Så här är det: Lotha är dotter till min kusin Barbro.
(Finns i min länklista som "Mellansystern").
Lotha har en lösenordsskyddad blogg och jag tänkte att .., ja, men då blir det ju lite knepigt att länka till den, men det spelar ingen roll .., för mig är det
människan och inte bloggen som är det väsentliga.
Här berättar hon bland annat om livet som storasyster, distriktssköterska och mamma - och hur livet blir när man förlorar ett väldigt litet barn -.
Då börjar vi.
Om du skulle beskriva dig själv med för dig typiska egenskaper, vad skulle det då bli?
Omtänksam, brutal-ärlig, nyfiken och målmedveten…
Du får gärna fråga dina barn samma sak? Vad tycker dom är mest utmärkande för dig?
Mitt omtänksam, kan nog tänkas vara deras snäll, bryr dig…
Tjatig, och läx-påstridig kom det från tonåringarna, lagar god mat, kramig.
Tror du på Ödet?
Ja, både på ödet och Gud.
Jag tror på något sätt att vi har en livsväg som vi på ett eller annat sätt kommer oss igenom på en livslängd. Där våra val avgör krokarna men inte meningen, där vi har kraft att förbättra och välja vårt förhållningssätt till hur vi tar itu med det livet för med sig.
Men jag tror att ödet för oss med stark hand mot det vi är menade att stå inför, oavsett vilken omväg vi tar. Men jag tror att Gud lyssnar och leder oss, bär oss genom svårigheter och bara finns där som en stor trygghet.
Det är den kraft jag vänder mig till då min är i en svacka, det är den kraften jag känner som starkast när jag är i lycka… Jag tror på Gud, jag tror på ödet…
Jag är rätt troende då jag också tror på troll, tomtar och älvor, vålnader… Jag tror så mycket att jag glömmer bort att det är det jag tror och istället ser allsköns knytten… Min man skrattar åt mig, men på ett rätt nyfiket avundsjukt sätt =) 
På jobbet ...Vi låtsas att du är 25 år och ska utbilda dig igen. Vad satsar du då på? Då läser jag till sjuksköterska igen, läser till distriktssköterska igen, men tar en snabbare examen så jag upptäcker hur roligt det är med Omvårdnadsforskning tidigare i livet!
På en skala från 1 - 10, hur bra trivs du med ditt nuvarande yrke? Och gärna varför.
Om 1 är inte alls och 10 är hur mycket som helst, så är svaret 9!
Jag HAR världens bästa jobb,
Jag möter människor som tagit på sig det stora ansvaret att bli föräldrar, jag mäter och väger bäbisar, jag konstaterar att vissa har det enklare och vissa har bättre förutsättningar, vissa har det svårt, men att alla är unika!
Jag tar trotsiga treåringar på språk-test, det är en utmaning minsann! Jag kollar hörsel på fyraåringar, jag lyssnar på föräldrarnas bekymmer och ger så bra råd jag kan. Jag vaccinerar, kontrollerar och ordinerar. Jag plåstrar om lite och jag skriver ut hjälpmedel till de som behöver det. Jag ombesörjer barn mellan 0 dagar till 6 års hälsa, på ett eller annat sätt…
Helt enkelt Världens bästa jobb!
Att det blev en 9 trots att det är såå bra, beror på min envisa nyfikenhet.
Jag tycker om forskningen för jag tror att den driver kunskapen framåt. Omvårdnadsforskningen är en relativt ny vetenskap så här finns en hunger…
Så i den optimalaste av jobb-världar så går jag ner till 50% och får sedan en doktorandtjänst för att forska och utveckla barnhälsovården… DÅ tror jag att jag når 10!
"Vi är förunnat lyxiga som får njuta av ett hav från en stuga på en Ö.
Här har vi släkt och vänner som kommer och delar lyxen.
Och dagar som vädret inte är perfekt soligt på, är desto mer ämnade för små upptäcksfärder."
Vilken doft gör dig lycklig/inutivarm?
Åh, det är så många!!! Det är doften från en nyfödd bäbis, det är det nyklippta gräset som luktar sommar, daggfukten som luktar precis som det nyfallna sommarregnet!
Min mans huddoft när jag har längtat efter honom en jobbvecka…
Men lycko-stunderna är ofta en sammansatt Lycka av doft, form, närhet och färger….
Det kan vara på Café mitt emot en av mina bästisar i ett myller av folk med kaffedoften som en vacker slöja runt. Det kan vara det nybadade barnet som kryper upp i min famn och vill kramas lite i en blårandig morgonrock.
Det kan vara havsbrisen som sveper över mig då jag får sitta vid havets sköna uppenbarelse, får ett glas rött i handen och smekande sand på mina tår.
Det är då livet stannar upp, då man blir så där inuti-varm och oändligt tacksam över livet! 
Inutiglädje = en bröllopsfest i sommarkvällen.En kväll ringer en vänlig dam från Svenska Spel i Visby.
Det visar sig att du har vunnit 25 000 kr i månaden i 20 år. Vad gör du?
Jag går och lägger mig, försöker komma ur den dröm jag ändå tror att jag är i ….
