... ja, dagen innan jag ska sätta mig på tåget till Hufvudstaden, för vidare befordran till England och London och en helg tillsammans med "dr Böhlander", hennes väninna och väninnans mamma, så passar min dator på att tacka för sig.
Det är tur att där finns en bärbar variant (pv:s) som går att använda.
På agendan idag står en bussresa till Halmstad .., ett besök på biblioteket .., och lite annat smått och gott.
Men nu stundar frukost och fortsatt eldande.
sigge nilsson har tittat in och ätit frukost, men när inte pv är hemma, då ids han inte stanna kvar, utan hoppar glatt ut till den inglasade altanen igen. (via ett öppet fönster).
Tro inte att jag har slutat leta inköpslistor, bara för att jag inte längre arbetar i butik!
Nej, nej.
Var gång vi besöker Ica Maxi eller Coop Forum tittar jag lite extra bland kundkorgarna .., och i varuvagnen kanske där finns något .., och i hyllorna närmast kassalinjen!
Det är ungefär då - när jag står där och rotar lite - som pv skyndar sig in i affären.
Den här är så skrynklig, så rent hopplöst är det med skärpan.
Egentligen får katter inte sitta så här, man ska vara i bur, men om man nu för en gångs skull får göra matte sällskap ut i vida världen - eller i alla fall till Getinge -, så vill man ju få se nånting!
Sånt förstår min matte och det tycker jag är bra.
Det är då jag sitter här uppe och kikar ut genom bakrutan.
Efter en stund hoppar jag ner och sitter intill matte. Visst är jag rätt stilig för att vara en så gammal katt? Ser ni mina långa morrhår .., nej, dom går inte av för hackor!
Getinge ligger inte mer än lite drygt en mil från Stensjö.
Först parkerar matte vid Konsum där hon handlar middagsmat.
Sen svänger hon förbi Statoil och köper godis, sånt som inte finns på Konsum.
Genom bilrutan ser jag två män som står och pratar med varandra.
Först tänker jag att det kanske är pv .., men det är det inte.
Och så åker vi hemåt igen. Ni anar inte så spännande det är!
Ibland ser vi får och ibland hästar!
I Steninge kyrkby ropar matte till!
Det är inte långt ifrån att jag blir rädd .., det här är vad vi såg!
När vi är nästan hemma, känner jag igen mig.
Då sätter jag mig upp och liksom tittar ut .. kanske kommer jag att se sigge?
Nu är vi nästan-nästan hemma.
Bara att svänga vänster och så uppför backen.
Vi bor i ett gult hus på en kulle.
Så snart matte har öppnat dörren, blir hon stående och tittar upp mot himlen.
Jag känner ju matte, så jag vet att dom här ljuden alltid gör henne så glad.
"Glad-vemodig", kallar hon det.
Knappt har vi kommit in, förrän matte springer och hämtar kameran!
"Ahaaa .., nu förstår jag varför alla äpplen har försvunnit från trädet!" säger hon.
Medan jag fixar frukost, lyssnar jag till gomorron-tv.
Sportpanelen diskuterar framgången för svenske fotbollsspelaren Johan Elmander som ligger på andra plats i Premier Leagues skyttetabell.
Hur kan han plötsligt ha blivit sååå bra?
"Ja, men så här var det, Johan Elmanders tränare sade till honom att det spelar ingen roll om du gör tio dåliga matcher på raken, du kommer ändå att få spela och jag kommer att tro på dig ändå ....", berättar en av panelmedlemmarna som vet.
Ingen som läser här, kan väl ha undgått att Emma befinner sig i Madrid på fotbollsläger.
Lyckan är fullkomlig!
Häromkvällen fick alla ungdomarna gå på fotbollsmatch och se Real Madrid mot Bilbao på ett fullsatt Santiago Bernabeustadion .., med långt över 80 000 åskådare!
Och nu på morgonen läser jag ett mail från hennes mamma.
Ibland är det irriterande när nån tittar in när man arbetar som bäst.
