Dagens inköpslista ..

På kvällen .....


... pratar vi dialekter.

Och om krumeluriga ord.

De och dem och dom.

För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det stört omöjligt att - åtminstone i tal - säga "de gick härifrån för en stund sedan".

Det blir dom.

(Men min pappa, född i Kalvträsk, skulle ha sagt ..."ja, dem gick härifrån för en stund sen". Det kanske många säger även i Malå?)

Och så jämför vi ord.

Hemma säger många "ajtomatiskt" och "pengschon", alternativt "pangschon".

Och i Ystad säger man "jag har inte i heller varit där ..".

Sånt.

Och så ska jag berätta för Hilda, Patrik och pv om det där ordet som man ofta hör blir "fel", men helt omöjligt är det för mig att komma ihåg vilket ord det nu var .., och allt eftersom jag letar i minnet (som helt sviker mig), hinner jag tänka på Alzheimer, biståndshandläggare och gruppboende.

"Ja, men jag vet att det är nånting med hjärta ..?" säger jag.

"Aorta ..?" föreslår pv.

"Nä, nä .., det är nånting med själva ordet hjärta ...!" svarar jag.

Det tar i princip en och en halv timme innan jag kommer på det och då har jag gått igenom alfabetet flera gånger.

Öppenhjärtig!!

Så var det.

"Är du verkligen säker, jag säger då öppenhjärtlig ..", säger pv.

Jag säger att jo, jag är tvärsäker, men jag minns också hur förvånad jag blev, ja, när det stod klart för mig att det var just på det viset.

Och så är det hela utrett.

Pust och suck.

Ännu någon tid får gruppboendet vänta.

Sen fortsätter vi att titta på den underliga franska filmen.

Lördagsfönstret ...

I ett skruttigt växthus någonstans i Västmanland, där finns det här fönstret.

Trogen fönsterfångerska är vännen Ulrika.

En fredagshälsning från Norge ...

Närmare bestämt från vännen Bente.

Tänkvärda ord är det.

Mera hav ...

Hela tiden ..,. precis hela tiden .., skiftar himlen fason.

Till Thomas & mamma!

Välkommen på paltmiddag lördag 6/11 !!

( OBS! detta är en order! )

Otroligt bra för blodtrycket!

/ Dr Böhlander m comp

Vad då ...?


Om man är en stolt mormor ...?

Svar: ja, absolut!

November ...

Vid havet ...

efter läkarbesöket ...


och helt obegripligt är det ju

- eller inte -

men helt plötsligt

medan jag går här med dammsugaren

av märket Volta Diamant 400

är detta

vad jag sjunger på

och

pv, han hugger ved

Man hade ju också ....

.... kunnat skriva så här:

Har varit till Steninge Vårdcentral och blivit friskförklarad!

Farewell, adieu, hejsvejs .., till allt vad blodtrycksmedicin heter!

Det vill säga, om man nån enda gång kunde lära sig att "hålla igen".

Med orden.

Vilket man inte kan.

Ungefär ....

Fotografering hos Ateljé Åke Burwall i Malå. 1958 kanske?


.... så här glad blir man efter ett besök på vårdcentralen i Getinge!

Jag åker dit i akt och mening att få blodtrycket kollat (vid egna mätningar visar det sig att utan piller så är det ändå så bra, så bra) och om det nu, mot förmodan, skulle behövas medicin, så vill jag väldigt gärna byta från eländiga Losartan till Cozaar.

Och jag får träffa en alldeles omåttligt vänlig läkare som heter Monika och är sextio år ("ja, jag förstår dig .,. heltid är inget att stå efter jämt och ständigt, man får förstås prioritera och kanske avstå från vissa saker, men hälsan är viktig ...", säger hon) och hon tycks inte det minsta stressad, utan sitter ner och har ett litet anteckningsblock framför sig där hon skriver ner lite av pratet.

Så där .., ja, hur min livssituation ser ut .., hur jag mår rent allmänt .., om jag trivs i landet Halland?

Sen blir det blodtryckskoll, EKG, det lyssnas på hjärta och lungor, hon känner igenom mina bröst ("stora bröst kan vara svåra att få grepp om, få se nu ...", förklarar hon .., jahaaaa, på det viset, tänker jag och smajlar för mig själv ..) och det tas en massa prover ("det var det värsta så svårstucken du är ..., har du gömt dina kärl!" utbrister sköterskan i lab.rummet, vi är jämngamla, hon har vackert, grått vågigt hår och svär tyst ("helvetes-jävla-skit") när hon inte hittar rätt med nålen och måste sitta och lirka och lirka och till sist så ordnar det sig och då smajlar hon brett av lättnad ..., och hon frågar förstås var jag kommer ifrån ("vilken glad dialekt!") och summa summarum visar det sig att jag blir helt friskförklarad!