Om det skulle vara sant skulle jag äntligen bygga klart vårt badrum, sen lägga pengarna på hög och så ofta det går resa med min familj… Vi är ju en bunt, två vuxna och fyra barn så det vill sig till med lite pengar för att komma iväg… Kanske så småningom åka med läkare utan gränser… Tror du på att pengar kan göra människor lyckliga?
Nej , men jag tror att avsaknaden av dem gör folk olyckliga.
Å, en bild på huset eller porten .., det går ju inte att visa!
Det är ett 30-årigt projekt av renovering och åter renovering som vi hårt blandar med barn, sorg, lycka, utbildningar, sommar,- och vinterstugor.
Men vi har tak över huvudet, vi är aldrig sysslolösa, det funkar som hem - det har våra rötter nu -! Här är det farfar och farfars lilla hjälpreda som bygger blåsskydd på altanen.
"Men strumporna Elisabet ..., strumporna!
Vi har en och en av allt och lägger dem i en stor korg och sen, när sockmonstret har varit mätt ett tag, då brer vi ut dem och försöker para ihop de få han inte ätit den ena av ...!"
Hon som är storasyster och distriktssköterska.
Här som brud.
Var är du uppvuxen? I Norrland, jag har fötts med rötterna i Dikanäs, men med min unga mammas realexamen på spel, så gick flyttlasset till min Farmor i Vilhelmina, sen drog kusten allt mer och Umeå var min hemort tills jag fyllde 10, sen landade jag i Örnsköldsvik…
Här har jag varit staden trogen sedan dess…. 16 år gammal flyttade mina föräldrar tillbaka till sitt ursprung , jag vägrade följa med…
Så uppvuxen….
Tja .., bred om baken blev jag i alla fall , man kan ju hoppas att jag inte är färdiguppvuxen än ; )
Och var i syskonskaran befinner du dig?
Äldst, obönhörligen äldst…
Jag tjatade efter syskon till jag var 11, då hade både min mor och min far, som nu var skilda och hade nya familjer, ställt sig i adoptionskö…
Omständigheterna gjorde att de sen fick biologiska barn också …
Så, när jag ett år efter jag fått mitt första barn, fick mitt sjunde syskon, då ringde jag faktiskt till Pappa och sa att nu får det väl ändå vara nog, nu är du ju Morfar!
Inte för att jag inte trivs som äldst… Det innebär ju att jag alltid är klokast och har mest erfarenhet!
Vänsterhanden med finaste armbandet.
Favoritfilm?
Alltså det är få filmer jag hinner se hela…
Ofta somnar jag och sover film istället. Sen är jag så lättskrämd, så tonåringarna i huset ser hellre film själv…
Men för att klämma till med ett svar; Gilbert Grape –
Har ni inte sett den, se -!!
Favoritmusik?
All svensk vispop; Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Melissa Horn, Lars Demian med flera… Sen älskar jag tonerna av Nora Jones, Sofie Zelmani och Daniel Lemma …
Som Lill Lindfors sjöng; ” Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik….”
Ska jag städa blir det mer salsatoner eller om jag är på riktigt städille: lite popigare hård musik… Millencollin, Mustage..
Alltså jag ser det nu när jag skriver .., svensk musik, fast inte nödvändigtvis på svenska är tydligen min gebit.
Hur kom det sig att du började att blogga? Först var det vän-hetsen… Fem bästisar på olika orter, mitt i livet.
Vi ville veta mer, se bilder på barnen, kunna hålla kontakten utan dyr telefoni…
Sen är det förstås de brinnande bokstäverna som eldar i mitt sinne - alltid skrivit, inlägg i dagböcker, långa brev, början på berättelser -.
Så småningom blev det -förutom ett sätt att hålla kontakt - också en ventil.
En liten sprallig tös som inte vet vad som väntar.
Född 1970 .., Kräfta och storasyster.
När jag läser svaren från Lotha, förstår jag att hon har fyra barn, men
skulle ha haft fem. Ett av dem hann aldrig komma till världen.
Många är de kvinnor som upplevt ett missfall, ja, ibland flera stycken!
Så här berättar Lotha, på min fråga om vad som hände.
"Ja, det var en liten tjej som dog i magen i v.18.
Jag stod och bakade bullar och började blöda , sen kom smärtan som skar genom min själ och jag svimmade på golvet.
Den lilla människan försvann på sjukhuset.
För liten och för tidig för att begravas (gudskelov är det ändrat nu!), men tillräckligt stor för att sörjas.De ville lägga in mig, men det ville inte jag ., som sjuksköterska på huset visste jag att förlossningskomplikationer och spontana aborter läggs på BB-avdelningen, fast i ett par rum bort…
Jag tänkte att "jag överlever detta , men att vakna upp och äta frukost med alla andra mammor som fött levande barn, då dör jag!"
Vi kom hem - tomma och ledsna - till en bulldeg som jäst över hela köksön och bitvis fallit ner på golvet…
Jag ställde mig och bakade klart och grät den natten…
Nästa em cyklade Lovisa omkull och skrapade upp läppen och pannan.
Så då satt vi där på akuten igen hela kvällen, då hon blev sydd…
Men på något sätt läkte det mig lite, att världen går på oavsett vad."
T a c k! säger jag till dig Lotha.
// Och tidigare frågestunder finns här ....
Eva på Frösön ...,
Ann i Göteborg .., Steel
City Anna i Sheffield och från Västmanland:
Ulrika.
