Dagens inköpslista ...

Ulrika hittade den på Willys i Ludvika.

Inbokad ...

Idag fick jag hela sommarens schema i min hand.

Det är nog första gången på tjugo år jag har varit med om sådan planering och oj, så skönt det är att nu veta hur det ska bli, ja, nu kan man planera på ett helt annat sätt.

Såväl vecka 29 som vecka 33 har jag semester och till min oerhörda glädje fick jag behålla lediga helgen just innan och det känns som en extrapresent.

Jodå, det har minsann hänt att chefer har lagt in extraarbete just den helgen ., (nästan som en bestraffning för att personalen går på semester .., vore jag chef skulle jag göra tvärtom .., låta personalen som ska gå på ledighet sluta tidigare dagen innan) nu är jag ledig lördag och söndag innan själva semestern börjar .., å, vilken ljuvlighet!

Och jag har berättat för Bodil om mina fot, - och benbekymmer och det känns också bra.

Helt ärlig om den här krångliga situationen ska jag vara.

För fem år sedan ....

... åkte jag baklänges i tiden.

Fredagmorgon ...

Elskåp i Ystad.


Två långa arbetsdagar stundar.

Stumma ben också.

Och fötter som - efter arbetets slut -knappt går att stå på.

Men också: härliga möten med människor.

Mannen som har arbetat i en rörpipfabrik, bland annat.

Han som alltid har ett så varmt leende.

Och han som är så lik Jesus.

Och alla småttingar.

Och rara arbetskamrater.

Carina med sitt nya läppstift, hon som nyss har besökt Prag.

Och Mattias som har en hundvalp.

I charken jobbar Gunilla och Ann-Marie.

Peter har tagit ledigt.

Ute skymtar blå himmel och solsken.

Och i morgon ska pv springa Göteborgsvarvet.

Dagens fönster ...

.... kommer från Marie-Louise.

(Det kom två, det ena kommer här.)

"Hej lilla hon i landet Halland!

Sänder dig två fönster som just nu är så vackra när ljuset silar igenom gardinerna!!

Det är så rogivande att vakna till morgonsolen och avsluta dagen med ett skirt ljus genom vardagsrumsfönstret.

Kram från landet Västergötland!"

Tiden går ...

I sex år har jag bloggat.

Det torde innebära månader av tangentknatter.

Första inlägget såg ut så här.

Redan då ägnade jag mig tydligen åt människokapning.

Enligt önskemål ...

Ulrika, Oxe. Envis.

Igår hade jag ett brev i min inkorg från en för mig okänd Margareta i Ångermanland.
Så här skriver hon, bland annat.

"Snälla Elisabet, kan du inte intervjua eller presentera några av dina bloggvänner, så där som du brukar göra på din sida med vänsterhänder?"

Jo, det kan jag nog göra .., jag vet bara inte vilka som kan tänka sig att ställa upp som "offer".

Men okej, jag börjar med Ulrika .., hon är modig, hon säger nog inte nej .., och tänk, det gör hon inte heller.

"Visst kan jag det!" skriver hon.


1. Om du skulle beskriva dig själv, med för dig typiska egenskaper .., vad skulle det då bli?

Otålig.
Saknar mellanläge - det är allt eller inget. ;-)
Optimist.
Överlevare.
Bra på att leva i nuet.
Påhittig.


Detta är inte Lisa, det är Ulrikas syster Linda.
Ulrika är storayster.

2 .Fråga en vän vad hon/han säger? (vad hon/han tycker är mest typiskt dig).

Ulrika frågade sin vän Lisa.

"Jag tycker du är Äkta.

Du är vad du är och står för det och det är den finaste egenskap jag kan tänka mig. Det gör också att man litar på dig.

