I väntan på det vanliga livet ...

Helt ledig dag.

Exakt en vecka tills jag ska lämna Utanförskapet.

Bestämmer mig för att njuta.

Så jag hämtar loppisfåtöljen .., tänder tre ljus .., och slår mig ner och klickar mig så fram till Stjärnorna på slottet.

Idag är det Niklas Strömstedts tur att vara värd och jag tänker, när programmet är slut, att hjälpas, vilken genomsympatisk människa han tycks vara!

Det gäller nog de övriga också.

Nu vet jag!

Förutom dom senaste sju åren, har jag alltid varit omgiven av hundar.

Min pappa hade kennel och var vår hade vi i källaren minst en kull med stövarvalpar!
Vilken ofattbar lycka!

Och under min uppväxt fanns stövarna Buster, Tina och Sessan i huset!

Därefter har det varit allt från långhårig tax (Snobben), till foxterrier (Marina), till labrador (Labbe)..., och sist av allt: en underbar liten herr cocker, (Linus, allmänt kallad Linte) ja, det honom ni ser på bilden här ovanför.

Då var han alldeles ny ..., och låg och sov på soffan bakom lillhusse.



Sista dagen i livet.
En snart tioårig och krasslig Linte-Pinte.

Liksom pElle lärde han sig att bo i lägenhet i stan och åka tåg till Helsingborg och tänk, han blev tuffingkillarnas kelgris mellan Malmö och Landskrona.

Alldeles förfärligt tomt blir det efter en hund eller katt - inte som när en människa dör - men tomt ändå .., och det är klart .., för den som kanske har levt ensam i många år med sin hund (eller fågel eller katt eller ..), så blir det kanske så där som en familjemedlem som inte längre finns.

Nåväl.
I tre månader stod Lintes hundkorg under mitt bord i Ystad - ja, rent hopplöst var det att plocka bort den - fast jag då inte längre hade någon hund.

Och när Anders pappa och hans fru köpte sig en ny hund, Meja, visade det sig att Anders i sin garderob hade sparat Lintes hundkoppel.


Prick en sån ...


Ganska ofta har pv och jag själv pratat om att skaffa hund.

Nu, när jag inte längre ska arbeta så långa dagar, skulle det äntligen fungera!

Men så kommer frågan: vilken ras?

"Ja, inte en som är för liten ...", säger pv.

"Gärna en strävhårig tax ...", säger jag.

Och så där har vi hållit på.

Idag såg jag den här bilden hos min före detta chef Bodil, som bor i Ammarnäs.

Då visste jag direkt!!

Just en sån hund vill jag ha!

Hundens matte säger ....

¨Jaa du !
Tyvärr finns inte Rosso kvar, vi fick rå om honom i 11 år o 8 mnd.
Han var en Ammarnäskorsning mellan Springerspaniel, Bordercollie och en liten uns Kelpi .
Fantastisk hund men dom varar inte för evigt
Vi kommer också att söka ny hund, men det måste ske på hösten annars hinner vi inte. Bodil."

mitt på dagen ...

bettankax


trött och less

och snuvig och hostig

då

ringer telefonen

"lund calling!"

i nästan en timmes tid pratas det

allt och inget

viktigt och oviktigt

porrsidor och depression

julrosor och tidsperspektiv

efteråt

känns allt som bäst

Vardag ...

solen ... som snart svingar sig ovanför kullen ....

då är klockan 11.00

och inte ett endaste rådjur i sikte!



och när jag ringer till tandläkaren i helsingborg

- för att få byta tid -

så säger den alltid så rara Marita

"å, toppen att du ringer Elisabet, tandläkaren är sjuk, kan vi möjligen flytta fram din tid?!"

ett slags andrum blir det

och mammografidamen meddelar att telefontiden endast avser tisdagar och onsdagar

för övrigt är allt avbockat

Fullt upp på jobbet ...


"Ja, vi går nu in i brandväggen och kontrollerar arbetstider och sånt och jämför med tiderna för porrsurfandet och på så vis kan vi få fram ...", säger en dam från Tullverket.

Jo, jo.

