Någon som behöver hjälp .....?
Här finns den!
söndag 30 januari 2011
sigge-nilsson-liv ....
I trädet, ungefär vid kl.11, dinglar den glittrande ängeln Gabriel, en present från den rara Kerstin.
Ja, hon köpte den när vi var i London.
Gabriel tillbringade den första tiden utomlands i köksfönstret, men hur kul är det att bara ha en och samma utsikt hela tiden ..., så jag lät honom få komma ut lite.
Först vässar man klorna på lilla ekens stam .....
... sen hälsar man på matte som sitter i solgasset mot söderväggen.
Sist av allt sätter man sig och tittar ut över världen.
"Världen" är slilla slingervägen nedanför kullen och där kommer människor försiktigt promenerande och sigge sitter b l i c k s t i l l a och spanar på allt det där främmande.
När människorna passerat, smyyyyger sig sigge fram, så där så han får lite bättre koll.
Söndagmorgon ....
Ringer - efter viss ångestfylld tvekan - till chefen.
Säger som det är, att nää, det här går inte, jag kan ju knappt göra nånting med den gipsade armen och lyfta tungt får jag inte heller göra.
Jag vill be om förlåtelse för vad detta strul orsakar affären - två veckors sjukskrivning som arbetsgivaren måste betala - samtidigt som man kanske måste ta in en vikarie .., sånt blir kännbart för mindre butiker ..., men jag gör det inte; man ramlar inte med flit.
"Ja du Magnus, det här är en risk man kan få ta när man anställer fruntimmer över femtio ...", säger jag.
Han är vänlig och förstående och det känns bra ändå.
//Efter 2 veckor ska gipsen av och så ny röntgen och nytt beslut ...
Dagens fönster ....
Hör ni fågelkvittret ..? skrev jag.
Och fick bums svar från fönsterfångerskan ...
"Nä, något fågelkvitter hördes inte, utan snarare tutningar för det är mitt i Colombo!
Utsikten är från ett caféfönster på en helt fantastisk inredningsaffär - Paradise Road."
"Colombo, Sri Lanka.
På denna ljuvliga ö har jag tillbringat några veckor, otroligt vacker natur och ett rikt djurliv. Vackrast av allt var nog när jag färdades i tedistrikten - jisses, vad många tebuskar som har planterats!
Men inte vill jag byta med teplockerskorna, att stå och plocka dessa blad i sluttningarna och få ihop 18-20 kg blad på en dag för lika många kronor!
Men de var lika glada som alla andra människor på denna ö.
Den som blir sugen på att åka dit - gör det men gör det fort, för jag misstänker att detta inom en snar framtid kommer att bli ett nytt Thailand.
Hamnade mitt i översvämningskatastrofen men inte ens detta fick människorna att se ledsna ut - alltid smilande och vinkande till oss "vitingar".
Än så länge är stränderna helt orörda och de stora hotellen är än så länge inte byggda utan det är mindre härliga familjehotell som gäller.
Catarina"
lördag 29 januari 2011
Ett kvällsfönster ...
"Hej om aftonen!
Så klart har jag fotat fönster på vår resa.
Svårt att låta bli titta och spana.
Sen så kan ju varianterna på fönster variera.
Detta är utan tveka det på högsta höjd.
Fångat 3555 m ö h vid Teides kabinbanas toppstation.
"Kabinvagnsföraren" inväntar avfärd när vi passagerare står inne i kabinen.
Jag passade på att fånga ögonblicket, fönstret och utsikten var utan tvekan betagande!
Han var påpälsad med tjocka kläder. Inte alls fel för det var isande kallt där uppe trots lager på lager principen.
Verkligen ett arbete med hög position!
Turtlan."
Fal eller Fall ...
"Å, vilken fin dialekt du har!" sa röntgensköterskan leende.
"Ja, det har du med, du är västgötska, eller hur ...?" svarade jag.
Jo, hon var från Vänersborg.
Och jag berättade om Mian från Falköping.
"Nää,. det heter inte Faaalköping, det heter mer som Fallköping ..", sa då sköterskan och log ännu mera.
"Å, vilken fin dialekt du har!" sa röntgensköterskan leende.
"Ja, det har du med, du är västgötska, eller hur ...?" svarade jag.
Jo, hon var från Vänersborg.
Och jag berättade om Mian från Falköping.
"Nää,. det heter inte Faaalköping, det heter mer som Fallköping ..", sa då sköterskan och log ännu mera.
Så här blev det ..
En spricka på båtbenet och tjock gips längs armen.
Härliga människor i väntrummet .., vi möttes först där, sedan uppe på röntgen, därefter när vi gipsades .., och sist av allt i väntrummet igen.
Mycket prat och skratt - mycket galghumor -.
Vi var säkert tio personer med brutna handleder/armar .., och personalen delade ut gröna papper som skulle fyllas i .., dvs, var vi ramlat i stan.
Ambulanserna gick i skytteltrafik, den alltid så vänliga personalen blev allt blekare .., nya patienter anlände och väntandet drog ut på tiden.
"Ja, här hinner man inte bli enbart flyktigt bekanta, här, med all denna väntetid, hinner vi nog bli nära vänner ...", sa jag.
En man från trakten av Laholm, hade ramlat på kyrkogården och slagit i bakhuvudet.
Nu satt han -pratglad och sprallig - intill mig, med bandagerat huvud och sex nysydda stygn .., en annan man satt i rullstol och stönade, men mellan varven klev han - till synes helt obesvärat - upp och promenerade omkring.