Du är inspirerande i att du delar min syn på handarbete som både meditation och som nörd-hobby. Och handarbetandet i sig gör dig till en kategori människa som bjuder in andra.
Du sa när vi först lärde känna varann att du var svår att komma nära - en ärlighet i sig att du sa det rätt ut - men när det sedan klickade visade du också hur glad du var över min vänskap.
Det fick MIG att känna mig värdefull. Det är stort.

Så - äkta, ärlig, öppen om man förtjänar din öppenhet men ärlig även mot de som inte känner dig nära. Kärleksfull, känslostyrd och tydlig."


Ulrika, 14 år.

En västmanländska som inte visste vad som väntade.
Nu tvåbarnsmamma och nyss fyllda fyrtio.


Här var ödet att åka tåg från Ystad till Köpenhamn.
Vad madamen tycker om Ernst, kanske man kan räkna ut.
Men jag tycker att han verkar trevlig.

3. Tror du på ödet?

Nja... Ödet och ödet... Hm. Jag vet faktiskt inte.
Jag tror nog mest att man själv påverkar sitt liv, sina val.
Men kanske är vissa saker menade att hända/komma i ens väg.
Jag ser livet som en stig med massor av små korsningar.
Rätt som det är befinner man sig på en ny stig, lite som när någon grejar med växlarna på en leksakstågbana.
Ibland knuffas man in på en ny stig, ibland väljer man själv att ta det klivet.
Sen är det bara att hålla i sig och "enjoy the ride" så gott man kan. :-)

4. Vilken doft gör dig riktigt lycklig?

Doften av solvarm tallskog en vacker sommardag.

5. En kväll ringer någon från Svenska Spel.
Undret har skett .., du har vunnit 10 miljoner kronor. Vad gör du med dem?

Jag skulle köpa mig en stuga i Arvidsjaurtrakten.
Och resa, massor!
Ta med mina barn och mina vänner ut och uppleva världen tillsammans med dem.
Se till så det fanns nog på banken så jag aldrig skulle behöva oroa mig för pengar mer.
Försöka göra gott för andra som inte har det lika bra.

6. Hur ser din drömsemester ut?

Att resa ut i världen tillsammans med mina barn och liksom bara...resa dit näsan pekar, så att säga. :-)
Men annars har jag små "drömsemestrar" i att hälsa på/få besök av/umgås med vänner och familj och koppla av och prata och ja, bara ha det gott tillsammans.
Det är det allra bästa. Landet Halland, Torpet utanför Alingsås, Landskrona, Örnsköldsvik, Månsträsk osv.
Alla de platserna är drömresmål eftersom underbara vänner finns där och tid tillsammans med familj och vänner är det viktigaste och bästa som finns.

7:e och sista frågan. Hur kom det sig att du började blogga?

Jag ramlade in på din gamla blogg :-) och tänkte "vad kul!".
Som en slags dagbok om allt möjligt. Och ett bra sätt att skriva av sig.
Jag var vääääldigt anonym i början, ja det vet ju du, och visade knappt så mycket som ett finger. Det kändes som att kliva in i en stor sal full med folk och skrika "HEJ!!", haha. :)
Med tiden har både bloggandet och jag själv förändrats, väldigt väldigt mycket.

Det bästa med bloggandet är alla vänner jag fått! Helt klart.
Mitt liv har blivit så oändligt rikt tack vare alla underbara människor jag träffat/träffar via bloggandet.

I skattgömman ...

En liten "dr Böhlander" i sin farmors tjusiga soffa.


Rotar bland alla tusentals bilder.

Dåtid blandas med nutid.



"Vist mamma va ja fn

du är åkså fin."

Hjärtevärmarrader.

För sex år sedan ...

Var rubriken på nittonde-maj-inlägget

"En hård jävel".

Jag minns alltsammans.

Dagens fönster ...

Innergården i Ystad.

Plommonträd och snödroppar .., ovanpågrannen Erik som sitter i sin solstol .., cigarettfimpar .., katter bakom fönsterrutor ., tvättstugan.

Och den röda porten .., dunset när dörren går igen .., kullerstenarna.