Nu finns det nog tulltjänstemän som får ont i magen av nervositet.

Måndagsfönstret ...

... finns på det enorma hus som Fabrikör Johansson låter bygga inte långt härifrån.

Så här är det ...


Det finns filmer.

Och så finns det filmer.

Alltsammans påminner mig om detta.

i det gula huset


skidåkning, skidåkning, skidåkning

skidor på längden

skidor uppför

skidor nerför

och skidor med gevär

sen blir det handboll

Söndag i ett gult hus på en kulle ...

En sak är ju säker: alldeles enkelt att hålla igen med kalorierna, det är det inte om man bor tillsammans med en bakglad herre.

Och noga är han med gifflarna, här görs minsann inget på en höft.

Men ajajaj .., titta där hur en av dem ser ut .., där har det sladdats med kniven!



Efteråt: å, gud i himmelen så gott!

Glasyr till .., och en kopp nybryggt Zoegas kaffe.

Från vardagsrummet hörs skidprat.


Den där vänstersidan var klart knepigast.
Skruvade blev roterade.


Mellan varven ägnar vi oss åt GP:s söndagskryss.

När jag, för flera år sedan skuttade runt på dejtingsidan, då hade jag skrivit att jag är en sån som löser korsord med kulspetspenna.

Man kan undra om det säger nånting om en människas personlighet?

Kanske att man inte är någon s t r a t e g ..., utan rätt impulsiv.

Att man tror sig klara av mer än man kanske gör ..:?

Eller helt enkelt att man aldrig har någon blyertspenna tillhands?

Det är bara att välja.

Lite senare: det tog tid, men nu är korsordet löst!

Att ett sto med ringformade fläckar är "apelkastat", det hade vi ingen aning om och när inte Taurus matte var tillänglig via mobilen, fick vi krångla oss fram.

Inte visste vi heller att Arekapalmen har frön som ger betel.

Men nu vet vi.

på natten ....


susar drömmarna omkring hejvilt

plötsligt har jag blivit mamma till tre småttingar

kanske tre, fyra månader gamla

och jag håller i en av dem

- en rödhårig liten krabat med lockar i håret -

och tänker att det är ju för hemskt

att jag har glömt bort dem

ja, inte ens vetat om deras existens

har dom alls fått mat ...?

"men nu ska ni få bada i badkaret!" säger jag till dem

då är allt liksom förlåtet

just då

flyger en blå undulat ut genom fönstret

På kvällen ...

gösta

... är vi bjudna till Sonja och Gösta på nån slags efter-alla-helgerna-middag och som en liten, liten släktträff blir det - där är två kusiner, en ingift engelsman och en sambomadame från Skåne eller Västerbotten -, plus en kopia av Nelly, en liten Jack Russel som heter Alice.

Ett halvår tillbaka var Alice (som kommer från ett hundhem) skygg och orolig, nu .., går hon - visserligen försiktigt, men ändå - mellan oss alla och man får klappa bakom öronen och Alice blir till en liten doppvärmare.

Alltid är det någon som ropar ..."kom Alice!"

Och det bjuds på västerbottenspaj (hur smarrigt som helst!) och filé med potatisgratäng och det surras och pratas och någon blir trött och lägger sig på sängen och andra går till vardagsrummet och det tittas på storslagen show från Berwaldhallen och därefter vampyrfilm där blodet sprutar hit och dit och efter en stund reser Gösta sig upp från fåtöljen och säger ..."det är då tur att man inte har behövt lösa biljett för att se sånt som är så gräsligt!"

Själv får jag huvudvärk och ont i halsen och Sonja kommer med två Panodil och jag ligger raklång med huvudet i pv:s knä och håller en kudde för ögonen när filmen blir för hemsk och sen åker vi hem i mörkret och den vita snön har förvandlats till grådaskigt slask .., på infarten till det gula huset ser vi ensillagerullen och morgonen därpå, som är idag, ligger allt orört.

Inte ett äpple ., inte en morot är uppäten.

Jo, jo, så var det med den omtanken.

Söndagsfönstret ...

.... finns i Kopparberg och det var förstås Ulrika som varit framme med kameran.