Ibland gör det då rakt ingenting! ;)
PS. Katten var min en gång för länge sedan och hette Micke. Platsen är min altandörr till min lägenhet i Stockholm. Fotografen är min gode vän Josef Benkovic. Året är nån gång i slutet av 1980.
Hans Petré, f.d. jägmästare i Malå och därmed också min pappas chef. Den förste vuxne man som tog mig - som nybliven tonåring - på allvar. Som pratade till/med mig som en vuxen människa till en annan.
AP. Mellanbarn. På fötterna har hon gummistövlar.
En yster liten ättapjött till havs, sommaren 1992. Bilden fångad av en äldre modell av Canon, en systemkamera inköpt år 1973. Samma eftermiddag åker en 16-årig AP och jag själv till England.
Kapten Lintott plockar stenar och fjädrar och lägger i mormors knä. Jag är ensamseglare .., allt är nytt och ovant. På stranden finns även en husletarman som om några dagar ska finna just det hus han söker.
En pensionatsvärd på semester i Grekland. Själv har jag just då förfärlig tandvärk och äter Strong Pills i parti och minut.
Mycket Bestämda fröken Alva Hansson, Köpingebro. Dotter till min f.d. arbetskamrat Maria. En så rar tös som när hon är yngre kallar mig för "Tettan".
Leah från Göteborg. Sex år. Barnbarn till min före detta svåger Leif.
Och fina nymålade naglar har hon också. Bilden tas under Gothia Cup-dagarna i Göteborg.
Hunden Frida från Halmstad.
En liten "dr Böhlander", fångad med hjälp av en Kodak Instamatic. Året är 1972 .., hon ligger på golvet i sin morfar och mormors kök i Malå. Intill henne stövartiken Tina.
Nelly plumsar i vattnet i landet Halland. Himla spännande är det. Undrar just om där finns nånting man kan fånga ...?
Storebror Göransson - i vanliga fall en enormt energisk man - i för honom typiskt viloläge. En ny släkt att lära känna. Väldigt mycket värme.
Samlad Tropp, midsommarafton 2008. Halva släkten Göransson samlad. Första gången för mig. Jag är spysjuk av nervositet.
Min allra bästa vän - borde förstås vara pv -men han har en mycket stark konkurrent, ja, själv skulle han nog påstå att han - pv -kommer som klar tvåa.
Vem det är?
Jo, det är min kamera, den inte längre så unge herr Canon Ixus 82 IS.
Ett faktum är att jag går inte en meter utan att herr Canon vilar i min ficka.
Och utan kameran hade jag aldrig kommit i kontakt med så många underbara människor .., jag hade aldrig kunnat fånga så många vänsterhänder .,. aldrig kunnat sitta och glädjas åt alla småbarnsleenden och knubbiga småfingrar .., jag hade aldrig kunnat fästa alla ljuvliga minnen på pränt, inte på det sätt som man faktiskt kan göra med hjälp av en kamera.
Utan kameran inga bilder på Vera, Alva, Leah, Hans, Anders, AP, pv, storebrorsan .., inga bilder på innerligt älskade barnbarn .., inga bilder på hur kräkas-av-nervositet-känslor kan te sig.
Utan min gamla Kodak Instamatic - inga bilder på min pappa och mamma som just då ser så lyckliga ut -.
Utan sjuttitalets systemkamera .. inga bilder på töserna i deras yngsta år.
Bilderna här ovan visar bara en bråkdel av all den glädjen som kameran skänker mig.
Ja, helt ärligt kan jag nog säga att min allra bästa vän, det är min kamera.
pv hämtar ved .., jag fixar frukost .., såväl till oss, som till små och större fåglar.
sigge nilsson är över sig av glädje och skuttar omkring bland allt det vita!
pElle däremot, vänder i dörren.
Tidigare på morgonen ser det ut så här.
Jag står uppe i sängkammaren och tittar ut mot havet till .., när filmen börjar, titta på gläntan mellan de gula husen, så ser ni någon som får bråttom iväg ...
