I skattgömman ...

En liten "dr Böhlander" i sin farmors tjusiga soffa.


Rotar bland alla tusentals bilder.

Dåtid blandas med nutid.



"Vist mamma va ja fn

du är åkså fin."

Hjärtevärmarrader.

För sex år sedan ...

Var rubriken på nittonde-maj-inlägget

"En hård jävel".

Jag minns alltsammans.

Dagens fönster ...

Innergården i Ystad.

Plommonträd och snödroppar .., ovanpågrannen Erik som sitter i sin solstol .., cigarettfimpar .., katter bakom fönsterrutor ., tvättstugan.

Och den röda porten .., dunset när dörren går igen .., kullerstenarna.

Duvkorr .., koltrastsång.

Under sju år blev detta en del av mitt liv.

ont-i-magenframkallande ....


från P4:s trafikinformation klockan 5 på morgonen

får vi veta att en stressad älgko har hamnat på fel sida viltstängslet

det är kring Töre i Norrbotten

och någon annanstans

springer en förskräckt älgkalv

som också hamnat fel

"och hur ska man hitta tillbaka till mamma!!?"

Några kvällsfönster från ...

Tänk, så härligt att sitta där uppe på verandan ..., tänker jag.


.... Västernorrland, kanske?

Det var i alla fall strumpstickerskan med det goda minnet som var i farten med fönsterhåven.

Tack och bock!

"där verkar vara så lugnt och skönt ..."


idag fick jag veta att jag ska få nya

eller rättare sagt

fler arbetsuppgifter

jag ska ta hand om läkemedelsbeställningen

och beställningen av förfrankerade påsar

och frimärken och kartonger

och allt godis som finns runt kassalinjen

och två dagar per vecka är det mejeriorder

och brödbeställning

jag säger bara det

det är liksom ingen risk att man förslappas

Fattigdom och fattigdom ...

Allt är som bekant relativt.

Tänkte jag, när jag läste nedanstående insändare i dagens DN.

Allra mest tänkte jag på det när jag sedan tittade på detta, som kom från vännen Anna-Karin här i Halmstad.

Det handlar om microlån.

Jag tror att jag ska gå med.

Här finns mer att läsa om detta.

Och här!

Så himla finurligt!

I dagens DN ...

Sånt jag tycker om ...

Jo, det är sånt här ..."som hälsat på barn i Lund".



Och Solveig som just har kollat tågtiderna.



Och Åke, som servat kafémaskinen.

Helt irrelevant förstås, vad gäller själva huvudfrågan som lyder: "Har du koll på hur mycket du får i pension?"

Men jag tycker om det.

Han som skrev artikeln och tog bilderna, heter Lars-Ingmar Karlsson, arbetar på DN och hade en himla trevlig röst.

Onsdagmorgon ...

Vaknar tidigt efter en natt fylld med de allra mest underliga drömmar.

Jag har befunnit mig i såväl Malå, som Skellefteå och Ystad .. jag har suttit i väntrummet på en ortopedmottagning och sett en psykotisk och helt naken man komma springande och visa att han har stuckit sig i magen .., någon har stulit min ena sko och allt är kaos.


Ibland är det knepigt att ta sig ut från drömvärlden.

Det är som om drömmarna sitter kvar; ja, har klistrat sig fast vid kroppen.



På grannens tv-antenn sitter en duva och koooooorrrrar.

Från vardagsrummet hörs gomorron-tv:s nyheter.

Det är onsdagmorgon i mitten av maj.

Onsdagsfönstret ...

"Båten är i sjön och vi har lastat i dynor och sånt.

Hann precis in i båten när ösregnet kom. Mörka moln och lite åska hörs i fjärran.

Om det regnar på första båtturen så kanske det blir sol på de andra turerna framöver?

Men det är faktiskt lite mysigt när regnet smattrar på kapellet.

Turtlan."

Om att vara en fegis ...

Till höger på bilden: hon som var rädd för nästan allting som lillpiga.

I alldeles purfärska numret av tidningen Equipage, skriver Anna om det här med rädsla.

Helt ärligt ska jag säga att jag älskar den krönikan och ja, jag inser att jag - som mamma - är alldeles oerhört subjektiv, men ändå.

Och varför tycker jag så mycket om den?

Jo, jag tillhör nämligen själv fegisarnas skara.
Inte i allt, men när det gäller detta med arbetslivet.

Det finns människor som gladeligen skuttar mellan arbetsplatser och bara finner det hela utmanande .., ååå, så roligt att få nya arbetskamrater och hjälp, så kul att lära sig nya saker!

Själv reagerar jag precis tvärtom.

Jag är livrädd att inte begripa allt det nya .., jag är orolig att arbetskamraterna ska bli irriterade på mig och i fikarummet säga ..."å, den där nya, hon är ju rent hopplös!"

Sånt.

Jag är också rädd att inte bli omtyckt.

Det är sånt man knappt får säga.



Och när jag läser Annas krönika, då inser jag att hon - på pricken - har fångat även min känsla.

Det är precis så jag fungerar.

Om och om igen måste jag öva mig och känslan när jag begriper och förstår sammanhanget, är obeskrivlig.

En lättnad så ofattbar stor .., så där som att ha tappat ett ton rädsla.

Just så.

Och du som läser här .., vad är du rädd för?

Om du vill .,. får du mer än gärna berätta, så lägger jag ut det här.

sportigajenny sa...

Precis så känner jag just nu, vad gäller mitt sommarjobb. att de ska tycka jag är värdelös, då jag frågar samma sak typ 100 ggr. Men hellre att jag frågar en gång för mycket, och får det rätt, än att inte fråga och det blir fel!

Ruta Ett sa...

