Dagens fönster ...

... för tillfället är lundafarmor den allra flitigaste med fönsterhåven.

Här är några annorlunda varianter från Sofiero i Skåne.

Insikt nr ...

Bäst i tv just nu: Klara Zimmergren!

Hon är bara u n d e r b a r.

Spola fram till 9:54 ... och lyssna vad en hundägerska säger.

Eller till 22:30 ...., då blev jag så rörd, så jag fick nästan svälja.

Med posten ...

... kommer ännu mera vardagsglädje!

Två vykort, ååå, det är ju hur kul som helst!

Det övre är från Island och lyder som följer:

"Om ni någon gång ska åka på honeymoon - åk till Island ,-) !
Ön är magisk.! Solen strålar.
Jag sitter vid matbordet och ser ut över milsvida hedar, där får betar.
I horisonten ser jag Vestmannaöarna.
Till vänster Eyafjallajökul.
Vi har badat i en varm källa, omgiven av höga berg.
Vi har upplevt hisnande vattenfall.
Och lammkött som smälter i munnen.
Och jag har köpt en islandströja för 165 Sv Kr!!
Wonderful life!!
Kram Eva."


Saltram, Devon.
The Library.

Det andra är från min systerdotter Rita och hennes dotter Nathalie.

Den senare har fått ett stipendium för att studera Plymouths arkitektur under något visst århundrade och i två veckor ska hon vara i England och ägna sig åt studerandet.

Så här skriver Rita (som åkte dit bara en enda vecka).

"Gått backe upp och backe ner, fotat och fotat.
Kanske inte dina vyer, utan golvsocklar, stuprännor etc.
Det engelska vädret är .., engelskt.
På Saltram spelades Stolthet och Fördom in - här var vi länge.
England i chocktillstånd: jag har inte shoppat något alls, men Nathalie desto mera .., bara böcker!
Kram Rita & Nathalie."

Och eftersom det blev så mycken glädje i och med postens ankomst, vill jag meddela att räntan säkerligen är på väg upp.

Och så ...

... kommer älsklingssonen, han den ende, på besök.

Och tänka sig, vi går på promenad längs havet och var sin liten hink har vi med oss.

Överallt växer björnbär och vi fyller våra hinkar allt eftersom.

Det blir totalt tre liter bär, varav två nu puttrar i kastrullen.



Björnbärssylt .., ååå, perfekt till våfflor och grädde!

Den tredje litern ska sonen få med sig till Malmö .., det blir nånting smarrigt att ha i hans milkshake.

Efter promenaden blir det bad i havet.

Apropå förrförra inlägget ....

Tjej eller kvinna ....?


Igårkväll lyssnade jag till två helt, totalt underbara pärlor i P1.

Först Sommar med pianisten Staffan Scheja.

Hur intressant som helst!

Tillsammans med Pija Lindenbaum .., den för mig mest intressanta sommarprataren.

Och sedan ..., en tänkvärd pratkrönika med Mark Levengood.

Klicka på länken .., titta till höger på sidan ., under rubriken "Lyssna" .., där finns Mark.

Mark pratar, bland annat, om detta att vi aldrig vill bli vuxna .., att vi kvinnor, hur till åldern komna vi än är, prompt vill kalla oss tjejer.

Och männen är förstås eviga killar.

Klart hörvärt!

Morgon i landet Halland ...

Det här lugna livet på landet gör underverk.

Min tidigare relativt höga puls, är nu nere på - för mig - rekordlåg nivå, 66 slag ..., och blodtrycket är jättefint.

Alldeles tydligt känner jag själv hur allt liksom hamnar i b a l a n s.

Att bo på landet .., att lyssna till vindsus i stället för hetsig biltrafik .., att fixa frukost stående vid köksfönstret och på gräsmattan upptäcka en Gröngöling som också tänker på frukost och letar maskar i gröngräset ..., att se lakanen fladdra i vinden .., det är för mig maximal livskvalitet.
(Jag borde ha blivit frikyrkopredikant, ser jag, allt som fattas är era hallelujarop!)

Och att på morgonen släppa in en mjauuujamande sigge nilsson .., att ge honom mat .., att sitta vid frukostbordet och lyssna till P1 .., vilken förmån!