Duvkorr .., koltrastsång.

Under sju år blev detta en del av mitt liv.

ont-i-magenframkallande ....


från P4:s trafikinformation klockan 5 på morgonen

får vi veta att en stressad älgko har hamnat på fel sida viltstängslet

det är kring Töre i Norrbotten

och någon annanstans

springer en förskräckt älgkalv

som också hamnat fel

"och hur ska man hitta tillbaka till mamma!!?"

Några kvällsfönster från ...

Tänk, så härligt att sitta där uppe på verandan ..., tänker jag.


.... Västernorrland, kanske?

Det var i alla fall strumpstickerskan med det goda minnet som var i farten med fönsterhåven.

Tack och bock!

"där verkar vara så lugnt och skönt ..."


idag fick jag veta att jag ska få nya

eller rättare sagt

fler arbetsuppgifter

jag ska ta hand om läkemedelsbeställningen

och beställningen av förfrankerade påsar

och frimärken och kartonger

och allt godis som finns runt kassalinjen

och två dagar per vecka är det mejeriorder

och brödbeställning

jag säger bara det

det är liksom ingen risk att man förslappas

Fattigdom och fattigdom ...

Allt är som bekant relativt.

Tänkte jag, när jag läste nedanstående insändare i dagens DN.

Allra mest tänkte jag på det när jag sedan tittade på detta, som kom från vännen Anna-Karin här i Halmstad.

Det handlar om microlån.

Jag tror att jag ska gå med.

Här finns mer att läsa om detta.

Och här!

Så himla finurligt!

I dagens DN ...

Sånt jag tycker om ...

Jo, det är sånt här ..."som hälsat på barn i Lund".



Och Solveig som just har kollat tågtiderna.



Och Åke, som servat kafémaskinen.

Helt irrelevant förstås, vad gäller själva huvudfrågan som lyder: "Har du koll på hur mycket du får i pension?"

Men jag tycker om det.

Han som skrev artikeln och tog bilderna, heter Lars-Ingmar Karlsson, arbetar på DN och hade en himla trevlig röst.

Onsdagmorgon ...

Vaknar tidigt efter en natt fylld med de allra mest underliga drömmar.

Jag har befunnit mig i såväl Malå, som Skellefteå och Ystad .. jag har suttit i väntrummet på en ortopedmottagning och sett en psykotisk och helt naken man komma springande och visa att han har stuckit sig i magen .., någon har stulit min ena sko och allt är kaos.


Ibland är det knepigt att ta sig ut från drömvärlden.

Det är som om drömmarna sitter kvar; ja, har klistrat sig fast vid kroppen.



På grannens tv-antenn sitter en duva och koooooorrrrar.

Från vardagsrummet hörs gomorron-tv:s nyheter.

Det är onsdagmorgon i mitten av maj.

Onsdagsfönstret ...

"Båten är i sjön och vi har lastat i dynor och sånt.

Hann precis in i båten när ösregnet kom. Mörka moln och lite åska hörs i fjärran.

Om det regnar på första båtturen så kanske det blir sol på de andra turerna framöver?

Men det är faktiskt lite mysigt när regnet smattrar på kapellet.

Turtlan."

Om att vara en fegis ...

Till höger på bilden: hon som var rädd för nästan allting som lillpiga.

I alldeles purfärska numret av tidningen Equipage, skriver Anna om det här med rädsla.

Helt ärligt ska jag säga att jag älskar den krönikan och ja, jag inser att jag - som mamma - är alldeles oerhört subjektiv, men ändå.

Och varför tycker jag så mycket om den?

Jo, jag tillhör nämligen själv fegisarnas skara.
Inte i allt, men när det gäller detta med arbetslivet.

Det finns människor som gladeligen skuttar mellan arbetsplatser och bara finner det hela utmanande .., ååå, så roligt att få nya arbetskamrater och hjälp, så kul att lära sig nya saker!

