pElle är måttligt intresserad av blodtryck och lägger sig pladask på Patriks mage.
Och såklart leker vi sjukstuga! Det kollas tryck och puls till höger och vänster och Hilda, som ibland funderar på att bli sjuksköterska (vilket skulle passa henne bra, hon är så lugn och snäll, precis så där som man vill att sjukhuspersonal ska vara!) instrueras av pv, ja, när det är Patriks tur.
"Såja, och så pumpar du upp .., så där, ja ..!" säger han uppmuntrande.
Det visar sig senare att Hilda slår rekord i lågt blodtryck, ja, i alla fall i det här huset.
Måhända betyder det något i sammanhanget att hon är den enda av oss som försöker HÖJA sitt BMI ....
Överlägset lägsta pulsen ståtar pv med (53) och det får vi minsann höra, ja, både en och tre gånger.
Titta!
Nästan som Monet-vatten ... och då menar jag inte madamen i sydfrankrike.
Efteråt åker vi in till stan; till Halmstad.Tyvärr visar sig biblioteket vara stängt (vem tänkte på att detta är en helgdag ...? inte vi!), så vi promenerar över Nissan igen ..., jag köper en skvallertidning och läser lite om kungens äventyr och en äldre dam står intill mig och säger att "det är ju för hemskt, ja, den där författaren .., och alla kvinnorna, nu passar det att berätta och träda fram, nej, jag tycker synd om kungen!"
Senare, i bilen, läser jag att det är vad folket i gemen tydligen tycker.
Nej, ingen blir särskilt upphetsad (eller förvånad, kanske ...) och krönikören Britta Svensson (som jag gillar skarpt) menar att kungen gjorde helt rätt som inte stod där och högtidligläste ur någon dementi, författad av en pr-konsult eller .., ja, ni förstår.
När vi kör norrut igen, till det gula huset på kullen, är himlen klart blå .., det är strålande sol och pv (som snart ska ut och löpträna .., här ska springas Göteborgsvarvet nästa år ...), frågar om jag vill han en Tom´s mintstång och det vill jag.
Verkligen.