Och vilka underbara pepparkaksbyggnader i fönstret!

Meddelande från serveringen ....


Nu har Stig varit här med ensillagerullen.

Och självklart är det just nu töväder, ja, det regnar och snart har väl snön seglat sin kos.

Nåja, jag har lagt ut lite-lite-ensillage i backen, plus några äpplen och morötter.

Om inte annat blir väl mössen glada att få lunchen serverad på det viset ...

"Ååå, titta så elegant! Vilken härlig restaurant!" säger säkerligen fru Mus (eller herr Råtta) till hela släkten.

Om att sälja sig själv ...

Arbetsidentitet.


Det här med att söka arbete, det är inte min grej.

Har aldrig varit.

Bara en enda gång har jag sökt ett utannonserat arbete och då var det ändå inget livsviktigt .., jag hade redan sysselsättning och tillvaron stod och föll inte med ett ja eller nej.

Och jag fick ja, men tackade nej.

Nu, när jag vid femtiosex års ålder har plaskat omkring i det stora arbetssökarhavet, så har det verkligen känts som pest.

Att sälja sig själv ., å, vilken fasa!!

Det betyder i n t e (och det är viktigt) att man - per automatik - anser sig inte duga, inte alls, det är bara det att detta att det där säljandet inte känns bra.

Bor man på ett mindre ställe, är allting så mycket enklare.

Människor vet vad man går för och vet inte dom, så vet väl grannen.

Det kan såklart bli svårare också ..., har man en gång misskött sig, är det nog knepigt att sudda bort stämpeln.

Nåväl.

Jag är i alla fall inte ensam om dom här sälja-sig-själv-tankarna.

Här finns en till som funderar på just den saken.

Solen skiner!
(...inte alls .. men läser man sånt här, så känns det så.)


En hjärtevärmarhistoria så här på lördagförmiddagen ...?

Vad sägs om det?

Och här är klippet.

Lördagsfönstret ...

I det lilla gula huset nere vid slingervägen, ser det ut så här numera.


"Ja, nu är det slut på det roliga ...", säger pv.

I morgonkväll ska klockradion ställas på 05:00.

Och för mig återstår ytterligare nio dagars ledighet.

Nästan exakt sex månader är det sedan jag stämplade ut från Ica Supermarket i Ystad.

Nu vankas ett annat sorts liv.

Ny arbetsplats, nya arbetskamrater.

Nya rutiner.

Det händer att jag ligger vaken i kvällsmörkret och undrar hur allt ska bli.

Vid havet ...

För fyra år sedan ...

På flyget .... vi är på väg till Kreta.

Det här är Emma Elisabet Böhlander.
Nio år.
Vädur.
Storasyster.
Etthundrafyrtiosex centimeter lång.

Emma, hon är nästan min allra bästa vän.

Hur ska jag beskriva henne?

Hon är alldeles otroligt snäll och omtänksam .., hon är mjuk och känslig, men har har ett himla humör och kan bli alldeles rosenrasande.
(E: men det där sista stämmer verkligen inte längre ...).

Och hon är en riktig tävlingsmänniska.


För några år sedan.
Då var hon brudnäbb när moster Anna och morbror Micke gifte sig.


"Vad är det bästa du vet?" frågar jag.

Inte ens en sekund tvekar den unga damen.

"Det bästa? Det är att spela fotboll och innebandy!" säger hon genast.

Och så tycker hon om att sjunga och uppträda.


På stranden i Grekland, år 2006.
"Mormor .., säg tre namn på farbröder ...!"
"Mormor .., tre städer ...!"
"Och tre olika bilmärken ..".
Sen får jag veta att jag ska gifta med mig en man som heter Nisse som bor i Oslo och kör BMW.
Tänka sig, att jag ska flytta till Norge!

När Emma blir stor vill hon bli fotbollsproffs eller i alla fall spela i ett allsvenskt lag.
Fredrik Ljungberg är stor idol.
Och Beckham, förstås.

"Har du nån annan idol?" frågar jag.

"Jaaa, Marcus .. han som vann Idol ...", svarar hon.