Vi var många som looog lite försiktigt.
På det hela taget ett äventyr!
Läkaren ville sjukskriva mig två veckor, men det vill inte jag.
Får se hur det går .., nu börjar jag tvivla på att det går att arbeta med den här tjocka gipsen, jag står snett och skriver.
Trevlig helg till er alla!
fredag 28 januari 2011
Natten till idag ...
Mamma .., sista året hon är i livet.
..., ja, mer som på morgonkvisten, drömmer jag nånting otroligt.
I drömmen möter jag mamma som bjuder mig på te och allt är så naturligt och jag översköljs av glädjen i att återse henne.
Hennes kind är så mjuk, så mjuk .., precis som förr.
Och jag drömmer att en hel busslast med malåbor kommer och hälsar på och det fantastiska är att alla har åldrats, men jag känner igen dem.
Sjutton års frånvaro ..., och alla är äldre, det är ofattbart att det kan bli så i drömmen.
"Men hej Christina Åström!" säger jag och där är Maggan Wikström och andra hemifrånbekantingar.
När jag vaknar, känns det som om jag har befunnit mig i en helt annan dimension av livet.
Glädjen i att arbeta ...
Det var ju så här, att jag tänkte att aldrig, nej aldrig, kommer det att finnas så rara kunder som i Ystad, på Supermarket.
Det tänkte jag när vi flyttade till Ystad också och jag grät i tretton mil rakt av .., av nån slags sorg att lämna alla människor i Malå, dom som jag tyckte så mycket om.
Nu, efter två veckor på Hemköp i Haverdal, är det samma sak.
Men ååå, v i l k a rara kunder!
Och idag hade jag herr Johansson från Kiruna, men sedan länge hallänning, i kassan.
"Hur glad blir jag inte av att höra hemlandstoner ..!" sa herr Johansson och log varmt.
Ingen stressar.
Det är mycket småprat.
Och vi har eftermiddagskaffe och får ta paus och jag vill gråta av glädje.
Ja, just så är det.
Det var ju så här, att jag tänkte att aldrig, nej aldrig, kommer det att finnas så rara kunder som i Ystad, på Supermarket.
Det tänkte jag när vi flyttade till Ystad också och jag grät i tretton mil rakt av .., av nån slags sorg att lämna alla människor i Malå, dom som jag tyckte så mycket om.
Nu, efter två veckor på Hemköp i Haverdal, är det samma sak.
Men ååå, v i l k a rara kunder!
Och idag hade jag herr Johansson från Kiruna, men sedan länge hallänning, i kassan.
"Hur glad blir jag inte av att höra hemlandstoner ..!" sa herr Johansson och log varmt.
Ingen stressar.
Det är mycket småprat.
Och vi har eftermiddagskaffe och får ta paus och jag vill gråta av glädje.
Ja, just så är det.
Ojdå, kära nån ...
Tio över nio ringer telefonen.
"Hej Elisabet, det är Bodil på Hemköp ..", hör jag i andra änden av luren.
Genast reser sig nackhåren.
Jovisst, jag har läst fel på schemat och ska inte alls börja klockan två, utan kvart i nio ..., det blir heldag i stället för fem timmar!
"Ja, jag tänkte .., det här är inte likt Elisabet, du brukar vara här i så god tid ...", fortsätter Bodil snällt.
Sen går allt av bara farten!
Elden får brinna i pannan .., katterna fortsätta att sova .., och så iväg!
Behån slängs i baksätet och den tar jag på mig på jobbet.
Och nu är det lunch och jag har åkt hem och stängt pannan och ska snart tillbaka.
Idag har det varit som bäst - hittills -.
Jag har fixat hästar och lotto och rek.paket/brev och mellan varven haft UNDERBARA kunder!
Vilka rara människor här är!
Och ni anar inte hur mycket värme som kan komma skuttande över en kassadisk!
Nu önskar jag er alla en trevlig fredageftermiddag!
Ajöken, sa fröken.
Tio över nio ringer telefonen.
"Hej Elisabet, det är Bodil på Hemköp ..", hör jag i andra änden av luren.
Genast reser sig nackhåren.
Jovisst, jag har läst fel på schemat och ska inte alls börja klockan två, utan kvart i nio ..., det blir heldag i stället för fem timmar!
"Ja, jag tänkte .., det här är inte likt Elisabet, du brukar vara här i så god tid ...", fortsätter Bodil snällt.
Sen går allt av bara farten!
Elden får brinna i pannan .., katterna fortsätta att sova .., och så iväg!
Behån slängs i baksätet och den tar jag på mig på jobbet.
Och nu är det lunch och jag har åkt hem och stängt pannan och ska snart tillbaka.
Idag har det varit som bäst - hittills -.
Jag har fixat hästar och lotto och rek.paket/brev och mellan varven haft UNDERBARA kunder!
Vilka rara människor här är!
Och ni anar inte hur mycket värme som kan komma skuttande över en kassadisk!
Nu önskar jag er alla en trevlig fredageftermiddag!
Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ...
.... finns i Falkenberg, på en liten gata nedanför "Storgatan", som kanske heter nånting annat.
Falkenberg förvånar mig; här finns många små - lite annorlunda - butiker och överallt har jag blivit så vänligt bemött.
Det är som om människors leenden ligger lite mera på lur här, än i närbelägna Halmstad.
torsdag 27 januari 2011
"Goddag, goddag alla bloggvänner ..!"
Visst är han go som gull, Lilla Gubben!
Nåja, lite rufsig i håret, men ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)