Själv reagerar jag precis tvärtom.

Jag är livrädd att inte begripa allt det nya .., jag är orolig att arbetskamraterna ska bli irriterade på mig och i fikarummet säga ..."å, den där nya, hon är ju rent hopplös!"

Sånt.

Jag är också rädd att inte bli omtyckt.

Det är sånt man knappt får säga.



Och när jag läser Annas krönika, då inser jag att hon - på pricken - har fångat även min känsla.

Det är precis så jag fungerar.

Om och om igen måste jag öva mig och känslan när jag begriper och förstår sammanhanget, är obeskrivlig.

En lättnad så ofattbar stor .., så där som att ha tappat ett ton rädsla.

Just så.

Och du som läser här .., vad är du rädd för?

Om du vill .,. får du mer än gärna berätta, så lägger jag ut det här.

sportigajenny sa...

Precis så känner jag just nu, vad gäller mitt sommarjobb. att de ska tycka jag är värdelös, då jag frågar samma sak typ 100 ggr. Men hellre att jag frågar en gång för mycket, och får det rätt, än att inte fråga och det blir fel!

Ruta Ett sa...

Jag är rädd för höjder. Om jag går upp i ett högt torn eller nåt och tittar ner, då känns det som om jag sugs neråt.

Evas blogg sa.

Jag är också rädd för höjder. Och allt som går fort (köra bil fort, slalom...). Jag är också rädd för att inte bli accepterad för den jag är.

Christina sa...

För mig var Anna den kavata, lite kaxiga, tjejen. Som med STORT allvar sade att hon inte kunde äta ketchupen, för att den inte var inköpt på ICA :o

(Men Christina (Berglund ...?): Anna har alltid varit modig och vanvettigt rak, men artikeln handlar om hästar och detta att man inte i hästkretsar pratar om rädsla).

bloggtant sa...

Jo du, det är mycket det. Fast mest är jag rädd för att tappa kontrollen över livet, att inte veta vad som händer härnäs.

AP sa...

Christina: Jag skrattar ju så jag gråter. Kommer till och med ihåg det där med Konsums ketchup. Kaxig kunde jag ju vara bland er - där var jag ju redan trygg från början :)

Ingela sa...

Här skriver en god vän om mod och rädsla.

Själv är jag inte någon som är särskilt rädd av mej.Jag gillar inte att flyga fast riktigt rädd är jag nog inte. Agressiva människor är nog det obehagligaste jag vet, så det kan man väl säga att jag är rädd för. Sen är man förstås alltid rädd/orolig att det ska hända de man älskar något tråkigt.

Agnetha (från Malå, men bor i Skellefteå .., vågade dock följa med till Grekland) säger ...

Hej Elisabet!

Jag är rädd för mycket men allra mest rädd är jag för att flyga vilket hämmar mig
mycket, måste avstå från saker bara för att jag jag är så rädd för att flyga.
Är också rädd att vara ute på vattnet, tycker inte om båtturer och så är jag förstås väldigt åkrädd när jag åker bil. Går bra när jag kör själv, tycker då att jag har kontroll.

Cecilia N sa...

Rädslorna varierar med orken tror jag. Fast höjdrädslan är ihållande.
Och ändå glömmer jag den för att jag vill se utsikten där uppifrån.
Tills jag kommit mig en bit och kommer ihåg: ja visst ja ...
Ormrädslan finns också ständigt även om den inte är aktiverad för jämnan.

Såja ...

Nu är det dags för arbete.

Nio till tolv.

Därefter tre till sju.

Idag vankas mejeribeställning och ordna med brödet och så är man rastavlösare i kassan.

På eftermiddagen är det kassan igen .., det är tidningarna (som nog Johanna tar hand om, hon har varit i Milano, ska bli intressant att höra om hennes utflykt ..) och posten, förstås.

Herr pensionatsvärden är, tillsammans med några kollegor, i Göteborg och träffar Skolinspektionen.