Ja, så länge det nu varar.

(Bäst det är blir man kallad till arbetsintervju och sen får man ställa väckaren på 04.30 och därefter pendla i två timmar och då kommer jag inte att tro att jag har varit med om det här livet ...).

Och pv, som igår var så pigg och alert, går idag som en gammal farbror .., han är krumryggig och har såååå ont i såret som sträääcker och drar.

"Det håller nog på att läka, du var ju så ihärdig igår .., det är säkert därför ..?" säger syster nilsson tröstande.

Efter frukosten går patienten och lägger sig, alldeles färdig och våt av svett.

Och tänk, idag kommer ende sonen på besök!

Klockan tolv ska jag hämta honom på stationen i Halmstad.

Åååå, sicken glädje!

(Nu borde jag egentligen ha med nånting eländigt här på slutet, det får inte bli för puttinuttigt och lyckligt och saligt, då kan läsaren bli kräksjuk .., så ni kan ju tänka lite eller mycket på Pakistan och Kina, och glöm för all del inte att ett stort antal av världens grodor håller på att försvinna - deras hud släpper inte in syre som förut - och snart är det riksdagsval och för hälften av vårt lands befolkning kommer det, oavsett resultat, att kännas förfärligt eländigt .., och det är långt till nästa semester och om inte alltför lång tid så kommer dessutom snö och dimma och säkert halka också. Såja. Nu känns det väl genast lite bättre? )

Måndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.

Bra karl ...

.... reder sig själv.

Eller nåt sånt.

Och dessa underbara möten ...

Eva och Magnus och den nybakade sockerkakan.

Den här sommaren går till historien - i alla fall min historia -, som bräddfylld av härliga möten!

Och där finns t i d att mötas, inte minst.

Mitt på söndagen kommer bloggmadamen från Medelpad, men just nu på liten holiday i landet Halland, och med sig har hon make och son och det blir bara så trevligt!


Evas vänsterhand.
Mer om Eva, Magnus och sonen Lucas, finns här.

Det är första gången vi träffas.

Jag har bakat sockerkaka, pv har vispat grädde och där finns vaniljglass och så sitter vi ute på altanen, under det gröna parasollet, och allt möjligt hinner vi prata om.


Fast pv pysslar också om.
"Ååå, husse .,. du vet då verkligen vad jag tycker om!"

Det blir prat om yrkesval .., sjukdomar ., (borde alla människor kallas till hälsokontroll vid 45 års ålder, eller blir det då bara en anledning till oro ...?), vi pratar om pElle och katten Morris och om en brusten blindtarm under en resa till Island .., och det surras om Getterön, om en förutseende morfar, om händer som liknar andra släktingars händer .., och vi pratar om glädjen i att arbeta.

Och tvärtom.



Någon strålande sol är det inte, men bra ändå.

Mest hela tiden blir pElle ompysslad av Eva - hon är en kattmänniska, det märks -, och sigge nilsson som har hållit sig borta, han kommer lommande från övervåningen så snart gästerna har åkt sin väg.

Och han strääääcker på sig och tycks tänka .., "jaså .., vad då .., har ni letat efter mig ..., ja, men jag låg ju där uppe och vilade mig bara ...!"

Just så var det.

En guldstjärnestund.

Ovälkommet besök ..., och välkommet.

Som ett led i rehabiliteringen, tänker pv också göra krusbärsmarmelad.

Gissa hur snopen han blir när krusbärsbusken mot norr ser ut så här.

Totalt kal!

Men lätt som en plätt att plocka krusbären, förstås, ty likt ljusgröna julgranskulor hänger dom på kala grenar!


"Ja, men titta! Där är ju en kamrat!" kanske den tänker, den lille krabaten.

Och snabbt tar han med sig en av förbrytarna och googlar.

Jo, se där .., det är herr Krusbärsstekel som är den skyldige!



Så här vacker är den i närbild.

Men sen ringer telefonen och då får vi veta att vi får underbart välkommet besök!

Åååå, tänk .., idag ska jag få träffa den här madamen!

År 2003 ...

... på hösten, beslutar jag mig för att skriva ner allt underbart som har hänt den sommaren, denna mitt livs första som ensamseglare på livets ocean.