"Nej, någon medicin behöver du inte, men fortsätt gärna att hålla koll på trycket ...", säger läkaren innan jag tackar för mig och går hem.

En stor kram får hon och att sen köra milen tillbaka till Stensjö går som en dans!

Just så var det.

MIDDAG!!!

Familjen Göransson/Nilsson beordras att omedelbart bege sig till Ystad för att inta middag med

barn,barnbarn,exet, Karin,Meja,Anders & måg!!

Middag serveras kl 18.00!!!!!! ( kom gärna runt kl 16.00 )

Inga nej godtages!! ( Ystad har fina hotell oxå)

Svar från landet Halland:

Nej, se det går inte, för ikväll kommer Hilda med pojkvän hit och äter middag och sover över, men vi tackar så mycket för erbjudandet! Hälsa alla i det vita huset och kram, kram!!

Idag ...

... fyller en av den här sidans flitigaste fönsterfångare år.

Nämligen madame Monet.

För mig är hon en kvinna som vet vad hon vill och tycker, och hon är inte den som först sträcker upp fingret och kollar åt vilket håll vinden blåser, innan hon skriver en kommentar.

Det är härligt med människor såna människor, det tycker jag, även om man inte alltid har samma åsikter.

Och här kommer ett stort och varmt grattis från landet Halland och från oss i det gula huset på kullen!

Fredagsfönstret ...

Den rara Kerstin ("Tjerstin" som man säger hemmavid ..., ja, hon, Kesu är bördig från Västerbotten och har för övrigt världens vitsigaste namn på sin blogg ...) skickar en alldeles underbar fönsterbild!

Visst blir man glad av såna färger!

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Fönstret kommer från ett hotell på den tunisiska ön Djerba där jag var förra året. (Tillika Medelhavets sydligaste ö.) Hotellet består av några hundraåriga stenhus som fogats ihop med vinkliga gångar. När man klev ut från rummet hamnade man på en takterrass och tittade ner på en av innergårdarna som gick i – rosa."

Och blommande Bouganvillea!

En sådan fanns i köksfönstret hemma i Malå när jag växte upp.

Under en resa till Mallorca 1960 (pappa och mammas första och enda charterresa,därefter reste mamma på egen hand, till Paris, London, New York och Montreal .., och jag önskade sååå att hon hade varit som alla andra mammor som ville åka till sol och bad ...), nåja, under den resan hade mamma tagit med sig blomskott hem till norr och i en tjusig kruka med nåt som liknade guld-boll-fötter, där fanns just en Bouganvillea.

En sommardag i min barndom fick jag för mig att småfåglarna ute på gräsmattan skulle få mat.

Genom det öppna köksfönstret kastade jag brödsmulor i parti och minut, mest parti .., och den oerhört rikblommande Bouganvillean tappade nästan alla sina blad då jag råkade nudda vid grenarna var gång det var dags för brödutkastning!

Jag minns knappt att mamma var arg när jag liten, men dåååå ......, när hon upptäckte den nästan kala blomman, då blev hon arg, för att inte säga r a s a n d e.

Ett kvällsfönster från ..

..... ett litet gult hus i en vägkorsning, inte långt från ett annat gult hus på en kulle.

nån slags insikt ....


enligt en vetenskaplig undersökning

visar det sig

att japanska kvinnor och män

har sex en gång i veckan

i snitt alltså

lägsta sexfrekvensen i hela världen!

skriver journalisten

som nog är en ung man

ja ja

men jag känner människor

- tro mig -

som inte har haft sex på många månader

ja

inte ens på flera år

- trots att dom är gifta -

och heter herr och fru

och sover i samma säng

och helt säkert

älskar varandra

inte pratar dom japanska heller

En torsdag i bilder ...

Vi hinner bara komma hem, så letar pv fram såna här förfärligt fula lågenergilampor.
Såna som spretar.
Nåja, han ska väl åka till jobbet någon dag .., då vet man aldrig vad som kan hända.
Ps. Jodå, alla lampor fungerar, vi hade bara inte satt i den sista.Ds.


Först åker vi till Varberg för att hämta lampan som jag hittade i gårdagens tidning.

Jag har glömt såväl vägbeskrivning som telefonnummer, men vi hittar ändå.