Alla Hjärtans Dag i fjol.
På framsidan står det "Mitt hjärta ..." och när jag öppnar läser jag resten .. "tillhör dig".
Ni kan ju tänka er hur mormors syn plötsligt förändras .., ja, hur suddigt det blir.


"Nej, men ungar, nu får ni skärpa er ..!
Säg sju ... sjuuuu!" säger jag, men inte att dom kan säga sju på västerbottniska!
Här övas det friskt.
Och gapskrattas.

"Vad vill du arbeta med när du blir stor?" frågar jag.

Det vet hon.
För några år sedan var drömmen att jobba på Mc Donald´s, men det är det inte längre.

"Kanske på Lindex eller KappAhl ...?" säger hon nu.

Och så vill hon gärna bo i ett hus och ha en labrador.

Om hon är rädd för hästar?

"Nää, det är jag inte, jag brukar ju vara hos Taurus, moster Annas häst!" säger hon .


På flygplatsen .., Emma på väg till Skåne.
Alldeles på egen hand flyger hon till Sturup och några dagar senare blir det ny flygtur, då till Kreta med mormor som är jag.

Emmas bästa kompisar heter Sabina, Felicia, Cassandra och Fanny.

"Vad leker ni mest?" frågar jag.

"Tjaaaa, om vi är ute leker vi Burken eller tjyv och polis .., och är vi hemma .., ja, då sjunger vi och uppträder och leker Idol", säger hon.


Med nyborstat hår ... ja, mormor fick agera frisörska.



Och så har hon träffat sångerskan Agnes.
Hur spännande var nu inte det på en skala ...?



Fyra somrar på raken har Emma, hennes lillebror och jag själv tillbringat en natt på vandrarhem.
Två i Stockholms skärgård, en ombord på en båt nära Slussen och i fjol på vandrarhemmet Thalassa i Helsingborg.
Det var då vi tog färjan till Helsingör, därefter tåg till Bakken norr om Köpenhamn, där det finns en stor jättepark och så tivolit som är hur roligt som helst och verkligen rekomenderas!
Där var där vi åkte berg och dalbana.
Emma satt längst fram och hennes lillebror och mormor bakom.

"Vad minns du mest av semestern i Grekland ..?" frågar jag.

Hon tänker en liten stund.

"Jaaa, jag kommer ihåg att jag var så rädd för bläckfiskar .., ja, jag vågade ju nästan inte bada hela första dagen ....., och så kommer jag ihåg den där goda glassen som jag köpte flera gånger varje dag ..., och när vi gick vilse mormor ..!" säger hon.

Sen tackar jag vänligast för intervjun och säger att jag måste skynda mig till jobbet.
Emma, hon har sportlov och tänker bara gotta sig.

L y c k a ....

"Krafs-krafs ...." efter mat.
Kan hon vara dräktig, tro ...?


I ett par veckors tid har vi haft två rådjur uppe i slänten om dagarna.

Ååå, så dom har krafsat efter nånting att äta!

Nu är det skare och hart när omöjligt att komma ner till blåbärsriset eller mossan, och idag upptäckte vi hur det ena rådjuret låg ner i ett par timmars tid.

Vi stod i köket och spanade med kikaren.

Jo, där var det.

När så pv - efter skidturen - kom hem, gullbad jag att vi skulle åka till bonden ett par kilometer härifrån och fråga om vi får köpa en rulle med foder?

Det var det vi hade pratat om för ett tag sedan.

"Självklart ..!" sa pv.

Och vi åkte iväg bums och möttes av en gymnastisk stallkatt som - ovan med besökare - tog sig absolut lodrätt uppför lagårdsväggen och in genom dörrglipan längst uppe, och så knackade vi på hos bonden och frågade ..., ja, om det fanns möjligheter ...?

Det fanns det.

I morgon kommer Stig med sin traktor och då ska rådjuret med sitt kid få frukost, lunch och middag hur mycket dom vill.

Om mormor är glad ..?

Ja, det kan man nog lugnt påstå att hon är.

Glad för BSK:s skull och för Emmas.

Förstås.