Så där så att det inte bara blir ett enda grått töcken av händelser, sånt som är stört omöjligt att komma ihåg.

På ett litet vitt pappersark plitar jag ner guldstjärnestunder och så ramas alltsammans in.

Så här kunde det t.ex. stå.

"Busstur Göteborg ..,altanfika ., Elenor och Hasse .. kvällsbad i Sävelången .., Grinda .,. simturer .., Fru Skäggdopping .., orm ., Emma nyckel .., morgonfika .., eldstad .., Kristianstad .., "tjoller, tjol" .., Stenshuvud ..,våta shorts .., Helsingborg .., armpill .., Billy Elliot .., Marinan .., fisksoppa .., Eva Cassidy .., moppetur .. Brösarp .., ryska gatumusikanter .., Västerlånggatan .. Piggelinglass .., vänner, vänner .., omtanke .., vänner ..., glädje."

Det där är - för mig - ett helt perfekt sätt att förankra glädjen.

Eller själva livet.

Och det viktigaste är såklart inte att vara evigt Sickan-Carlsson-glad - men onekligen blir livet och tillvaron så mycket enklare att leva om man kommer ihåg den där glädjen.

Nu har jag gjort ett likadant litet gulstjärnekomihåg över sommaren 2010.

Nu finns där andra ord.

Landet Halland .., klipphällar i Bohuslän .., sigge nilsson.

Och längtan efter cocosprickar.
(tack du rara *P*!)

Nya namn.

Livet fortsätter.

Och är härligt.

Och inget vet man.

På frukostbrickan ...


Vi har pingat hos nyligen samtidigt.

Så jag tittar in hos honom.

Hos Oliver.

Och faller pladask.

Dröm och verklighet ...

Natten blir orolig.

Medan jag drömmer att jag har flyttat och fått lägenhet vid Storgatan i Arvidsjaur, ligger den tämligen nyopererade pensionatsvärden intill mig, oförmögen att sova.

I stället hämtar han - då är klockan drygt två på natten - papper och penna, och börjar skissa på den tänkta verksamheten med Bed & Breakfast.

Och när morgonen kommer berättar han ivrigt om sina planer och jag ligger där under täcket och säger sömndrucket ..."ja, men det blir ju jättebra! .., och "ojdå .., men hur ska vi ..?"

Sen blir allt lugnt.

Från radions P1 berättar en adopterad kvinna om mötet med sin koreanska mamma.

Ett fönster står på glänt.

Varken sigge nilsson eller pElle syns till.

Det är tidig morgon i mitten av augusti.

Mian & Jan ...

Nu tror jag mig veta ..., det var nog Brakved vi stod och tittade på?

"Ja, men Brakved känner jag till ...", säger pv så där himla självklart .., ja, när jag visar honom bilden från Sune Jonssons bok med den logiska titeln "Blombok".

Där får man veta att Brakved har varit (och kanske ännu är ..?) en allsidigt nyttjad gagnväxt, främst känd som laxermedel.

"Som medicinalväxt har den fortfarande mycket stort anseende som ett av de mildaste och tillförlitligaste laxermedlen", skriver herr Jonsson.

Blomboken finns i den lilla "bok-korgen" i badrummet här i landet Halland och det är tur att vi inte har använt oss av just Brakved i medicinskt syfte, då hade det nog inte blivit mycket läst i den.

Eller tvärtom ...

Söndagsfönstret ...

... finns på länssjukhuset i Halmstad.

Eljest ...

Framsidan av vykortet.
Och småsyskonen på ryggarna ...
Men ändå .., vilken glädje!

"Ja, räddlivad är hon då inte ..", säger jag till pv.

Det handlar om hans brorsdotter Kajsa, som just nu befinner sig i Nepal.


"Här är det alla tiders, jag är vid väldigt gott mod.
"Vi var i Delhi några dagar, där var det galet och hett!"
Skriver hon.

Med posten kommer nämligen ett vykort från just Kajsa.

"Räddlivad ...?" säger han förvånat.

Det uttrycket har han aldrig hört.

Egentligen heter det "räddlive", men nu försöker jag ju prata någorlunda anständigt.