Säljarna bor i Apelviken, inte långt från havet som är skummigt och vresigt och där skymtar såväl kitesurfare som den vanligare sorten och på sluttningen upp mot stan trängs sommarstugor som inte ser ut som lyxiga sommarvillor, utan just som små stugor.

Och jag betalar lampan (det är min idé att köpa den) och vi tackar det vänliga paret som nu har sålt sitt hus (ojojoj ..., så fint det huset är!) och ska flytta till lägenhet mitt i stan ("det är mycket att hålla efter, det är ju två hus som ni ser och vi säljer ut det mesta, vi ska ju bo på 82 kvm nu ... och vintrarna tillbringar vi oftast utomlands", förklarar kvinnan som egentligen kommer från Dalarna ..), och efteråt, när vi krånglat in lampan i bagaget, tar vi sikte på Coop Forum, också i Varberg, och storhandlar.

Vilken fin butik!

"Är det här salladskål?" ropar en ung kassörska till sin kollega i "vår kassa".

Och jag frågar vilket plu-nummer som gäller .., och det visar sig att Coop och Ica har nästan identiskt lika nummer och åt det skrattar vi och jag får testa på avocado, apelsiner och isbergssallat och kassörskan ler.

I Falkenberg tittar jag in i affären som söker ett "Affärsbiträde".

Det visar sig vara något i stil med f.d. Fridhems Livs i Ystad, fast kanske en tredjedel så stor och ingen sitter i kassan ., hyllorna gapar halvtomma .., grönsaksdisken är eländig .., och från ett kontorsrum dyker en liten kille upp och frågar om jag vill nåt?

"Nä, jag skulle bara titta in lite ...", säger jag och gömmer kuvertet med arbetsbetyget från Ystad.



Tidigare idag: pv visar lyckligt upp sin nya cykel.
Den gamla ska tydligen föräras någon som ska cykla Vätternrundan.



Och så hemma.

"Men vad i ...! Har du gjort detta!?" utbrister pensionatsvärden förfärat.

Ja, jag avskyr kaktusar, ja, jag tycker överhuvudtaget inte om växter eller buskar som sticks, men det gör husets herre.

Den här kaktusen har stått i tvättstugan och jag måste säga att jag blir nästan överlycklig vid åsynen av vad dom har hänt ...,-)

Men oskyldig är jag.



Sist av allt, efter kaffe och uppvärmd giffel .., blir det sigge och pElles tur.

Ingenting i världen gör små och stora katter så sprittande lyckliga som ..., just det: fisk!



Precis hela tiden medan strömmingen kokar, sitter sigge och spanar mot spisen till.

nyvaken ...


svullna ögon

höstblek hud

håret rufslockigt

och låren fyllda med gropar

"å, vad jag tycker om dig!"

säger han

som ligger intill mig

man kan bli förundrad för mindre

Torsdagmorgon i landet Halland ...

Bordet är dukat.

Där finns allt det vanliga (ja, här bor enjängda familjen, den vackra duken som jag fick av min systerdotter, kommer förmodligen att ligga på bordet i minst tio år ...).

Men, där finns också en kopp som står framme till vännen Gunnar i Jämtland.


"Saki - jaki!" sa jag till Gunnar när han var här i somras och om morgnarna uppenbarade sig i den eleganta kimonon.Och så bugade vi artigt.


Nu på morgonen ringer jag till Jämtland ..,och när Gunnar svarar ropar vi unisont: "saki - jaki"!

"Vill du äta frukost med oss?" frågar jag sedan och tänk, det vill han.

Efteråt känner man sig så glad.

Å, vad vi tycker om Gunnar!



I väntan på att äggen ska koka, slår sig den nu höstlovsledige pv ner vid databordet.

Under tre dagar har han och andra kollegor haft studiedagar.

"Hur har det varit idag ..?" har jag frågat när han svettig kommit hem från stan och pustande lagt ifrån sig cykelhjälmen - efter att först ha tittat på Tiden, förstås -.

"Ja, ja, rejäl motvind .., 1.01.13, ja, det får duga .., vad sa du, hur dagen har varit ..., ja, helt ärligt har det väl känts som en massa flum .., men idag var det faktiskt riktigt intressant", har han svarat.



Men nu är han ledig.

Det eldas i pannan .., skidpjäxorna står prydligt på plats och väntar på en rullskidetur senare idag.

Och från gomorron-tv hörs den stilige författaren från Västerbotten berätta om sina år som alkoholist och himlen är gråblå och det blåser friskt, men regnet håller sig ännu borta.

Det blir nog en bra dag.