det hur som helst.

Här hittar ni dem!

Det handlar om Steven och Jenny

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Under denna fantastiska sommar har vi kuskat runt i sthlms skärgård och besökt ett stort antal öar.
Från Utö i syd via Möja i mellanskärgården och slutligen Arholma, slutpunkten för norra skärgården.

Och just på Arholma ö finns dessa fönster, närmare bestämt på Arholma båk, ett fast sjömärke byggt 1768.

Det sägs att man, från båkens topp, vid klart väder kan se ända bort till Åland.

Vi åkte med div Waxholmsbåtar, drack vin och åt gott. Och satt och mindes alla gånger vi utforskat skärgården med egen båt!

Kram kram
Hemifrån-Kerstin och S-G