Men ni har väl hört det ...?

I sjuksalen ...

Patientens säng - soffan Ektorp.

Efter att i en bra stund ha irrat runt på Halmstad Sjukhus, lyckades jag till slut - med hjälp av mer förutseende vänliga människor utrustade med GPS-sändare - hitta till den kirurgiska vårdavdelningen.

Att sedan hitta sal 3, visade sig vara lättare sagt än gjort.

Nåväl, hörde jag inte från ett av rummen en bekant stämma med omisskännlig småländsk dialekt, jominsann .., och dit styrde jag kosan.

Och si .., där, dubbelvikt likt en gammal farbror, stod pensionatsvärden och tog sig åt magtrakten .., och jag hjälpte honom med ryggsäck och vi sade hej och adjö till polismannen som satt och höll vakt utanför salen intill (K i Ursviken, han visste mycket väl vem din son var!, "heter han Lundström?" frågade polismannen och jag sa att i Skellefteå heter nästan alla Lundström, men joo, dom visade sig vara kollegor, alltså!) och alldeles omåttligt nyfiken var man ju på hur och varför, vilket kanske kan förklaras av att man har sett många amerikanska deckare där skjutklara poliser suttit på samma sätt och vaktat någon patient i koma.

På parkeringen utanför sjukhuset satt Hilda & Patrik och väntade, och på vindrutan hade dom placerat den allra bästa medicin som tänkas kan, ja, till patienten, nämligen Dajm och Kexchoklad.

Sedan hemåt.

Och nu får jag äntligen lön för mödan .., nu får jag användning för min vårdbiträdesutbildning från 1981!

"Har du ont lille vän?"

"Önskar ni smärtstillande medel ..?"

"Fryser herrn ..? Ska jag hämta en filt?"

Sånt frågar jag om och mellan varven bjuder jag på kaffe med Budapestbakelse, det tror jag faktiskt också är en bra medicin.


Före eländet.
Då rörde sig pv med den allra bästa elegans.

Patienten, som är oerhört noga med sin vikt (läs: väger sig två, tre gånger om dagen ..), hamnade i chocktillstånd när han - till sin fasa - upptäckte att han gått UPP i vikt under timmarna på sjukhuset!

"Ja, ja ...", säger då vårdbiträdet, som är van vid dylika uppgångar.

Sådant är inget att hetsa upp sig för.

Nu ringer det i klockan!

Nu ska han vårdas!

Ajöken, sa fröken.

Någon som ska tävla i orientering ..?

Ja, kanske delta i nästa års upplaga av O-ringen och nu söker en perfekt plats för ett träningsläger?

Inga problem!

Ta sikte på Halmstad sjukhus och försök därefter hitta den kirurgiska vårdavdelningen B 8.

Lycka till!

Här och nu, del 2.

Hela morgonen hör och ser jag polishelikoptern.

Fram och tillbaka flyger den längs havet.

Kanske är det detta allt handlar om?

"Polisen i Falkenberg letar fortfarande efter det par i 70-årsåldern som försvann från sin bostad i torsdags. De sågs senast när de cyklade iväg mot havet vid Skrea och det finns även mer osäkra iakttagelser söderut vid Grimsholmen. Paret lider av demens och har varit försvunna förut men aldrig så här länge och polisen ser allvarligt på försvinnandet."

Per-Erik Andersson insatschef på Hallandspolisen som bland annat söker med helikoptrar.

- Ja, det är ju alltid allvarligt, framför allt med tanke på hur vädret har varit. Mellan torsdag och fredag var det ju kraftigt skyfall och det går ju inte att utesluta att de sökt skydd och blivit inlåsta någonstans. Det skapar ju en väldig oro, inte minst för de anhöriga.

Vad gör ni för att försöka hitta dem?

- Vi söker brett, framför allt i närområdet men även med helikopter i större områden. Vi vill gärna hitta cyklarna, om de nu har lämnat cyklarna. Det är svarta damcyklar, den ena av märket Monark och den andra av märket Vitarius. Monarken är utrustad med cykelkorg. Har vi bara hittat dem har vi genast ett sökområde som vi kan begränsa, säger Per-Erik Andersson.