Jag är rädd för höjder. Om jag går upp i ett högt torn eller nåt och tittar ner, då känns det som om jag sugs neråt.

Evas blogg sa.

Jag är också rädd för höjder. Och allt som går fort (köra bil fort, slalom...). Jag är också rädd för att inte bli accepterad för den jag är.

Christina sa...

För mig var Anna den kavata, lite kaxiga, tjejen. Som med STORT allvar sade att hon inte kunde äta ketchupen, för att den inte var inköpt på ICA :o

(Men Christina (Berglund ...?): Anna har alltid varit modig och vanvettigt rak, men artikeln handlar om hästar och detta att man inte i hästkretsar pratar om rädsla).

bloggtant sa...

Jo du, det är mycket det. Fast mest är jag rädd för att tappa kontrollen över livet, att inte veta vad som händer härnäs.

AP sa...

Christina: Jag skrattar ju så jag gråter. Kommer till och med ihåg det där med Konsums ketchup. Kaxig kunde jag ju vara bland er - där var jag ju redan trygg från början :)

Ingela sa...

Här skriver en god vän om mod och rädsla.

Själv är jag inte någon som är särskilt rädd av mej.Jag gillar inte att flyga fast riktigt rädd är jag nog inte. Agressiva människor är nog det obehagligaste jag vet, så det kan man väl säga att jag är rädd för. Sen är man förstås alltid rädd/orolig att det ska hända de man älskar något tråkigt.

Agnetha (från Malå, men bor i Skellefteå .., vågade dock följa med till Grekland) säger ...

Hej Elisabet!

Jag är rädd för mycket men allra mest rädd är jag för att flyga vilket hämmar mig
mycket, måste avstå från saker bara för att jag jag är så rädd för att flyga.
Är också rädd att vara ute på vattnet, tycker inte om båtturer och så är jag förstås väldigt åkrädd när jag åker bil. Går bra när jag kör själv, tycker då att jag har kontroll.

Cecilia N sa...

Rädslorna varierar med orken tror jag. Fast höjdrädslan är ihållande.
Och ändå glömmer jag den för att jag vill se utsikten där uppifrån.
Tills jag kommit mig en bit och kommer ihåg: ja visst ja ...
Ormrädslan finns också ständigt även om den inte är aktiverad för jämnan.

Såja ...

Nu är det dags för arbete.

Nio till tolv.

Därefter tre till sju.

Idag vankas mejeribeställning och ordna med brödet och så är man rastavlösare i kassan.

På eftermiddagen är det kassan igen .., det är tidningarna (som nog Johanna tar hand om, hon har varit i Milano, ska bli intressant att höra om hennes utflykt ..) och posten, förstås.

Herr pensionatsvärden är, tillsammans med några kollegor, i Göteborg och träffar Skolinspektionen.

Här och nu ...

Det tog 45 minuter ...

Sen kändes det mycket bättre.



Och Gunnar ..., vi (ja, åtminstone en av oss ..) hinner nog stöka till det rejält innan du kommer, så får du en guidad visning i ett "rörigt" garage ...

All denna längtan ...

Tisdagsfönstret ...

... finns på övervåningen i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.

Om kommentarer hit och dit ...

"Ska jag ta den eller inte ...?"

Det finns inlägg där kommentarerna blir minst lika roliga som själva inlägget.

Kommentarer som jag kan gå och smajla åt långt, långt efter att dom publicerats.

En sån är från Christina .., bilden här ovanför hör till det inlägget och det är Christinas andra kommentar i det här inlägget som jag tänker på.

Det är nog mest det icke-inlindade stödet till den vacklande Eva jag tänker på och blir glad av.


En annan kommentar är från ett stickläger i Dalarna.

Där är - som alltid -, helt underbara bilder tagna av Ulrika .., och så den här då (den här ovanför) .., och när jag läste Mians kommentar (den näst sista) skrattade jag nog i en halv minut och jag gör det fortfarande.

Det är hennes sätt att se det hela som en film .., eller i alla fall får det mig att - tack vare kommentaren - se det hela som just en filmsekvens.

Varma, goa kommentarer, skrivna med värme till vänner man tycker om!

Och så kommer jag ihåg dom här kommentarerna.

Minns ni?

Filmlistorna som ni skickade (med era älsklingsfilmer) och så sammanställde jag det hela och satte till bilder och sist av allt, ett eget inlägg med era kommentarer till alltsammans.

Åååå, så roligt jag hade!

Och Eva och Ulrika..., jag norpade era bilder utan lov.

Om ni anmäler mig, så kom gärna och hälsa på i fängelset!

Jodå, det kan ni visst göra.

Jahapp ...

Icke-naturell-kvinna, född 1954.

Det löftet föll pladask till marken.

Att bli helt naturell.

Idag uthärdade jag inte längre .., detta att ha ett hår som är grå-orangefärgat, nätack.

Nu heter nyansen "Dark Mocca".

Sug på den ni.

Det var i London ...

Här hänger det.

... ni vet, kring första advent, som Jennie berättade om det äckliga duschdraperiet i sitt och hennes mammas badrum på hotell Capthorn Thara.

Det var knappt att Jennie ville duscha där inne.

Jo, vi hade också ett duschdraperi i vårt badrum, men det var inget jag hade reflekterat så värst mycket över .., själv blir jag aldrig stående särskilt länge i duschen och hann kanske aldrig ta mig en närmare titt.

Men efter den här resan, blev det annorlunda.

Nu började jag syna duschdraperier kors och tvärs, och allra mest vårt eget.

Idag - minsann -, hamnade det i tvättmaskinen, tillsammans med (blunda nu pv!) klorin.

Men rent och fint blev det och Jennie har fått ett mail med en bild på ett nytvättat draperi.

Och jag känner mig rätt nöjd.